Patrik Engellau: Självförverkligande eller självuppoffring?

Patrik Engellau

Dagens Nyheter hade en artikel om en rysk skolpojke i sibiriska Krasnojarsk som klippt sig som Zlatan Ibrahimovic, alltså med rakade sidor och en stor hårknut i nacken.

Lärarinnan tyckte att det var en ”utmanande, omanlig och västimporterad” frisyr. Skolan bestämde att pojken fick studera hemma tills han klippt sig. Rektorn sa: ”Han vill förverkliga sig själv. I morgon vill alla andra också göra det. Hur kommer det då att se ut? Vad gör vi om någon vill förverkliga sig själv genom att slå till någon?”.

Dagens Nyheter rapporterar att skolmyndigheterna i Krasnojarsk enligt obekräftade uppgifter sedermera ändrat sig och låtit pojken gå i skolan trots Zlatan-frisyren. Så kanske kan man andas ut och hoppas att även det ryska bigotteriet kan vara på utdöende.

Händelsen passar väl in i det västerländska samhällets etablerade självförståelse där det ingår någon variant av den amerikanske forskaren Abraham Maslows så kallade behovstrappa som presenterades år 1943. Trappan ser ut så här och teorin är att mänskligheten med ökande välstånd flyttar sina behov uppåt i trappan:

När människorna har fått maten och den samhälleliga säkerheten garanterade så kan individerna klättra vidare och börja intressera sig för sådant som självförverkligande. I det perspektivet går den ryska rektorn att begripa. Ryssland är ännu ett jämförelsevis fattigt land och rektorn lever kvar på en nivå där man ännu inte börjat acceptera självförverkligandet som ett legitimt mål utan betraktar sådana strävanden som ett slags perversitet. Men som tur är börjar även Ryssland moderniseras varvid toleransen för tidigare motarbetade beteenden ökar. Snart kanske till och med Prideparader blir tillåtna i Moskva.

Men vid närmare eftertanke är jag inte så säker på rimligheten i det etablerade samhällets självförståelse. Frågan är om vi inte här står inför en av grundbultarna i den moderna västerländska föreställningsvärld som till en början – på sjuttiotalet kanske – verkade så löftesrik men nu tycks fräta på västerlandets tro på sig själv. Den grundbult jag talar om är uppfattningen om vad individen är till för. Förut var individen inte bara till för sig själv utan även – i vissa fall, till exempel om det blev krig, ännu mer – för sin grupp, sitt kollektiv, sitt folk, sin nation. Nu är individen till bara för sig själv med målet att maximera sitt självförverkligande.

Jag börjar tro att hela Maslowsyndromet är feltänkt och detta på två sätt. Det ena och lite banala sättet är att tillvaron i verkligheten inte är som en trappa i bemärkelsen att det steg som är taget är förverkligat en gång för alla. Bara för att många drömmer om självförverkligande så är det inte så säkert att tryggheten och gemenskapen eller ens maten och taket över huvudet är säkerställda. När människor som sniffar på Maslows högsta trappsteg upptäcker att de samtidigt står med en fot kvar längre ned i trappan blir de misslynta och skyller på andra, till exempel ”samhället”, för att deras liv inte är så väl tillrättalagt som de anser sig ha rätt att kräva. De känner sig kränkta över att inte ha fått sina rättigheter tillgodosedda.

Det andra sättet på vilket det maslowska tänkandet fallerar är att det där självförverkligandet i verkligheten inte alltid uppträder som den befrielse vi hade hoppats på. Vi trodde att självförverkligandet skulle frigöra oss från tvånget att bry oss om andra människor och i stället leda oss in i ett slags semester från besvärliga krav från våra gemenskaper. ”Ingen människa är en ö” sa den engelske 1600-talspoeten John Donne men vår tids förhoppning, särskilt bland unga människor, har varit att var och en skulle få rätten att vara en egen, oberoende ö där han i frihet skulle klättra i berg, gå på konstnärsutbildning eller kravlöst chilla med polarna.

Dessutom, och detta är det mest förödande av allt (och därtill något som jag har svårt att förklara), har alla de nya möjligheterna till självförverkligandet en tendens att förvandla sig till besvärliga krav. Av en händelse hade Dagens Nyheter några dagar efter nyheten om Zlatan-frisyren en rapport om förlossningsdepressioner, en allt vanligare psykisk åkomma som jag aldrig hade hört talas om men som uppenbarligen är en helt etablerad diagnos som under lång tid kan drabba unga mammor och pappor. Mer än var tionde mamma och nästan lika många pappor hemsöks. Så här säger psykologiforskaren Maude Johansson:

[Forskningen] tyder på att det är samhällsutvecklingen de tio senaste åren som bidragit till att fler är deprimerade. De vuxna upplever numera högre krav på sig själva att vara bra föräldrar, men också på att göra karriär och vara i god fysisk form… Jag tänker på småbarnsföräldrar som är ute på löprunda med barnvagnen i ena handen och mobilen i den andra.

Extra stressande är kravet på att föräldrarna ska gilla föräldraskapet: ”samhälle, vänner och familj förväntar ju sig att man som förälder ska glädja sig över det nyfödda barnet”.

Självklart är en baby ett ovälkommet stök för unga människor som vill ha tid att förverkliga sig själva. Men säg det samhällsproblem som inte erbjuder möjligheter för det välfärdsindustriella komplexet att flytta fram positionerna. Vid Akademiska sjukhuset analyseras ”hur gravida kvinnors hjärnor beter sig vid depression” med hjälp av magnetresonanskamera. ”Forskning om gravida kvinnors depression [kan] hjälpa oss att ta fram bättre behandling också för dem som lider av förlossningsdepression”, säger en forskare. Hittills har forskningen kommit fram till att de deprimerade föräldrarna bör ha ”ett brett nätverk” så att det finns ”någon som kan städa eller laga mat om du inte orkar”.

Tidigare i mänsklighetens historia förverkligade folk sig själva, även om uttrycket inte fanns, genom att anpassa sig till ett kollektiv. Primitiva folk ordnade initiationsriter när barn blev vuxna och skulle inlemmas i vuxenkollektivet. Själv har jag gjort lumpen och Gud nåde den rekryt som inte var korrekt klippt. En utskällning av styckjunkare Jansson var inget att leka med. Lumpen var motsatsen till det individuella självförverkligandet. Den enskilde soldaten var inget värd utan han förväntades offra sig för kollektivet om det blev krig. Att försöka markera sin individuella särställning var nästan som en sorts vapenvägran.

Folkhälsomyndigheten oroar sig över den ökande psykiska ohälsan:

Andelen 13- och 15-åriga flickor och pojkar i Sverige som rapporterar återkommande psykosomatiska symtom har fördubblats sedan mitten av 1980-talet. I psykosomatiska symtom ingår sömnsvårigheter, nedstämdhet, irritation, nervositet, huvudvärk, ont i magen, ont i ryggen och yrsel. År 2013/14 rapporterade över hälften av de 15-åriga flickorna och närmare en tredjedel av pojkarna i samma ålder psykosomatiska symtom… Jämfört med andra nordiska länder har ökningen av psykosomatiska symtom varit mer omfattande i Sverige.

Tänk om hela snacket om Maslows trappa och självförverkligandet bara är en list som vårdapparaten iscensatt för att säkerställa klientunderlaget. Den ryska rektorn hade kanske rätt i sitt instinktiva avståndstagande från Zlatan-frillan.

43 reaktioner på ”Patrik Engellau: Självförverkligande eller självuppoffring?

  1. miketheviking skriver:

    Jag tror Ryssland kommer fungera bättre en Sverige i framtiden om de fortsätter på spåret att värna nationen, familjen och kulturen. Men den som lever får se.

    Maslows trappa är väl ungefär lika aktuell som Frankfurterskolans alla andra samhällsomstörtande initiativ. Idag kan man väl konstatera att unga människor nästan har den understa trappsteget ordnat, att de via allehanda virtuella kompisgäng har det tredje steget, att de tror och ständigt söker det fjärde via ”likes”.

    Trygghetssteget finns dock inte där för väldigt många. Splittrade familjer, ingen fast bostad och inget fast jobb på en arbetsmarknad som importerar billig arbetskraft och dumpar lönerna tillsammans med arbetsvillkoren.

    Klart de yngre inte mår bra – idealbilden är inte uppnåelig för en stor del yngre.

    Friska 40- och 50-talister kan skatta sig lyckliga på golfbanan i Spanien, gick med garantipension vid 60 års ålder, fick hela den statliga skattesubventionen för räntorna och har pengar som gräs. Det är först när de blir sjuka som de märker att svensk sjukvård haltar och äldrevården är hämtat från Sångermfrån andra våningen.

    Gillad av 3 personer

    • Göran Nilgard skriver:

      @MIKETHEVIKING
      Tack och lov är den spanska sjukvården jättebra. Väntetider från 15 minuter upp till ca 3 dagar där jämförbara väntetider i Sverige är ca 7 månader, med tillägget kanske, det kan bli längre.
      Vi har vänner som när de är här nere passat på att göra de vanligaste, enklare knäoperationerna här. Väntetid max 1 vecka.
      Så vi saknar inte sjukvård här nere heller. Bara fördelar att vara N.I.E. resident i Spanien om man nu kan hantera sin flygskam med de två t.o.r. resor med flyg detta innebär per år.
      Men det finns psykologer också här nere om det kniper.

      Och så en liten vers om det där med pengar som gräs. Från ca 1975 till 1990 betalade 40- & 50-talisterna det mesta i skatt. Marginalskatterna var upp till 85% under den tiden. Feldt konfiskerade dessutom 15% av ALLT privat pensionskapital ca 1989. S införde retroaktivt förmögenhetsskatt på det inlåsta pensionskapitalet. allt över 8,07BB som arbetsgivaren betalde pensionsavgift på gick/går rakt in i statskassan.

      Men inte fick vi några depressioner. Undrar varför?

      Gillad av 8 personer

      • Thor skriver:

        Nja, 1977 hade min chef ganska precis dubbelt så hög lön som jag. Men han betalade mindre i skatt. I absoluta tal, märk väl. Hurdå? Jo, han gjorde enorma ränteavdrag på huslånet. Samtidigt var inflationen hög så realräntan var negativ. Han blev ganska välbärgad på sitt husägande medan fattighjon som jag betalade skatterna. Det socialdemokratiska lyckosamhället fanns som synes även på 70-talet.

        Gillad av 3 personer

      • Göran Nilgard skriver:

        @THOR
        Så var det och det visste alla. Så med statliga lån och en blygsam kontantinsats på 10%, som man kunde låna till någon annanstans, var det bara att starta hus-racet.
        Som allra mest krävdes det lite spardisciplin i några år för att få ihop kontantinsatsen.
        Det minns jag också.
        Så det fanns väl inget i systemet som förbjöd dig att göra samma sak om det nu var så bra i dina ögon.

        Gillad av 1 person

      • Stefan Sewall skriver:

        Det var inflationen som gav folk husen, då lånebeloppen inte ökade medan inflationen skenade och räntorna var subventionerade och avdragsgilla.
        Hus köptes/byggdes (i Gbg t.ex.) för 150-200 tusen runt 1970 och såldes för 3-3,5 miljoner 2005 till 2010. Om de som köpte eller byggde aldrig hade amorterat en krona så hade de ändå fått 3 miljoner för att bo där. Räntorna utgjorde bostadshyran.
        Inflationen drevs på av socialdemokraternas politik. 1990 var inflationen 10 % på ett år t.ex.
        Jag minns även att lönekraven från LO var stora och kraftigt inflationsdrivande. De var ex.v. runt 25 % vid löneförhandlingarna 1973 eller 1974. Alla priser gick upp lika många % efter LO:s avtal.

        Gillad av 1 person

      • Thor skriver:

        Du skrev ju att 40- och 50-talisterna betalade det mesta i skatt. Det gjorde de ju inte alls, det var den huvudsakliga poängen med mitt inlägg.

        Gilla

      • uppstigersolen skriver:

        Ja tänk, det glada sjuttiotalet. Lönen fyrdubblades på tio år. Inte i reda pengar utan bara siffror på papperet. Så vi som fick ihop till kontantinsatsen genom att dubbelarbeta och gneta fick ju utdelning genom att huset ökade på papperet medan lånen stod stilla. Men när jag berättar att vi lånade till 18 % ränta 1979 så vill ju inte ungdomar tro mig. Men visst, 80 % gick ju bort bara man hade tillräckligt bra lön. Nu har jag inga skulder.

        Gillad av 1 person

      • Göran Nilgard skriver:

        @THOR
        Ok, jag skall bli mera precis i min formulering om skatterna från ca 1975 till 1990. Gällde ju bara dom som tjänade ”lite mera”, säg 25 000/mån de första åren på 80-talet. De fick ut under hälften utan ränteavdrag. Jag försöker dra mig till minnes lite mera siffror, men det är länge sedan. Tror att högsta marginalskatten ”slog till” vid ca 15 000/mån och det betydde att på de sista 10 000 kronorna fick du ut 1500 kronor. Det finns eller fanns ingen normal människa som betalade det villigt, så det trixades med ränteavdrag fram och tillbaka.
        Min chef som också tjänade dubbelt så mycket som jag (konstigt sammanträffande, eller hur?) köpte en stor segelbåt typ Maxi 95 för 375 000 och tog lån på det mesta. Han kunde då förskottsbetala räntorna på lånet för hela lånets löptid och dra av i deklarationen det året han förskottsbetalade dem. Sjukt? Ja, skattesystemet var i högsta grad sjukt.

        Gilla

      • miketheviking skriver:

        Unnar dig ditt spanska liv och tillerkänner dig det jobb och slit du nedlagt. Vet också om de skattesystem som gisslat detta land. Men man kan inte blunda för de jättelika inkomstfördelningar som gjorts mellan generationer genom den politik som förts. Vare sig det är ränteavdrag, pensionsstölder, devalveringar eller perverterad bostadspolitik. Sverige har inte varit och är inte rättvist.

        Just nu sker en enorm transferering från äldre, sjuka och barn till immigranter.

        Gillad av 1 person

      • Göran Nilgard skriver:

        @MIKETHEVIKING
        Spot on. För mig har du med dina inlägg, idag och tidigare, satt ord och gjort klarlägganden som varit och är så befriande för min frustration. Och den handlar om precis det du skriver här; äldre, sjuka och barn.
        Och naturligtvis elefanten i rummet – den massiva invandringen.

        Gilla

  2. Eva Danielsson skriver:

    Maslow’s trappa kan ju också illustrera hur stor betydelse det fundamentala i tillvaron har. Att trots att man under lyckliga omständigheter kan införliva de övre stegen i sitt liv, så är de tidigare nivåerna större och bredare och utgör grunden. Som alltid finns med även om man inte är medveten om det. Om man inte bottnar i den fysiska, biologiska verkligheten som alltid också hänger samman med människans grundläggande beroende av varandra, så kan man nog må psykiskt dåligt. Vilket kan sättas på sin spets när man just har fått barn. Men att förstora en normal men omvälvande livsomställning, där även hormonstormar ingår, är ju att skapa psykiska åkommor. Människor växer av att ta sig igenom en hel del svårigheter på egen hand liksom av att göra de vardagliga sysslorna under normala livskriser, vare sig det är lyckliga eller tragiska omständigheter. Förståelse och respekt får inte resultera i daltande eller onödigt medicinerande. En mindre ”förstående” omgivning är kanske bästa behandlingen många gånger. En pedagogiskt medveten hållning, att finnas med utan att ingripa eller leva ut egna behov av att få hjälpa till eller visa sin egen duktighet. Något alla föräldrar och lärare behöver kunna.
    All onödig hjälp hindrar utveckling.

    Gillad av 1 person

    • FredriK Östman skriver:

      Nej, så fungerar inte vårt psyke. Det enkla exemplet matstrejk bevisar att den föregivna grundtanken med denna ”trappa” är felaktig. Motiveringen (”behovet”) löper hela tiden åt andra hållet: Vi skaffar inflytande, barn och mat för att kunna förverkliga oss själva, egentligen överleva. Dagens pensionärer har missat det där. De svälter nu med kall mat av usel kvalitet medan utländska stormtrupper kastar sten på dem. Rätt åt dem om de har röstat på SAP. Du har alltså rätt i att nivåerna står på varandra och faller samman utan varandra. Den som tror sig kunna skilja dem åt ägnar sig åt dissociering.

      Troligare är väl att detta tramsiga pseudovetenskapliga verk utan avsevärt förklaringsvärde, men genomsyrad av en öppen och ständig inbjudan till dissociering, såddes som en del av Sovjetunionens psykop på Västvärlden. Och den slår ju nu på bred front ut hos oss trots att dess avsändare redan har dött av samma blomma.

      Gillad av 2 personer

  3. V för Vendetta skriver:

    Så här blir det när en ekonom skall leka psykolog. Maslows trappa berättar inte hur trappen skall användas utan endast att det ligger i människans natur att först skaffa mat sedan skydd o s v och sist på steget, då alla andra delar är uppfyllda är självförverkligandet det som står till buds. Trappan stämmer. Det är bara att titta på landets politiker, journalister och lärare, när inget annat finns att sträva efter, när allt det som betyder överlevnad är uppfyllt självförverkligade man sig genom att hjälpa människor från världens alla hörn och som om inte det var nog skapade man även en klimatkris som fyllde dagen med innehåll. För den utsvultne som sitter i regnet eller snöblåsten är nog Afghaners problem med att de måste fly för att slippa gjuta tegel för si försörjning ett ganska litet problem, likaledes är det nog ett litet problem att solen och jorden separerar och temperaturen stiger och sjunker. Det stora problemet för en sådan individ är just maten och skyddet. För den självförverkligande läraren, politikern eller journalisten återstår endast den kognitiva disonansen när världen rämnar runt denne men det är en annan mässa. Maslow nämnde aldrig något om kvalitén på självförverkligandet…..vilket nog var en brist så här i backspegeln.

    Gillad av 2 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Bra, och helt rätt: det är inte en trappa, utan en metaforisk bild för att underlätta förståelse.

      Hela ”trappstegen” existerar samtidigt. Det är inte så att man lämnar ett för ett annat, utan att vi prioriterar utifrån hur våra behov är täckta. Slott eller koja, bokstavligen, spelar ingen roll fr hjärnan som. Greve Knoll von Tott av Snävstaholm är lika mycket fokuserad på sitt gods som en uteliggare på sin koja av presenningar, frigolit och lastpallar; bägge har de föremål som de har emotionella och sentimentala band till, oavsett föremålets andra värden. Bägge söker de underhållning och eskapism i olika former.

      Utifrån möjlighet, klass, och social kontext förstås.

      Och som med alla analogier och modeller och metaforer så tror, tänker, analyserar och resonerar man från bilden, inte vad den förenklar och representerar. Och så blir det fel.

      V: passande att du nämner lärare. De flesta verkar ägna sig åt att lära ut rätt sätt att vara på, inte kunskap inom ett visst ämne, men tänker på detta som om kunskap om (t ex) parlamentarisk demokrati är detsamma som att gilla, hylla, eller hålla för bäst just parlamentarisk demokrati. De (lärarna) förstår inte länge, enligt mig kan inte längre förstå, skillnaden mellan undervisning om något och undervisning i något.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 5 personer

  4. Jari Norvanto skriver:

    Politikernas ‘humanitära’ självförverkligande eroderar medborgarnas mer grundläggande behov av trygghet och gemenskap. Så nog gäller Maslows pyramidspel ännu, höhö.

    ””Ingen människa är en ö” sa den engelske 1600-talspoeten John Donne men vår tids förhoppning, särskilt bland unga människor, har varit att var och en skulle få rätten att vara en egen, oberoende ö där han i frihet skulle klättra i berg, gå på konstnärsutbildning eller kravlöst killa med polarna.”

    Amen hallå. det heter faktiskt chilla. *himlar med ögonen*
    Och de oberoende individöarna bildar större öar av etniska enklaver. *fniss*

    ”Jämfört med andra nordiska länder har ökningen av psykosomatiska symtom varit mer omfattande i Sverige.”

    Hur är det med ‘klimatångesten’ – följer den utseendet av en hockeyklubba? *honk honk*

    Gillad av 1 person

  5. Bo Svensson skriver:

    Individualism är väl en extremism bland andra. – För mycke och för lite skämmer allt. – Allt med måtta, lagom är bäst, quantum satis.

    Att man bara lever en gång och måste göra det bästa av detta sitt enda liv, är bara en sanning bland andra lika giltiga.

    T ex den att allt fortsätter som förut efter din död och snart är du borta ur allas minne.

    Gilla

  6. Observatör skriver:

    ”Behovstrappan” är en typisk produkt av teoretiserande ordproducenter som fjärmat sig från den reala verkligheten.

    Gilla

  7. När och fjärr skriver:

    På tunnelbanan och bussar sitter säkert 90 procent av människorna och stirrar ned i sina mobiltelefoner. På perronger likaså. Vid promenader gäller samma sak. Även vid färd på cykel. Många går ständigt med hörproppar i sina öron. Och vissa med kraftigt byglade hörlurar över öronen. Likt främmande varelser i en Steven Spielbergfilm. Anar att det mesta handlar om musik och Facebook. På Facebook ett socialt deltagande och tjatter i en ändlös kommunikation. Alltid på avstånd. Med en avlyssning av vad viktiga personer har att säga. Överallt dessa ensamma människor med ett vansinnigt stort behov av mänsklig kontakt och närhet – helt via mobilskärmar. Mobilen har förvandlats till ett substitut för livet självt. En modern snuttefilt som lätt går att stoppa i fickan eller och hållas i ena handen. Med smått manisk påverkan. Förr levde man med och intill varandra. Rent fysiskt. Nu sker det mesta platt och förkrympt på en liten skärm. Det egna fysiska rummet hålls alltid på säkert avstånd. Man flyr bort från nuets vibrerande ögonblick. Fyra personer runt ett fikabord och alla väljer att stirrar ned i sina mobiltelefoner, hellre än att tala med varandra. Allt fler människor placerar sig på läktarplats och iakttar till synes lyckade människor. Sväljer tillgjorda manér från andra, på säkert avstånd, hellre än att leva i det nära ögonblicket. Den närvarande verkligheten fyller en minskad funktion i människors liv. Det ersätts i allt högre grad av det tillrättalagda och förljugna. Av mer plast och konstlat. Det är klart att det får effekter. Både här och nu, och på lite längre sikt. Hur länge går det att leva ett ställföreträdande liv, istället för att ta fatt i livet självt?

    Gillad av 5 personer

    • Göran skriver:

      Se här äntligen en som INTE jagar likes…
      För kritiserar man 90 procent av befolkningen och de övriga 10 procenten saknar smartphone, lär det inte bli särskilt många likes – hur rätt man än råkar ha.

      Gillad av 2 personer

      • Sofia skriver:

        Jag tycker nog trappan stämmer. Däremot håller jag inte alls med om att gemene man i Sverige är individualister som söker självförverkligande. De flesta håller fortfarande på med att larva runt i sökandet efter gemenskap alltså bara i mitten av trappan än. Patrik skriver om tidigare generationers gemenskap, scouter, värnplikt mm. Idag startar man med klimatstrejk, ( med hela samhällets bifall – finns kritiska grupper med precis som vapenvägrarna fanns förr till lumpen – och vapenvägrarna blev inte bara kritiserade de åkte i fängelse). Men fortsätter inom någon gemenskapsbyggande identitetsgrupp, feminism, rasism, antirasism, hbtq eller nåt annat där du förhoppningsvis får tillräckligt självförtroende att stå upp för de värden du ursprungligen sökte och kanske har mod och tro nog att gå din egen väg. Långt mer troligt är det däremot att den grupp du sökte äter upp dig. Din lojalitet kontrolleras regelbundet genom att du ska ockupera simhallen med bara bröst eller stå och skrika arga epitet på någon grupp ledarskicket i din grupp hävdar är intoleranta, kvinnofientliga eller annat. Säger du emot, eller ställer fel frågor är du
        riskeras uteslutning eller utfrysning. Nej Sverige består bara i väldigt liten utsträckning av individualister, som ser någon möjlighet till självförverkligande. De flesta av oss söker gemenskap där gruppen får individen att försvinna och där grupptänk är norm, det är bara andra institutioner nu än då.

        Gilla

    • Jan Molin skriver:

      @Patrik och ”När och fjärr”: för första gången skulle jag ”gilla” ditt skriv, men det gick inte. Man måste vara med i WordPress.com, dvs registrerad, och det är jag inte. Denna sajt är väl amerikansk antar jag som Facebook mfl som jag inte heller vill använda.
      Så det betyder att endast på WordPress.com-registrerade användare kan använda ”gilla-knappen”! Eller?
      Men hur som helst: jag gillade det du skrev!

      Gillad av 1 person

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Väl lagda ord, tycker jag. Får man vara så förmäten att man föreslår en text som väl beskriver det du talar om, trots att den är skriven flera år FM (Före Mobilen)?

      ”Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet”, av Johan Asplund, professor i psykologi och med forskarprofessur inom kultursociologi. Asplund var fenomenal på att med vanligt språk och dessutom kortfattat förklara psykologiska och sociologiska företeelser; boken är ca 80 sidor. Det vanliga inom hans fält är ju annars mastodontverk av hemsnickrad terminologi.

      Min mobil är inte vidare smart, men den tål att köras över av en traktor, doppas i vatten, tappas från fjärde våningen – och man kan ringa med den! ”Hepnadsveckande” som det heter i blyertsfilmer.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 1 person

      • Mer när än fjärr skriver:

        Rikard, om jag skulle tvingas leva ensam på en öde ö under ett år och bara fick ta med mig fem böcker, skulle en av dem vara ”Om mättnadsprocesser” av just Johan Asplund. Fler böcker av honom står i min bokhylla. Den ovan nämnda boken bör läsas långsamt och eftertänksamt.

        En av de övriga fem är böckerna skulle kunna vara boken ‘Skönt – om begreppet ”estetik” ‘, av Gunnar Berefelt. Han ligger mycket nära Johan Asplund i sina förda resonemang, fast då på konstens mer svårfångade område. Tillsamman kompletterar dessa båda böcker varandra.

        En tredje bok som utstått tidens tand mycket väl är ”Psykologi på biologisk grund” av Donald Olding Hebb. Mitt exemplar av boken är utgiven 1969. Även den boken skulle jag kunna ta med för en omläsning. De tre tillsammans utgör en ytterst potent och bra kombination.

        Gilla

  8. Rutger skriver:

    Ser mig själv som ett levande bevis för att Maslows trappa inte stämmer. Att som pensionär kanske tillbringa 6 månader om året på Mallorca med att träna, sola, dyka, segla, läsa böcker, kanske tom försöka skriva en själv, spela bridge,vandra, cykla, slippa ansvarets bekymmer, köpa en vintage Rolex och ta dagen som den kommer låter lockande. Men förlusten av gemenskap, ansvar, delaktighet med barn, barnbarn och vänner skulle bli outhärdligt svår.

    Det finns en sägen om mannen som upplevde sitt liv som att kämpa sig fram i en mörk tunnel mot ljuset från utgången han ser långt framför sig. När han kommer fram fanns bara en spegel och tomhet. Ljuset han såg var bara en reflektion från där han befann sig.

    Om sägnen stämmer så gör tron om vad ljuset befinner sig oss olyckliga. En nära vän säger att det stora problemet är just tanken om det individuella samhället där jag, jag, jag och mig, mig, mig står i fokus. Men det är inte lycka, utan bara tomhet.

    Gillad av 3 personer

    • Elof H skriver:

      Tvärtom, du är ett bevis för att Maslows trappa stämmer utmärkt! Som flera påpekat så bygger den på att de tidigare trappstegen finns kvar. Åker du till Mallorca och förlorar gemenskapen så blir självkänslan och självförverkligandet inte värt något för dig. Du måste ha de tidigare stegen samtidigt som de senare.

      Just därför är det så allvarligt när tryggheten eller t.o.m. de fysiologiska behovstillfredsställelsen försvinner i Sverige eftersom allt annat då blir värdelöst. Självförverkligande, självkänsla och gemenskap saknar helt värde om du inte känner dig trygg eller har mat och tak över huvudet.

      Gillad av 1 person

  9. Birgitta Hernestam skriver:

    Vi kan se hur yngre personer självförverkligar sig genom mer eller mindre heltäckande tatueringar.
    Ett mycket kostsamt sätt att visa hur egotrippad och fåfäng man är.
    Om tio år är tatueringar omodernt och i 60-70årsåldern när huden förslappas ser många ut som monster och skrämmer sina barnbarn.
    Birgitta Hernestam

    Gillad av 10 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Birgitta ler och håller med och inte håller med.
      55 år o gaddad, rejäl ölmage och massor av muskler. Utan att träna i princip lite enduro o snickra räcker gott,
      Slappt skinn är genetiskt betingat tror jag
      En sliten gaddad kåkfarare kan se vacker ut,
      En söndersolad kvinna med alla attribut kan se rätt trashig ut.
      Varför generalisera om tatueringar?
      Mvh Göran.

      Gilla

  10. gmiksche skriver:

    En liten randanmärkning som inte har med saken att göra. Artikeln i DN är den dagliga dosen av subliminal anti-Ryssland propaganda. Så det går att tuta direkta lögner i oss när det behövs, Har sin motsvarighet i hela PK-pressen, men DN leder klart.

    Gillad av 5 personer

  11. Linden skriver:

    SVT:s morgonstudio valde att fråga pensionärerna som blivit utsatta för stenkastning av barn utanför PRO:s bingolokal i Trollhättan varför de själva inte kunde stoppa dem. Den insinuanta frågan väcker uppmärksamhet på sociala medier.

    Episk verklighetskrock i SVT Morgon. En lokal men frispråkig PRO-ordförande vars bingokvällar saboteras av förvildade barn som krossar rutor och skriker könsord. Två sjukt obekväma SVT-journalister. En lektor i socialt arbete.

    Sverige blir alltmer bisarrt. Statstelevisionen och deras inhyrda expert sitter på fullt allvar och ifrågasätter varför pensionärerna inte gör polisens uppgift.

    Vår polis som verkar vara fullständigt skräckslagna att ta itu med ” nysvenskarnas” många ggr osociala beteende.

    Hur har det kunnat gå så snett?

    Gillad av 4 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Bättre att stämma i bäcken än i ån fick jag lära mig. Sverige stämde varken i bäcken eller ån. Så nu har vi rusande älvar med bus.

      Gilla

  12. Anders skriver:

    Förlossningsdepression har en fysiologisk förklaring. Efter förlossningen sjunker östrogennivåerna kraftigt och med dem de kroppsegna opioiderna. Det händer att svårt drabbade suiciderar.

    Gilla

  13. Treve skriver:

    En tidiagare mycket stor VD i Sverige, dessutom tekn dr och hedersprofessor vid Moskvas universitet vid 32 års ålder för sina nya upptäkter inom fysiken, sa en gång till mig. ”Evert, människan är felkonstruerad”. Han förklarade det ingående men jag begrep inte allt. Men jag anser att han hade rätt.
    Idag betraktas den minst sagt elaka Greta som en kul liten tös som förstår allt intuitivt. Det gör även miljöminister Isabella Löwen. Lennart Bengtsson, en av de få verkliga klimatforskarna i världen, kallas gubbjävel och på Bokmässan nyligen hutade man åt hans förläggare för att denne gett ut Lennarts bok. Lennart är dock alltid lågmäld, saklig och och balanserad.
    Orwell hade rätt, nu talar vi ”new-speak” där krig betyder fred och elak betyder god.

    Gillad av 3 personer

  14. MartinA skriver:

    Maslow är uppenbarligen en idiot. Eller en medveten förledare. Men för att försvara honom och andra efter-första-världskriget-lögnare, låt mig citera en passage ur George Orwells recension av Mein Kampf:

    Suppose that Hitler’s programme could be put into effect. What he envisages, a hundred years hence, is a continuous state of 250 million Germans with plenty of ‘living room’ (i.e. stretching to Afghanistan or thereabouts), a horrible brainless empire in which, essentially, nothing ever happens except the training of young men for war and the endless breeding of fresh cannon-fodder.

    Detta är naturens naturliga strävan. Producera våld och DNA kopior. Är det konstigt att många efter första världskriget, när det blev uppenbart hur otäcka vapen som uppfunnits och hur nationalstatens fullbordan tillät krig som hade en förstörelsekraft och en monstrositet som, tja, inte var hållbar. Att många då sökte efter alternativ? Att många försökte luckra upp nationalstatens och naturens enkelspåriga logik? Det här är väl i viss mån självkritik. Eftersom mitt eget tänkande följer den enkelspåriga logiken. Nu när nationastaten är förstörd så tror jag i och för sig att det är ett betydligt positivare budskap. Nåja, här är hela recensionen, skriven i mars 1940, alltså innan Amerikanerna gjorde nazismen till ett medel för att förverkliga sin europapolitik, håll, Håll Tyskland nere, Håll USA inne, Håll Ryssland ute:
    https://bookmarks.reviews/george-orwells-1940-review-of-mein-kampf/

    Gilla

  15. Lars Strömberg skriver:

    Jag begriper mig inte på uttryck som ”självförverkligande”. Det tycks mig som ett i mängden av utryck med valfri innebörd.
    Att följa John och skaffa sig en mode-frilla är väl snarast ett plagierande och därmed ett själv-utplånande?
    För att bli lite hård och dömande:
    Människor som tänker i banor av att förverkliga sig själva är förmodligen drömmande, verklighetsdesorienterade, instabila och ostrukturerade.

    Gilla

  16. solbergaord skriver:

    Man kan tolka behovstrappan ur samhällelig synpunkt, så att de högre trappstegen endast är befolkade i rika samhällen. Men rimligare är att uppfatta trappan som individuell erfarenhet. Det betyder att törst och hunger ska tillfredsställas innan det blir tid för fotboll eller sex. Då kan det blir fel att dra slutsatser till samhällsnivå.

    Gilla

  17. Lenam skriver:

    Ja vad är människan till för? Är hon bara till för sig själv? Det känns ganska futtigt. Är en självförverkligad människa till större nytta för sitt kollektiv, sitt sammanhang, sitt land?

    Gilla

  18. lookslikeanangel skriver:

    ”You raise me up to more than I can be”

    När någon anhörig eller vän gått bort,
    upptäcker man ibland hur mycket personen
    har del i det man själv uppnått. Kan även vara
    ett land och folk för den delen. Givits möjligheter.
    Uppoffringar för utbildning, till självförverkligande.
    Stått för grunden, tryggheten.

    Så synd då att riva den vackra byggnaden.
    Den sinnrika konstruktionen, hantverket, proportionerna,
    den fina trappan….

    Som vi gör här i landet.

    R.I.P.

    PS Josh Groban – You Raise Me Up (Official Music Video)
    (https://youtu.be/aJxrX42WcjQ)

    Gilla

  19. Lars Stromberg skriver:

    Apropå att ”jaga likes” på sociala medier, och apropå att bedriva en tillvaro med nyllet riktat mot en dator:
    Man är nog på sätt och vis ganska lik dem och den livs-mentalitet man kritiserar. Ty ,vränger man inte ut och in sig på renodlat socialiserande medier, så är det istället någon nätbaserad plats för ihoppillandet av plastbyggsatser eller för isärpillandet av samhället i dess beståndsdelar, som man låter stjäla ens tillvaro.
    Ibland tänker jag på den där Monty Python-sketchen där deltagarna plötsligt kommer till insikt om vad de håller på med, parallellt med att de inser att de INTE förstår VARFÖR.

    Jag brukar påminnas om den sketchen i fler och fler sammanhang, ju fler och fler år jag blir.

    PS
    Jag hade en paus från FB eftersom jag tröttnade. Nu har jag tittat in där igen. Men jag ägnar mig nästan enbart åt egna inlägg och läser nästan ingenting av det som andra publicerar. Bryr mig knappt ens om att räkna ”likes” eller notera kommentarer. Det är lockande att leva ett liv närmast helt oberoende av yttre respons på det jag gör. Ta kameran och gå ut och fota, titta in i en kyrka, läsa en bok, bygga något eller putsa en klocka.
    Eller för den delen: Göra en riktigt god arbetsinsats i min anställning UTAN befordran eller lön i åtanke.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.