Av någon anledning – antagligen för att någon betalade mig för det – sammanställde jag för snart trettiofem år sedan en antologi om demokrati. Skriften hette Vad är demokrati och består av utdrag ur texter av stjärnorna på området, till exempel Hobbes, Locke, Platon, Burke, de Toqueville och Lord Acton. 

Min personliga behållning av arbetet var att jag för första gången tyckte mig begripa vad samtiden för det mesta menar med demokrati. Samtiden menar en kombination av den renodlade demokratin, alltså att folket får rösta på ombud som på folkets uppdrag ska styra riket, samt de medborgerliga fri- och rättigheterna som är något helt annat än demokratin i bemärkelsen rätten att utse representanter för maktutövning. I själva verket är fri- och rättigheterna motsatsen till demokratin. Demokratin i sig lägger inga spärrar på överhetens maktutövning. Har överheten väl blivit vald så finns det inget i omröstningssystemet som lägger band på överhetens maktutövning. Men det gör fri- och rättigheterna. Fri- och rättigheterna etablerar en sorts medborgarnas frizoner som de valda ombuden inte får röra. De valda ombuden kan göra en massa saker, men de har inte rätt att inskränka exempelvis medborgarnas äganderätt och yttrandefrihet (i teorin i alla fall).  

Jag drog slutsatsen att fri- och rättigheterna är lika betydelsefulla för uppkomsten av ett gott samhälle som demokratin i bemärkelsen medborgarnas rätt att utse sina styrande ombud. I samband med denna insikt gjorde jag försöksvis observationen att man i Europa, att döma av de europeiska ländernas regeringsformer, koncentrerar sig på demokratin i bemärkelsen rätten att välja ombud medan den amerikanske konstitutionen (och de latinamerikanska grundlagar som i många stycken är kopior den nordamerikanska) mer intresserar sig för fri-och rättigheterna. USAs grundlagsfäder var mer upptagna av hur de valda ombuden skulle förhindras att missbruka sin makt än av att fundera över hur ombuden skulle tillsättas.  

På senare år har det slagit mig att begreppsparet demokrati och fri- och rättigheter nu för tiden inte längre räcker som statsvetenskapligt och politiskt recept för ett gott samhälle. Det finns ytterligare en dimension som västerlandet är fullt medvetet om men under de senaste årtiondena ställt i skymundan, nämligen de medborgerliga skyldigheterna. Medborgarna kan nämligen inte ha några rättigheter utan att någon har skyldigheter, antingen rättighetsinnehavaren själv eller någon annan medborgare. Till exempel kan en medborgare inte ha rätt till barnbidrag om det inte finns någon som har skyldigheten att finansiera barnbidraget.  

Denna insikt är fullt lika banal som den som jämställer demokratin och fri- och rättigheterna i statskonstens panteon. Om vi ska kunna fundera seriöst på vårt samhälle så bör vi upplösa dikotomin demokrati och fri- och rättigheter och ersätta den med triaden demokrati, fri- och rättigheter samt skyldigheter.  

Sverige har förvandlats till ett träsk av ekonomiska rättigheter där statens och kommunernas finanser hotar att fastna och sugas ned. Växande grupper av klienter hos det välfärdsindustriella komplexet är pockande medvetna om sina rättigheter och räknar med att andra medborgare villigt ska bära skyldigheten att stå för notan. I själva verket har de demokratiskt valda ombuden ett slags pakt med dessa rättighetsinnehavare som går ut på att klienterna har rättigheterna och nettoskattebetalarna skyldigheterna.  

Det är därför det inte pratas så mycket om medborgerliga skyldigheter. De valda ombuden vill inte genera välfärdskomplexet och dess klienter. Detta talande tigande går att bevisa. Herr Google ger 156 000 träffar på medborgerliga fri- och rättigheter men bara 86 200 på medborgerliga skyldigheter. En snabbkoll visar att en stor del av skyldighetsträffarna i själva verket handlar om rättigheter.  

Politikerväldet mäter sin storhet i hur många rättigheter det lyckas dela ut till växande skaror av människor på de svenska nettoskattebetalarnas bekostnad. Notan vill man inte tala om.