Patrik Engellau: Samhällsberättelser

Patrik Engellau

Postmodernisterna har rätt i att det kan var svårt att fastställa någon sanning om samhällets konstruktion och att tolkningen ofta handlar om att välja mellan två eller flera berättelser som någorlunda stämmer med empiriska fakta. Till exempel kan det kapitalistiska samhället tolkas efter det marxistiska mönstret, där arbetarklassen levererar ett ekonomiskt överskott till kapitalisterna som använder överskottet både till att investera i ny produktion och till ett liv i bäverkrage och annan lyx såsom rysk kaviar och juveler till frun. Men fakta duger även till motsatt historia à la Joseph Schumpeter där kapitalisterna är framstegets rallare som i kraft av sitt entreprenörskap för mänskligheten framåt och skapar sysselsättning åt de svältande massorna.

Även vår tid har sina olika berättelser även om kontrahenterna inte längre är entreprenörer och proletärer utan å ena sidan politiker som tar hand om det ekonomiska överskottet, i vårt land nästan halva BNP, och å den andra den nettoskattebetalande medelklassen. I själva verket tror jag att detta är det moderna västerländska samhällets grundkonstruktion sedan demokratins genombrott och att vår tids samhällsdebatt i alla moderna västländer handlar om att konstruera berättelser som tolkar verklighetens faktiska händelser mot denna bakgrund.

Hur ska man exempelvis tolka de plötsliga och oväntade demonstrationer och kravaller som under hösten drabbat Chile (eller de gula västarnas upplopp i Frankrike som verkar vara ett parallellfall)? Här har politiken sin tolkning och medelklassen en annan.

Det råder ingen tvist om att den utlösande faktorn till oroligheterna i Chile var att priset på tunnelbanebiljetterna i huvudstaden Santiago ökade från 800 pesos till 830 pesos. Men hur kan en prishöjning på motsvarande 40 öre leda till så våldsamma bråk att åtskilliga chilenare dog och staten tvingades sätta in både polis och militär? Varför var folk så arga att Chiles president ansåg sig nödsakad att ställa in två betydelsefulla internationella toppmöten, dels en sammankomst med regeringschefer från 21 länder inom Asia-Pacific Economic Cooperation där Kina och USA förväntades röka den första fredspipan efter tullbråken, dels COP25, FNs årliga miljöcirkus som drar runt 20 000 delegater (och dit Greta Thunberg var på väg)?

Politikernas förklaring, som också presenterats som oroligheternas huvudorsak i svensk press, är att chilenarna är rasande på grund av bristen på ekonomisk jämlikhet i landet. De rika är för rika och de fattiga för fattiga och klyftan är olidlig. Den förklaringen passar politikerna

eftersom den utpekar en del av skattebetalarna, nämligen de rika, som orsak till problemen och dessutom identifierar en lösning som tilltalar politikerna nämligen högre skatter, särskilt på de rika. Detta var också vad landets president lovade demonstranterna förutom att återställa t-baneavgiften till de ursprungliga 800 pesona.

Den andra sidans tolkning kan ha redovisats i svenska media men det har jag i så fall inte uppmärksammat. Däremot förekommer den både här och där i utländsk press och den utpekar den chilenska regeringens klimatpolitik som orsak till väldiga prisökningar som drabbat befolkningen under många år då de chilenska politikerna försökt göra en energiomställning som tycks påminna om den tyska Energiewende och som gått ut på att byta fossila energikällor mot sol och vind. Chiles ledare har fått mycket beröm för sina insatser av internationella klimatorganisationer. Exempelvis fick Chiles förra president Michelle Bachelet för två år sedan den prestigefyllda utmärkelsen Champion of the Earth – ett slags nobelpris i miljö – för att Chile så snabbt bytt billig fossil energi mot betydligt dyrare sol- och vindkraft.

Men det chilenska folket var, enligt denna tolkning, inte lika förtjust som Greta Thunberg kanske hade varit. På ett år har elpriserna i landet gått upp med ungefär 20 procent och regeringen hade deklarerat ytterligare en ytterligare höjning med tio procent – något som togs tillbaka under demonstrationerna. Det var ungefär som när Emmanuel Macron skrinlade sina klimatplaner när de gula västarna härjade som värst.

Vad vet man? Är chilenarna upprörda för att det finns snorrika personer i landet eller för att priserna går upp när fossilerna ska fasas ut? Det är bara att välja berättelse.

10 reaktioner på ”Patrik Engellau: Samhällsberättelser

  1. Skarprättarn skriver:

    Ketchupeffekt, alternativt droppen som får bägaren att rinna över. Samma sak inträffade i Hongkong under 1960-talet när man höjde färjepriserna. Situationen i Chile förstärks dessutom av motsvarande uppror runt om i världen, det är smittsamma saker det där. Man kan bara hoppas att gilets jaunes sprider sig hit och gula västar invaderar huvudstaden.

    Gilla

  2. Fredrik ÖSTMaN skriver:

    Postmodernisterna säger inte att det inte ovedersägligen kan fastslås vad som är sant. De säger att vad som helst ovedersägligt kan fastslås som sant. Det är något helt annat.

    Det är fascinerande att detta enkla trick fungerar så bra.

    Gillad av 1 person

    • Axel skriver:

      Bransch dödarpartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har slagit till igen. Husbilar som säljs efter Första Januari 2020 kommer att få skatt på närmare 30 000 kr/årligen. Genomsnittlig körsträcks för husbilar ligger på strax under 700 mil. Genomsnittlig förbrukning är ca 0,95 liter/mil.
      Skatt/mil blir 42,85 kr . Med denna beskattning räddar Regeringen naturligtvis värdens klimat från att få en temperaturhöjning.

      Gillad av 2 personer

  3. tom crean skriver:

    Nej Patrik, nu får du skärpa dig. Hela din förklaringsmodell bygger på ett missförstånd av den vetenskapliga metoden, det är detta missförstånd som är kärnan i upplysningen. Den vetenskapliga metoden uppstod inte ur intet, den kan själv sägas vara sprungen ur naturlagarna som grekerna omskrev, att forma en flintyxa, den kan inte huggas på antingen ett kapitalistiskt vis, eller ett socialistiskt utan endast efter naturens regler. Monoteismen i kristendomens form upphöjde så alla till fria tänkande individer som kunde utforska en naturlag (given av gud, det fanns ordning, inte kaos) och därmed kunde alla bli flintyxehuggare. Upplysningens verkliga bidrag till detta är att blanda bort korten och återinföra kaos som människorna själva skall orientera sig i, och det i sin tur har medfört de värsta massmorden i historien, OCH den största resursförstöringen, under just socialism, för om ingen styrande princip finns, ingen mening, vad skall hindra att endast makt betyder något, och att de som förstår detta kommer att styra?

    Så jag ser vår tids stora problem att folk TROR sig använda den vetenskapliga metoden, men gör motsatsen. Det experimentella utfallet vad gäller socialism är ju solklart! Principen som leder till ekonomisk kollaps, förtryck och massmord är också solklar för man följer en utopi, man BÖRJAR MED SLUTRESULTATET och människor blir bara ett hinder. Det är inte relativt som ovan, utan det finns något som är rätt, som man kan söka, DET är den vetenskapliga metoden.

    Gillad av 4 personer

  4. Rolf Wasén skriver:

    Patrik har nog rätt i att antyda att galloperande energipriser är ett isberg som kan sänka näst intill osänkbara ekonomier.

    Därför är Tyskland ett intressant fall och säkert också Sverige . Enligt den skarpsinnige Hans Bethe så var den tyska energikollapsen efter det första världskriget en starkt bidragande orsak till både nationalsocialism som andra världskriget. Kanske också dålig internationell politik och inflaterade börser. Men är det så mycket bättre idag? Jo, jag är tacksam över vad som har uppnåtts, men är det hållbart med en nött modefras?

    Nej, knappast med tanke på vårt energiberoende. Det är inte mindre nu. Inte underligt att Macron dragit öronen åt sig och tagit avstånd från ”miljörörelsens” populister.

    Sedan har det också att göra med ”livbåtarna” och i vilket skick de är. Det är klart att om vattenytan bara är 5 cm under relingen, så är man mer obenägen till ökad börda eller last än om det rör sig om 1 m.

    Gilla

  5. Jan Hyllengren skriver:

    Antingen är en människa övertygad att absolut sanning, skönhet och frihet existerar. Då strävar hon efter detta. Med självinsikten om de egna många begränsningarna. Eller så är hon nån slags relativist. Då blir hon gärna ett enkelt offer för allehanda utopier. Hur det är i Chile vet jag inte men tvivlar därför inte på att det finns en sanning att söka, för den som inte gillar att förenkla tillvaron – gärna i eget syfte.

    Gilla

  6. MartinA skriver:

    För en samhällsberättelse måste du börja med en tydlig beskrivning av människan. En sådan kan bara fås från evolutionsteorin och historien.

    Gilla

  7. olle reimers skriver:

    Det intressanta är att den chilenska effekten alltid uppstår när en regering ökar priserna på en nyttighet i samhället. Det är inte när den ökar skatterna (bortsett från att en prisökningvilseledande kallas en skatt) efter en valseger där de i sin valbudget indikerar en viss skattehöjning.

    En prishöjning på drivmedel eller persontransport ses som ett svek, ett lurendrejeri; vilket det också är. Det drabbas av folkets berättigade vrede. De vill tala om för sin regering att det är ok att gå till val på ökade skatter och vinna eller förlora på det men att det inte är ok att i efterhand smyga in avgiftshöjningar.

    Gilla

  8. Lars skriver:

    Jag citerar en del av en analys om oron i Latin Amerika. sinte bara Chile, men själv konstaterar jag att de ekonomiska klyftorna i Chile är mycket stora, och att priset för att resa till arbetet tar en mycket stor andel av inkomsten för de som inte tillhör medelklassen (de 20 % vars inkomster är ungefär 60 % av BNP).

    ”Legitimacy is clearly a necessary component for the success of any government, but it’s also critical to the success of any strategy to deal with social unrest. Trying to bring order by using excessive force or by introducing reforms that offer no real change and don’t have broad support among the public often don’t work in the long run; these strategies resemble the behavior of dictatorial governments. But doing nothing is not an option. Ecuador, Chile and Colombia have already started to build support for their strategies. The governments have called on an array of political players, thought leaders and social groups to participate in a national dialogue geared toward finding solutions. In Ecuador, President Lenin Moreno has met with indigenous leaders to discuss economic reforms. Chile has started making arrangements for a referendum on constitutional changes (one of the key demands of the protesters) in the first half of next year. The government also recently proposed a law that would allow the military to be deployed to protect critical infrastructure without declaring a state of emergency. In Colombia, the government launched a “national dialogue” over critical social and economic issues and introduced economic reforms to decrease living costs. In all these cases, getting buy-in from civil society has been critical to establishing the legitimacy of the government approach and avoiding backlash and further disarray.” (Geopolitical Futuures)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.