Katerina Janouch: Hjälp, mitt barnbarn avvisar mig!

Katerina Janouch

FRÅGAN:

Hej Katerina!

Först vill jag tacka dig för ditt engagemang i samhällsdebatten. Jag har varit och lyssnat på dig vid Mynttorget och ser hur du/vi jobbar i motvind.

Men nu till mitt problem: Jag är farmor till en pojke på 9 år och två flickor på 7 och 3 år. När 3-åringen började få egna idéer så upplevde jag att hon kände antipati gentemot mig. Hon kunde börja gråta när hon såg mig och emellanåt gå förbi och slå mig, hon har sagt att hon inte älskar mig. Jag har inte lagt ned någon energi på detta utan hoppats att det ska gå över, men tyvärr så fortgår det.

Nu säger hon aldrig hej när jag kommer eller hejdå när jag går. Hon har nog alltid varit svår till och från. Exempelvis vid blöjbyte kunde inte vem som helst få byta på henne. Föräldrarna hade tänkt åka utomlands men kunde inte på grund av lilljäntan.

När min son vill ha hjälp med att hämta och lämna barnen på dagis så har jag ställt upp. Första gången bad mamman att 7-åringen skulle dra vagnen för hon skulle inte acceptera att jag drog. Vid hämtningen fick jag knappt hem henne. Så har det varit varje gång. 7-åringen har gått på samma dagis så det har blivit hon som tagit det ansvaret att få hem henne. Ett evigt lirkande. För mig har det inte alls känts bra att det är en 7-åring som ska ordna detta.

Sist blev jag osams med sonen och jag kände då att jag inte orkar ta strid med jäntan varje gång. Det är utmattande. Jag är 70 år och hade hoppats på ett enklare liv med barnbarnen. När jag sa att detta fungerar inte blev jag och sonen osams som jag nämnt tidigare. Vi hämtade alla barnen tillsammans. Jag råkade hålla i barnvagnen och flickan började skrika hejdlöst och kastade iväg sin banan. Jag kände bara att jag hade hoppats att han hade gjort något åt detta tidigare när de märkte hur jobbig 3-åringen kan vara och underlättat för mig så att jag kan hjälpa dem.

När jag är hemma hos dem innan föräldrarna kommit så har det blivit att det är 7-åringen som har huvudansvaret eftersom lillflickan tyr sig till henne. Det som händer nu är att jag säger nej till att vara barnvakt. Handlar det om otrygghet tänker inte jag vara den som gör saken värre. Sonen säger att jag inte ska ta det personligt, men det har nu pågått säkert 1,5 år och det är svårt att inte ta det personligt då det enbart är mig som hon är så mot och hela tiden. När får det ett slut?
Har du någon lösning på detta?

Jag hoppas jag skrivit så du får ett sammanhang.
Tackar på förhand

KATERINA JANOUCH SVARAR: Visa att det är ni vuxna som bestämmer! 

Hej kära du och tack för ditt mail och dina stöttande ord till mig, och tack för att du engagerar dig i samhället! Nu till ditt dilemma med barnbarnet: Jag förstår att det känns jobbigt att ha fått ett barnbarn som så tydligt visar ovilja och är rentav fientligt inställd. En del barn kan vara väldigt egensinniga och kan få för sig saker utifrån livlig fantasi eller bara som en nyck. Lillflickan kanske är lagd åt det dramatiska hållet och har noterat att hennes utspel för uppmärksamhet, vilket ger henne ännu mer energi att fortsätta med dem.

Men sen ska sägas att dessa småbarnsår kan vara lite hur som helst. Om det kan vara till tröst kan jag berätta att jag själv periodvis haft tufft med en av mina söner och att det just runt 2 – 5 år var som värst, han var väldigt egensinnig så jag ibland undrade om han ens tyckte om mig. Men det jag har lärt mig är att man aldrig ska ge upp, man ska bara fortsätta vara kärleksfull och envis och till slut så vinner man kriget, även om man förlorar många strider.

Jag tycker inte ni i familjen ska låta den lilla härja för mycket, utan ställ henne bara inför faktum, att nu är det ni vuxna som bestämmer, punkt slut. Vissa barn är duktiga på att känna av de vuxnas osäkerhet och spelar då på detta. Men barn är som hundar, de behöver en fast hand och att man är mentalt stark, man ska inte ge dem minsta chans att visa sig svag eller blotta sin osäkerhet. Jag förstår att du tar illa vid dig och blir ledsen när en liten flicka, som du förstås älskar eftersom hon är din sondotter, avvisar dig, men som din son säger, ta det inte personligen, tänk på att det är ett litet barn du har att göra med som inte förstår bättre. Det kommer att bli bättre med tiden, det lovar jag dig.

Kram Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com

10 reaktioner på ”Katerina Janouch: Hjälp, mitt barnbarn avvisar mig!

  1. solbergaord skriver:

    Jag har hört om ett liknande fall. Man måste nog inse att god kemi mellan två människor med nära släktband inte är en självklarhet, som vi gärna vill tro. Det är tyvärr inte säkert att det går över och att varmare känslor uppkommer av sig själva med tiden. Vad man kan hoppas på är att barnet så småningom förmår hantera sina antipatier i de fall de är irrationella.

    Gilla

  2. akelaslair skriver:

    Ursäkta men jag tycker att det är oerhört att din son utnyttjar dig som barnflicka trots att du är 70 år och borde få njuta litet av din pension så länge du är någotsånär frisk och kry.

    Gilla

  3. Rikard skriver:

    Hej.

    Om din son och hans fru anser att treåringen skall bestämma, och dessutom slå farmor (!) så varför skall du alls hjälpa dem? (Om barnet har någon form av medfödd utvecklingsstörning är det en sak men så verkar inte vara fallet utifrån vad du skriver.)

    Barn kan tillfrågas om sin vilja, men får aldrig bestämma om inte den vuxne explicit säger det. Barn skall ges av den vuxne avgränsade klara alternativ att välja mellan – men det här vet du ju, eller hur?

    Det kanske är din son som försöker vara modern i sin uppfostran, och har fått lära sig av BVC och sina jämnåriga att låta barnet bestämma?

    För mig låter det som om din son och hans fru helt enkelt abdikerat och låter en treåring bestämma, och dessutom dumpar över föräldraansvaret på sjuåringen. Omoget, och ovärdigt, och rena Ernman-Thunbergnivån på dåligt föräldraskap. (Låter det hårt så betänk att jag bara vet det som syns i texten ovan – omdömet är utifrån det.)

    Nej, sätt dig själv först. Din son är vuxen, åtminstone i år levda. Duger inte din hjälp kan han be någon annan. Du är 70 – njut av livet istället.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 4 personer

  4. Lennart Bengtsson skriver:

    För alla oss som har erfarenhet av trilskande barn vet att det alltid går over. Farmodern får väl glädja sig att de andra barnen inte också ogillar henne. För övrigt skall man i detta fall var glad att man inte råkar vara en förälder ty då måste man ju ständigt stå ut med en besvärlig unge. Vi får hoppas att farmodern har andra intressen än småbarn.

    Gillad av 1 person

  5. Fredrik Östman skriver:

    Vilka vidriga kommentarer! Självklart är ett barnbarn också ens kött och blod och en del av ens absoluta intressesfär och mening med livet! Jag skulle aldrig i h-et köra över min kära mor som den här tölpen! Hon skall äras och hållas i respekt, fjärde budet! Katerinas svar är utmärkt.

    Vi måste återgå till att följa tio guds bud!

    Gillad av 1 person

    • Tor skriver:

      Usch, visste inte att Fredrik är en rabiat kristen. Kristendomen är en ganska värdelös religion. Ett exempel: När Jesus driver den onda anden in i en flock grisar och låter dem störta till döds över ett stup. Dels är det ett fullständigt underkännande av att människan också är ett djur, men också förakt för de människor i samhällets lägsta skikt som ägde, vallade, köpte, sålde och slaktade dessa grisar. Det handlade inte om vildsvin om nu någon trodde det. Jesus orsakade ruin hos denna folkgrupp.

      Och man behöver verkligen inte gilla sin släkt! Det är det fuck-off-kapital handlar om.

      Gilla

  6. Kronblom skriver:

    Hedra din fader och din moder, såsom Herren, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som Herren, din Gud, vill giva dig.

    Gillad av 1 person

  7. Tor skriver:

    Ett tillägg. Kristendomen är uschlig, utan den hade vi varit 4 miljarder färre på denna stackars planet. Jesus var skräp.

    Man får mycket väl avsky sina släktingar, inklusive föräldrar och sina barnbarn. Umgänge kan undvikas på livstid. Men dessvärre sitter det i märgen att man betalar deras räkningar.

    Gillad av 1 person

  8. inger1947 skriver:

    Hej. Är också storförälder. Om jag vore du skulle jag satsa på de stora barnen och strunta i det minsta. Det räcker med att ha fin kontakt med ETT barnbarn för att man skall känna sig lyckad som storförälder. Att ha tre fina barnbarn är nog att begära för mycket av livet. Välj ut det barn som svarar på dina känslor och lär detta barn humor och självironi, för det kommer att behövas i denna familj med ett sådant litet ben som lillasystern och med föräldrar som inte vågar ställa upp för dig. Bygg upp en referensram med detta mottagliga barnbarn genom att läsa böcker o d och ta med det på små utflykter. Min livserfarenhet är också att man måste vara väldigt, väldigt försiktig med vad man säger och gör för att inte få det i nacken i årtionden framöver. Instämmer f ö i vad Katerina och ”Solbergaord” säger. Stå på dig, kräv respekt för din person! Mvh, Inger.

    Gillad av 1 person

  9. Lilian skriver:

    Jag kritiserade skolan där personalen slog mitt barn. Gjorde en polis anmälan .Skolan Nekade till bröt och skickade in en orosanmälan. Då barnet ville inte gå i skolan. Socialen tog bort samtliga handlingar som lämnades in i socialförvaltningen gällande denna bröt. och anklagade mig för dåligt föräldraförmåga. Sedan vill Socialen LVU . De skrev massor med skytt om mig . Trotts flera handlingar som lämnades in FR beslutade att det är ok att LVUa båda barn. utifrån barnet utsago. Vi hade redan bytt kommun och skolan men socialen ville straffa. Och FR var med på det. De försökte i beslutet skydda socialen- Är det något som är intresserade att skriva om denna historia. Det är orättvis att barn som är utsätt för bröt LVUs av Myndigheterna. Det är helt galen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.