FRÅGAN:

Hej Katerina och tack för alla dina intressanta texter här på Det Goda Samhället! Läser allt du skriver.

Nu har jag själv en fråga, eller snarare en fundering. Ingen stor grej egentligen, men kanske tycker du det är relevant att ta upp saken i din spalt. Jag har en väninna som i flera år låtit mig veta hur illa det är att jag inte entuasiastiskt köper svensk migrationspolitik rakt av. Det har till och med gått så långt att vi blivit osams. Nu på sistone verkar min vän ha fått ett uppvaknande, kanske för att hon själv drabbats av inbrott i sin villa i ett finare område utanför Stockholm, av vad som förefaller en utländsk liga enligt det som polisen sagt… Hon, som tidigare förespråkat öppna gränser skriver plötsligt på Facebook om hur oroväckande det är att poliser inte får resurser. Hon har också delat länkar om kommunernas kris. Jag ser helt enkelt en vändning i hennes attityd.

Hon har även hört av sig till mig och vill återuppta umgänget. Men nu befinner jag mig i en sådan sits att jag känner mig störd över hur hon betett sig mot mig. Hon tar inte ansvar för att hon kritiserat mig, utan verkar mest bara vilja att allt det gamla ska glömmas bort. Vad tycker du att jag ska göra? Bara ta vid där vår vänskap slutade och låta hennes förändring passera? Eller ska jag agera annorlunda?

”Tacksam för svar -71”

KATERINA JANOUCH SVARAR:

Hej, tack för ditt fina brev! Jag tror inte du är ensam om att erfara en sådan här förändring som du nu beskriver att din väninnan genomgått. Vi ser den lite överallt, inte bara privat utan även bland offentliga personer, bland politiker, vissa kändisar och i mainstreammedierna där även de mest inbitna försvarare av myterna om massinvandringens fördelar för Sverige nu ser sig överbevisade, och faktiskt halvhjärtat erkänner att de varit fel ute.

Jag förstår samtidigt också att du känner dig störd över din väninnas kappvändade och att du önskar en större hederlighet och mer ryggrad av henne, men jag ska här säga att man inte ska ha för högt ställda förväntningar och krav på omgivningen. Kanske är hon inte ens själv medveten om att hon svängt utan ser det bara som något helt naturligt, något som inte ens behöver adresseras. Eller så skäms hon och försöker sopa sitt tidigare agerande mot dig under mattan.

Fråga dig själv, hur viktig är relationen till denna person för din del? Kanske behöver du ändå säga något, för om detta bara tigs ihjäl finns risken att din irritation aldrig riktigt kommer att lägga sig. Vid rätt tillfälle kan du ta upp saken och berätta att du tagit illa vid dig av hur hon behandlat dig. Förhoppningsvis tas det väl emot och ni kan ha ett bra samtal. Lycka till!

/Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com