Mohamed Omar: Fornnordisk halloweenläsning

Mohamed Omar

Eftersom första november är Alla helgons dag, så borde 31 oktober kallas Alla helgons afton eller Allhelgonaafton, vilket den också gör på engelska, ”All Hallows’ Eve” eller ”Halloween”. På samma sätt som vi kallar dagen före juldagen den 25 december för julafton, dagen före Valborgsmässodagen för Valborgsmässoafton och dagen före nyårsdagen för nyårsafton.

I Sverige flyttades år 1772 Alla helgons dag till den första söndagen i november. Sedan vid den svenska helgdagsreformen 1953 flyttades den till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Heliga Birgitta skriver att man ska fasta på allhelgonaafton… Varken bus eller godis, alltså. Hur som helst har vi svenskar firat Alla helgons dag den 1 november i omkring 700 år, så du gör inte fel om du fortsätter den traditionen. Man kan fira båda dagarna, den gamla och den nya.

Allhelgonafton har på senare tid blivit en populär högtid i Sverige under det engelska namnet halloween genom påverkan från amerikansk populärkultur. Det moderna, amerikanska halloween-firandet har delvis sitt ursprung i gamla keltiska traditioner, vilka i sin tur kan ha påverkats av det fornnordiska höstblotet.

I tidskriften Populär historia 11/2010 kan man i artikeln ”Spår av forntidens kalender” kan man läsa det här om samain, den irländska hösthögtiden:

”Samain var, liksom höstblotet, ett nyår, gränsen mellan nytt och gammalt då porten till andra sidan öppnades och de levande kom i kontakt med allsköns monster och döda. När utspökade och otrevliga ungar under det mer sentida halloween ringer på dörren nästa gång är det alltså inte bara att avfärda som ett kommersiellt påhitt från Amerika. Det kan med lite god vilja ses som en återupplivning av det gamla nordiska höstblotet.”

Hur det än är med den här historiska förbindelsen, så tror jag att det har föga betydelse för oss. Det är den amerikanska versionen, känd genom filmer, teveserier och musik, som utgör vår bild av halloween. Och det är väl ganska roligt. Men varför inte ha en skräckromantisk Allhelgonafton-middag med fornnordiskt tema? Dricka mjöd i stället för vin? Här kommer i alla fall några förslag på fornnordisk halloween-läsning.

Hervorsagan

Den här sagan handlar om sköldmön Hervor och hennes son Heidrek, kungen av Reidgotaland vid Dnepr. Mellan kungens söner Angantyr och Hlod, utbryter inbördeskrig om faderns arv. Hlod söker hjälp från hunnerna medan Angantyr får hjälp av sin faders fosterfar Gizur, kung av Götaland.

Angantyrs bar ett magiskt svärd som kallades Tirfing. Svärdet, som lyste som en solstråle, hade smitts av dvärgsmeder åt Odens sonson. Då dvärgarna gav honom svärdet uttalade de en förbannelse över det, att det aldrig kunde dragas ur slidan utan att bli någons bane. När Angantyr stupat i strid på Samsö i Kattegatt nedlades svärdet i hans gravhög.

Men Angantyrs dotter Hervor, som var en sköldmö och hade befäl över vikingar, ville äga det mäktiga svärdet. När hon kom till Samsö uppväckte hon sin fars lik med sånger, så manade hon honom att ge henne Tirfing. Scenen är väldigt halloweenesque: högen öppnas, lågor slå upp, och den dödes röst hörs. Angantyr varnar sin dotter om att svärdet är förbannat och bara kommer att bringa släkten olycka, men hon envisas.

Hervors saga finns att läsa här i en svensk översättning av A. U. Bååth från 1925: Hervars och Hedreks saga.

Hervor hämtar svärdet Tirfing från sin fars spöke vid gravhögen på Samsö, illustration av Christian Gottlieb Kratzenstein-Stub (1783–1816)

Groas trollsång

Groa är namnet på en död völva, en spåkvinna, som omtalas i eddadikten Groas trollsång. När hennes son Svipdag av sin elaka styvmor tvingas ut på en friarfärd, väcker han upp sin döda mor för att be henne sjunga trollsånger som kan skydda honom under den långa och farofyllda resan.

Groas trollsång är en av gudasångerna i Den poetiska Eddan och består av 16 strofer. Dikten börjar med dödsuppväckningen och låter så här i Erik Brates översättning från 1913:

”Vakna nu, Groa!
Vakna, goda kvinna!
Dig jag väcker vid de dödas dörrar,
om du minnes det,
att du manade din son
att komma till kumlet vid din grav.”

Modern sade:
”Vad angeläget har
min enda son?
Vad ont har överfallit dig,
då din moder du kallar,
som i mullen är kommen
och ur människors värld har vandrat?”

Det är med en liknande formel Hervor väcker sin fader Angantyr på Samsö. Svipdag berättar om sin elaka styvmor och Groa bestämmer sig för att hjälpa sin son.

Dikten finns att läsa här

Vakna nu, Groa. Illustration av John Bauer, 1911.

Helge Hundingsbanes död

Helge Hundingsbane är son till Sigmund Völsung, som även var far till den berömde hjälten Sigurd Fafnesbane. Sigurd hade en annan mor än Helge. När Helge blir 15 år gammal hämnas han sin far genom att dräpa Hunding, saxarnas kung, och blir så känd som Hundingsbane.

En dag, när Helge är ombord på sitt vikingaaskepp, får han besök av valkyrian Sigrun. Kata Dalström har samlat flera gamla nordiska sagor i den lättlästa antologin Nordiska hjältesagor från 1888. Hon beskriver mötet med valkyriorna så här:

”När Helge drog från striden, såg han ett flammande sken bryta fram ur Lågefjällen och ur skenet sprängde en lysande skara af högresta, sköna valkyrior, med glänsande hjälmar, blod-bestänkta brynjor och med spjut, som blixtrade likt solens strålar. Helge sporde de framilande valkyriorna, om de vågade följa honom och hans kämpar hem och dricka kraft ur mjödfyllda horn.”

Kan det bli mer skräckromantiskt? Varför inte, om du är tjej, klä ut sig till en blodbestänkt valkyria på halloween-partyt?

Helge förälskar sig i den skönaste av valkyriorna, Sigrun. Hennes far har dock lovat bort henne till en annan, så det blir strid mellan hjälten och rivalens ätt. Helge segrar och gifter sig med Sigrun och får många söner. Men Dag ur rivalens ätt får ingen ro – hedern kräver hämnd. Oden ger Dag det magiska spjutet Gungne. Med det blir Helge dräpt.

Sigrun begraver sin älskade Helge i ett gravkummel, men hans själ är redan i Valhall. En kväll säger Sigrund tärna att hon sett Helge rida med ett följe in i sitt eget kummel:

”En afton gick Sigruns tärna utmed Helges grafhög; då såg hon Helge jämte många män komma ridande till högen. Tärnan sade: ’Är det ett bländverk, som sväfvar för min syn, eller stundar Ragnarök? Hvart rida de döde, som sporra hästarna? Får höfdingen vända åter till sörjande maka?’”

[…]

”Tärnan gick då hem till Sigrun och sade: ’Gå, Sigrun från Säfvafjället, om du än vill möta härens höfding. Högen står öppen och Helge har kommit. Såren drypa af blod, han bad dig stämma dess flöde’”.

Sigrun går till graven för att se efter. Han uppträder då med håret täckt av frost och våta händer. Han förklarar att han blivit kall och våt av hennes sorgetårar. Vilka halloweenesque syner! De två delar sedan en natt av kyssar och omfamningar i graven – som i en gotisk roman.

Helges själ återvänder sedan till Valhall. Sigrun väntar förgäves på att han ska visa sig vid gravkumlet igen. Hon dör av sorg. Men det troddes att både hon och Helge blev födda på nytt. Då var hon valkyrian Kåra och han Helge Huddingeskate.

Sagan i Kata Dalströms version finns att läsa här

Sigurd och Brynhild

I berättelsen om den mest ryktbare hjälten av dem alla, drakdödaren Sigurd Fafnersbane, finns det flera halloweenesqua inslag. Efter att Sigurd dödat draken Fafner rider han på sin häst Grane till Hindarfjäll. När han närmar sig ser han ett väldigt ljussken, och när han kommer ännu närmare ser han flera eldar som omger en bergstopp. Så här beskrivs scenen i Kata Dalströms version:

”Vid framkomsten till Hindarfjället såg han ett flammande eldsken sprida sig högt upp mot himlahvalfvet, och högst på fjälltoppen reste sig en sköldborg med en svajande fana på.

Sigurd trängde genom de flammande lågorna in i borgen. Där såg han en man ligga sofvande, iförd full rustning. Rustningen satt som vore den fastvuxen vid kroppen. Sigurd aftog hjälmen och såg då, att det var den fagraste Valkyria och ej någon kämpe. Då riste han med svärdet Gram upp brynjan och skar varligt upp ärmarna, därpå drog han af den. Då vaknade valkyrian, reste sig och sade: ’Hvem är så stark att han mäktar genomskära brynjans ringar och väcka mig ur min djupa sömn? Månne det är Sigurd, Sigmunds son, med Fafners bane i sin hand?’

’Jag är en ung Völsungason», svarade Sigurd. ’Allt för djup synes mig din sömn. Jag har sport att du är en mäktig konungs dotter, berömd för din skönhet och din kunskap om andra världars visdom.’”

Brynhild, som också kallades Segerdriva, och Sigurd ”svor varandra dyra eder” och fick tillsammans en dotter, Aslög. Brynhild räckte Sigurd ett horn med magiskt mjöd som skulle stärka hans minne, så lärde hon honom visdomsrunor.

Berättelsen om hur Sigurd möter Brynhild och väcker henne ur sin törnrosasömn i Kata Dalströms version finns att läsa här

Sigurd väcker Brynhild. Illustration av Arthur Rackham 1911

Frithiofs saga

Frithiofs saga är inte ett fornnordiskt verk, utan en lång dikt av Esaias Tegnér, som publicerades i bokform första gången 1825. Delar av dikten hade tidigare publicerats i Götiska Förbundets tidskrift Iduna. Dikten är dock inspirerat av Fritjof den djärves saga, en isländsk saga som nedtecknades på medeltiden. De halloweenesqua stycken finns framför allt i kapitlen ”Frithiof på sin faders hög” och ”Frithiof tager arf efter sin fader”.

Frithiof står vid sin faders gravhög anropar sin döde fader att genom ett tecken säga honom, hur han kan blidka Balder, som han förtörnat genom att bränna ner hans tempel. Som ett tecken från den döde fadern tecknar sig för honom en syn i aftonrodnaden av ett nytt tempel. Han ska gottgöra sitt fel genom att återuppbygga ett tempel åt Balder i stället för det brända. Tegnér nämner också Angantyr som för att förankra scenen i den verkliga, nordiska traditionen.

Här är min faders gravhög. Sover hjälten?
Ack! han red hän där ingen kommer från.
Nu dväljs han, sägs det, uti stjärnetälten,
och dricker mjöd och gläds åt sköldars dån.
Du asagäst, se ner från himlafälten,
din son dig kallar, Thorsten Vikingsson!
Jag kommer ej med runor eller galder,
men lär mig blott, hur blidkas Asabalder?

Har graven ingen tunga? För en klinga
den starke Angantyr ur högen kvad.
Det svärd var gott, men Tirfings pris är ringa
mot vad jag ber, om svärd jag aldrig bad;
svärd tar jag väl i holmgång själv, men bringa
du mig försoning ifrån asars stad.
Min skumma blick, min gissning blott du lede,
ett ädelt sinne tål ej Balders vrede.

Tegnér låter också Frithiof framföra sin anhållan om Ingeborgs hand till Bele-sönerna på deras faders hög och därvid vädja till den gamle kungen, som ”hör vart ord”.

Frithiofs saga finns att läsa här

Hamlet

Shakespeares pjäs Hamlet skrevs tidigare än Tegnérs dikt, men långt efter den fornnordiska periodens slut. Hamlet var en dansk sagofigur, som ursprungligen förekommer i den danske krönikören Saxo Grammaticus latinska verk Gesta Danorum (skrivet omkring år 1200), känt som ”Danernas bedrifter”, där han kallas Amletus. Prinsen ska ha levt någon gång i den grå forntiden.

Berättelsen finns med i Kata Dalströms antologi Nordiska hjältesagor där han kallas Amlede. Hamlets farbror mördar hans far och gifter sig med hans mor:

”För att undgå sin faders öde låtsade Hamlet vara galen. Han låg alltid hemma vid spiseln och gräfde i askan och aldrig ville han tvätta sig, ännu mindre vara väl klädd, som det höfdes en kungason.

Där satt Hamlet dag efter dag och täljde träkrokar, hvilka han härdade i elden. När man sporde hvad dessa skulle vara till, svarade han: ’Jag hvässer spjut, för att hämnas min faders död’. Man skrattade och lät honom hållas. Alla krokarna förvarade han väl.’”

De mest halloweenesqua inslagen finns dock Shakespearepjäsen, framför allt mötet med faderns vålnad och scenen på kyrkogården när Hamlet filosoferar högt medan han håller i narren Yoricks skalle. Hamlet har faktiskt haft stor betydelse för den gotiska litteraturen, alltså skräcklitteraturen i bredare mening, som började komma på 1700-talet. Som den första gotiska romanen brukar man räkna Horace Walpoles The Castle of Otranto, publicerad 1764.

I Hamlet finns flera ingredienser som sedan blev typiska för den gotiska litteraturen, till exempel: den utspelas i ett slott, det spökar, den har en tragisk och mystisk stämning, där finns en jungfru i nöd (Ofelia) och en melankolisk hjälte. När Horatio ser den döde kungens spöke säger han i Hagbergs översättning att han är ”stel af skräck och häpnad”.

Den nordiska berättelsen i Kata Dalströms version finns här

Shakesparepjäsen i Carl August Hagbergs klassiska översättning finns här

Laurence Olivier som Hamlet i filmen från 1948

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

7 reaktioner på ”Mohamed Omar: Fornnordisk halloweenläsning

  1. Klaus Fuchs skriver:

    Bra, ett givet kulturinslag i en bredare satsning från DGS. Jag ligger på 3500kr till DGS, 5000 totalt till alternativmedia. Tänker att 10,000 inte är orimligt.

    Gillad av 2 personer

  2. miketheviking skriver:

    Tack Omar!
    Många bra tips att ta med sig och sprida.

    Den som är intresserad av ämnet och det ”traditionella” kan med fördel botanisera bland Oskoreis alster på Motpol.

    Gillad av 2 personer

  3. Thomas Ek skriver:

    Nej, Mohamed Omar
    Din uppmaning om att fira Allhelgonaafton (min födelsedag) med monsterdöd och allsköns djävulskap är för mig skruvat. Jag förstår inte det roliga med att tänka så som du gör, här.

    Gilla

  4. Christer E skriver:

    En amerikansk kollega berättade en gång att amerikanerna går tillbaka till normaltid (det vi kallar vintertid) helgen efter Halloween på grund av godisindustrins lobbyverksamhet. Med vintertid under Halloween blir det mörkt en timme tidigare och alltså en timme mindre för barnen att knata runt med sitt ”Trick or Treat”. Kommersens vägar äro outgrundliga

    Gillad av 2 personer

  5. Hedningen skriver:

    Det är ju bra att vännen Eddie skriver något positivt om vårt Nordiska Kulturarv, i motsats till USA:s kommersialiserade Halloween – detta inlägg väckte mitt höga gillande.

    Men å andra sidan – inlägget kommer lite väl tidigt – och för övrigt fanns det i Asatron och den nordiska hedendomen en tradition vid namn Alvablot, som den kristna kyrkan försökte utplåna och ersätta med Allhelgona, en fest som inte alls är förankrad i den kristna läran eller bibeln. Detta var också ett ganska genomskinligt knep – alla förfäder byttes ut emot helgon.

    Intresserade kan gärna läsa mer här om vad Alvablot är för någonting, eller hur det rätteligen bör firas. Se denna länk…

    https://hedniskatankar.com/hogtider/alvablot/

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.