När min fru och jag fick barn hamnade jag i ett dilemma. Jag är inte så förtjust i spädbarn. Man kan inte prata med dem och de är helt hänsynslösa när de ger efter för sina behov. Frun och jag kom därför överens om att hon skulle byta blöjor och jag skulle laga mat. Så småningom kunde frun sluta byta blöjor medan jag fortsatte med matlagningen som med tiden hade förvandlats från en flykt från ett obehag till ett nöje.

Jag gillar att experimentera med maten och uppfinna recept. För ett tag sedan uppfann jag en vitvinssås som ursprungligen var tänkt för frysta tigerräkor från Vietnam – finns på ICA Esplanad i Stockholm för ungefär 250 kronor kilot och är jättegoda; när man tinar dem blir det en massa dyrt vatten över vilket kan reta en snåljåp, ibland misstänker jag att ICA-handlaren slangar ned vatten i frysboxen med räkor för att kunna sälja is till räkpris – men funkar utmärkt även för fisk, till exempel abborr- och gösfiléer som man bara behöver sjuda en kort stund i vatten.

Jag har vid flera tillfällen provat denna sås i de kräsnaste kretsar. Den går alltid hem och är så lätt att göra att jag inte tvekar att dela min hemlighet med dig.

Följande gäller för fyra personer.

Lägg en fiskbuljongtärning i vitt vin i en kastrull. Ta en halv tärning till om du vill ha mer sting. Snåla inte med vinet utan låt det täcka tärningen. Koka tills du får en simmig essens på en halv deciliter eller så.

Häll på grädde uppemot en deciliter per person. Jag gillar Kelda mellangrädde.

Sedan kommer mitt särskilda patent som normalt inte förekommer i vitvinssåser, nämligen ost och honung. Jag brukar använda lagrad grevé men har på senare tid övergått till Wästerbotten som nog är ännu ett snäpp vassare. Jag lägger fyra, fem ostskivor per person att smälta i den sjudande såsen men ta gärna någon skiva till om du är ostälskare.

Honung är en oslagbar smaksättare men använd bara någon centiliter för syftet är inte att såsen ska smaka sött utan bara att de övriga smakerna ska framhävas.

Nu är det dags att reda såsen med Maizena (se till att du har Maizena redning, inte vanlig Maizena för då kan det klumpa sig). Akta dig, för det kokar lätt över. Gör inte såsen för tjock för den tjocknar ändå lite till när du tar den av spisen för att hantera resten av maten. Du värmer såsen igen i sista minuten.

Det känns naturligt att servera med ris. Att göra ett bra ris är faktiskt det svåraste med denna superenkla rätt som smakar nästan som om den tillagats av Wedholms Fisk på Nybrokajen. Räkorna behöver bara stekas någon minut på vardera sidan sedan du tinat och torkat dem med hushållspapper.

Det passar bra med en endivesallad som tillbehör. Jag brukar lägga lök och kapris ovanpå endiven och hälla på en vinägrett som jag förstärker med fransk senap, en tesked, och crème fraiche, kanske två teskedar.

Berätta hur det gick!