Även i USA hoppas man mycket på vindkraftens ersättande förmåga. Men vill man ha stabil och jämn elförsörjning ligger inte vindkraft högst upp på listan. Ett exempel är delstaten New York.

I New York finns 28 vindkraftsanläggningar som tillsammans har en installerad kapacitet på cirka 2 000 megawatt. Ungefär lika stor kapacitet (runt 2 080 megawatt) har kärnkraftverksanläggningen vid Indian Point, ungefär fem mil norr om New York City. I kärnkraftens fall är det 95 till 98 procent av den installerade kapaciteten som används. Det bör kunna klassas som pålitligt, det vill säga att man vet att Indian Point alltid levererar omkring 2 000 megawatt. Hur är det med vindkraften?

Sommartid är det varmt i delstaten. Det medför att efterfrågan på el under den tiden ofta är fördubblad jämfört med efterfrågan under vår och höst – inte minst är det luftkonditioneringssystemen som drar mycket el.

Hur var sommaren 2019? Vad bidrog vindkraften med?

En tidning i New York State – Lockport Journal – har undersökt detta.

Sommaren 2019 omfattade 94 dagar. Under 41 av dessa sommardagar gav vindkraften ett dagligt genomsnitt på något under 200 megawatt, det vill säga bara omkring tio procent av den installerade kapaciteten på 2 000 megawatt. Under 17 dagar översteg den genomsnittliga dagliga effekten 500 megawatt, och det var bara under tre av dessa 94 dagar som genomsnittseffekten nådde över 40 procent av den installerade kapaciteten.

Går vi ner på dygnsnivå blir bilden – faktiskt – ännu mer oroväckande. En vanlig sommardag är efterfrågan på el som högst mellan 12.00 och 18.00, alltså när det är som varmast och fuktigast. Produktionen från vindkraftverken är då som minst, ibland till och med noll, för att vara som högst på natten.

Skillnaden mellan installerad och levererad kapacitet är sålunda väldigt tydlig: av den installerade kapaciteten på cirka 2 000 megawatt levererades i genomsnitt 306 megawatt under sommaren 2019, eller något över 15 procent. Knappast pålitligt. En allmän observation är att de perioder när vindkraftverk inte producerar något alls alltid är längre än de perioder när de faktiskt levererar något.

Entusiasterna hävdar att bara är att bygga fler vindkraftverk. Nja, om vi gör tankeexperimentet att ersätta pålitliga Indian Point med vindkraft och antar att bara cirka 15 procent av den installerade kapaciteten är vad som genereras, skulle det kräva en vindkraftsanläggning på runt 13 000 megawatt. En typisk vindkraftsmölla har en installerad kapacitet på 100 till 200 megawatt. Det innebär att 65 till 130 nya möllor måste byggas. Inte gratis. Och mark måste till. Likafullt skulle de som bor i New York State inte kunna lita på dem under varma och fuktiga sommareftermiddagar.

Underligt nog, kan tyckas, beviljar New York State Energy Research and Development Authority hundratals miljoner dollar till vindkraftsföretag för att installera nya vindkraftsanläggningar. Nyligen fick ett sådant företag runt 200 miljoner dollar för att bygga en anläggning med en installerad kapacitet på 100 megawatt. Dessutom får vindkraftsföretag lättnader av staten och den federala regeringen i form av lägre skatter för varje megawatt som turbinerna faktiskt producerar.

Att gynna opålitlig vindkraft på bekostnad av pålitlig kärnkraft kan rimligen inte vara en hållbar strategi i längden.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61.14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.