Moderaterna vill utreda ett förbud mot islamiska slöjor i förskola och grundskola, vilket föranlett Jan Guillou att uttala sig om ämnet.

I en kolumn i Aftonbladet den 1 september 2019, ”Ett moderat slöjförbud vore avsett att klämma åt muslimer i allmänhet”, påstår Guillou att detta plagg inte är föreskrivet i Koranen:

Först något om bakgrunden. Föreställningen att kvinnor måste skyla sig på olika sätt inför mäns blickar är uråldrig i Mellanöstern och fanns långt före islams uppkomst. Tanken att särskilt kvinnors hår är syndigt och obönhörligen framkallar männens ohejdbara sexuella lustar fanns redan i persisk religion och inom judendomen. Koranen är alltså inte källan till sådana idéer. Koranen föreskriver slöja lika lite som exempelvis kvinnlig omskärelse.

Det är ett felaktigt påstående. Koranen påbjuder visst muslimska kvinnor att täcka sitt hår. Här ett stycke ur kapitel 24, vers 31, i svensk översättning av Knut Bernström:

Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag.

I noterna, not 37, förklaras att vad som ska täckas är allt förutom ansikte och händer. Detta är dock omtvistat då många sunnitiska lärda, både förr och nu, menar att även ansiktet måste täckas.

Man kan också läs vers 59 i Koranens 33:e kapitel:

Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till [alla] troende kvinnor – att de [utanför hemmet] noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända [som anständiga kvinnor] och undgår att bli ofredade.

Det arabiska ordet som här har översatts till ”ytterplagg” är jalabiib, plural för jilbaab. Islamiska lärde har förklarat att jilbaab är ett klädesplagg som täcker hela kroppen, även ansiktet.

Det råder åsiktsskillnad mellan islams skriftlärde om kvinnan måste täcka även ansiktet. Det finns nämligen ett yttrande av Muhammed, en så kallad hadith, som säger att kvinnan får lämna sitt ansikte och sina händer otäckta. Dock finns det ingen åsiktsskillnad i frågan om att täcka håret – alla är överens om att det ska täckas.

Nu finns påbudet om slöja i Koranen, men jag vill passa på att bemöta ett vanligt missförstånd. Det är vanligt att man tror att om något inte är nämnt i Koranen, så hör det inte till islams lag. De känner då inte till att islams lag, sharia, bygger på fler texter än Koranen. Haditherna, berättelser om vad Muhammed sade och gjorde, är en av lagens källor och utgör en mycket större textsamling än Koranen.

Det finns saker som är oerhört viktiga i islamiskt trosliv som inte är förklarade i Koranen. Vi kan till exempel ta de fem dagliga bönerna. Dessa böner hör till grunden i en muslims trosliv. I Koranen står det bara att man ska förrätta dem, men inte hur. Instruktionerna finns i haditherna.

Kvinnlig omskärelse, som Guillou nämner i sin kolumn, finns föreskriven i hadither.

Den islamiska slöjan är en viktig del av den islamiska religionen. Alla kvinnor som omvänder sig till islam får lära sig att de ska täcka sitt hår med en så kallad hijab.

Profeten Muhammed sade att Gud inte kommer att ta emot bönerna från den kvinna som inte täcker sig. För en troende muslim kan detta, tanken att bli ignorerad av Gud, självklart leda till ångest, och fungera som en psykisk bestraffning.

Hijaben är alltså inte bara ett plagg vilket som helst. Den är inte ett fritt val för en troende muslim utan en del av religionen. Det går inte att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte ha hijab. Jag tror inte att man måste det”. Det är som att säga: ”Jag är muslim, men jag vill inte be fem gånger per dag. Jag tror inte att man måste det”.

Muslimska kvinnor över hela världen, oavsett etnisk och kulturell bakgrund, täcker sitt hår.

Det finns självklart muslimer som inte täcker sitt hår, precis som det finns muslimer som dricker öl och sprit. Men detta ändrar inte vad den islamiska lagen föreskriver. I moskéer världen över predikar imamerna att hijab är en plikt för en muslimsk kvinna och hänvisar till både Koranen och haditherna.

Bland imamer finns det ingen debatt om hijab är påbjudet eller inte. Det som debatteras är om en kvinna även måste täcka sitt ansikte eller om det räcker med bara kroppen och håret.