Många människor nås aldrig av intellektuella argument. De är helt enkelt inte intresserade av politik och ideologi. Därför måste en politisk rörelse agera även socialt och kulturellt. I Sverige har vi slagit sönder familjebanden och vi är på väg att slå sänder välfärdsstaten som skulle träda i deras ställe. Vi har också gjort allt vi kan för att ta ifrån en hel ungdomsgeneration dess nationella identitet och naturliga könsroller. Det finns mycket att göra för den som känner sig hugad. Har du idéer? Hör av dig till Det Goda Samhället!

Den nykonservativa rörelse som Det Goda Samhället är en del av har hittills fokuserat sina ansträngningar på intellektuella resonemang. De försök till folkliga demonstrationer som gjorts kan inte sägas ha varit särskilt framgångsrika; något folkrörelsearbete med fackföreningar eller kulturföreningar har ännu inte synts till (undantag finns). Däremot har det skrivits debattböcker och artiklar; poddar, bloggar och nättidningar har skapats; fakta, åsikter och argument har haglat som spön i backen.

Argumenterandet är antagligen en naturlig del av ett paradigmskifte i tänkandet. När gamla sanningar inte längre känns relevanta behöver man hitta nya. De som tänker nytt behöver själva förstå, men de behöver också kunna förklara för dem som håller fast vid det gamla. Intellektuella resonemang bidrar till att skapa legitimitet kring en förändrad verklighetssyn. På vilka grunder vilar det nya tänkandet? Vilka nya kriterier gäller för det rätta och det goda?

Och det är bra att vi argumenterar. Det är bara att fortsätta. De bästa böckerna och de bästa artiklarna har inte skrivits än. Men ändå är det dags att inse att alla människor inte nås av goda argument. Många människor är ens intresserade av att ta del av några argument. En samhällsrörelse behöver sina intellektuella, sina författare, sina opinionsbildare. Men den behöver också en social dimension, den behöver en kulturell dimension. Den behöver verka i det konkreta, den behöver finnas fysiskt och mentalt ute i samhället.

Vi kan ta socialdemokratin som exempel. Arbetarrörelsen i Sverige organiserades inte bara kring ett politiskt parti. Den hade sina fackförbund, den skapade ett bildningsförbund (ABF), den knöt till sig kooperationen inom handeln (Konsum), den startade Folkets Hus-föreningar för att få tillgång till egna möteslokaler, 1945 startades till och med en kooperativ begravningsfirma (Fonus). Till detta kom de folkhögskolor som var knutna till S och LO och alla de viktiga kopplingar som fanns till uttalat socialdemokratiska författare och konstnärer. Hade det funnits friskolor i början av 1900-talet hade vi fått en socialdemokratisk friskolekoncern.

Det är lätt att förtala allt detta i termer av indoktrinering, infiltration och makthunger. Men det går inte att komma ifrån att det mer samhällsinriktade politiska arbetet också syftar till att hjälpa och premiera de grupper man söker mandat för att företräda.

Startar man en konsumentförening och bygger ett konsum kan man dels skapa acceptans för idén om kooperation och kollektivt ägande, men man kan också bryta de privata handlarnas monopol och eventuellt erbjuda ett billigare utbud till de konsumenter man vill stötta. Startar man en ABF-förening kan man dels vinna inflytande och acceptans för sin ideologi, men man ger också arbetare som inte känner sig hemma i en borgerlig bildningsmiljö möjligheter att tillägna sig kunskap och berika sina liv. Man vinner politiskt inflytande, men man stöttar också de sina.

Så varför drar jag historien om svensk socialdemokrati? Jo naturligtvis för att visa att en politisk rörelse kan vara så mycket mer än ett parti och så mycket mer än fakta och argumentation. Alla människor tittar inte på politiska debatter, alla människor läser inte ledarsidor i tidningar eller följer politik på sociala media. De påverkas omedvetet av sociala rörelser, av sociala strömningar. De påverkas av vilka som verkar stå för det nya, det rätta, det förnuftiga, det trygga. Det påverkas av vilka som verkar bygga för framtiden, vilka som erbjuder en gemenskap och till och med en identitet.

De politiska partierna (jag är själv inte medlem i något parti) får själva fundera på hur de ska bredda sin verksamhet. Det kan inte vara så svårt att räkna ut. Det är bara att ta socialdemokraternas enastående framgångssaga och kopiera det som låter sig kopieras till 2020-talet (eller alternativt ta över deras skapelse). Men även bortom partipolitiken behövs det mer generellt en social och kulturell rörelse som skapar good will kring traditionella värden och framför allt kring vår svenska identitet.

Den sociala dimensionen kan tyvärr komma att bli allt viktigare eftersom vi snart står där utan vare sig familjärt eller statligt skyddsnät. Vi har slagit sönder familjebanden och vi håller på att slå sönder det välfärdssamhälle som skulle träda i deras ställe. Här finns oanade möjligheter för dem som känner sig hugade att skapa nya band av gemenskap och solidaritet mellan svenskar som idag känner sig övergivna och svikna.

Men vi har också kultur och identitet. Här gäller det att bevara och stärka vår identifikation med svensk kultur och svensk historia. Det gäller att inte tappa banden till våra nedärvda värden om enkelhet, redlighet och tillit. Det gäller också att våga knyta an till positiva aspekter av traditionella könsroller som gör livet lättare och roligare att leva. Den radikala vänstern har haft som uttalat mål att slå sönder alla samhällsstrukturer, att utplåna vår nationella identitet och att ersätta vår kultur med en mångkultur. Naturligtvis måste vi göra motstånd.

Alla som så önskar är välkomna att kontakta mig via mail och berätta om uppslag och idéer. Det går även bra att använda kommentarsfältet här efter artikeln. Har du idéer om hur vi ska stärka det svenska civilsamhället och den svenska kulturen? Känner du några som gör ett arbete som är värt att uppmärksammas? Hör av dig och berätta.