Mohamed Omar: Alla helgons dag

Mohamed Omar

På Alla helgons dag ska man minnas de döda.

I Strindbergs novellsamling Från Fjärdingen till Svartbäcken ger han en dyster bild av studentlivet i Uppsala. I novellen Ensittaren berättar han om en världsfrånvänd zoologistudent, som bodde vid kyrkogården.

“En mörk kväll hade en kamrat sett honom smyga på kyrkogården med en lykta i handen. Det viskades hemska saker; jag försvarade honom, men visste ej själv vad jag skulle tro, ty han var fanatisk naturforskare. Jag ansåg mig för hans heders skull böra fråga honom om verkliga förhållandet! Han blev ond och svarade intet!”

Det visade sig dock att Ensittaren inte alls var någon gravplundrare, en som liksom doktor Frankenstein grävde upp likdelar att göra ett monster av. De nattliga promenaderna bland de döda gällde i själva verket en sällsynt ”lumbricus-art” som han studerade.

Jag tycker om att besöka kyrkogården i Uppsala. Jag har liksom Ensittaren inte några skumma syften. Men jag studerar inte heller maskar. På Twitter kallar jag mig ”Gravdyrkare”. Någon har tyckt att det låter hårdrocksaktigt och undrar om jag är hårdrockare. Så är det inte.

Ordet gravdyrkare fick jag höra ofta under min tid som muslim. Kätterska muslimer som bad vid helgonens gravar kallades så av de som strikt ville hålla sig till Koranen och Muhammeds ursprungliga och rena budskap. Helgonen tar ju ifrån Gud lite av hans storhet.

Jag tog dessa kättare i försvar, vilket visar att jag var ganska vettig även som muslim. Framför allt upprördes jag av förstörelsen av kulturhistoriskt värdefulla tumbor och monument. Då blev även jag en förtappad gravdyrkare för puritanerna. Senare fick detta ord en bredare mening för mig. Det blev en synonym till ”kyrkogårdsromantiker”, en som gärna vandrade ensam på kyrkogården i melankoliska tankar.

Kyrkogårdsromantiken finns som en strömning inom litteraturen. Dess mest kända gestalt är nog den svartklädde Hamlet, som i kyrkogårdsscenen håller upp gycklaren Yoricks skalle och säger: ”Här sutto de läppar, jag kysste…”

Gravdyrkaren, eller kyrkogårdsromantikern om man så vill, är nostalgiker. Han försjunker gärna i sentimentala minnen och lever lika mycket i historien som i nuet. Han dras till mörkret mer än ljuset, till ensamheten mer än sällskapet; han föredrar månen framför solen. De flesta människor, även de som är utåtriktade och till och med jovialiska, bär nog på en sådan gotisk skuggsida av sin personlighet. Även när man skrattar och är glad kan man vara medveten om förgängelsen och döden.

Det låter dystert. Men jag tänkte också så här: detta med gravdyrkan kunde vara ett roligt sätt att hålla minnet av de döda vid liv. På Alla helgons dag behöver man inte begränsa sig till att besöka döda släktingar, man kan även besöka människor som betytt något för vår svenska kultur: tänkare, konstnärer, poeter. Jag brukar särskilt besöka poeternas gravar, döda poeter får mig alltid att tänka på den fina filmen Dead Poets Society.

Geijers grav i Uppsala

På kyrkogården i Uppsala vilar Fröding, Geijer och flera andra. Alla helgons dag är ett utmärkt tillfälle att dels fira denna högtid, besöka kyrkogården, läsa dikter, lära sig mer om sin lokala historia, samt läsa på lite om svensk litteratur.

De gamla romarna ägnade sig åt gravdyrkan. Varje år firade de en allmän högtid till de dödas minne, kallad Parentália. Då offrade man till Di parentes, ”de gudomliga förfäderna”. Och på den avlidnes födelsedag brukade folk samlas vid graven till en måltid. Man tänkte att den döde själv deltog. Och så prisade man hans eller hennes bragder i sånger.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

10 reaktioner på ”Mohamed Omar: Alla helgons dag

  1. miketheviking skriver:

    Bra Omar – ännu fler kopplingar till vårt arv!
    Tror ändå Alla helgona kommer att ”klimatsmartgranskas” av fanatikerna då de tänds 100 000-tals marschaller och ljus. CO2-halterna måste ju toppa ikväll…

    Ha en bra helg herr Omar.

    Gillad av 2 personer

  2. Jari Norvanto skriver:

    Minnas de döda och, förhoppningsvis, komma ihåg att leva. Efter en lång dag i grottekvarnen är man redo att hasa sig hem som levande död. Sen, efter en natt, mot fonden av sprängningarna och automatelden i Malmö, återuppstå för ytterligare en rond i det envig som mer prosaiskt kallas kneg. Vig och envis för envig, såsom kneg för deg.

    Gillad av 1 person

  3. Ga Ort skriver:

    Tack för din berättelse.
    Det du säger är att vi ska leva våra liv även tillsammans med våra avlidna. Vi ska inte glömma dem bara för att deras kroppar är nergrävda eller uppeldade. Vi ska leva med dem och det de gav oss. Vi ska vörda dem och det kulturarv de bar på.
    Därför är det också viktigt att våra barn ska leva nära sina äldre släktingar (mor- och farföräldrar) och även vara med i vår vördnad inför de avlidna.
    Men vad gör vi i Sverige? Vi låter samhällets anonyma institutioner ta hand om alltför mycket av dessa angelägenheter. Ingenstans i världen är väl den vidriga institutionaliseringen av mellanmänskliga relationer mer tydlig än i Sverige.

    Gillad av 1 person

  4. Ga Ort skriver:

    Omar: ”De gamla romarna ägnade sig åt gravdyrkan. Varje år firade de en allmän högtid till de dödas minne, kallad Parentália. Då offrade man till Di parentes, ”de gudomliga förfäderna”. Och på den avlidnes födelsedag brukade folk samlas vid graven till en måltid. Man tänkte att den döde själv deltog. Och så prisade man hans eller hennes bragder i sånger.”

    Detta är inte bara historia från romarriket.
    Det är en aktiv praxis i t ex den hinduiska kulturen, och även i det konfucianska Kina.

    Gillad av 2 personer

  5. Hortensia skriver:

    Alla helgons dag, Eddie, en gravallvarlig minneshögtid för alla arma svenskar, som mist nära och kära – unga som gamla, friska som sjuka – i en rasande takt, likt i de våldsamt dysfunktionella helveten varifrån de okristliga X-dyrkarna har stigit upp hit till Norden.

    Gillad av 1 person

  6. lenam skriver:

    Heja Omar, du har en livlig fantasi. En riktigt god grund för att bli religiös. Hur ska man kunna ha en tro utan en livlig fantasi?Det finns nog hopp om dig.

    Gilla

  7. Skarprättarn skriver:

    Nej, Omar, på alla helgons dag ska man inte minnas de döda, utan just helgon, nämligen de som inte redan minns på annat sätt (som ”Lucia”). Absolut ingen utanför hardcore kristendom bryr sig om dessa helgon.

    De döda firar man dagen efter, på alla själars dag. Det är förstås en ursprunglig europeisk tradition, och den har ingenting med kristendom att göra.

    Gilla

  8. Lars-Johan P Schedin skriver:

    Heja Eddie!! Bra skrivet! Själv så brukar jag genomföra vandringar på Gamla kyrkogården bland alla ‘kändisar’ där, bl.a. då Gustaf Fröding!.. Och mycket riktigt som någon skrev här.. fredagen/o. lördagen är då Alla Helgons Dag, medans söndagen är, enligt katolska kyrkan – Alla Själars Dag.. Med vänliga hälsningar, farbror Lars.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.