Mohamed Omar: Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen

Mohamed Omar

En av Uppsalas aktivister för ”revolutionen” i Syrien satt, när den så kallade ”arabiska våren” började år 2011, i styrelsen för Uppsalamoskén. Jag var fortfarande muslim på den tiden och kände honom sedan flera år tillbaka. Han hade varit medlem i Muslimska Brödraskapet i Syrien och kommit till Sverige som flykting i början av 1980-talet efter Brödraskapets misslyckade, väpnade uppror. Han talade ofta på oppositionens möten och demonstrationer. Det var också han som var ansvarig för moskéns ”studiecirklar” med salafistpredikanten Abdul Wadud som ”cirkelledare”. Mannen var god vän med Abdul Wadud och i samtal med mig sade han att han tyckte att predikanten är en ”bra förebild för ungdomar”.

Den 16 maj 2012 sände SVT:s Uppdrag granskning ett avslöjande reportage om kvinnosynen i svenska moskéer. Två kvinnor utgav sig för att vara offer för misshandel. De sökte råd hos imamerna och filmade konversationen med dold kamera. Kvinnorna besökte också Uppsalamoskén där de fick träffa Abdul Wadud, utbildad i Saudiarabien. Moskéerna får ta del av statens bidrag till trossamfund vilket innebär att de förbinder sig att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”. Det betyder bland annat att samfunden ska arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor. Utåt säger de flesta muslimska ledare tydliga att man ska följa svenska lagar och värderingar, men inför dold kamera ger de uttryck för en helt annan inställning.

Abdul Waduds kloka råd var att den misshandlade kvinnan borde be sin make om förlåtelse! Han ansåg också att maken hade rätt att äkta en annan kvinna utan hennes samtycke och att han kan tilltvinga sig samlag med dem. Dessutom avrådde han henne från att kontakta polisen. Detta är den kvinnosyn som genomsyrar stora delar av den sunnifundamentalistiska miljön, en miljö står bakom det väpnade upproret i Syrien. En viktig anledning till upproret är faktiskt att man anser att Baathpartiet har gett kvinnorna alldeles för mycket frihet! I predikan efter predikan återkommer de fundamentalistiska imamerna till det skandalösa i att kvinnor går barhuvade på gatorna. Detta är ett ”horaktigt” beteende.

Sunnifundamentalister började tidigt resa från Sverige till Syrien för att strida. I artikeln ”Svenska islamister strider i Syrien” (21/9 2012) uppgav Aftonbladet att ”ett mindre antal personer rest till Syrien för att ansluta sig till olika stridande grupper”.

”Tidigare har det förekommit att personer bosatta i Sverige rest till länder som Irak, Afghanistan och Pakistan för att där strida på islamisternas sida mot USA. ‘Jihadturismen’ till Syrien är ett nytt fenomen.”

”Vi noterat att det uppstått ett intresse bland våldsbejakande islamister i Sverige för att åka till Syrien”, säger Jonathan Peste, Säkerhetspolisens chefsanalytiker för kontraterror. ‘Det rör sig om ett fåtal personer.’”

Syriens president, Bashar al-Assad, kommer från en alawitisk familjebakgrund, men Baathpartiets sekulära arabnationalistiska ideologi betyder mer för hur han ser på världen än alawismen. I sin bok Drömmen om Damaskus nämner den svenske Syrienexperten Aron Lund att Assad är en kultiverad man som diggar jazzmusik och gärna tar sig ett glas vin ibland. Om han är religiös så är han det åtminstone inte på ett strikt eller dogmatiskt sätt. Alawismen är överhuvudtaget en ganska liberal religionstyp.  Assads hustru Asma har sunnitisk familjebakgrund, men liksom för sin man betyder detta föga. Hon har ingen hijab.

En av den militanta oppositionens största Facebooksidor på den tiden, ”The Syrian Revolution”, drevs av en imam i Eskilstuna, som brukar hålla föredrag i sunnifundamentalistiska sammanhang. Han heter Fidaaldin Al-Sayid Issa. Jag har träffat honom i Uppsalamoskén. Han var där för att predika. Hans bror heter Mustafa Al-Sayed Issa och var ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM). Bägge undervisar ungdomar i moskéer.

Det finns också en tredje bror, Yasir Al-Sayed Issa. Denne figurerade frekvent i svenska medier som representant för oppositionen. Han var då bland annat ledamot i styrelsen för Islamiska förbundet i Stockholm. På sin Facebookprofil hade Yasir en bild på sig själv stående på en förstörd syrisk stridsvagn. Bröderna är söner till en välkänd ledare för det Muslimska Brödraskapet i Syrien som, liksom den tidigare nämnde styrelseledamoten, flydde landet efter den nerslagna islamistrevolten 1976-82. Fadern återvände sedan till Syrien för att delta i den väpnade kampen, som de beskriver som ”jihad”, mot den syriska staten. Där blev han också ”martyr”.

Yasir gav sig återigen in i Syriendebatten efter den turkiska invasionen nyligen. I Svenska Dagbladet den 15 oktober skrev han en artikel som gick ut på att den kurdiska milisen i norra Syrien är ”the bad guys”.

I Abdul Waduds studiedirkel i Uppsalamoskén deltog en ung man av syriskt ursprung. Låt oss kalla honom Mohammed. Jag växlade stundtals några ord med honom. Det var flera år innan den syriska tragedin tog sin början. Han berättade att stora delar av hans familj hade dödats i staden Hama 1982 när Syrien slog ner ett väpnat, sunnifundamentalistiskt uppror. Hans familj var medlemmar av Muslimska brödraskapet, berättade han. Själv var han engagerad i Muslimska Ungdomsföreningen i Uppsala (MUFU) som var anslutet till Sveriges Unga Muslimer (SUM). Mohammed ansåg att Abdul Wadud var en ”lärd man”. Han visste att jag var sufi och försökte flera gånger tala mig till rätta. Sufier ”dyrkar gravar” i stället för Gud, påstod han.

Han kunde säga de mest tokiga saker, men tog sig själv på stort allvar och menade att han ”bara sa som Koranen säger”. Jag minns särskilt en kväll när jag satt på golvet i moskéns förhall och fikade. Mohammed kom in, fick syn på mig, och satte sig bredvid mig, som vanligt för att undervisa mig i den rätta tron. ”Vet du”, sade han. ”Jag har upptäckt att torsdag är uppkallad efter guden Tor. Så vi som muslimer får inte använda det ordet. Vi får inte säga på torsdag ska jag göra si och så”. Jag tyckte att han lät väldigt komisk, men kvävde mitt skratt. ”Men hur är det med onsdag då”, frågade jag med spelat allvar. ”Men onsdag är ju uppkallad efter guden Oden”. Han rynkade pannan, så sade han: ”Hm … då får man inte säga onsdag heller”.

”Men vilka ord ska man använda i stället?” undrade jag. ”Vi muslimer ska använda arabiska namn. Arabiska är Koranens språk”. ”Okej, men det kan bli svårt att göra sig förstådd i Sverige”. ”Ja, nu jag, men om vi gör da’awa ska kommer hela Sverige att bli muslimskt och så kommer svenskarna att lära sig arabiska.” Da’awa betyder mission på arabiska, ordagrant ”kallelse”. ”Ja, det förstås”, sade jag.

En annan gång kom han fram till mig, granskade mig med en misstänksam blick, så sade han: ”Du är sufi, va?” ”Ja”, sade jag, ”jag gillar sufismen”. ”Sufier dansar”, sade han. ”Det får man inte. Det är haram. Profeten Mohammed dansade inte. Då ska inte vi heller dansa.” ”Tack för dina goda råd, broder. Du kommer ju från Syrien. Finns det inte rätt många sufier där?” ”Ja”, sa han. ”Det finns sufier där. De dansar och dricker sprit och begår zina”. Zina är arabiska för otukt. ”Det är regeringens fel. Det är inte en islamisk regering, en riktig islamisk regering skulle aldrig tillåta sufismen. Den skulle förbjuda dans och sprit och zina”. ”Men Syrien är väl ett islamiskt land?” undrade jag. ”Nej”, sade han, ”det finns ingen islam i Syrien, bara jahiliyya”. Jahiliyya är bland religiösa en nedsättande beteckning på den arabiska, hedniska religionen som föregick islam. Mohammed menade alltså att Syrien befann sig i ett hedniskt tillstånd.

”I Syrien får man inte ha skägg”, fortsatte han. Det var en vanlig propagandalögn man ofta hörde från sunnifundamentalister. Detta trots att den var så lätt att avslöja. Det var ju bara att titta på en bild av muftin Ahmad Hassoun, Syriens högste religiöse ledare, tillsatt av Assad. Han har både turban och skägg.

Mannen i Uppsalamoskéns styrelse, han som är ansvarig för Abdul Waduds studiecirklar, brukade berätta de mest löjliga skrönor om hur ”muslimer”, det vill säga sunnifundamentalister, förtrycktes i Syrien. En gång sade han att det var förbjudet att be, en annan att det var förbjudet att gå till moskén.

”Vi vill ha frihet”, sade han. ”Men enligt sharia”, sade jag, ”har ju inte judar och kristna samma rättigheter som muslimer. Och du säger ju att du vill ha sharia i Syrien. Är inte det också ett slags förtryck?” ”Nej, sharia är inte förtryck. För oss muslimer är det är sharian som bestämmer vad som är förtryck. Det som går emot sharian är för förtryck. Det är så vi menar.” ”Men vad menar du med frihet?” ”Vi menar friheten att leva efter sharian. Islam är både religion och politik. Man kan inte bara följa en del av islam. Man måste följa allt eller inget.” Jag ville fråga massor av saker, som vad man ska göra med dem som inte vill leva efter sharian, men insåg att det var lönlöst. ”Alawiterna”, fortsatte han, ”är Guds fiender. De låtsas vara muslimer för att förstöra islam inifrån. De är farligare än judar.”

Frihet för alawiter att utöva sin religion stod inte högt upp på dagordningen för den fundamentalistiske styrelseledamoten i Uppsalamoskén.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

15 reaktioner på ”Mohamed Omar: Tokfundamentalisterna och den syriska oppositionen

  1. Göran Holmström skriver:

    Det är ingen större skillnad på religiösa ”visionärer” och extremsocialister.
    Hatet mot allt som dom inte gillar förenar dom.
    Den stora frågan är varför hatare ska få förmåner av sitt hat?
    Borde inte demokratin belöna dom som väljer kärleken istället?
    Ps vad smart att ”komma på” att Torsdag är Tors dag. Hur ska han hantera den engelska versionen av veckodagarna eller att månaderna har historiska namn?
    Tolerans är ett underskattat ord!

    Gillad av 1 person

  2. Jari Norvanto skriver:

    ”Moskéerna får ta del av statens bidrag till trossamfund vilket innebär att de förbinder sig att ”upprätthålla och stärka samhällets grundläggande värderingar”. Det betyder bland annat att samfunden ska arbeta för jämställdhet mellan män och kvinnor.”

    Ja, parallellsamhällets grundläggande värderingar. Jämlikhet, enligt sharia. Mänskliga rättigheter enligt Kairodeklarationen, i enlighet med sharia. Ahlan wasahlan, välkomna till mångfalden!

    Gillad av 1 person

  3. bee-lips skriver:

    Ja, för mig är allt detta ett tecken på socialdemokraternas och deras medlöpare i 7-klöverns förräderi, på att vi styrs av en vänstervriden aktivistklass som extrapolerade socialismens logik och började en marsch genom institutionerna som idag massproducerar pk-ist robotar som idag nästan helt lyckats få svenskarna att sluta tänka. För vem kan, utan att vara djupt indoktrinerad, någonsin tro att människor från kultur x, från hela denna region, någonsin kan passa in i ett västligt samhälle? För mig är det en absurd idé.

    Gillad av 6 personer

  4. Aurora skriver:

    Ja, villkoret för vissas frihet är förbud för andras frihet. Likadant med diktaturer, socialistiska som andra; där man kallar sin diktatur för demokrati.

    Gillad av 1 person

  5. Björn söderstedt skriver:

    Muslimer som nu befinner sig i Sverige har, om jag nu får tro våra politiker ”flytt för sina liv ” från ett muslimskt land då, tar jag för givet, väl i Sverige blir de efter tag besvikna över att Sverige inte är tillräckligt muslimskt, jag förstår inte

    Gillad av 1 person

    • kvellulvblog skriver:

      Eddie, tack för läsvärd artikel.

      Trots att jag själv arbetat två år i Saudi Arabia, och därmed självklart vet mer än de flesta svenskar, om hur det är att leva i ett islamsk samhälle, som icke muslim, behöver jag hjälp att hålla reda på vilka grupper som bekämpar varandra.

      Det är naturligtvis befängt, att utan kunskap om dessa gruppers belägenhet, numerär och sätt att bekämpa varandra, ta in dem i vårt , tidigare så fredliga samhälle. Att vi sedan subventionerar deras propaganda, gör bara galenskapen värre. Det ger landet Absurdistan ett ansikte.

      Vänsterpartiet, som ständigt strävar efter att nedmontera vårt samhälle, kan förstås glädjas idag, men när Sharia införs, får de huka sig för stenregnen och sannolikt utgöra huvudattraktionerna för halshuggningarna efter fredagarnas möte i moskéerna. Visst skulle det vara rättvist, men problemet är att alla vi andra, normala, svenskar, också kommer att bestraffas för vårt omoraliska leverne. Julskinka med snaps, flickor som spelar fotboll, popsånger, disko, teater, opera, det är mycket som måste försakas för möjligheten att ha fyra svärmödrar.

      Vad det sedan gäller huvudfrågan, stridigheter och konsekvenser i Syrien, så är det förstås rena skämtet att svenska politiker skall yttra sig i denna fråga, utöver “det är elakt att skära halsen av folk, och att ha sexslavar”.

      Gilla

  6. Elisabeth skriver:

    Tack igen, Mohamed/Eddie, för en mycket läsvärd artikel. Du gör konflikterna begripliga. Assad börjar bli lite återupprättad..Vem hade kunnat tro det, han utmålades ju som hin håle själv av MSM. Ja, han verkar vara en kultiverad, intellektuell man. Jag har läst långa intervjuer med honom där det intrycket förstärks. Han är ju egentligen ögonläkare, utbildad i England. Eftersom han är andre sonen var det inte tänkt att han skulle bli president men det ändrades när äldste sonen dog i en trafikolycka. Syrien har ju som bekant ärftligt presidentskap, ett slags monarki. Ja, allt tycks nu ha vänts upp och ned även för svensk MSM. Nu är plötsligt Assad, Putin och Iran fredsmäklare. Läs gärna vad Expressen ( Magda Gad ) skriver i länken.
    Vi levde under ett annat tidevarv under Jugoslavien-konflikten.Internet hade inte slagit igenom. Nu har rollerna god-ond hunnit cementeras i kultur och politik beträffande den krisen . Men tänk om det finns fler sanningar där också ? Så är det naturligtvis. Just nu pågår ett drev, en hetsjakt, mot Peter Handke som vågat ha andra åsikter än de anbefallna. Det är vedervärdigt att skåda. Och när jag ser vilka det är som drevar, ex Ingrid Elam, Svante Weyler, Ulrika Milles, Björn Wiman, Rakel Chukri osv osv, alltså den gamla vanliga självbelåtna, arroganta kulturmaffian, ja, då vill åtminstone jag bara försvara Akademins val av Handke. Det verkar vara så att kulturredaktionerna ylar för att de inte lyckats kuva Akademin att sitta vackert, säga vov på befallning och klä sig i anbefalld PK-kappa. https://www.expressen.se/nyheter/magda-gads-dagbok/assad-ar-den-enda-som-kan-skapa-fred-i-syrien/

    Gillad av 2 personer

    • Jan Hyllengren skriver:

      Du har säkert rätt i att vi inte serverades annat än en tillrättalagd sanning i Jugoslavienkonflikten men bilderna på utmärglade koncentrationslägerfångar trumfade allt annat. Det var en så påtaglig och vidrig ondska.

      Gilla

      • Elisabeth skriver:

        Jan Hyllengren, jag minns också de bilderna men nuförtiden är jag mycket mer vaksam och medveten om hur man gör när man vill skapa opinion. Man skapar känslor med bilder. Vi minns väl alla fotot på den lille pojken på stranden och hur det användes för att bereda väg för mass-invandringen. Omständigheterna runt fotot dränktes snabbt av opinionsstormarna.
        Jag noterar nu att man äntligen börjar försvara valet av Handke. Det är på tiden, varför ska han förnedras när hans författarskap befunnits värdigt Nobelpriset ( och många andra pris, för övrigt. ) Akademins Mats Malm och Erik Runesson samt externa kommittéens Henrik Petersen har idag skrivit lysande artiklar i dagspressen.

        Gillad av 2 personer

  7. MartinA skriver:

    När Obama besökte Sverige så demonstrerade Syrierna mot USAs stöd för jihadisternas krig mot Syrien. Jag passade på att gå dit och stödja demonstrationen. På medborgarplatsen fanns även en liten motdemonstration, de som stödde jihadisterna. De var inte mer än 30-40 personer. Jag såg inte så noga för hela Medborgarplatsen var fylld av oss som protesterade mot Obamas Syrienpolitik, de som stödde den mordiske presidenten fick plats i ett litet hörn.

    Gilla

    • MartinA skriver:

      2013 var det. Och de Syrier jag pratade med berättade hur de utsatts för desinformation om demonstrationen och hur de stora medierna inte hade rapporterat om den. Allt för att få dem att missuppfatta plats eller tid för att minska demonstrationens storlek. USAs arm är lång.

      Gilla

      • olle reimers skriver:

        Hillary/Obamaaxeln tog Gadaffis vapen och smugglade dem till jihadisterna i Syrien. De hade ju hela Al Qaida på sin databas (vilket namnet antyder) och hade inga problem med logistiken. De fick mörda sin ambassadör i Libyen som börjat bli uppkäftig förstås.

        Du demonstrerde nog på rätt sida!

        Gillad av 1 person

      • MartinA skriver:

        För den som var där och pratade med människorna var det helt uppenbart. USA och dess lydstater är allierade med precis de människor som artikeln kritiserar och som jag såg stå i en liten grupp på Medis. Alla vanliga Syrier, barnfamiljer, pensionärer, alltså, tvärsnitt, demonstrerade mot Obama och hans Jihadister.

        Gilla

  8. Christer Brodén skriver:

    ”Man kan inte bara följa en del av islam. Man måste följa allt eller inget.”

    Samma sak säger Paulus i Nya Testamentet om Mose Lag (Gal 5:3, understöds i Jak 2:10), men i galaterbrevet menar han att ingen klarar av det. Det är för många bud, omöjliga att hålla rätt på. Dessutom finns motsägelser i Mose Lag som i detta mitt exempel: ”Du skall inte dräpa” och ”En häxa skall du inte låta leva” (2 Mos 22:18). Fast det senare problemet löses lätt med juridiska hårklyverier.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.