Årets sommarpratarprogram är över. Många personer har berättat sina historier, en av dem är advokaten, och snart före detta generalsekreteraren i Advokatsamfundet, Anne Ramberg.

Det finns två intressanta inlägg i hennes sommarprat, dels om den sydafrikanske apartheidmotståndaren och domaren Albie Sachs , dels om den amerikanska kvinnliga högsta domstolsledamoten Ruth Bader Ginsburg. Båda är förebilder för Ramberg. Hon fortsätter med att berätta om sin karriär och alla okvädningsord hon fått motta, som till exempel batikhäxa, godhetsknarkare, klassförrädare och kommunist i pärlhalsband på Östermalm.

Ramberg tar upp följande spörsmål som jag delvis ifrågasätter:

Om Hilda och Ruben
Ramberg berättar att hon bildade nätverket Hilda för att stödja kvinnor i deras professionella utveckling inom advokatkåren och rättsväsendet. Det anmärkningsbara, enligt Ramberg, är dock att Riksrevisionen kritiserade Domarnämnden, en nämnd som utser domare, på grund av att vissa ledamöter i Domarnämnden samtidigt var medlemmar i Hilda. Detta ansåg Riksrevisionen som ett hot mot nämndens oberoende. Ramberg ansåg beslutet ”svindlande” och grundade snabbt nätverket Ruben, för domarnämndens (och andra manliga juristers) manliga medlemmar. På detta sätt rundade Ramberg Riksrevisionens beslut (”man får inte vara dum”, som hon uttrycker sig). Man kan dock undra huruvida hon genom dessa två nätverk bildat en ”stat i staten”, som genom sina medlemmar i domarnämnden skulle kunna styra utnämningen av, i hennes ögon, lämpliga domare.

Att respektera andras åsikter
Enligt Ramberg respekterar den kända HD-domaren Ginsburg andras åsikter, trots att de inte alltid överensstämmer med hennes egna. Trots Ginsburgs inställning i denna fråga förringar Ramberg dem som inte tycker som hon själv och klistrar på dem epitet som populister och främlingsfientliga samtidigt som hon anser att demokratin kan bara försvaras genom en öppen debatt där medborgarna deltar.

Om Polen och Ungern
Ramberg säger att demokratin är hotad i bland annat Polen och Ungern (hon kallar dem EU:s mörkermän), trots att ländernas väljare gett regeringarna ett massivt stöd, ibland mer än 50 procent, i allmänna val, betydligt mer än i de flesta västeuropeiska stater. Östeuropas politiska ledare försöker, enligt Ramberg, undergräva de demokratiska institutionerna som är till för att skydda demokratin.

Om Israel och Palestina
Ramberg berättar att hon har deltagit i biståndsarbete i Palestina och hjälpt dess advokatsamfund. Hon har sett hur unga israeliska soldater trakasserar palestinierna, anser att Israel är en hemsk ockupationsmakt och att landet använder oproportionell vedergällning i Gaza. Man kan verkligen ha olika åsikter om Israels politik gentemot Gaza och Västbanken. Ramberg väljer dock att bortse från att den så kallade palestinska staten styrs av två organisationer som inbördes hatar varandra. Den ena, Hamas, är en sunnimuslimsk terroristorganisation med sharialagar och den andra, Fatah, är en av världens mest korrumperade och odemokratiska regimer. Det är inte bara Israel som kan beskyllas för palestiniernas svårigheter, Hamas och Fatah har själva förstört för sin befolkning genom att ständigt föra ett lågintensivt krig mot Israel.

Om civil olydnad
Ramberg resonerar över begreppet ”civil olydnad”. Att detta kan vara en säkerhetsventil är nog många överens om, åtminstone vid vissa tillfällen. Enligt Ramberg är Gretas ”olydnad” att skolka för klimatet ett sådant tillfälle. Den kvinnliga kaptenen på en räddningsbåt i Medelhavet som olovligen lade till i italiensk hamn, ytterligare ett och likaså den unga juridikstuderande Elin Erson, som hindrade ett flygplan att lyfta på grund av att en afgansk man skulle utvisas till ett land ”i krig”, ytterligare ett. Villkor för civil olydnad, enligt Ramberg, är att aktionen inte skall var till egen fördel, vara etiskt motiverad, och att man skall acceptera sitt straff. Här kan man verkligen ha olika uppfattningar, vissa aktioner kan enligt vissa vara OK, andra inte.

Om nazism och flyktingar
Rambergs största problem synes vara populism, främlingsfientlighet, osund nationalism och hotet från nazism, att patetiska nazistiska losers marscherar är en vidrig provokation. Huruvida våldsbejakande islam också utgör ett hot nämner hon inte. Ramberg anser att public service har ett stort ansvar att skydda och bevara det demokratiska samhället, något som många svenskar anser att den vänstervridna public service totalt misslyckats med. Vidare menar hon att EU:s flyktingavtal med Turkiet var helt fel, att i princip alla som flyr från ”krig, svält och förföljelse” har rätt att komma till Europa, detta trots att många är ekonomiska migranter, och att åldersbedömning av ”barn” är rättsosäker.

Om brott och straff och ”allas lika värde”
Kriminalitet, bidragsberoende, arbetslöshet är, enligt Ramberg, felaktigt överdrivna hot. Hon hävdar att det dödliga våldet har minskat, förutom det mellan kriminella, och att högre straff inte avskräcker brottslingar. Vidare att böneutrop en gång i veckan är helt självklart. Ramberg tar även upp det faktum att SD inte stöder begreppet ”allas lika värde”. Detta begrepp är en långt ifrån korrekt återgivning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där det talas om ”värdighet” och inte ”värde”.

Ramberg avslutar sitt sommarprat med: Det är allas vår skyldighet att motverka att demokratin användes som ett redskap för att underminera rättsstatens grundvalar och nedmontera de institutioner som uppbär ett humanistiskt samhälle byggt på iden om alla människors lika värde.

Dessa avslutande ord kan man hålla med om, men man bör samtidigt beakta vad en imam så skrämmande förklarat om just denna vår demokrati: Vi kommer att använda er demokrati för att förstöra er demokrati.