Lovade mig själv att inte skriva fler krönikor om Greta Thunberg, för uppriktigt sagt tycker jag inte hon förtjänar mer uppmärksamhet. Men så råkade jag snegla på Times lista över världens mest inflytelserika ledare 2019. Överst på listan finns en för mig okänd politiker vid namn Nancy Pelosi, på andra plats Donald Trump och på tredje plats Greta Thunberg. Påven hittar man först på plats nummer 15.

Att en outbildad 16-åring svingar sig upp till plats nummer tre i världshierarkin, utan andra meriter än en måttlig beteendestörning, är förstås imponerande – även om Times urvalskriterier kan ifrågasättas. En vän till mig hävdar bestämt att Greta åstadkommit allt detta av egen kraft och i så fall är hon antagligen en profet (precis som Svenska kyrkan säger). Själv är jag mer benägen att tro att hon agerar ”målvakt” åt maktfaktorer, som har goda skäl att hålla sig i bakgrunden. 

Det lustiga är att Trump – som blivit vald av folket i vad som förefaller vara ett demokratiskt val – ständigt måste försvara sin legitimitet. Medan Greta, som valts av en anonym elit, ges en legitimitet som står över all diskussion. Håller demokratin på att ”fasas ut”? Är Gretafenomenet ett symptom på ett paradigmskifte där ”icke-valda” ledare anses representera folket bättre? Eller är jag bara konspiratorisk?

I vilket fall som helst är hon en makthavare, och historien visar att minderåriga makthavare kan vara väl så destruktiva som vuxna. Därför tvekade jag inte att dela den här videon, som är en tuff och skoningslös granskning av fenomenet Thunberg och de män och kvinnor som står bakom henne (jag litar på att faktaunderlaget är någorlunda korrekt). Genast blev jag anklagad för att sprida hat mot barn. Reaktionen visar på en känslomässig konflikt som nog inte lämnar någon oberörd:

• Driften att skydda barn och inte utsätta dem för påhopp och negativa omdömen, i synnerhet inte om de lider av ett handikapp.
• Nödvändigheten av att granska, kritisera och ibland även häckla makthavare, i synnerhet om de inte valts av folket.

Jag gissar att mina kritiker prioriterar den första punkten. Medan jag själv prioriterar den andra, vilket kanske gör mig till en ond människa. Jag önskar naturligtvis att Greta ska må bra, men inte till priset av att världens ekonomiska utveckling fryses de kommande 30 åren. Det vore ungefär som att öppna Europas gränser för fri invandring, bara för att hedra den döde Alan Kurdi. Ibland måste respekten för barn sättas åt sidan.

Att teckna en nidbild av Greta är lite som att rita en rondellhund. Om något heligt och okränkbart gör anspråk på att styra världen, måste det plockas ner från piedestalen. Det är faktiskt lite av en moralisk plikt. Jag ska erkänna att jag under några månader charmades av Gretas utstrålning och tyckte det fanns en god vilja i hennes engagemang. Vad som fick mig att svänga var nog en tysk artikel om en presskonferens, där hon bestämt att journalister som var kritiska till hennes budskap inte fick vara med. Budskapet var helt enkelt för viktigt för att hon skulle slösa tid med att argumentera (”We don’t have time”, som Ingmar Rentzhog skulle ha sagt). Samma känsla fick jag under USA-besöket där hon självsäkert deklarerade att hon inte ville tala med Donald Trump – väl medveten om att Trump kanske var den ende bland FN-delegaterna som inte skulle tveka att kritisera henne, öga mot öga inför hela världen.

Man behöver inte vara flicka i puberteten för att vara lite ömfotad. Så här reagerade till exempel Pierre Schori när Nya Tiders reporter Jesper Johansson, mitt under Bokmässan frågar honom om hans relation till den nyligen avlidne Robert Mugabe. Någon kanske tycker att Jesper är en smula påstridig, men jämfört med Robert Aschberg i Trolljägarna är han ett under av vänlighet och hänsyn. Men det hjälpte föga. Reportern grips av polis och avvisas från platsen.

Så kanske har det inte enbart med Gretas ungdom att göra, utan en ny trend bland makthavare. Man har helt enkelt ”inte tid” att diskutera med meningsmotståndare. Även luttrade socialdemokrater kan behöva ett tryggt rum, när verkligheten kommer för nära.