Det finns inte så många socialdemokrater som jag gärna lyssnar till eller läser. Men det finns två. De är helt olika. Den ene, som är mycket sympatisk, kallar jag för Toker. Han är som ett stort barn, ett gladlynt barn.

Den andre har ett torrare, litet tillbakahållet framträdande. Han är likaledes mycket sympatisk – samtidigt som han är klok.

Toker gör inte bara mig glad. Han är trivsam och sprider denna trivsamhet omkring sig. Trots sina mycket uttalade, gammalmodiga vänsteråsikter ses och hörs han uppträda på torg över hela landet, i debatter i alla medier.

Han är också glatt uppfinningsrik i sitt språk. En del av nöjet med att lyssna på honom är att få höra hans språkliga kvickheter. Men så är han inte bara en politisk debattör. Han är också poet. Han heter Göran Greider.

Han har noll självinsikt. Så här uttalade han sig nyligen: ”Jag är en upplysningsmänniska. Om du gick fram till Immanuel Kant skulle inte han heller vara så hågad att prata om känslor!” (SvD 31/8).

I resten av intervjun visar han sig som den irrationella känslomänniska han är. Ett ofrånkomligt ämne också i denna intervju i SvD är invandringen. Han erkänner att den är ett problem men utan särskilda drag: visserligen anser han det vara sorgligt att det skjuts så mycket, men det kan politiken göra något åt. Han tvivlar inte. Men man får inte fastna i invandringsfrågan, säger han. Då kommer man att fastna i rasismen. Istället måste samtalat handla om inkomster och bostäder.

Han ser alltså inte någon koppling mellan den stora invandringen – som han erkänner stundtals ha varit för stor – och bristen på bostäder och den ökande nyfattigdomen.

Men han är en känslomänniska och romantiker. Han ser landet utifrån ett trettiotalsperspektiv: bara vi bygger vidare på välfärdssamhället och värnar det mot angrepp kommer vi att återigen få hopp och framtidstro. Han anser att vänsterns misstag varit att inte se ”på de här frågorna”, det vill säga invandringen, ur ett fördelningspolitiskt perspektiv. ”Och det är livsfarligt”. Slopandet av värnskatten skulle alltså bidra till att förhindra en lösning av problem förbundna med invandringen…

Den andre är Widar Andersson. Han är självständig, Han är det gentemot både den socialdemokratiska hierarkin och gentemot de för tillfället rådande politiskt korrekta åsikterna. I Folkbladet (2/9) kommenterar han Mikaels Dambergs uttalande att alla partier utom SD skall inbjudas till överläggningar om dödsskjutningar och kriminella gäng under rubriken ”Skräck för SD får S att krampa.” Rubriken är en utomordentlig sammanfattning av den socialdemokratiska hållningen inte bara i denna fråga (kriminaliteten) utan också partiets allmänna oförmåga att på något sätt ta sig an SD. Man är fast en nästan obegripligt låst situation, som man skapat helt själv.

Widar Andersson påpekar att det är det socialdemokratiska partiets låsningar i invandringsfrågan som får det att uppträda ytterligt irrationellt och därför ”har svårt att leva upp till traditionell folklig och politisk rationalitet. Förmågan att tala om en spade som en spade har sjunkit”.

Det är nödvändigt, skriver han, att man lämnar den nuvarande destruktiva hållningen och ohållbara politiken och ”visa att man menar allvar genom att avstå från framtida tokerier likt den så kallade gymnasielagen och liberaliseringar i anhöriginvandringen och arbetskraftsinvandringen till lågkvalificerade arbete”.

Men sedan han på detta sätt givit Damberg underbetyg och underkänt den socialdemokratiska retoriken och praktiken i invandringsfrågan måste han ända avsluta med att säga:

Visst har en alldeles för omfattande invandring och misslyckad integration starkt bidragit till kriminaliteten. Men problemen finns här i Sverige. Att älta de kriminellas och de mördades blodsband och ursprung är en återvändsgränd. 

Invandringen håller inte bara det svenska samhället i ett järngrepp. Invandringen och inställningen till denna håller långsamt på att strypa socialdemokratin. Inte ens Widar Andersson vill erkänna att ursprung, det vill säga kultur och klantillhörighet, har inverkan på människors beteende också här i Sverige. Samtidigt har DGS visat att invandrarna står för större delen av brottsligheten i landet och brottsbenägenheten ökar när invandrarbarnen avlöser sina föräldrar.

Invandringsfrågan kväser till och med Widar Anderssons förnuft och självständighet.