Bitte Assarmo: Svensk renässans: Den svenska matkulturen är något vi kan vara stolta över

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo berättar att de mest lästa recepten på hennes matblogg ”Matmamman” är de gamla fina från förr: kalops, rotmos med fläsklägg, gammaldags köttsoppa. Maten är en del av vårt kulturarv. Dofter och smaker väcker minnen från barndom och knyter band mellan generationer. Oavsett var köttbullarna kommer ifrån från början blir de svenska och smakar hemma när de serveras med potatis eller potatismos, gräddsås och lingon.

För drygt tio år sedan startade jag en anspråkslös liten matblogg med det totalt omoderna namnet ”Matmamman”, med stort fokus på svensk husmanskost och klassiska svenska bakverk. Jag gjorde det enbart för min egen skull – för att jag älskar att laga mat och baka och för att det var ett väldigt roligt sätt att återuppliva mammas och mormors gamla recept. Med tiden insåg jag dock att det faktiskt fanns intresse även för en liten oansenlig och okänd husmansbloggare i djungeln av coola matkreatörer, och att jag fick alltfler läsare.

Det slog mig på ett tidigt stadium att det var de gamla, beprövade recepten som fick mest uppmärksamhet. När jag en gång lade upp ett recept på gammaldags silverkaka – en sockerkaka gjord på äggvitor, med ursprung i en tid då matmammor sparade på äggvitorna om de bara hade använt gulor till en maträtt – mejlade de till och med från en veckotidning och bad att få återpublicera receptet i sin matbilaga.

Intresset för det traditionella, det vi känner igen från förr, går som en röd tråd genom hela mitt matbloggande. De mest lästa recepten är alltid de gamla fina från förr. Syltade gröna tomater som på mormors tid, kalops, rotmos med fläsklägg, gammaldags köttsoppa med klimp och pressgurka tillhör de inlägg som ligger i topp vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Endast vid storhelger som jul och påsk är det andra recept som hamnar på topplistan, men även då är de traditionella mest populära. Runt jul trendar kokt oxtunga, aladåb på grisfötter och gammaldags mjuk pepparkaka och runt påsk ligger inlagd sill och mormor Elins stuvade ägg.

I början var jag förundrad och förvånad över att det just var de där gamla recepten som tilltalade folk mest, men jag förstod snart att det är fullkomligt logiskt. Maten är ju en så stor och oerhört viktig del av vårt kulturarv och vår historia. De flesta av oss har haft en mormor eller en farmor som lagade dillkött och fläskpannkaka och som bakade gammaldags kringlor. Många är vi som kan känna dofterna av hemkokt hallonsaft och nybakade kanelbullar i syrenbersån om försommaren. Alla har vi någon relation till det svenska köket och smakerna och dofterna från förr väcker känslor och minnen till liv.

Det svenska köket har också många paradrätter att stoltsera med. Det märker man inte minst när man är utomlands, och ser hur restauranger i alla delar av världen lockar med ”Swedish meatballs” och ”smorgasbord”. Jag har ofta blivit bjuden just på köttbullar av mina amerikanska vänner, och mötts av idel belåtna leenden när jag konstaterat att de smakade precis lika bra som mammas. När jag själv har utländska gäster brukar det stå husmansrätter som strömmingslåda, kålsoppa eller fläsk med löksås på middagsbordet, gärna med äppelkräm eller någon annan klassisk dessert, och smakerna och dofterna brukar göra gästerna förtjusta.

Det svenska köket behandlas dock lika styvmoderligt som annan svensk kultur i det offentliga Sverige. Det svenska köket finns egentligen inte för inga av våra klassiska maträtter är ju
egentligen svenska. Nej, det svenska köket har minsann ”mångkulturella rötter”, vilket bland annat har framhävts av Kultursmakarna  – en organisation som ”bygger broar mellan människor med hjälp av grytorna” och som belåtet konstaterar att:

”Varken köttbullen, kåldolmen, lutfisken eller lussebullen är genuint svensk, lika lite som pizzan, hamburgaren eller kebaben. Både köttbullar och kåldolmar sägs vi ha hämtat från Turkiet där dessa rätter heter keftas och dolmades.”

Resonemanget är direkt löjligt. För om det inte går att hävda att en maträtt är svensk, går det heller inte att säga att en maträtt är turkisk. Kan vi däremot hävda att en maträtt är turkisk så kan vi också hävda att en maträtt är svensk. Svårare behöver det inte vara. Alla kök inspireras av influenser utifrån, ingen kultur är statisk. Däremot utvecklar ju varje kultur, och varje kök, sina egna särdrag. Dessutom är det inte alls särskilt långsökt att tänka sig att svenska husmödrar rullade köttbullar och bakade in färssmet i kålblad även innan de turkiska dolmarna kom till Sverige, för en människa är sällan helt ensam om en idé och olika varianter på köttbullar finns i hela världen.

Men när det gäller den svenska maten tycks det vara livsviktigt för många att framhålla att den minsann inte är svensk – precis som det är livsviktigt att hävda att Sverige inte har någon kultur överhuvudtaget. Ingen kommer på tanken att ifrågasätta begrepp som ”spanska tapas”, ”turkiska vindolmar” eller ”grekiska gyros” – men när det gäller svenska köttbullar blir det genast invändningar.

Men oavsett var köttbullarna och kåldolmarna kommer ifrån från början så blir köttbullar svenska när de serveras med potatis eller potatismos, gräddsås och lingon. Det vet hela världen. Det borde även vi svenskar veta. För det är inte farligt att erkänna att det svenska köket står på egna ben och har specialiteter, precis som andra kök. Tvärtom – det är en god sak. Där har Kultursmakarna alltså rätt; man kan bygga broar med hjälp av grytorna. Men inte genom att förneka de svenska mattraditionerna – utan genom att framhäva dem. Den kulturella självkänslan är nämligen fundamentet för att de goda samtalen alls ska kunna inledas.

Det här vet de ”vanliga” svenskarna, och de bryr sig inte ett dugg om att förståsigpåare av diverse slag gör allt de kan för att förminska det svenska köket. Det är därför de mest lästa inläggen på min matblogg alltid är de gamla, traditionella recepten som gått i arv i generationer. Det är därför Ikeavaruhus över hela världen serverar ”Swedish meatballs”. Och det är därför varenda lunchrestaurang med åtminstone lite självaktning erbjuder husmansrätter som dagens lunch. Men kanske ska vi också säga det högt oftare än vi gör. Och kanske ska vi faktiskt komma med invändningar när folk runt omkring oss ständigt hävdar att det svenska köket inte finns.

Själv har jag många husmansfavoriter i det svenska köket. Några har jag redan nämnt – andra är persiljejärpar, isterband med stuvad potatis, pepparrotskött och raggmunk med fläsk. Att välja ut endast en favorit är omöjligt. Men om det är någon av alla de fantastiska svenska husmansrätterna som passar särskilt bra just nu när hösten knackar på, och potatisen inte längre kan kallas färskpotatis, så är det just raggmunk med fläsk.

Raggmunk med fläsk, 4 portioner

800 g ”gammal” potatis
2 ägg
2 dl vetemjöl
4 dl mjölk
2 – 2 1/2 tsk salt smör till stekning

Gör så här: Vispa upp äggen, och tillsätt mjöl och mjölk växelvis under vispning så du får en slät smet. Skala potatisen och riv den direkt ner i smeten (om du river potatisen först och låter den vänta så blir den grå). Tillsätt saltet och grädda sedan pannkakor eller plättar i smör på medelstark värme tills potatisen blir genomstekt och raggmunkarna frasiga och gyllenbruna. Servera med knaperstekt fläsk och lingon. Smaklig måltid!

39 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Svensk renässans: Den svenska matkulturen är något vi kan vara stolta över

  1. Thomas Ek skriver:

    Vanlig stekt strömming med potatismos och lingonsylt, säjer jag.
    De e det bästa ja vet.

    Dom där sandblästrade rökta varianterna är för mig bara larviga.

    Gillad av 1 person

  2. Ga Ort skriver:

    ”Men oavsett var köttbullarna och kåldolmarna kommer ifrån från början så blir köttbullar svenska när de serveras med potatis eller potatismos, gräddsås och lingon.”
    Exakt så!
    Tycker vi ska lägga till VILTET i listan över fin ursvensk mat. Älgen, inte minst. Åt helstekt, över öppen eld, vildsvin nyligen, det var iofs första gången jag provade den smaskigheten, men kändes omedelbart Svenskt!

    Gilla

  3. Fredrik ÖSTMAN skriver:

    Helt fantastiskt! En artikel som inte släpper en tum till fienden! En artikel som inte håller med om att fienden har lite rätt i sin orättvisa och ogrundade kritik! Äntligen! En premiär på Det goda samhället? Vinden har kantrat, sägs det.

    Gillad av 8 personer

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    Svensk husmanskost är oslagbar. I det fallet gäller säkert talesättet att vägen till mannens hjärta går genom magen. Jag blev ständigt förförd av min hustru inte minst på detta sätt.
    Tack för ett inlägg som gav många minnen

    Gillad av 3 personer

  5. Rune skriver:

    ”Och det är därför varenda lunchrestaurang med åtminstone lite självaktning erbjuder husmansrätter som dagens lunch.”
    ————-
    Nja? På en del orter är det lite si och så med detta? Försök att hitta ett lunchställe i t.ex. Örebro med svensk husmanskost så får ni se hur det går?

    Gilla

  6. malinkim skriver:

    Förminskningen av den svenska matkulturen är bara en aspekt av det allmänna angreppet på svensk kultur. Att vi har knaprat knäckebröd och gravat lax i århundraden får inte nämnas, inte heller att vårt julbord är fullt av rätter med särskild historisk bakgrund. Svenskarna ska ju vara historielösa, tro att de inte har ett kulturarv av värde och omfamna mångkulturen som en befriare från kulturell tomhet.

    Tack, Bitte, för att du med din blogg bidrar till att synliggöra en försummad del av det svenska kulturarvet och står emot vår samtids förvanskning av den svenska kulturhistorien.

    Gillad av 4 personer

  7. Observatör skriver:

    Tyvärr är det idag nästan omöjligt att hitta en restaurang som serverar vällagad svensk husmanskost. Många lunchrestauranger har husmanskost på menyn, men den är sällan vällagad. Andra restauranger har ibland husmanskost på menyn, men rätterna är då oftast ”moderniserade” vilket i enligt min erfarenhet hittills aldrig gjort att rätten blivit godare, tvärtom.Vill man ha god mat får man laga den själv,

    Gillad av 2 personer

  8. Arne anka skriver:

    Mycket bra, lustigt, jag nämnde just det igår eller förrgår, min gamla mamma har radion på och det är så djävulskt uträknat så att SAMMA röster som proppar folk med Greta och ljuger om invandringen är de som sedan sockersött är med i matlagningsprogrammen. Det vävs in och allt går in i min gamla mammas öron.

    Vi måste på dissidentsidan anamma vänsterns mycket sluga metoder och sett på detta sätt så är Bittes artiklar alla bra. Jag brukar klaga men som redskap i mot-indoktrineringen så är de mycket bra. Det hade varit ännu bättre om DGS ingått i ett större anslag med TV och radio och tidning (men behåll DGS, det gäller att inte utgöra en enda attackpunkt, vi skall inte bygga ett Yamato

    https://www.google.se/search?q=yamato+battleship+youtube&tbm=isch&ved=2ahUKEwj4kpLU7_LkAhVNxioKHQe4B_4Q2-cCegQIABAC&oq=yamato+battleship+yourube&gs_l=mobile-gws-wiz-img.1.0.33i10.38968.48281..49900…12.0..0.98.1004.14……0….1………41i19j0i8i30i19j0i19j0i8i30j30i10.DBUHfXZ2iHA&ei=VPuOXfiYOM2MqwGH8J7wDw&bih=553&biw=375&client=safari&prmd=mivn&hl=sv-se#imgrc=xnasg6JKBknP9M

    Jag hoppas att en dag så lyssnar min mamma på Bitte istället för systemmedia.

    Gillad av 3 personer

    • Richard skriver:

      ”Jag brukar klaga men som redskap i mot-indoktrineringen så är de mycket bra… …Jag hoppas att en dag så lyssnar min mamma på Bitte istället för systemmedia.”

      Bra!

      Gilla

    • Thomas Ek skriver:

      @Arne Anka
      ja, så är det.

      Vårt politiskt styrda Public Service formar medborgarna. Så enkelt är det. Och så länge detta tillåts fortgå, ja, då kommer vi INGENSTANS. Roten till det fördärv och det hån mot det heliga som Sverige drabbats av ligger, enligt min mening, hos vårt Public Service oförmåga att leverera saklig och objektiv nyhetsrapportering. Vårt Public Service lurar arslet av medborgarna. Så enkelt är det, faktiskt.

      Gillad av 1 person

  9. mikael gustafsson skriver:

    Bra jsgbhar ätit husmanskost hels livet
    och det tänker jag fortsätta med..
    När man går på stan så är det bara
    Pizza, hamburgare, kebab, sushi, och
    sll världens mat men inte svensk mat!
    Jag åker utomlands och ser och äter.
    Hemma vill jag ha svenskt..
    Fortsätt med mat mamman det lät gott.
    mvh mikael gustafsson

    Gillad av 3 personer

  10. Aha skriver:

    Förnekandet av det svenska och där ingår i högsta grad matkulturen, är en del i PK-ismens fräcka och ogenerade försök att kunna skriva om historien och att förminska den unikt framgångsrika homogena svenska etniciteten som när det begav sig låg i världstopp.

    I linje med detta närmar vi oss en dag när litteratur från förr ej längre kommer att åberopas då det återigen visar upp ett harmoniskt och homogent land. Detta kommer även gälla för nyskrivna dramer och filmer; nya filmer om gamla Sverige får inga bidrag.

    Dagen, om PK-ismen inte besegras, då helsvenskarna Astrid Lindgren och Evert Taube ej längre är önskvärda är inte långt borta.

    Gillad av 3 personer

  11. Rolf H Carlsson skriver:

    Jag har mina rötter i ett av de äldsta, svenska ”skafferierna”, Skaraborg och Västgötaslätten, där jordbruket alltid utgjort modernäringen. Trakten är känd för sina ostar sedan medeltiden, en tradition som fortlever (även mejerskan som skapade Västerbottenosten fick sin utbildning där och tog förmodligen med sig ostlöpen därifrån även om den i annan bakteriemiljö fick ett så lyckat utfall). Köksmästaren på Bjertorp, engelsmannen Stephen, blev överraskad av det fantastiska utbud av livsmedelsråvaror som trakten erbjöd. Där finns givetvis de flesta av de klassiska rätterna som Bitte nämner, men också en egen raritet, nämligen Grynkorv (gjord på korngryn istället för potatis som i Värmlandskorv). Grynkorven var en av Povel Ramels favoriter och finns för Stockholmarna hos Husman Deli i Ö-hallen. En klassisk kombination är med potatismos och lingon.

    Gillad av 3 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Grynkorv, det väcker varma minnen… ”Grynkorvarna” kallade vår lärare i engelska på högstadiet sina elever. Men det slår mig nu att han inte lärde oss vad grynkorv heter på engelska, så jag måste omedelbart ta reda på det: groat sausage.

      Gillad av 1 person

    • Sven Ekeberg skriver:

      Rolf: Är det också från er de moderna stockholmarna (alltså inte jag) lärt sig säga ”lingon” för lingonsylt? För det är väl rätt sällan man verkligen menar diskreta lingon på tallriken, utom på de hippaste krogarna då?

      Gillad av 1 person

  12. Rikard skriver:

    Hej.

    Svält är bästa kryddan, sade mormor.

    Vill ni prova svensk mat kan ni prova att göra mjöl på råg, gråärtor, och skal av rotfrukter och sedan baka bröd på detta. Akta tänderna.

    Eller pölsa, korv på häst, eller potatislimpa.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

      • Maja Dacke skriver:

        Snabbt och gott: vispa ägg med salt och svartpeppar, råriv ner potatis och rör om. Stek i mycket smör och njut med krösamos, ev bacon e d.

        Vilket land kommer kroppkakor ifrån? (Med smör och/eller vitsås …)

        Kolla också traditionell skånsk mat – snart är det dags för svartsoppa och gås. Spiddekaga kan man avnjuta året om.

        Gillad av 1 person

  13. Willy Lindqvist skriver:

    Ikea har varit duktiga på att föra ut svensk mattradition i världen. Det vet alla som som besökt Ikeavaruhus i utlandet, handlat mat och svensk snaps där och lunchat på restaurangerna.

    Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      Här i Bangkok åker jag då och då till IKEA i Bang Na. Thailändarna älskar den ”töntiga” svenska maten, som inte liknar den vanliga thaimaten på minsta sätt, serverad efter svenskt matköande. Det kan inte hjälpas att man känner en viss förundrad stolthet.

      Gilla

  14. schwedischkochen skriver:

    Tja, på min lilla svenska matblogg på tyska är ”Fliegender Jakob” det helt klart mest lästa receptet. Regelbundet kommer plötsligt flera hundra nya intressenter. Troligen p g a något TV-program om exotiska maträtter som går i repris hela tiden.

    Gilla

  15. Lenam skriver:

    Vad är knaperstekt fläsk? Det heter väl bacon nuförtiden. Bacon är väldigt gott till mycket men jag köper det aldrig nuförtiden. Jag har börjat bojkotta griskött på grund av storindustrin kring djurmat. Just grisarna ligger illa till.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.