Häromdagen var det någon som sa till mig att jag är en sovande människa som behöver vakna upp. Anledningen var min text om Stefan Löfvens undermåliga framträdande i SVT:s Agenda, och det faktum att jag inte har förstått att det pågår en världskonspiration. Den är Löfven delaktig i och därför har han, och hans politikerkollegor, medvetet satsat allt på att skapa kaos i landet och byta ut dess befolkning. Följaktligen behöver inte statsministern någon som tar honom i örat, som jag föreslog, eftersom det som händer just nu ingår i planen.

Jag måste erkänna att jag är rätt dåligt insatt i de olika konspirationsteorier som florerar. Det är grupper och agendor hit och dit, och utländska affärsmän som strävar efter världsherravälde, och det är inte helt lätt att få grepp om det. Och faktum är att jag inte är särskilt imponerad av det jag hör. Även om jag inte har tillräckligt mycket på fötterna för att hävda att konspirationsteoretikerna har fel så tänker jag att det faktiskt inte behövs en global konspiration för att få politiker att föra in ett land på fel spår. Det räcker liksom med att de är politiker och vill fortsätta vara det. Politikerna har blivit den nya tidens adel, med allt vad det innebär av privilegier och förmåner och vilken adel har historiskt velat ge upp något sådant?

Utan tvekan har Socialdemokraterna medvetet blundat för framväxande klansamhällen, hedersvåld och annat som inte förekommit i det svenska samhället tidigare i modern tid. Men har det verkligen sin orsak i en global sammansvärjning? Det är jag inte så säker på. Jag tror snarare att det beror på att de velat värva röster i de många nya kulturella grupperingar som flyttat hit, inte minst sedan alltfler av de traditionella S-väljarna (de som definierar sig som arbetare) har gått över till Sverigedemokraterna. Idag hittar Socialdemokraterna en stor del av sin väljarbas i invandrartäta områden där det ofta råder sådant som hög arbetslöshet, dåliga språkkunskaper, klanmentalitet och bristande integration – i grupper som är beroende av bidrag och därmed också beroende av ett parti som ser till att dessa bidrag fortsätter komma.

När man tittar på röstfördelningen i landet kan man se tydliga indikationer på att Socialdemokraterna också lyckats med det, något som Patrik Engellau skrev om här på det Goda Samhället efter valet 2018. I Herrgården i stadsdelen Rosengård i Malmö fick Socialdemokraterna runt 80 procent av rösterna, Rinkeby nära 77 procent och i den stökiga stadsdelen Vivalla i Örebro fick de 70 procent.

Socialdemokraterna har alltså ett egenintresse i att se mellan fingrarna på det som nu håller på att bryta ner samhället, och att i viss mån hålla sig väl med de kriminella grupperingarna som rotar sig alltmer. Därför har jag inga höga tankar om partiets påstådda strävan efter att ”knäcka gängkriminaliteten”, som statsministern uttrycker det. Men säkert vill man lugna ner den allt hårdare tonen i medierna och bland vanligt folk, och då är det klart att man måste ge sken av att man tar det hela på allvar.

Dessutom utesluter jag inte att Socialdemokraterna faktiskt till viss del tror på det de själva predikar. De har i princip styrt och ställt med Sverige som de har velat i modern tid, och har vant sig vid rollen som det statsbärande partiet framför alla andra. Det har gjort dem verklighetsfrånvända. Någonstans finns därför sannolikt en blind tro på att var och en som kommer hit, oavsett kulturell bakgrund, till sist ska överväldigas av det socialdemokratiska tänkandet, lära sig rösta ”rätt” och bli en genuin svensk socialdemokrat – det gäller bara att visa tålamod och förståelse.

Min slutsats blir därför ungefär följande: För att gynna sig själva, och kunna behålla makten, har Socialdemokraterna fört en politik som gödslat gängkriminaliteten – utan att på allvar förstå, eller bry sig om, hur mycket kriminaliteten faktiskt vuxit och hur snabbt det har gått. Allt för makten, helt enkelt, oavsett hur det påverkar skattebetalarna.

Det gör dem inte till ett bättre, eller mer hederligt parti – snarare tvärtom. Men det gör dem inte nödvändigtvis till en del av en global sammansvärjning.