Mohamed Omar: Varken kristen eller hedning

Mohamed Omar

Trots att jag var och varannan dag påminner om att jag är ateist blir jag misstänkt för att vara religiös eller troende. Om jag skriver något fördelaktigt om kristendomen är jag kristen. När jag för min podcast intervjuar en lutheran är jag lutheran, när jag intervjuar en katolik är jag katolik. Om jag inte är tillräckligt hård i min kritik mot islam är jag lönnmuslim. Om jag intervjuar en hedning om runor eller fornnordisk jul, så är jag hedning.

Det tycks finnas en utbredd föreställning om att man som ateist måste hata religion. Det gör inte jag, jag är intresserad av religion. Jag har ingen tro eftersom ingen religion har lyckats lägga fram några övertygande bevis. Sedan jag lämnade islam har protestanter, katoliker och hedningar försökt locka över mig till deras respektive läger. Jag har respektfullt avböjt.

Som svensk är både kristendomen och hedendomen en del av mitt kulturarv. Vår kultur har inslag från både dessa religiösa traditioner. Som individ har jag en mångårig erfarenhet av islam, men det är ingen svensk erfarenhet. Med svenskar delar jag den hedniska och kristna erfarenheten, det hedniska och det kristna kollektiva minnet. Dessa religiösa traditioner har färgat våra årliga högtider, även om dessa framför allt vilar på en naturlig grund, årstiderna:

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

På nätet pågår en strid bland europeiska nationalister om vad som är bäst, hedendom eller kristendom. Mitt svar är båda och ingen. Båda i betydelsen att både hedendomen och kristendomen hör till vår historia som nation. Ingen i betydelsen att ingen av dem har några bevis för sina påståenden om övernaturliga makter, liv efter döden med mera. Ja, det finns ingen som hör dig när du åkallar Tor och Oden förutom de människor av kött och blod som är inom hörhåll.

En av kommentatorerna här på Det Goda Samhället kallar sig ”Hedningen” och skriver intressanta texter på bloggen ”Hedniska tankar”. Han vill att jag ska gå över till hedendomen. Jag undrar vad en sådan övergång skulle innebära. Vad är skillnaden mellan det som jag gör nu, uppskattar och lär mig om vårt hedniska arv, och att ”bli hedning”?

Betyder det att jag ska gå från att se Tor och Oden som mytiska gestalter till att betrakta dem som väsen som har riktig makt, till exempel makt att höra och se? I så fall kan jag tyvärr inte bli hedning, för det skulle kräva att jag tror på orimliga saker. Det finns lika lite bevis för att de gamla nordiska gudarna, eller den nordiska folktrons väsen, skulle existera, som för att djinnerna i den islamiska mytologin skulle existera.

Man kan se Tor som en personifikation av åskan, Njord som en personifikation av havet och så vidare. Men hur blir detta en religion? Skulle jag behöva ”övergå” till någon religion för att använda ett sådant språk? Esaias Tegnér var biskop – han hade en kristen tro – men kunde använda de nordiska gudarna i sin diktning. Geijer, som skrev ”Vikingen”, var också kristen. Du kan vara ”vikingaromantiker” och skapa fosterländsk litteratur, konst och musik, utan att vara hedning.

Bengt Erland Fogelbergs (1786-1854) skulptur föreställer Balder från asaläran. Figuren, i nyklassicistisk stil, påminner dock ganska mycket om Kristus:

Det finns nyhedningar som menar att kristendomen är något främmande för oss. Det stämmer inte för fem öre. Kristendomen är en svensk religion. I varenda liten by hittar du en kyrka. Vi har ett gyllne kors i flaggan. Ska korset bort? Denna renhetsiver riskerar att göra så att man inte längre känner sig hemma i den svenska kulturen. Varje år ska det till exempel debatteras om julen är hednisk eller kristen. Den är förvisso både och, men julen som den beskrivs i de flesta traditionella svenska sånger och dikter är kristen. I tusen år har Jesu födelse i stallet varit en del av den svenska julnattens under.

Ok, så kristendomen är svensk för att vi har varit kristna i tusen år. Men tänk om islam blir den dominerande religionen i Sverige, blir den också en svensk religion? Det är fel fråga. Frågan du ska ställa dig är: Vill jag att Sverige blir islamiskt? För historien formas av människors vilja. Fråga inte hur det ska bli, utan hur du vill att det ska bli. Börja sedan arbeta.

Sverige blev en gång kristet. Många människor var inte renläriga. Många brydde sig kanske inte så mycket om religion. Många gick bara i kyrkan för syns skull. Många hade en världsbild färgad mer av folktro än av Bibelns läror. Men landet var kristet. Våra förfäder har i generationer burit namn som Mikael och Hans, Anna och Maria. De vilar på kyrkogårdar under korsets tecken.

du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Men Sverige har ännu inte blivit islamiskt. Där har du ett val. I vilket land vill du att dina barn och barnbarn ska växa upp? Jag ser den ideala nationen som en stor familj. Man förstår varandras språk och seder, man firar högtider tillsammans. Man har samma flagga och nationalsång. Man har sitt eget hem, din borg, så har man sitt ”hem på jorden”, som är nationen. Jag tycker att man ska försöka bygga och vårda detta hem så att det blir en trygg och lycklig plats.

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Kristendomen är döende i hela Västerlandet. Är det något jag sörjer? Ja, jag kan känna sorg när jag ser tomma kyrkor, men det är en naturlig följd av att allt fler förstår hur verkligheten fungerar. När vetenskap och förnuftigt och kritiskt tänkande sprids i islamvärlden kommer islam på samma sätt att förlora sin kraft i islamvärlden – det pågår nu. Att försöka blåsa liv i kristendomen ser jag som fåfängligt. Moderna svenskar kommer inte att börja tro på änglar och demoner i några större skaror, även om man skulle lyckas påvisa möjliga fördelar för vårt välmående, vår moral eller till och med vår ekonomi. Vi kan inte binda Sveriges öde till en döende religion.

Antikens myter, de grekiska och romerska myterna, är fortfarande en stor del av den västerländska kulturen. Men ingen tror att de är sanna. På samma sätt kommer det förmodligen att gå för de kristna myterna – de fortsätter att läsas och läras ut som en del av kulturarvet.

Jag är alltså varken hedning eller kristen, men jag försöker vara sverigevänlig. Det finns dem som vill göra vårt hem på jorden tryggare och lyckligare och det finns dem som vill riva ner det. Det finns dem som vill ha en ansvarsfull och rimlig invandringspolitik och det finns dem som vill ha öppna gränser. Det finns dem som kallar sig kristna, hedningar, agnostiker och ateister i båda lägren. Jag bryr mig inte om ett eventuellt liv i paradiset efter döden, utan om det verkliga livet i detta enda Sverige som vi har. Här är icke kristen eller hedning.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)