Richard Sörman: Befria heteromannen från alla tvingande normer

Richard Sörman

2010-talet har varit normkritikens årtionde. Alla ska befrias från tvingande normer. Alla har rätt att bli sedda och älskade precis som de är eller väljer att vara. Okej. Då kör vi på det. Även män kan vara offer för normer och hederskultur. Även heteromän kan bli barn på nytt och söka uppmärksamhet genom offerskap och konflikt.

Av alla de barnsligheter som florerar i vårt samtida Sverige är nog offertänkandet kring sexualitet och identitet bland de mest patetiska. Kan vi inte bara slå fast en gång för alla att de flesta moderna svenskar inte bryr sig ett skvatt om vad deras medmänniskor gör i sänghalmen? Vuxna individer får bli intima med vem de vill så länge alla vet vad de gör och deltar på egna villkor.

Men normerna då! invänder någon. Normerna! Ja tack gode Gud för att det finns normer. Det finns alltid normer. Vi behöver normer. Men det är sant att vi också behöver frihet från normerna. Normer ska finnas, men de ska inte alltid vara tvingande. Balansen mellan normer och individuell frihet är något vi alla får försöka hantera i våra liv. Det är förresten inte alltid en nackdel att ställa sig utanför det normativa. Den som vågar bryta mot normer kan stoltsera med sin självständighet, sitt oberoende, sin frihet. Duktiga goddagspiltar som bara gör vad som förväntas uppfattas sällan som spännande och beundransvärda. Om någon kan komma på en roman där huvudpersonen inte bryter mot några som helst normer och belönas för det får vederbörande gärna nämna romanens namn i kommentarsfältet.

Ändå kännetecknas idag det påstått icke-normativa, det normbrytande av ett aldrig sinande behov av konflikt. I alla fall inom det område som rör sexualitet och identitet. Alla normer måste aktivt ”utmanas”, patriarkatet eller kanske heteronormen måste ”bekämpas”, och allt det där icke-normativa som är så äkta och sant måste ”synliggöras” och ”ta plats” i det offentliga rummet. Konflikt alltså, men också narcissistiskt erkännande. Titta på oss! Våra kroppar är vackra! Vi är också värda att älskas!

Det är nästan så att man som heterosexuell vit man i Sverige blir lite avundsjuk på alla normbrytande aktivister som paraderar på gator och torg och stoltserar med sitt revolutionerande engagemang. Det kanske inte blir lika kul i längden som man trodde att sköta det intima på egen hand utan att blanda in människor som inte har bett om det. Borde man möjligen pröva på att protestera lite mot det förtryck man utsätts för? Det verkar så behagligt att vara offer. Något måste ju vara någons fel!

Det kanske är dags att jag kommer fram ur garderoben som heterosexuell mansaktivist! Vi testar och ser hur det skulle kunna låta.

Jag tänker till att börja med att grunden för allt som har med mänskliga rättigheter att göra måste vara att rättigheterna ska desamma för alla. Och jag känner faktiskt att så länge vi har ideologiska och institutionella maktstrukturer i Sverige som strävar mot att både män och kvinnor ska benämnas med ordet ”hen” istället för ”han” eller ”hon” så har jag som man att kämpa mot vad som faktiskt är ett brutalt osynliggörande av min identitet. Vilken rätt tar sig egentligen det här samhället att utradera mig i min singularitet och originalitet genom att motarbeta användandet av det ord jag själv identifierar mig med i egenskap av man och icke-kvinna? Vem tillåter sig att försöka neutralisera och därmed tillintetgöra min sexuella identitet? Förstår de ens hur det känns när det som är min mest intima personlighet inte erkänns som legitim? Måste jag som heterosexuell man gömma mig för världen? Får jag inte älskas för den jag själv väljer att vara? Får jag inte själv välja de språkliga attribut med vilka mitt varande ska manifesteras?

Men det handlar inte bara om språket. Det är större än så. Det handlar också om ideologi. Vi heteromän möter ett kollektivt ifrågasättande på samhällsnivå av vår rätt att finnas på våra egna villkor. Män beskrivs som ett problem, män ska göras om. Vi ska omprogrammeras genom en institutionell (skola, arbetsliv) påverkan som ingen kan välja bort. Det talas till och med om en ”toxisk” manlighet som förgiftar samhället och förpestar relationen mellan män och kvinnor. Att på det här sättet reducera alla enskilda män till ett problem innebär faktiskt att man tar ifrån dem både identitet och värdighet, och sådana metoder borde ett anständigt samhälle begrava snarast. Jag vill inte att min person, allt jag har och är, ska bli till en fråga på någons dagordning: ”Jaha, vad ska vi nu göra med männen, de unga pojkarna, hetero-männen eller kanske cis-männen?” Det här är inget annat än ett subtilt osynliggörande av mäns subjektivitet. Man objektifierar helt enkel vårt varande istället för att beskriva oss som de fria och alltid singulära subjekt vi faktiskt är.

Och det här med hederskultur måste vi heterosexuella och ofta vitifierade (vilket ord: jag måste lansera det i en vetenskaplig artikel) män också få tala om, det berör också oss. Manligt begär efter kvinnlig fägring beskrivs nämligen dagligdags med hjälp av en högst moraliserande diskurs som unket och otidsenligt. Här måste vi män bjuda upp till kamp och bli mycket mer aktivistiska. Ju mer vår tids moralister kringskär vår uråldriga rätt att stirra ned i urringningar eller vissla efter snygga tjejer på stan desto mer måste vi i praktisk handling visa att vi inte tänker ge upp våra rättigheter.

Och förresten gör den här hederskulturen alla till offer. För när vissa sexuella praktiker skuldbeläggs – till exempel genom att karaktäriseras som gubbsjuka – kommer alla att påverkas av den normativa likriktighet som ofelbart blir resultatet. Kvinnor blir också lidande när hederskulturen förbjuder dem att göra sig till föremål för männens åtrå. Till sist blir alla offer för normerna, och det allas ansvar att se till att såväl heteromän som heterokvinnor fritt får interagera som sexualiserade individer. Det är en rättighet ingen ska ta ifrån oss.

Ned med normerna! Ned med förtrycket!

25 reaktioner på ”Richard Sörman: Befria heteromannen från alla tvingande normer

  1. Hortensia skriver:

    Åh, Richard, som heterosexuell, ljushyllt kvinna, som tålt att stirras på, vill jag bara erbjuda mitt stöd till dig och andra vuxna, svenska män i er fullt förståeliga frustration…

    … men du borde överväga att konvertera till religion X och som dominerande minoritet få åtnjuta hela etablissemangets support i utlevandet av en regredierad mansroll… 😉

    Gillad av 4 personer

  2. Tomas skriver:

    Att avmaskulinisera svenske mannen är ytterligare ett logiskt steg för Morgans gäng i akt och mening att behålla makten för evigt. En korkad feminin man är målet. Den sexuella obildade boskapen för socialistkvinnorna är ju redan importerad.

    Gillad av 5 personer

  3. Aurora skriver:

    Varför så frustrerad? Se det från andra hållet. Nu när det normbrytande blivit norm är det ju du som kan representera det nya normbrytande. Som att vara vit hetero. Ja, de normbrytande har inte riktigt fattat ännu att de blivit den föraktliga och tråkiga normen. Men det kommer snart att gå upp för dem. Då gäller det att du är först med din normbrytning. Normer kommer och går. Låt tjejerna ligga med de normbrytande. 2 saker kommer att hända; antingen ingenting; tjej med tjej är 0 eller tjej med bög också 0 eller de får erfara främmande patriarkala kulturers syn på sexualitet.

    Gilla

  4. Sten Björnberg skriver:

    ATT VARA MAN

    Jag är född till man
    stolt över vad jag kan
    jag vill vara han

    Uppfostrad i kvinnors värld
    har jag blivit lärd
    att skydda hennes härd

    Att ta initiativet på ett belevat sätt
    har hon lärt mig är rätt

    En kyss på kinden förväntas av en del
    andra tycker det är fel

    En kram skall göras på rättan sätt
    det är inte alltid så lätt

    Uppmärksamhet förväntas av dig
    det gäller att vandra på rättan stig

    Du förväntas ta initiativet
    så är det skrivet

    Du förväntas konversera
    vara rolig artig med mera

    Balansen är svår
    jag gör så gott det går

    Det missuppfattas av en del
    vad gör jag för fel?

    Men uppskattas för det mesta
    av de allra flesta.

    Så har mig min mamma lärt
    vad det i #metoo sammanhang
    kan vara värt

    Att somliga män är svin är klandervärt
    och inget som jag mig lärt

    Att fresta en man är kul
    men leder ofta till strul

    Jag är stolt att vara man
    jag gör vad jag kan
    för att kvinnors behov anamma
    det har jag lärt mig av mamma

    Gillad av 4 personer

  5. Henric Ankarcrona skriver:

    I postmodernismen finns ingen sanning, sägs det.
    Alla uppfattningar och utsagor har samma legitimitet. Jo, det finns en absolut sanning nämligen påståendet i den första meningen ovan.
    Krönikan sätter fingret på en annan dagens absurditet. Tack.
    Vi får också finnas och behöver dagligen hävda vår rätt och stå upp för den.

    Gillad av 1 person

  6. Göran Holmström skriver:

    Äntligen en kampsång!
    Bravo, inte en mesig förklaring till varför det gick fel utan konkret en aktionsplan över att kämpa emot snyggt!
    Ett litet varningens ord bara eller kanske en tanke mer.
    Om du gör det du tänker, så ensam är du bara en kuf eller förvirrad människa.
    Men får du med dig massor av människor,
    Så kommer pressen leta upp vartenda fylleragg eller missnöjt ex, allt kommer vändas ut och in på i jakten på att bevisa att män är elaka brutala bestar. Speciellt hederliga vita medelålders män.
    Ps lycka till i kampen. Jag tar en bärs till och väntar in det stundande inbördeskriget.
    Vi ses på frontlinjen.

    Gillad av 2 personer

  7. ERROL skriver:

    Ge pekoralisten och den dagismoraliserande krönikören Lars Lindström på Expressen fria tyglar inom ramen för en ny myndighet vars uppdrag bör vara att bekämpa den toxiska, vita, hetero-normativa manligheten.

    Den hjältemodige Lindström har tidigare heroiskt angripit det normkritiskt ovetande etablissemanget genom sin kamp för att avlägsna sexistiska statyer från det offentliga rummet. Denna progressiva klarsyn kan för svagsinta ge felaktiga historiska associationer, men det förtjänar då att påpekas att Lindström har de bästa av bevekelsegrunder.

    Samtidigt som Lindström oförtrutet arbetar för nödvändig censur av förlegad konst så arbetar han rekorderligt för den vita cis-mannens reformering i normkritisk anda. Lindström har insett betydelsen av kramen för att reformera manligheten, att Lindström dessutom koncentrerar sig på den specifikt fördärvliga svenska manligheten och inte lånar sig till postkoloniala föreställningar om att reformera den patriarkala hederskulturen vilken naturligen tillför det heteronormativa svenska samhället ett omistligt mångfaldsvärde, visar vilken osviklig klarsyn och ofelbar värdegrund denne föredömlige man besitter.

    Gilla

  8. Jaxel skriver:

    Personer som säger sig ägna sig åt normkritik ägnar sig alltid (?) åt att propagera för de egna normernas företräde framför andra normer.

    Nästa gång någon säger sig vara för normkritik fråga då vederbörande hur han/hon/hen ser på den officiella normen att man inte får rikta kritik mot andra grupper/kulturer än den svenska eller efter tala om de negativa konsekvenserna av invandringspolitiken. Där kan man tala om benhårda normer i det officiella Sverige. Normer som jag tror de allra flesta som säger sig vara för normkritik skulle slåss med näbbar och klor för att upprätthålla.

    Gilla

  9. Elisabeth G skriver:

    Bra, Richard Sörman! Som gift med en vit, medelålders man kan jag bara hålla med. Ut och kämpa. Det vore härligt med ett normnormkritiskt demonstrationståg för den vitifierade mannens rätt. Vita mäns liv är viktiga!

    Gillad av 2 personer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.