Bitte Assarmo: Ett kulturarv slår man inte sönder i första taget

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Maria Christina Lindström, känns hon igen? Kanske inte. Men om jag säger Tysta Mari ringer det säkert en klocka. De flesta som besökt huvudstaden har säkert någon gång passerat Tysta Marigången, som förbinder Klara Västra Kyrkogata med Tegelbacken, eller besökt restaurangen Tysta Mari i Östermalmshallen. Och det var just Maria Christina Lindström som gav upphov till det numera så välkända namnet.

Maria Christina Lindström föddes 1806. När hon var i trettioårsåldern startade hon ett kafé i korsningen Drottninggatan och Jakobsgatan i Stockholm, i det område som kom att bli känt som Klarakvarteren. Senare flyttade kaféet till Tegelbacken, där det låg kvar ända tills Klarakvarteren revs på 1950-talet.

Maria Lindström hade ett diskret och lågmält sätt att bemöta sina kunder, vilket rönte stor popularitet och snart gav henne smeknamnet Tysta Mari. Hon anammade snabbt sitt smeknamn och satte upp en skylt utanför kaféet med just detta namn. En institution var född.

Tysta Mari blev snabbt ett omtyckt kafé och kom att bli en mötesplats framför allt för de många skrivande människorna som bodde och verkade i kvarteret; poeter, författare och journalister från de omkringliggande tidningsredaktionerna. Och att kaféet var populärt under sin samtid dokumenterades 1890 i boken ”Nya Stockholm”. Där nämner journalisten och författaren Claës Lundin kaféet och myntar även benämningen ”Tysta Mari-kaféer”:

”Tysta Mari-kafeer”: benämning på kaféer med bra sortiment, rejäl betjäning och tysta och ordentliga kunder. På sådana ser man många damer som gäster. Riktigt fina konditorier som Landelius, Oscar Berg, Hellbacher och Sundell har också en kvinnlig publik.

Maria Christina Lindström gick bort 1895, men hennes kafé levde kvar till långt in på 1900-talet. I början av 1930-talet flyttade kaféet till Tegelbacken, där det låg kvar ända till 1954. Men då hade nutiden hunnit ikapp historien och förnyelsens vindar blåste. De gamla Klarakvarteren skulle rivas och ge plats för nytt, större, men kanske inte nödvändigtvis bättre. Bort med de gamla kaféerna, där 1800-talets och det tidiga 1900-talets poeter och journalister avhandlade sina teser och funderingar över en kopp kaffe och en smörgås. Fram med jättelika parkeringshus, genomfartsleder och modern bebyggelse. Och Tysta Mari försvann in i tystnaden. I alla fall för en tid.

I början av 1970-talet aktualiserades Tysta Mari på nytt. I omdaningen av Stockholms citykärna byggdes flera gångtunnlar för att få bort gångtrafikanterna från de större trafikerade gatorna. I en hyllning till det forna kaféet, och Klaras kulturliv, valde man att uppkalla en av dessa efter just Tysta Mari.

Tysta Marigången förbinder Klara Västra Kyrkogata med Tegelbacken, och var tänkt att bli en täckt affärsgata mellan Tegelbacken och shoppinggatorna, i anslutning till det fashionabla Sheraton hotell. Men det gick inte riktigt som politikerna planerat. Den avsides belägna tunneln drog snabbt ett omtyckt tillhåll för uteliggare, narkomaner och prostituerade. Det berättas om att anställda vid bland Sheraton tvingades ha eskort av väktare när de passerade genom tunneln vid dygnets mörkare timmar.

I början av 2000-talet fattades beslut om att stänga passagen under kvälls- och nattetid och att även genomföra en allomfattande upprustning för att öka trygghetskänslan. Men med den stela 70-talsarkitekturen är Tysta Marigången snarare ett dokument över en misslyckad stadsplanering än en attraktiv arkad för shopping och turism. De flesta butikslokalerna står tomma och tunneln andas ödslighet.

Men trots stadsomvandlingar och betong lever minnet av den strävsamma Maria Lindström. Idag hittar du en restaurang med namnet Tysta Mari i Östermalms saluhall, och där serveras både frukost och klassisk svensk husmanskost. Ett kulturarv slår man nämligen inte sönder i första taget.

10 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Ett kulturarv slår man inte sönder i första taget

    • pllay skriver:

      Därför att ondskan är en del av vår natur, den är hammaren som krossar utveckling och harmoni om och om igen, likt en naturlag, den har olika namn men samma ansikte, ondska,
      Vi kan bara korta tider trycka tillbaka den då den blir alltför uppenbar och framgångsrik.
      JRR Tolkien beskriver ondskan väl, den försvinner inte, den bara vilar och samlar kraft för nästa anfall, åter och återigen, vår uppgift för civilisationens bevarande är att ständigt vaka och se den när den återkommer, i vilken skepnad som helst, denna gång förklädd till godhet och humanism.

      Gillad av 5 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      3 Fredrik Östman är mer än ett fullspektrum vänsterondska. Har för mig att jag läste det i en apokryfisk, hieroglyfisk skrift.

      Gilla

  1. miketheviking skriver:

    Intressant om Tysta Mari – hade ingen aning om historien. Tack Bitte.

    Gången vid Sheraton är verkligen depressiv – så den undviker man.
    Tysta Mari i tillfälliga Östermalmsallen är stimmig och förtvivlat dyr för en normalsvensk.
    Min slutsats är att kulturarvet vad gäller Tysta Mari definitivt är tystat.

    Gillad av 2 personer

  2. Mitt vykort skriver:

    Bra men åk till Malmö, där har man fanimej lyckats. Rivningen av Butterickshuset var kriminell. Det skrivs om IS som raserar monument, jaha, men det har sossarna gjort sen jag var liten. Varför kommer socialister undan med allt? Jag har svaret men fundera själv. Ingen har skrivit internationellt om hur sossarna systematiskt förstört vårt kulturarv. Först vid skivade dalahästar, när det övergår i rent hån, (för att de hjärntvättade svenskarna inte reagerat, hur kul är det att vara ondsint socialdemokrat om ingen reagerar) så skrivs det några avmätta rader.

    Gillad av 7 personer

  3. educaremm skriver:

    Värdefull och intressant genomgång. För Stockholmare måste rivningsraseriet när det härjade som mest ha varit mycket påfrestande.

    Man kan undra hur alla så lätt, så obetänksamt, så ickereflekterande, så dyrkande av en amerikanism, och så inspirerade, så bländade, så lättmanövrerade och så enkelt, kunde låta sig övertalas? Samt så motståndslöst låta sig förföras och förtrollas i en hänförd beundran för allt – nytt – ?

    Staten, en vetenskapsdyrkande själ-lös vinstmaskin?

    (Läs mer https://educaremm.wordpress.com/ )

    Gillad av 1 person

  4. cmmk10 skriver:

    Gångtunnlarna lär försvinna. Samhället har tydligen blivit så farligt att det numera är mindre risk för fotgängarna att korsa tungt trafikerade gator istället. Antagligen har man större överlevnadschans om man springer över en hårt trafikerad motorväg än att gå genom en gångtunnel innehållandes en grupp MENA-individer?

    I Göteborg tog man bort den klassiska gångtunneln utanför Centralstationen för länge sedan och nu verkar en del andra vara på tapeten. 😦

    Gillad av 3 personer

  5. C de Longueville skriver:

    I Stockholm hette rivningsvandalerna, Joakim Garpe och Hjalmar Mehr.
    De lade Klarakvarteren i ruiner.
    Det är marodörer, som aldrig kan förlåtas.

    Skadegörare, som nu ihågkommes som själva personifikationen av vandalism.
    Den typ av ogärningsmän, som var så talrika i det ”Parti”, som skövlade och förfulade så många stadskärnor i detta land.

    Det var ju en Guds försyn, att dessa S-vandaler blev hejdade i sin framfart innan de hann fram till ”Gamla äckliga Strandvägen”.
    Garpes benämning.
    En vacker rad av högklassiga sekelskifteshus, som kunde räddas och vars like få städer kan uppvisa.
    En fastighet, Strandvägen 23, strök dock med.

    Gillad av 1 person

    • cmmk10 skriver:

      Flertalet byggherrar och arkitekter förefaller rent samhällsfarliga, ofta verkar politikerna dessutom sitta i fickan på dessa byggherrar.

      I Göteborg heter en av dessa vandaler Hans Wallenstam. De lyckades förstöra gamla saluhallarna och förfula Kungstorget. Heden har man länge traktat efter och karln ville även fylla igen Stora Hamnkanalen för att få byggmark. Det senare säger väl det mesta om vilken syn det företaget har på vår livsmiljö.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.