Redaktionen Gästskribent, Idé och kultur

Gästskribent Malin Kim: Svensk renässans: Vi måste hålla fast vid våra goda värderingar

Malin Kim, läkare från Västergötland, skriver om svenska värderingar. Vi behöver hålla fast vid de värden, den kultur som tidigare gjort oss framgångsrika. Sverige behöver bygga på det som gjort Sverige starkt. Ibland har problemet varit att i grunden goda värderingar inte har praktiserats med måtta. Ordning och reda är inte möjligt om man ger sig själv för mycket att hålla reda på.

Sverige har varit ett bra land. Den som bott i det moderna Sverige har haft goda möjligheter att leva ett friskt och lyckligt liv. Livsvillkoren har varit gynnsamma och Sverige har länge tillhört de länder där medborgarna skattat sin livskvalitet högst. Idag är det många som undrar om vi inte hamnat snett, om vi inte tappat bort något väsentligt, eller om vi inte helt enkelt har drivit vissa principer för långt. En svensk renässans bör också inbegripa en renässans för goda svenska värderingar. Vilka skulle dessa kunna vara?

I den svenska framgångssagan har kulturen haft en roll att spela. Kultur är, i antropologisk bemärkelse, det som utmärker människors sätt att leva. Det är därför inte möjligt att frikoppla ett land från dess kultur, dess mentalitet och dess värden. De senaste åren har jag ägnat mycket tankemöda åt att försöka förstå kulturens roll i Sveriges makalösa utveckling. Sökandet har rört sig i ett myller av omständigheter, där det varit svårt att urskilja vad som är krusningar på ytan och vad som är omvälvande svallvågor. Med tiden har ändå vissa normer, uppfattningar och värderingar framträtt som mer betydelsefulla än andra.

Först och främst har Sverige utvecklat en stark respekt för individen. Individen ses som en egen enhet, som uppbär både rättigheter och skyldigheter. Den enskilda personen tillåts göra egna livsval, men bär också ett ansvar för sina handlingar. Detta synsätt avviker kraftigt från länder som domineras av klankultur. I sådana kulturer betraktas den enskilde främst som en del av ett kollektiv och ska underordna sig kollektivets vilja. Vid en internationell betraktelse ser det ut som att klanbaserade samhällen har svårt att nå framgång – samhällen som betonar personen fungerar bättre. Det verkar finnas ett värde i att individen ges utrymme att utvecklas fritt, istället för att styras in i en roll i en samfälldhet.

Utöver detta har det i Sverige funnits en strävan efter ordning. Livet har organiserats för att skapa struktur och överblick. Dessa drag är så uttalade att man skulle kunna tala om en ordningskultur. Allt är förstås relativt – det finns mer utpräglade ordningskulturer än den svenska – men ur ett internationellt perspektiv måste man nog säga att ordning och reda har varit honnörsord i det svenska samhällsbygget. Traditionen med folkbokföring sträcker sig långt tillbaka, liksom registerhållningen. Denna ordningssträvan har också funnits på individnivå. Alla vet att man väntar på sin tur i en prydlig kö, att man inte ska skräpa ner och att det är viktigt att inte störa. Likaså är alla överens om att tider bör passas.

Ett annat karakteristiskt drag är tillit. Ingen annanstans i världen är tilliten gentemot både samhället och andra människor så hög som i skandinaviska länder. Det gör att samhället behöver en mindre komplex organisation med färre kontrollfunktioner. Samtidigt är det viktigt att inse att en förutsättning för tillitskulturen är ärlighet. Hur skulle vi kunnat utveckla tillit utan känsla för ömsesidiga skyldigheter? Ett annat uttryck för detta är att Sverige i internationella jämförelser har låg grad av korruption. Den svenska kulturen har således ett
ovanligt starkt drag av hederlighet, vilket är nära kopplat till tanken om att man ska göra rätt för sig. Vi har kunnat bygga ett starkt samhälle med ett välutvecklat välfärdssystem tack vare att människor avstått från att överutnyttja det.

Det är också värt att uppmärksamma att det i Sverige har funnits en respekt för vetenskap och rationalitet. Politiken har karakteriserats av pragmatism, kunskapsinsamling och planering, snarare än av hastiga beslut och omvälvande grepp. Det har således funnits en tanke om att samhällets organisation ska bygga på förnuft. En aspekt av detta är att samhällslivet kommit att utmärkas av sekulära värderingar, istället för att baseras på religiösa eller traditionella föreställningar. Det har lett till en mental flexibilitet som låtit moderna humanistiska principer få genomslag och minimerat risken för att föråldrade synsätt levt kvar.

Vår syn på våld, konflikter, hämnd och starka känsloyttringar har också varit viktig. Svenskarnas uppträdande präglas av känslomässig återhållsamhet. Aggressivitet ses inte som ett tecken på styrka, utan som ett utryck för bristande mognad. En konsekvens är att motsättningar helst hanteras sansat och behärskat. Styrkedemonstrationer blir inte mottagna med beundran, utan väcker avståndstagande. Förhandling och samförstånd är viktigare än självhävdelse.

Ytterligare en bidragande orsak till Sveriges framsteg är strävan efter att skapa utveckling och välmående. Det har funnits en samlande idé om att samhället ska ge individen goda förutsättningar att skapa sig ett lyckligt och produktivt liv. I grunden handlar detta om ett jämställt synsätt, där samhällshierarkin är förhållandevis platt. Det kommer även till uttryck i att kvinnor ses som kapabla på ett sätt som är ovanligt i stora delar av världen. Svenskarna har därför inte i samma utsträckning begränsats av sociala barriärer och diskriminerande lagar.

Slutligen kan vi konstatera att samtidigt som ovanstående värden har varit karakteristiska, så har de präglats av en anda av måttfullhet. Begreppet lagom har svävat över Sverige och förhindrat att principer dragits ut in absurdum. Det har funnits en medvetenhet om att vägarna kantas av diken, att allt har en gräns och att för mycket av det goda blir dåligt.

Det finns förstås en anledning till att jag lägger så mycket möda på att försöka identifiera och beskriva de värderingar, tankar och attityder som bidragit till vårt samhälles framsteg. Det främsta skälet är att jag upplever dem som hotade. På flera av de ovanstående punkterna kan vi nu märka en förändring, som gör att Sverige börjat halka av sin lyckosamma bana. En del av denna värderingsförskjutning är importerad genom migrationen. Inom landets gränser finns nu enklaver där normer som ligger långt ifrån svensk rättsuppfattning råder, samtidigt som växande grupper värderar religiösa principer högre än sekulära lagar. Men en stor del av problemen handlar också om att svenskarna blivit den egna kulturens fiender. Sverige har blivit grogrund för idéer som angriper de värden som byggt landet starkt. Postmodernistiska strömningar urholkar respekten för kunskap, så att förnuft och analys ersätts av tyckanden och känslosvall. Beslut fattas utifrån ett högtflygande önsketänkande, snarare än utifrån pragmatism och planering. I vissa fall har våra värderingar, paradoxalt nog, gått förlorade genom att gå för långt. Måttfullheten är borta. Individens rättigheter betonas så starkt att skyldigheterna förbises. Godhetens och tillitens ideal drivs till sin spets, så att problem som kräver krafttag bemöts med smekningar. Våra politiker springer allt mer vilse i dumsnällismens land, medan svenskarna tittar på med lika dumsnälla ögon.

Nu är vi många som längtar efter lite ordning och reda, efter vett, sans, struktur och ett pålitligt samhällsmaskineri. Något av det viktigaste vi behöver göra för att finna vägen tillbaka är att återerövra de värderingar och beteendemönster som utgjort Sveriges styrka. Vi måste erkänna att Sverige skapat något gott och söka rötterna till detta goda. Det svenska samhället har byggt på principer som måste försvaras för att kunna fortleva. Låt oss därför fortsätta fundera över vad som format Sverige till Sverige och vilket land vi vill lämna över till kommande generationer. Lämna gärna synpunkter på diskussionen ovan, så att vi bättre kan förstå den kultur som tjänat oss så väl.

Malin Kim är född 1975 och arbetar som läkare. Hon är bosatt på den västgötska landsbygden, där hon odlar både blommor och ett intresse för kulturhistoria. Sedan 2017 driver hon bloggen Kulturminnet, vars syfte är att väcka intresse för det svenska kulturarvet och skapa förståelse för de värderingar som format vårt samhälle.