Snusförnuftiga människor säger att man inte kan vrida klockan tillbaka. Då menar de inte rent bokstavligt att man inte kan föra visarna motsols, för det kan man, utan att man inte kan återskapa något som tidigare fanns men gått förlorat. Jag tror att det är fel. 

Det som en gång gjorde Sverige enastående framgångsrikt var en kombination av två unika omständigheter nämligen 1) att det existerade ett paket av utvecklingsfrämjande värderingar samt 2) att dessa värderingar omfattades av alla.  

De utvecklingsfrämjande värderingarna var sådant som flit, ansvarskänsla, solidaritet, ovilja att ligga andra till last, hederlighet, respekt för nästan och för den gemensamma viljan, allt detta förenat med en viss frihetslängtan som på något sätt förkroppsligades i en önskan att fritt röra sig i naturen, gärna i ensamhet, kanske i föreställd gemenskap med älgar, ugglor och tallar.  

Om du är litterärt lagd så förstår du vad jag menar om du påminner dig Runebergs Bonden Paavo, Sandemoses Jantelag, Geijers Odalbonden och Mobergs utvandrare. Lägg alla dessa i en stor kastrull, elda på och reducera tills det bara återstår en simmig vätska. Det är den essens som en gång gjorde Sverige till ett beundrat föredöme för en hel värld.  

Detta lyckosamma värderingspaket har olika namn som poängterar dess medelklassiga tråkighet. Det svenska projektet handlade nämligen inte om elegans, stil, överdåd och självförverkligande utan om tålmodigt och förnöjsamt vardagsgnet med ett och annat inslag av slagsmål, sipphet och fylleri. När denna svenskhet uppträdde hos borgerligheten kallades den småborgerlig. Inom arbetarklassen förkroppsligades den hos gråsossen. Jag har aldrig noterat någon märkbar skillnad mellan dessa två. Vi var ett homogent folk. 

Vem som helst kan fatta att Sverige skulle gå en blomstrande framtid till mötes om vi kunde återuppväcka dessa törnrosaslumrande värderingar. De finns där men eftersom de aldrig åkallas förblir de i dvala. Försök att förklara för mig att det vore omöjligt eller reaktionärt eller av något annat skäl olämpligt att försöka väcka dem till liv! Du kommer inte att lyckas ty jag begriper lika väl som envar annan person att en sådan renässans vore både lättfattlig, möjlig och välgörande för vårt land.  

Vilka politiska partier skulle då kunna predika ett sådant budskap? Moderaterna hade kunnat vara en möjlighet om Gösta Bohman med slidkniven och roslagssnipan kunnat återuppväckas från de döda. Men moderaterna har sedan dess självsnöpt sig till den grad att de troligen inte kan mobilisera tillräckligt med maktvilja och ledarkraft. Däremot skulle nog socialdemokraterna, som fortfarande har en obruten lust att härska, kunna ta ledningen om de gjorde upp med PK-ismen och hyllade sitt gråsossiga statsmannamässiga arv från Hjalmar Branting, Per-Albin Hansson och Tage Erlander. Om de lyckades med det så kunde de nog kunna koppla armkrok med sverigedemokraterna varmed saken snart vore biff. 

Ett första symboliskt beslut för en ny regering med denna ideologi vore att upphäva allt multikulturellt och sätta det framgångsrika svenska och de svenska värderingarna först.