Bitte Assarmo: På fel plats vid fel tillfälle

Bitte Assarmo
Bitte Assarmo

”Förutom studenten skottskadades även en taxichaufför i samband med skjutningen i Nacka. De två skottskadade personerna ska enligt polisen inte haft någon koppling till skjutningen utan bara befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt.”

Ovanstående citat är hämtat från en artikel i Svenska Dagbladet, och rör skjutningen i Nacka för lite sen. Men det kunde ha varit vilken tidning som helst, och rört vilket brott som helst. I Sveriges Radio kunde vi läsa samma sak – med ett litet tillägg om den skjutning som ägde rum strax före Nackaskjutningen:

”Då en 18-årig kvinna sköts till döds i en lägenhet i Råcksta var en av hennes anhöriga den troliga måltavlan. De två som sköts i Nacka befann sig också på fel plats vid fel tid.”

Efter den senaste sprängningen (tänk att jag ens skriver ”senaste” – för bara några år sen skulle en sprängning vara en engångsföreteelse, men numera kan man knappt hålla isär dem) i Lund där en student träffades av glassplitter och fick allvarliga ansiktsskador skrev Aftonbladet samma sak och citerade en polis som menade att det var ”maximal otur” att studenten passerat just där just då.

Samma sak såg vi efter mordet på Ikea i Västerås, då en mor och hennes son höggs ihjäl av en utländsk man som skulle utvisas och som valde ut offer som såg svenska ut eftersom han hatade det svenska samhället (ett mord som borde ha betraktats som ett terrorbrott men som liksom bleknade bort i alla ljusmanifestationer mot rasism). Det var en ”ren slump” eftersom de befann sig på fel plats vid fel tillfälle.

2010 mördades en 73-årig kvinna när hon var ute och plockade liljekonvaljer. Hon höggs elva gånger i ryggen av en 21-åring. Anledning? Jo, du gissade rätt. Hon befann sig naturligtvis på fel plats vid fel tillfälle, vad annars?

Även den 60-årige man som dog, och den 45-åriga kvinna som skadades, vid en handgranatsexplosion utanför tunnelbanestationen i Vårby Gård befann sig givetvis också på fel plats vid tillfälle. Det gjorde även de många som drabbades av terrordådet på Drottninggatan.

Jag är naturligtvis medveten om att detta är ett mycket vanligt talesätt. Ibland är det dessutom sant. Om man befinner sig i en roddbåt på sjön och det plötsligt börjar åska, eller om man är på väg hem från jobbet och ett snöoväder gör att tunnelbana och bussar ställs in – då kan man prata om att vara på fel plats vid fel tillfälle. Men när man utsätts för ett brott?

Nej, säger jag. Nej och åter nej

Brottsoffer befinner sig – med ytterst få undantag – just där de hade tänkt att befinna sig vid det tillfälle de själva valt. En taxiförare som väntar på en kund befinner sig exakt där han ska vara. En mor och hennes son, som går till Ikea en vanlig eftermiddag, befinner sig exakt där de avsett att vara. En student som passerar ett hus gör det för att hon avsett att göra det – hon är alltså på rätt plats vid rätt tillfälle. Den som plockar liljekonvaljer en vacker vårdag befinner sig naturligtvis också på exakt rätt plats, liksom den som promenerar i sakta mak på Drottninggatan en fredag i april.

De som däremot befinner sig på fel plats vid ALLA tillfällen – förutom när de fångats in av lagens långa arm – är de där jävlarna som spränger, skjuter, rånar, våldtar och knivhugger och förstör livet för andra människor. Gärningsmännen.

Det här är något som polis, åklagare och många skribenter måste lära sig. Genom att antyda att offren borde ha varit någon annanstans lägger de, oavsett om de är medvetna om det eller ej, en del av skuldbördan på offren medan de bagatelliserar brottet och lyfter en del av skulden från de skyldiga.

Hur ska vi då komma tillrätta med det här oskicket? Ett förslag är att reagera och agera varje gång polis, åklagare och journalister häver ur sig de här slitna och nedvärderande flosklerna. Skriv insändare och debattartiklar. Ställ besvärliga frågor i mejl. Kommentera på sociala medier och i tidningarnas kommentarsfält. Ring upp åklagare och polis och fråga vad de egentligen menar. Var saklig, artig men enveten. Rom byggdes inte på en dag, men någonstans ska man börja. Offrens värdighet måste försvaras och skuldbördan måste flyttas dit där den hör hemma.