Anders Leion: Direktoratet för ständig utjämning

Anders Leion

Från vanligtvis välunderrättat håll förljudes direktoratet för ständig utjämning ha delgivit myndigheter och allmänhet ett dokument innehållande nya regler för verklighetens förbättrande och förskönande. Fortsättningsvis bör endast kategorierna man, kvinna samt icke man-kvinna användas vid uttalanden om verkligheten och dess humanoider.

Därmed fortsätter direktoratet det arbete som inleddes med icke existensförklarandet av Linnés arbete. I fortsättningen skall endast färger användas för beskrivning av olika växter. Påståenden om släktskap eller icke släktskap mellan någon växt av viss färg med någon annan växt av samma eller annan färg skall ovillkorligen undvikas.

Detta är – tror jag i alla fall – fortfarande bara ett något ansträngt skämt. Men jag är inte säker. Senast blev jag fundersam när jag läste en text av Bengt Ohlsson i DN:s lördagsmagasin den 21 december.

Jag brukar gilla det mesta han skriver, men i lördags trampade han fel, eller tänkte snett – om man vill uttrycka det vänligt.

Hans text var en variant på alla de artiklar och andra utsagor som ständigt gjorts de senaste åren om den misslyckade kriminalpolitiken. Det skulle alltså enligt denna allmänt omfattade syn, som Bengt Ohlson ansluter sig till, gå att tala förstånd med bovarna. Samtidigt beskriver han hur mycket mer status och pengar buset får genom att just vara bovar. Till denna beskrivning skall läggas att alternativet, att leva lagligt, för dem är så mycket mindre värt än för andra ungdomar, och dessutom ofta omöjligt: de har gått i skolor som gjort dem oanställningsbara. Och det har alla snälla människor, som Bengt Ohlsson, utan protest accepterat.

Men säg att Ohlsson och alla andras politik – att främst använda verbal påverkan – ändå skulle lyckas. Den skulle alltså enligt Ohlsson knapra av någon procent av brottsligheten (per år?). Men i andra ändan skulle den tillföras ännu fler procent, eftersom inflödet av nya invandrare (inte alla, inte de som kommer t.ex. från Ostasien) skulle spä på brottsligheten med fler utövare. Över hälften av all brottslighet står invandrarna för. Se här!

Dessutom: ärftligheten avgör till stor del vilka som skall bli brottslingar. (När jag gick i gymnasiet fick vi se en plansch över en mördarsläkt. Otroligt – sett utifrån dagens förhärskande mentala klimat! Släkten var dessutom svensk…)

Detta gör att det enda effektiva är inlåsning – men det är effektivt. Den inlåste kan inte begå brott, och i takt med att han åldras blir han mindre brottsbenägen. Det behövs alltså många och långa straff, längre ju fler gånger den enskilde fälls. På så sätt blir de riktigt långa straffen förbehållna ett fåtal, de som envisas i sin verksamhet.

Det finns en enkel förklaring till att Bengt Ohlsson inte nämnt dessa välkända förhållanden: Han vill inte nämna invandringen. Men den som inte vågar nämna invandringen har inte någon möjlighet att förstå det som har hänt, händer och kommer att hända i landet – än mindre att begripligt beskriva tillståndet och förändringen. Han går i direktoratet för ständig utjämnings ledband.

Vad skall man kalla en sådan tystnad?