Igår skrev jag en artikel om liberalismen som öppnade ett kanske banalt men för mig nytt förståelsefönster. Jag sa, ungefär, att liberalismen är kapitalismens ideologiska överbyggnad och att liberalismen inte kan överleva om kapitalismen inte får fungera på sitt naturligt brutala och välgörande sätt – minns ekonomen Schumpeters pregnanta fras ”skapande förstörelse” om kapitalismens revolutionerande kraft – utan i stället förvandlas till ett av politikerna kastrerat och dompterat husdjur.

Förut var liberalismen ett tankesystem vars komponenter hängde samman och fungerade ihop. Tron på den enskilda människans inneboende utvecklingskraft, konkurrensen på lika villkor mellan olika företag, de mänskliga friheterna, Justitia med ögonbindeln, föreställningen om alla människors lika värdighet, alla dessa liberalismens komponenter bildade tillsammans ett imponerande och framför allt väl fungerande samhällsbygge.

Men det kapitalistiska systemets försvagning – vad annat är det vi ser när politikerna tar närmare halva BNP i skatt? – och förlorade självsäkerhet – vad annat är det vi ser när ordföranden för Svenskt Näringsliv Leif Östling får sparken för att han undrat vad fan man får för skattepengarna? – har gjort liberalismen nervös och förmått den att lossa förtöjningarna till det ekonomiska systemet. Den har blivit en fritt kringsvävande ideologi som liksom en ostronlarv söker efter något stabilt att fästa sig vid.

Komponenterna i den gamla liberalismen med dess i kapitalismen fast förankrade rottrådar befann sig egentligen i ett slags inbördeskrig. Det finns en motsägelse mellan den fria företagsamheten och jämlikheten (som folk som jag visserligen försökt snacka bort men som lik förbannat ständigt lyfts fram i debatten). Det finns en motsägelse mellan rättigheter, till exempel föräldrapenning i 480 dagar, och kravet att alla människor i hela världen ska behandlas lika.

Numera har det där inbördeskriget brutit ut eftersom kapitalismen, liksom skollärarna, förlorat kraften att ryta till och beordra tyst i klassen. Konsekvensen har blivit att det inte längre finns någon styrsel i liberalismens idépaket. Komponenterna får utveckla sig själva bäst de kan vilket får förödande konsekvenser exempelvis när de mänskliga fri- och rättigheterna motståndslöst får gripa omkring sig som en okontrollerad cancersvulst.

När detta sker, vilket det gör i Sverige idag, framstår situationen som absurd. Sverige kan inte utvisa sex samhällsfarliga islamister – vilket jag skrev om här  – eftersom Sverige på eget bevåg bundit ris åt egen rygg genom att skriva lagar som ger potentiella säkerhetshot fullständiga rättigheter att utöva sin brottsliga gärning under svenska statens beskydd på svenska skattebetalares bekostnad.

Enligt en liknande princip kan utländska fängelsedömda inte utvisas till sina hemländer eftersom levnadsstandarden i hemländernas fängelser inte alltid når upp till den nivå som krävs enligt svenska rättighetsbestämmelser. Eftersom hemländerna inte vet att sköta om sina frihetsberövade är det inte mer än rätt att de fängelsedömda får avtjäna sitt straff på svensk bekostnad.

Här är ett tips till Egyptens president Abd al-Fattah al-Sisi:

Du måste ha ganska mycket jobb med det Muslimska brödraskapet som ju förklarats för terroristorganisation i ditt land. Jag kan tänka mig att du helst skulle vilja ta livet av brödraskaparna men att du drar dig för det med tanke på eventuella internationella protester som kan leda till stökiga förvecklingar. Jag föreslår att du sätter dem på ett plan till Sverige och säger åt dem att söka asyl. Om de nekas asyl kan Sverige inte utvisa dem eftersom Egypten är känt för att tortera folk. Om de får asyl i Sverige och sedan begår brott kan de inte utvisas eftersom de egyptiska fängelserna inte håller svensk standard. Bra va?

Här är ett tips till USAs president Donald Trump:

Eftersom du inte tycker att fattiga amerikaner ska ha gratis tand- och sjukvård och eftersom dessa därför får lida mer än vad vi svenskar anser acceptabelt så föreslår jag att du sätter de särskilt illa drabbade på ett flygplan till Sverige och säger åt dem att söka asyl. De kommer visserligen inte att få asyl men de har rätt att få sina tänder ordnade och sina sjukdomar behandlade under den ganska utdragna asylprocessen. De kommer därefter att bli deporterade av den svenska staten. Staten betalar. Dig kostar det ingenting. Det är ett råd i all välmening, jag vill inte ha något betalt.

Svenska politiker är fångade av den här frisläppta postliberala stormvinden. Jag tror inte de kan ta sig ur den av egen kraft även om de i ögonblick av klarsyn inser att ett slags vansinne råder. Det beror på att de är fast i sin tankevärld och inte kan föreställa sig några alternativ till de, om än förvrängda, rester av de liberala idéerna som fortfarande styr oss.

Även jag har svårt att se alternativ men jag är inte så rädd för att erkänna min osäkerhet och är därför friare att snoka och leta. Vad menar Ungerns premiärminister Viktor Orbán med sitt tal om ”illiberal demokrati”? Kan det betyda att vi röstar som vanligt men ändå kan deportera landsfarliga islamister?