I årtionden har jag svikit min roll som framtidsforskare, det är bara att skamset erkänna. En riktig framtidsforskare drar ut trender och chockerar världen med förutsägelser om hur det kommer att gå om det fortsätter så här, till exempel att Sydpolen smälter och havet stiger femton meter så du kan lägga fast din roddbåt i sovrumsfönstret om du inte dessförinnan blivit utplånad av en fallande asteroid som rört upp så mycket damm att solstrålarna inte tränger igenom varvid jorden förvandlats till ett isklot.

På ett område har jag underlåtit att göra sådana självklara och robusta förutsägelser. Det området är det här med kvinnor och feminism och genus. Jag har tyckt att talet om könsmaktsordning varit så larvigt att det varit dömt på förhand att snart gå över av sig själv. Men gradvis har jag insett att jag haft fel. Målmedvetet har feminismen steg för steg flyttat fram positionerna medan sådana som jag i vår manliga arrogans sagt ungefär att ”Jaha, lilla stumpan, hur länge ska du orka hålla på med det där?”

Det är bara att inse att feminismen inte kommer att ta slut av sig själv utan snarare vidareutvecklas i tangentens riktning. Nyligen fick Steve Easterbrook, högste chef för McDonalds, sparken för att han haft en affär med en anställd. Det var inte fråga om något otillbörligt. Damen var helt med på noterna. Det är ändå lätt att förstå varför Easterbrook måste avskedas. Jag antar att de andra kvinnorna krävde det eftersom älskarinnan annars kunde få en fördel i konkurrensen om de fina jobben i hamburgerföretaget. Den tid när ett kuckel på kontoret var en privatsak är förbi, det har de framgångsrika kvinnorna bestämt i syfte att uppfostra varandra.

Flickor är duktigare än pojkar i skolan och unga kvinnor mer framstående än unga män på universiteten. Innan de hunnit få barn tjänar unga kvinnor mer än unga män när de kommit ut i arbetslivet, i varje fall i länder och företag som ligger i utvecklingens framkant. Det bevisar att kvinnorna är fullt lika kapabla som männen, troligen ännu mer kapabla. Att de ännu inte helt övertagit samhällets ledande positioner som verkställande direktörer, generaldirektörer och tevepersonligheter beror bara på att stora sociala förändringar tar tid. Se hur långt det gått på femtio år.

Snart måste vi börja ta den grundfråga på allvar som vi hittills smusslat undan: Vad ska samhället egentligen ha männen till? Rent objektivt bidrar männen bara med en massa obehag och stök. De är våldsamma och kriminella och ibland startar de krig. Kvinnor och barn får lida. Dessutom verkar de genetiskt oförmögna att hålla sina lidelser i styr. Inte ens på arbetsplatserna, som borde vara fredade från deras djuriska drifter, klarar de av att respektera de kvinnliga medarbetarnas integritet.

Det är ingen tvekan om att den psykosociala miljön i arbetslivet avsevärt skulle förbättras om könen separerades. Så var de ju tidigare när männen var chefer och tjänstemän och kvinnorna sjuksköterskor eller hemmamammor och det gick ju bra om man bortser från att kvinnorna fick lida av det obönhörliga förtryck som könsmaktsordningen utsatte dem för.

Det vore emellertid fel att dra alla män över en kam. Det räcker med att dra vissa män över en kam. Vi vet att en del män har mindre attraktiva egenskaper än andra män, de är kanske kortare, fulare och dummare i huvudet. Det är inte rättvist att en del kvinnor ska behöva utsättas för och kanske till och med få barn med sådana män. Rättvisan kräver att alla kvinnor ska kunna få barn med de bästa männen.

Några av männen i varje årskull kommer därför att utväljas för avelsändamål och förberedas för ett liv som spermadonatorer. Det behövs inte så många eftersom naturen är så rik. De andra små gossarna kan redan tidigt i livet av säkerhetsskäl göras sterila, kanske i samband med eventuell omskärelse. Som alternativ kan man överväga kastrering för att förebygga sexualbrott. Dessutom har kastrater så vackra röster. Det kommer att finnas gott om jobb för dessa betahannar när kvinnorna flyttar uppåt i samhällshierarkin. De kan till exempel jobba som städare, undersköterskor, dagispersonal (varvid endast legitimerade kastrater bör komma i fråga), kassapersonal med mera.

Självklart innebär utvecklingen den slutgiltiga dödsstöten för det gammaldags heterosexuella paräktenskapet. För det första kommer det inte att finnas män så det räcker till alla kvinnor men framför allt kommer kvinnorna när de själva tjänar pengar inte längre att behöva någon man. Det fåtal kvinnor som lider av okuvliga erotiska behov som inte svarar på psykoterapi kommer att upptäcka att en relation med en medsyster i samma belägenhet är ett i alla avseenden överlägset alternativ. I framtiden blir det naturligt att inte bara skolor och vårdcentraler genomgår HBTQ-certifiering utan även människor i syfte att examineras till exempelvis LL, Licensierad Lesbian.

Man kan dock tänka sig att det uppstår efterfrågan hos särskilt framgångsrika och ekonomiskt lyckade kvinnor att ha en egen troféman som statussymbol. Om du tycker det verkar långsökt så vet du inte vad som pågår i världen. Här nedan återges en bild från herrtidningen GQ Magazine som under rubriken ”Den nya maskuliniteten” tipsar om mode för exempelvis trofémän.

Skickliga framtidsforskare är dock inte alltför tvärsäkra eftersom praktiskt taget vad som helst kan hända. Även om ovan beskrivna utveckling kanske är den mest sannolika går det att tänka sig alternativ. En som gjort det är den franske författaren Michel Houellebecq som av allt att döma inte skulle bli en av huvudscenariets avelshingstar. Här är ett porträtt:

Hans bok Underkastelse som kom ut för några år sedan hade lika gärna kunnat heta Valackarnas uppror eftersom den beskriver hur saker och ting ordnar upp sig för killar – ”slagna, vita män”, som The Guardian beskriver författaren och hans likar – som haft besvär att få ihop det med kvinnor. Lösningen är att islam tar över i det här fallet Frankrike varvid universitetsprofessor Houellebecq som tjänsteförmån får ett antal av staten särskilt utvalda hustrur. Det är liksom mitt huvudscenarios motsatta koncept.

Nu när du vet vad framtiden har att erbjuda kan du välja själv.