Patrik Engellau: Lagomt eller extremistiskt

Patrik Engellau

Alla borde utsätta sig för det luttrande besväret att försöka förklara Sverige för en begåvad, nyfiken och välutbildad utlänning som inte vet ett dugg om vårt land. Jag har hållit på i några år med min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro.

I början satsade jag allt på berättelsen om det kompromissande, homogena mellanmjölkslandet Lagom. I detalj utredde jag den påstådda etymologin bakom begreppet. Vikingarna, du vet: drick inte för mycket mjöd ur hornet grabbar, det ska räcka ”lag om”.

Vikingarna alltså? sa portugisiskafröken klentroget.

Ja, och Marquis Childs, den amerikanske journalisten som kom hit och år 1936 skrev boken Sweden: the middle way. Jag gick på i ullstrumporna. Förstår du? Sverige är inte riktigt kapitalistiskt och inte riktigt socialistiskt utan mitt emellan. Middle way och lagom betyder samma sak, förklarade jag entusiastiskt.

Vi jobbade ett tag med att översätta lagom till portugisiska. ”Ordinário” kom jag fram till. Fröken blev alldeles förskräckt. Tycker ni det är bra? frågade hon. Ordinário, ordinär, är det värsta man kan anklaga någon för i mitt land. Förresten har jag sett en massa Bergmanfilmer, fortsatte hon. De är minsann inte ”lagom” om man inte menar att ordet betyder långtråkiga berättelser om svårmodiga medelklassare.

Jag blev förolämpad å den store filmskaparens och vårt lands vägnar men beslöt att inte kräva upprättelse med referens till Jönssonligan och Loffes filmer utan i stället släppa ämnet.

Jag har en idé, sa portugisiskafröken artigt och la huvudet på sned för att visa sina vänligt sökande avsikter. Jag undrar om ni inte i själva verket är ett ovanligt land, ett land som sticker ut. Under hela min uppväxt på 70- och 80-talen var Sverige själva symbolen för det lyckade samhällsbygget. Ni var ett av världens två, tre rikaste länder, ni förde en god och rättvis politik, ni strävade efter jämlikhet i ert eget land och efter fred och frihet i resten av världen. Jag tycker Sverige verkar vara mer extremt än lagom.

Där fick jag lite att bita i. Jag ställde om min hjärna efter frökens riktlinjer för att undersöka om detta alternativa synsätt kunde funka. Det första jag kom att tänka på var Welzel-Ingelharts kända kulturkarta som klassar världens länder och religioner efter värderingar. Om du klickar på den så ser du hur utvecklingen gått mellan 1981 och 2015. Här får lärarinnan mer vatten på sin kvarn än hon kunnat drömma om. Som en akvariefisk syns Sverige med tiden söka sig en alltmer extrem position i kartans nordöstra hörn (medan många av de kulturer från vilka Sverige hämtar sina migranter ligger i det motsatta sydvästra hörnet).

När jag begrundat frökens Sverigetolkning en stund drog jag slutsatsen att det finns minst lika mycket fog för uppfattningen att Sverige är extremistiskt som att det skulle vara lagomt. Under andra hälften av 1800-talet var Sverige Europas fattigaste land. Mer välmående grannländer gjorde insamlingar till förmån för svältande svenskar. Det första u-landsbiståndet Sverige fick erfara gick till oss, inte från oss. En fjärdedel av befolkningen flydde undan livsmedelsbristen och överhetens förtryck till Amerika. Det var extremt. En och en halv miljon svenskar emigrerade av en befolkning som 1870 inte riktigt uppgick till fyra miljoner personer. Bara tre länder förlorade en större andel av sin folkmängd än Sverige: Irland, Storbritannien och Norge.

Lite mer än femtio år senare hyllades Sverige som det kanske mest framgångsrika landet i historien. Sverige var ett ärat föregångsland för en hel värld, åtminstone för den delen av omvärlden som hade socialliberala böjelser. Att på ett halvsekel lyckas röra sig från en extrem till en annan extrem är i sig extremt.

Tyvärr var jag tvungen att erkänna för portugisiskafröken att Sverige fortfarande är extremt i många avseenden. Vi har under lång tid tagit emot fler migranter per capita än andra europeiska länder. Vi skulle antagligen slå rekord i politisk korrekthet om någon ordnade en världscup i den grenen. Vi ledde länge den internationella skattetrycksligan men har på senare år blivit frånkörda av Frankrike, Danmark och Belgien.

För övrigt fruktar jag att Sverige nu rör sig nedåt i ligorna med samma raketfart som vi en gång rörde oss uppåt.

73 reaktioner på ”Patrik Engellau: Lagomt eller extremistiskt

  1. Lars skriver:

    Landet lagom blev fattigare och mer extremt från 80-talet och framåt. Det extrema låg sannolik i att man inte anpassade sig verkligheten. Man polariserades mellan vänsterliberaler och nyliberaler, de senare benämnde man att de hade borgerliga värderingar, men på migrationens område var de fanatiska. Generellt ersattes lagom och balanserat materialistiskt med naiv idealism till höger och vänster.

    Gillad av 1 person

    • Bo Adolfsson skriver:

      Du kanske inte är tillräckligt gammal för ha upptäckt att Sverige blev extremt redan på 70-talet?
      Då betalade jag 78 % i marginalskatt. Övertiden togs helst ut i ledighet.
      Ett samhälle som vill bestämma över 78 % av dig måste väl betraktas som extremt. Det var på 70-talet det började!

      Gillad av 11 personer

      • Lars skriver:

        Jodå, jag är tillräckligt gammal, jag vet att det bä det började på 70-talet, men på 80-taklet hade vi en uppsjö av strukturkriser i näringslivet och började bli fattigare. Mycket berodde då på vad man odlat på 70-talet; övervärderad valuta, fast kurs inom Ormen, låg arbetslöshet med inflationsdrivande lönekrav, offentlig sektor började gå före i avtalsrörelser, överbryggningspolitiken vid oljekrisen var missriktad, en del hade sin orsak i 60-talet som inlåsningen av vinster i befintliga företag genom dubbelbeskattningen. Men 80-talet, det var då vi började bli fattigare och en del hade mycket litet med regeringens politik att göra som de återkommande strukturkriserna i näringslivet, men det var en tid då EFO modellen inte passade väl då urbaniseringen nått sitt slut och näringslivet inte expanderade och sög upp arbetskraft. Det var också en tid då nyliberalismen med Reagan och Thatcher i spetsen fick fäste och det var en tid då man tvingades fria kapitalrörelser och globaliseringen satte fart och det var en tid då produktivitetsökningar i västvärlden minskade kraftigt mot tidigare. Det var också den tid då invandringen började skjuta fart och det överskott arbetskraftsinvandringen medfört som bidrag till BNP (ca 1 %) byttes mot underskott som sedan succesivt ökat. Det är också den tid då fyrtiotalisterna nådde framskjutna positioner i samhället och systemet med politiska broilers från ungdomsförbund tog över och det var den tid då socialdemokraterna inte längre rekryterade utbildade personer och i allmänhet tappade den kontroll över stora delar av samhällslivet de tidigare byggt upp.

        Jag ger dig ändå rätt i att det var 70-talet som var brytningstid gentemot efterkrigstidens samhällsbygge och det var slutet på en hundraårig period med hög tillväxt.

        Gillad av 6 personer

      • MickeP skriver:

        Nej, det började redan på 60-talet. 1968 närmare bestämt. Det var då vänstern tog över makten/problemformuleringsprivilegiet i svenska lärosäten och i svensk media. I svenska familjer och i svensk debatt.

        Allt som därefter hänt är färgat i rött.

        MickeP

        Gillad av 2 personer

      • Lars skriver:

        Micke P, 68 rörelsen var mycket liten i Sverige, påverkade vissa akademiska organisationer och journalisthögskolor, men var aldrig så stor att man kan hänföra senare utveckling till dem. Dessa fyrtiotalister är dessutom pensionerade idag. Det leder vilse att hålla på med att socialismen styr Sverige. Ser man på S så förlorade man problemformulerings initiativet till de borgerliga, till näringslivet och deras organisationer som Timbro och den borgerliga pressen under 80-talet då näringslivet mobiliserade mot löntagarfonder. Näringslivet vann. Under 80-talet förlorade dessutom de socialdemokratiska tidningarna förmågan att hävda sig som andra tidningar på olika marknader, de flesta och framförallt de viktigaste, som Arbetet i Malmö lades ned. Kooperationen fick stora problem som man har än idag. Facken fick efter 90-tals krisen allt mindre betydelse och idag ser man medlemstalen närmast halverade inom LO, medan tjänstemannafacken växer. Vad gäller förhärskande ekonomiskt tänkande fick den Keynesianska skolan stryka på foten under slutet på 80-talet och med 90-tals krisen blev nyliberalismen, med betoning på balanserad budget och förlitande på penningpolitik över. Från ca 1998 har vi dessutom haft överbalanserad budget vilket driver ned privat konsumtion och gynnar näringslivets vinster och exportindustrin och det var den sänkta kronkursen och exportorienteringen som lyfte Sverige efter Bild regimens kronförsvar och från ca 1996 fick arbetslösheten i den svenskfödda befolkningen att kraftigt minska. Inkomstklyftorna har kraftigt ökat, snabbare än i Europa sedan ungefär 1996.

        Jag tycker du ska fråga dig vad det är för slags frågeställning du söker svar på istället för att söka ett svar utan en fråga.

        Vad gäller skattetrycket från 70-talet och idag så bör man ha i minnet att en yrkesarbetande i stort sett ska försörja två andra dvs ett barn och en pensionär (sedan tillkommer ju sedan 90-talet invandringen). Skatten på arbete påverkar bara minimalt lönekostnaden, som bestäms mer av utbud och efterfrågan på arbetskraft, utan påverkar konsumtionsutrymmet dvs fördelningen mellan offentlig tjänsteproduktion plus transfereringar till den äldre och den yngre delen av befolkningen. Det är i stort sett bara arbete som kan beskattas, kapitalskatterna har man sänkt. Idag har inget väst europeisk land låga skatter. USA kanske formellt har lägre, men det beror på att mycket av socialförsäkringar och medicinsk vård finansierar genom privata försäkringar och skattesubventioner. Även de anses lägga ungefär 26 % av BNP dvs som Sverige på vad man benämner välfärdsstaten. Skattekvoten i Sverige är 44 % av BNP. Svensk BNP underskattas delvis genom att så stor del av offentlig tjänsteproduktion inte säljs till marknadspriser utan mäts utifrån insatsvaror och tjänster. Att flytta över tjänsteproduktion eller försäkringar till det privata minskar inte kostnaden, USAs sjukvård kostar det dubbla jämfört med Europa, Canada och Japan, länder med one payer system.

        Jag saknar en diskussion om kostnadssidan i offentlig förvaltning, hur man minskar dem, för det borde vara utgångspunkten för en diskussion om skatter. Vad kan man med fördel lämna till privata medborgare att själva besluta om de ska köpa eller inte? Jag ser hela idrottsrörelsens stöd, föreningsstöd, stöd till religiösa samfund, SIDA, diverse ”bra att ha” projekt som kommunala demokratiprojekt, lära invandrare cykla. härbärgering av utländska ”barn” och hela migrationen mm som uppenbara kandidater, men givetvis finns det mycket som döljer sig hos olika myndigheter och verk och kommunala organisationer som kan ifrågasättas om man är insatt i dess verksamhet.

        Men slutsatsen är att en skattekvot om 44 % av BNÅ inte är så extremt i dagens värld. Vad som verkligen är extremt är migrationspolitiken, och avsaknaden av bostadspolitik, två områden man under 30 år inte gjort något åt.

        Om skattesatserna under 70-talet bör man också ha med att ränta för bostadslån var avdragsgill och realt negativ och priserna låga och byggande inte momsbelagt, så de som köpte bostäder då är i ett annat ekonomiskt läge än de som köpt från 90-tal och framåt. Det finns en rejäl klyfta i landet avseende förmögenhet/boendekostnader mellan unga och gamla, mellan hyresgäster och de som köpt tidigt.

        Gillad av 2 personer

    • Jan Andersson skriver:

      Olof Palmes ambitioner att förstatliga alla företag gjorde att storindustrin slutade investera i slutet av sjuttiotalet. Det är detsamma som att tröttna, lägga av och släppa ifrån sig marknadsandelar.

      Det blev förlorade år för hela Sverige eftersom det är den närande sektorn vi alla lever av. Så det förde med sig ett stökigt åttiotal som kraftigt försämrades när århundradets mest korkade beslut togs: att släppa bankernas utlåning fri.

      Idag verkar ALLA politiker vara i trotsåldern som Olof Palme. När alla har dragit slutsatsen att vindkraften har varit en stor felsatsning (speciellt i Tyskland) skall svenska politiker storsatsa på vindkraft. När invandringen visat sig vara en stor felsatsning så skall vi ta hit även de anhöriga. När EU har visat sig vara ett stort dårhus så skall EU ges ökade maktbefogenheter. När elbristen hotar att slå ut basindustrisatsningar så ska vi storsatsa på elbilar som det inte ens finns tillverkare av, för att inte nämna en anpassad eldistribution som nästan saknas helt. Vi som bor längre norrut än de flesta på jorden skall storsatsa på solceller. Vi ska ta bort värnskatten när alla som betalar värnskatt tycker att den gärna får vara kvar i stället för andra ogenomtänkta skattehöjningar. Vi har en jättebrist på bostäder, då införs skatter för att fördyra nybyggen. Vi ska satsa på landsbygden men chockhöjer bränsleskatten vilket minskar köpkraften i hembyn och tvingar handeln där att slå igen. Vi kan inte släppa en tum på alkoholmonopolet som i Norge och Finland, fast det skulle gynna landsbygden gratis.

      Frågan är om vi har sett ett enda vettigt beslut från makthavarna de senaste åren, eller om vi har något att se fram emot. Jag är nog väldigt skeptisk, för Sverige har extremt dåligt lyhörda politiker, och extremt tåliga medborgare.

      Gillad av 18 personer

      • Lars skriver:

        Jan, det var LOs ambition och man genomförde ett mer urvattnat förslag på löntagarfonder, med en modell för styrning som inte var adekvat och löntagarfonderna avslutades på 80-talet. Vi hade rosornas krig mellan högern av S företrädd av bl.a. Kjell Olof Feldt och vänstern inom LO och det var då högern som vann med bl.a. skattereformer, valutareformer mm Palme, jag var inte förtjust, men politiken i detta avseende bar inte hans signum.

        Gilla

    • Bo Adolfsson skriver:

      Du kan ju inte historien utan kör ju bara Ditt vanliga hat mot Reagan och Tatcher!
      Det var arbetslöshet redan på 70-talet. 1971 packade jag som nybliven civilingenjör chips på Estrella. En långvarig socialdemokrati och sedan två oljekriser förstörde den svenska ekonomin.
      1970 praktiserade jag på ett bygge i Schweiz. En schweizerfranken motsvarade 1,20 kr. Nu står den i 9,80!
      Regeringen i Schweiz har sju medlemmar. I Sverige har den 23!
      Det säger det mesta om Sverige och de svenska politikerna. En häst kan inte sko sig själv, men de kan de.
      Schweiz verkar inte ha blivit förstört av ekonomisk liberalism.
      Sverige, ”den humanitära stormakten”, har förstörts av dess politiker. Ett exempel är Kristersson, som bryr sig mer om vad som händer i Hongkong än vad som händer i vårt land.

      Gillad av 5 personer

      • Lars skriver:

        Du begriper ju inte de fakta du hänvisar till. Ca 1971 var det akademikerkris i Sverige under några år, man hade utbildad fler än vad man behövde genom att man öppnade utbildningarna och införde studielån och studiebidrag under 60-talet.

        En valutas relativa värde bestäms inte av den ekonomiska tillväxten utan av faktorer som olika hög inflation, kapitalflöden till ekonomier som uppfattas pålitliga som dollarn eller Schweiz franc. Typen av handelsflöden bestämmer också valutakursen t.ex. vår stora dollarbaserade handel förde in inflation.

        Det låter som att du tror att sosseriet var ansvariga för oljekrisen 1973? Märkligt läsa hur dina tankegångar gått i baklås. Men du är ju tydligen civilingenjör. Det räcker inte för att förstå samhället.

        Du upprepar samma moderata jargong, det som tycks styra din tankevärld, och tror att du förstår något.

        Gillad av 1 person

      • Lars skriver:

        Vad jag inte begriper av kommentarerna på DGS är att de som skriver tycks blinda för att deras retorik är en avspegling av moderaternas retorik de senaste 30 åren med undantag för invandringspolitiken. Var gång M leder en regering dvs Bildt regimen på 90-talet eller Rheinfeldt på 2000-talet så förlorar de opinionen och vänstern tar över. Varför? Eftersom de angriper välfärdssystemen och svenska folkets majoritet värdesätter välfärdssystemen.
        Först hade vi Bild regimens katastrofala försvar av den svenska kronan på 90-talet, men vi fick också sänkta pensioner med det nya pensionssystemet, släpande sjukersättning och privatisering av skolan. Bildts utrikespolitik spelade dessutom de islamska länderna i händerna, man ville ha med Turkiet i EU, man förde Iran vänlig politik och man släppte loss invandringen genom att upphäva 89 års Lucia beslut. Varför amerikanerna räddade hans status genom att få EU, eller enbart EU, att utse honom till hög representant på Balkan kan man spekulera om.
        Sedan hade vi ”nya moderaterna” som visade sig vara de gamla moderaterna. Åter angrep man, med Kristersson i spetsen välfärdsystemen och ökade inkomstspridningen med framförallt jobbskatteavdrag, sänkt fastighetsskatt (och en lösning för KDs skull så de skulle lyckas kvala in till riksdagen), släpande akassa och sjukförsäkring. Många trodde moderaterna gått mot mitten och försvarade välfärdssystemen och de fick ca 30 % av rösterna, men nu ligger de på hälften (och centerpartiet tror många är som det gamla centerpartiet och har inte förstått att det är moderaterna i ny tappning). Numera har de halverat röstetalen men det är mer av den normala nivån för moderaterna. De tilltalar övre medelklass, ett klassintresse, människor i Täby, Danderyd, Vellinge, Askim och av någon anledning är de stora i Stockholm med förorter (beror på att man tror att socialdemokratins hyresreglering är orsak till bostadsbrist och höga priser – man stöds av ekonomer som Assar Lindbeck, som endast ser till efterfrågesidan och inte beaktar utbudsrestriktioner – man vill ju ha mer i plånboken (och man har inte fått in i skallen att man driver migrations politik som den har sett ut, nu är ju redans skadan skedd, nu kan man svänga…)).

        Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Ok. Lars, man bygger välfärdssystemen, men i vilket syfte?

        De svenska välfärdssystemen hade byggt in en mekanism som gör att de nu är den kvarnsten som drar ner hela samhället i djupet.

        I stället för att vara reservaggregat har de nu blivit en självgående motor som kräver ständigt nya pålagor.

        I stället för att vara till för dem som inte kan uppnå en grundläggande välfärd på egen hand har de nu blivit ”ein Mädchen fur alles” inte minst från dem som kommer hit från främmande land.

        Välfärdssystemen har blivit själva den sockerbit som gör att världen flyttar hit. Alla ska med!

        Att du, Lars, som gärna vill framstå som den kloke och insiktsfulle äldre brodern, inte ser detta, är för mig obegripligt.

        För välfärdssystem måste man sätta en gräns. I annat fall slutar motorn, d.v.s. den mänskliga strävan, att fungera.

        Gilla

      • Jan Andersson skriver:

        Lars, du hänvisar till moderat politik men vi har aldrig haft någon opposition värd namnet. Därför har sossarna haft frispel efter frispel för sin politik sedan trettiotalet. En del har det gjort bra, annat verkligen dåligt eftersom då har gjort sig till ovänner med näringslivet. Så de drog utomlands.

        Vad är en akademikerkris? Ett överskott på utbildade? En våt dröm för de flesta länders makthavare. Idag brottas vi med motsatsen.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Olle. Det du säger kan man fråga VSB om dvs Vilket skulle bevisas. Du vill ha ett samhälle med 20 % skatt högst. Då får du bosätta dig i ett uland med enorma klyftor. Du är inte seriös Olle.

        Man kan också konstatera att vad man räknar till välfärdsstaten både i USA och Sverige är på ca 26 % av BNP, 28 % i Frankrike, 22 till 25 % i övriga OECD länder. Skattekvoten i Sverige är ca 44 %.

        Som det ser ut så går sjukvård, skola, äldreomsorg på knäna i Sverige. Det finns inte mycket dödkött där, men effektivisering på olika sätt är en möjlighet. Omorganisering.

        Att det sedan finns en massa ”bra att ha” verksamhet inom stat och kommun igångsatt av tjänstemän och politiker är en annan sak. Kan det finnas trevligare sysselsättning än att sitta på en penningpåse och i nåder dela ut? Mycket trevligare än att spara och effektivisera och prioritera.

        Gillad av 1 person

      • Lars skriver:

        Jan Andersson. Akademikerkrisen var ett överskott på utbildade och det förklarar varför Bo Adolfsson hade svårt få arbete. Så småningom fick de det. Våt dröm? Inte för alla t.ex. inte för Schweiz som inte utbildade sina egna och än idag har krav som ger för lite utbildad arbetskraft, men i gengäld importerat högutbildade. Vad som behövs är balans mellan utbud och efterfrågan.

        Företagen drog inte utomlands pga skatterna. Vad som hände var att man flyttade säte utomlands t.ex. IKEA eller Tetrapac och så var det endast en liten grupp som berördes medan verksamheten var kvar i Sverige. Sedan dess har man sänkt företagsbeskattning och kapitalbeskattning. Med fria kapitalrörelser blev det omöjligt avvika. Sedna är det ju så att de stora företagen skatteplanerar med all rätt eftersom skatt är en kostnad, men du blandar ofta samman lönekostnad som är brutto inkl arbetsgivaravgifter med att att skatten driver upp lönekostnader (som det kanske gör på företagsnivå, men inte på samhällsnivå.

        Borgerliga partier har kanske varit odugliga men socialdemokraterna har inte haft egen majoritet mer än vid ett tillfälle under efterkrigstiden, så det är en myt att sossarna styrt Sverige helt efter eget huvud. SÅ sossarna har inte haft frisläpp utan oftast allierat sig med Folkpartiet och Centern.

        Gillad av 2 personer

  2. JL skriver:

    Som boende utomlands hamnar jag OFTA i situationer där jag ska förklara varför vi flyttade, och vad som pågår i Sverige.

    Jag tycker fortfarande det är lika svårt.

    Dagsformen avgör hur djupt jag orkar dyka i ämnet. En riktigt trött dag säger jag att Sverige är ”kallt” och att det är skönare att, som här, aldrig behöva frysa.

    Oftare säger jag att Sverige är ”braunwashed and multicultural beyond the point of no return”

    Det fortsatta samtalet beror på responsen jag får.

    Kontrar personen med “att de hört att Sverige är fantastiskt” brukar jag dock utveckla mina resonemang.

    Ibland blir det rejäla vänsterliberala mothugg MEN den överlägsna majoriteten förstår nästan direkt hur illa det är ställt.

    Det räcker med att säga ”från 0 till nära 10% muslimer på några decennier”. En kristen pastor jag diskuterade blev chockad när jag berättade. Hans reaktion var helt enkelt ”oh, that is VERY dangerous, do the Swedes not understand what Islam does to a country?”

    Utomlands förstår man nästan alltid problematiken. Det man INTE förstår är hur svenskarna har kunnat tillåta det att ske. I ärlighetens namn gör jag det knappt heller även om det klarnat något på senare år.

    ”Brainwash, BIG governement and lack of real world experience” brukar jag förklara det med sammanfattat.

    Någon som har en bättre one-liner, säg till.

    Gillad av 14 personer

  3. Observatör skriver:

    Kulturkartan visar inte vilka värderingar befolkningen har utan vilka värderingar man uppger sig ha. I Sverige har det ett förhållandevis hög pris att vara dissident. Därför undviker dissidenten att svara på undersökarnas frågor, bortfallet vid exempelvis SOM-undersökningen ligger runt 50 procent. De som ändå svarar gör det på ett sätt som man tror att man skall. Vi lever ju ändå i en konsensuskultur. Vad vi tror i vårt hjärta vet ingen.

    Gillad av 6 personer

  4. Håkan skriver:

    Welzel-Ingelharts kulturkarta och Sveriges rörelse mellan 1981-2015 kan omöjligen stämma. I den går vi extremt bl.a. från ”traditionella värderingar” till ”sekulära värderingar”, så långt att vi nästan hamnar utanför kartan. Samma sak med ”överlevnad” till ”självförverkligande”.

    I andra ändarna av kartan finns de länder vi importerat 1,5-2 miljoner människor ifrån. Hur skulle inte detta påverka att vi (i genomsnitt) går åt exakt motsatt håll mot vad som anges i Welzel-Ingelharts kulturkarta???

    Welzel-Ingelharts kulturkarta stämmer helt enkelt inte alls om man tittar på ett genomsnitt av befolkningen. Och med ökad invandring, invandrarnas högre födelsetal, islamisering och försämring av välfärdsstaten, så bör vi om 40-50 år, ligga någonstans runt Azerbajan och Makedonien. Dvs någonstans mitt i kartan vad gäller värderingar, men mer ”överlevnad” än ”självförverkligande” (detta p.g.a. att svensk ekonomi lär vara helt förstörd vi det laget och de flesta rika dessutom ha lämnat landet).

    När Sverige sedan är muslimskt per definition (mer än hälften av befolkningen muslimer) i slutet av 2000-talet, bör resan i värderingar gå ännu snabbare mot ”traditionella” värderingar.

    Denna resa för Sverige borde ha påbörjats med Balkan- och Afrikainvandringen i början av 1990-talet. Welzel-Ingelharts kulturkarta visar inte denna rörelse med minsta darr – utan tvärtom.

    Gillad av 5 personer

  5. villervalle03 skriver:

    Sveriges välstånd som började byggas från början av förra seklet, till början av nuvarande, då det började gå bakåt. Har säkert till stor del en grund i att landets befolkning minskade och resurserna kunder fördelas lättare, industrin som var i sin linda anställde fler, lantbruket rationaliserades och bönderna kunde ha större gårdar. Tillgång och efterfrågan var i balans, det var få arbetslösa, sociala kostnader var låga liksom administrativa jobb var få. En liten kommun kunde administreras av en kamrer, vaktmästare och en sekreterare, på femtiotalet. Låg beskattning av folket gjorde sitt till att en lön räckte för hem, hus och bil och välståndet ökade enormt, sen började staten öka skatterna, oms blev moms och lönen beskattades mer, så kvinnan skulle ut i arbetslivet, för att staten skulle få ökade skatteintäkter.

    Gillad av 7 personer

  6. Aha skriver:

    Det här är min lista över extrema Sverige;

    Extrema Sverige
    I nedanstående områden intar Sverige extrema positioner. Det är inte bekräftat att vi verkligen intar topposition inom alla områden, men sannolikt är det så. Extrema är vi under alla omständigheter och det borde folk känna till, och det borde mana till eftertanke.
    Som regel gäller uppgifterna per capita.

    – mest med skatt på arbete i världen
    – mest med välfärdsköer i Europa
    – mest med migration, extremt
    – mest attraktiva landet för invandrare (MIPEX)
    – mest ensamkommande, extremt
    – mest satsning på integration men med sämre utfall än för de flesta
    – mest med mångkulturrepresentation i media
    – mest sysselsättningsgap mellan invandrare och svenskar
    – mest gap i humankapital mellan utrikes- och inrikesfödda
    – mest invandrare i utanförskap
    – mest med muslimer i framtiden, 20 – 30%. Pew Forum.
    – mest med tiggare i Europa
    – mest med hemspråksundervisning
    – mest migranter utan pass/id
    – mest med personer på samma adresser
    – mest med personer med flera identiteter
    – mest falskeligen tappade pass
    – mest med åldersfusk
    – mest bidragsfusk, 10-20 miljarder
    – mest med bostadsinbrott, 22 000 i Norden
    – mest, nästan, narkotikadödlighet i Europa
    – mest bilbränder
    – mest vandaliserade polisbilar
    – mest handgranater i civilt bruk
    – mest skolbränder i världen
    – mest blåljusattacker i världen
    – mest våldtäkter (närapå) i Europa
    – mest bråkiga skolan i världen
    – mest våld i skolan
    – mest könsstympning i Europa (38 000 st)
    – mest med segregation i skolorna
    – mest skillnad i utbildningsresultat mellan infödda och utrikesfödda
    – mest bråk på biblioteken
    – mest bråk på akutmottagningarna
    – mest bilmålvaktsbilar, 57 000
    – mest tiggare i Europa
    – mest tågförseningar i Europa
    – mest korrupta landet i Skandinavien
    – mest hemtjänst i världen (istället för äldreboenden)
    – mest ensamma åldringar
    – mest ensamhushåll
    – mest med fattiga pensionärer, 328 000, i relativa tal i Norden
    – mest personliga assistenter
    – mest genustänk i världen
    – mest med veckor i abortgräns
    – mest PK i västvärlden
    – mest sekulerade i världen
    – mest skuldsatta ekonomin i Europa
    – mest efter Holland bidragande till EU, per capita
    – mest med muslimer i västvärlden, 10%
    – mest förståelse för gärningsmän
    – minst garantipension i Norden
    – minst med poliser i Europa, exkl Norden
    – minst uppklarningsprocent för polisen
    – minst med straff
    – minst med vårdplatser i Europa, 254 st per 100 tusen inv., Tyskland bäst med 823 st
    – minst med äldrevårdsplatser, 70 000
    – minst tillväxt per capita efter Luxemburg i EU, 2017
    – minst med lärartid i Europa för humaniora (SVD 1 nov 2018)
    – sämst i Europa på att tackla Hotet med återvändande jihadister
    – ensamma i Europa om vinstuttag i skolor
    – ensamma om att ge permanent uppehållstillstånd istället för tillfälligt
    – ensamma om att ge asylanterna advokat
    – ensamma om att inte ålderstesta ensamkommande
    – ensamma om politisk kartellbildning i riksdag
    – ensamma om att strunta i 3-månaders regeln för tiggare
    – ensamma om att ge bidrag till de som uppehåller sig illegalt i Sverige
    – ensamma om att ha apatiska flyktingbarn
    – ensamma om att curla återvändande från IS
    – ensamma om att ge ca 10 ggr mer assistans till vårdkrävande unga vs äldre
    – ensamma om att ge efterlevandepension för ensamkommandes döda föräldrar
    – ensamma om att prata om värdegrund
    – ensamma (i stort sett) med skolpeng
    – ensamma i Europa om att inte kräva språkkunskaper för medborgarskap
    – anmärkningsvärt att polisen mörkar etnicitet
    – anmärkningsvärt många fattigpensionärer, ca 250 000
    – anmärkningsvärt dålig nationell självförsörjningsgrad

    Gillad av 21 personer

    • Pelle skriver:

      Jobbig lista! Hoppas inte några moderata eller centerpartistiska kvinnor ser den. Risk finns då att de börjar skrika och gråta hysteriskt och hävda att den utgör hot och hat. Eller som Cecilia Brinck, Stockholms moderata ordförande för stadsfullmäktige, gråtskrek under en pågående session, när SD ville diskutera extrema kostnader: ”Flyktingar får kosta hur mycket som helst! Allt annat är rasism!” Där kan vi snacka om extremism.

      Gillad av 11 personer

    • Lars skriver:

      Invänder enbart mot första punkten, mest skatt på arbete, eftersom det vanligtvis och med sjunkande kapitalskatter och företagsskatter endast är arbete (inklusive konsumtionsskatter och punktskatter) som kan beskattas, kapitalskatterna har man anpassat nedåt liksom fastighetsskatten. Vi ligger inte i topp på skatteuttaget längre, så ordet mest stämmer inte. Men det är slående att så litet diskuteras om utgiftssidan i de offentliga budgetarna, vad man kan lägga ned, vad man kan effektivisera. Så fort det varit en borgerlig regering har man lagt alla former av sparande på transfereringarna, inte på produktionen av tjänster, inte på att minska utgifter som föreningsbidrag mm. Det är enklare minska transfereringarna förstår man!

      Gillad av 1 person

  7. V för Vendetta skriver:

    Tidigare vurmade vi för tankar från det stora blocket i öster. Allt från barnprogram till bostadsbyggen hämtades från andra sidan Östersjön. När det stora blocket försvann ersattes det av mellanösterns behov och tänk. Nu skall vi anpassa oss efter islam, med självklarhet skall mussarna serveras halalkött i det land som har världens strängaste djurskyddslagar. Det talas till och med om behovet av en muslimsk högtidsdag som kan firas av alla som bor här. Tidigare skickades det från diverse partier gratulationskort till väl genomförda partidagar i Sovjet och Östtyskland, numera åker hijaben på så fort man sätter fötterna i sanden på statsbesök i någon totalitär islamistisk regim. Sverige måste helt enkelt ha någon form av storebror att se upp till. Det verkar inte duga med det vi själva kan konstruera och administrera utan hela tiden måste jakten på något annat fortgå. Man trycker böcker som skall läsas i förskolan för att skola baren i denna värdegrund, man producerar tv-program och man stiftar lagar om censur och åsiktsbegränsning vilket för mig berättar om hur stort syndromet är hos de styrande i landet. När det sedan kommer någon och säger att det vi själva gör och har duger mer än väl så är beröringsskräcken med denna total… Ja synnerligen är det ett extremt land vi lever i.

    Gillad av 2 personer

  8. Richard skriver:

    Jag tror att Sverige är extremt och att hyllandet av lagomhet fyller en kompensatorisk, balanserande funktion. Jag tror att det var du, Patrik, som skrev något om Sveriges framgångar genom att sluta upp och i konsensus röra sig åt samma håll. Att enat röra sig i en riktning är extremt.

    Gillad av 9 personer

  9. Göran Holmström skriver:

    Extremt har bara börjat!
    Inom en snar framtid”bilismen var det första att fasa ut”, ursäkten var miljön.
    Sanningen var att begränsa människors frihet.
    Nästa puck var köttet, ursäkten var kossor och grisars klimatavtryck.
    Verkligheten var att veganer är svagare och
    Åter ofta medicin, med andra ord beroende av systemet.
    Simultant så infördes åsiktspolisen, ord so arab, muslim och afrikan ledde till anpassningsläger. Där användes elchocker för att,”bota”, dom som missbrukat orden ovan i texten
    Lilla Morgan bestämde att vi var det lyckligaste landet på jorden, den som sade emot fängslades på obestämd tid
    Frågor på det?

    Gillad av 7 personer

  10. A skriver:

    Ja P.E, tex under min uppväxt på 70-talet fick man itutat allehanda floskler och lögner. Som i förtroende sade man, att som ett av få länder hade faktiskt inte Sverigen nästan ingen korruption alls… Men jag hade inte fallenhet att gå på sån smörja särskilt länge. Men det som störde mig mest som liten var att kriminella hade kraftiga rättigheter medan de begår brott. Och att vänstern försökte tona NED den svenska flaggan. Det gjorde att det skavde i denna lilla gosse. Jag kände att det vad fel. Att inte vilja skydda den hederlige, att inte vara stolt över det egna??

    Vid nåt tillfälle kanske 82 eller nåt sånt, då var jag tretton, så fick jag reda på att det stod i sosseprogrammet att målet var förstatligande av företagen. Då frågade jag nån nära sosse, vad är det här?? Varför står det så här? Nämen det är gamla saker, de vill inte det nu, det bara står där liksom. Jamen varför tar de inte bort det då, frågade jag. Snart nog kom löntagarfonderna… vad annars… Sen dess har det bara blivit värre. Dessa människor skapar INGET, de lever av att bryta ned det andra skapat. Det är anledningen till det extrema P.E, om man ska stjäla mitt framför ögonen på folk och komma undan med det så behöver man extrema skenbart rationella anledningar. Då är det också utmärkt om folket inbillar sig att landet är lagom, motsatsen till extremt. Det passar fiiint, och ingen korruption har vi heller…

    Mvh A

    Gillad av 10 personer

  11. Mitt vykort skriver:

    Alla sanningar som man fått sig till livs uppifrån visar sig vara lögn, motsatsen brukar vara både sann och rätt. Så är det förstås med att vi är lagom, vilket annat folk ger bort sitt land och avskaffar sig själv? Vi har länder som kommer nära, som Tyskland och Storbritannien men hos oss är det än mer extremt för att det så uppenbart är en politisk konstruktion av socialisterna i 7-partiet. De andra länderna har bevekelsegrunder som är vansinniga men går att förstå, naziskuld och kolonialism t.ex. Sverige däremot saknar sådana skäl och är perverst och perverst är även hur vi umgås, jag får alltmer känslan av att svensken glider djupare och djupare in i verklighetsflykt. Jag står inte ut med svenskarna. Fega grupptänkande idioter.

    För 13år sedan när jag började skriva till landets ledarskribenter (höll på i två år eller så) så konkluderade jag att de enda som eventuellt väcker svensken är ett massivt terrordåd av kultur x i Stockholm. Det måste också drabba kända människor på något sätt. Fast inte ens detta är jag längre säker på, låt säga att tunnelbanan i Stockholm attackeras (jag har upplevt detta två gånger med en hårsmån till godo, en gång i Tokyo och en i London) av män från kultur x med automatkarbiner och de dödar 100 eller fler, hade det vänt skeppet? Jag är inte säker, kanske SD fått 25% och AfS 25,000 röster. 75% hade ändå röstat på 7-partiet (snart 8-partiet med Nyans).

    Bryts inte indoktrinering så är det kört, jag hoppas DGS lyfter luren till de andra aktörerna som brett sett delar vårt perspektiv. Någon nämnde att SD och AfS aldrig nämns på dessa sidor, jag tjatar i omgångar om just det, diskussionen på DGS pågår som om inte SD existerar, de gjorde ju denna resa för länge sedan med sina i gångsvinklar men inget har blivit bättre, tvärtom. Det kan till och med ga blivit värre då de som leder oss främst styrs av hat, så politiken har styrts av SD, fast kurs 180 grader mot SDs. Idag verkar SD styras av en klick som så att säga har brukar jorden färdigt, de är nöjda fat-cats, en sorts för dem fruktbar symbios med etablissemanget. De har 20% av rösterna och lukrativa poster långt över vad de annars skulle nått, 7-partiet har 80% och kan fullständigt ignorera SD, och har dessutom i SD en motpol som de kan hänga upp sin lögnaktiga hycklarmoral på. SD som politisk rörelse saknar idag incitament att ändra situationen men det är ändå lustigt att man här på DGS pratar som inte SD funnits i decennier. De insåg nästan allt vi här diskuterar, utom då deras syn på staten, som verkar ligga nära en socialdemokratisk modell.

    Så om DGS skall bli en del av en ”andra våg” av motstånd mot staten så är det dags nu, SD verkar ha kommit till vägs ände. Det behövs ett konservativt icke-socialistiskt alternativ till SD som delar invandringsmotståndet, det är det centrala, att rulla tillbaks de senaste 20-30 åren. AfS finns där redan men verkar inte nå ut, jag vet inte varför.

    Ett mediahus är ett första nödvändigt steg.

    Gillad av 12 personer

    • cmmk10 skriver:

      ”Ett mediahus är ett första nödvändigt steg.”

      Håller absolut med! Men hur gör man för att nå in i folks TV-apparater? Internätet är naturligtvis en väg, men man måste in i basutbudet hos kabelTVbolagen – helst skulle man även kunna nå folk via antennen såsom TV4 kan. En nyhetssändning som ligger parallellt med SVT/TV4 är ett måste. Hur har FOX News agerat?

      Kan man distrubera en gratistidning – ta upp Metros fallna mantel?

      Gillad av 1 person

  12. miketheviking skriver:

    Allt beror på vilken perspektiv man lägger på Sverige.
    De svenskar jag känner är inte ett dugg extremistiska. De är väldigt lagom, trygghetssökande, konforma och konflikträdda. Ordinära svenskar är som annat folk i Västerlandet och kan umgås med britter, danska, tyskar utan några som helst problem. De passar in i de flesta sammanhang.
    Folket ÄR lagom. Om folket är Sverige så är vi inte extrema.

    Men anlägger man perspektivet att Sverige är dess instutioner och stat så kan bilden ändras…

    Inom näringslivet och bland företagare och entrepenörer hittar du idel lagom personer.
    Näringslivstoppar kan dock vara extrema i olika tappning men de håller väldigt låg profil i debatter och opinionsbildning. Idag finns inga Gyllenhammar och Nicolin.

    Extremismen hittar du inom media där 70-80% skolats i en marxistisk lära. Extremisterna sitter i Tv-sofforna på SVT ochTV4, på våra Lärosäten, Socialstyrelsen, Skolinspektionen och numera även i Rättsväsendet. Extrema är också konst- och kulturvärlden – som lever i en symbios med media.
    Extremismen hittar du också i de kvinnliga nätverk som går under namnet feminismen och som enträget arbetat på att göra Sverige till ett matriarkat där instutiion efter instution ska ha en majoritet kvinnor i ledningen. Dessa har också mycket starka band till media och detta konglomerat av människor med avvikande och extrema åsikter jfr. lagomsvensken driver våra politiker framför sig.

    Ja, ni läste rätt. De flesta politiker i Sverige är oerhört lagom, komforma och konflikträdda.
    Tyvärr lider en stor del av dem av Sjävbilden (som media målar upp) av Sverige som världens modernaste, godaste och bäst fungerande land.
    Men i gemen är politiker och förtroendevalda som folk är mest.

    Självbilden och den perverterade variant som media odlar är av bovarna till att Sverige kan uppfattas som extremt. Den kommer sig främst av det 40-åriga enväldet med sossarna och det gynnsamma förhållandena efter andra världskriget där refomer kunde genomföras om och om igen. Sossarna odlade en självgodhet som ledde till att de trodde att partiet VAR själva Sverige. Det kunde inte finnas någon annan ordning än den socialdemokratiska.
    Delar av media, Svd, DN och Expressen tyckte annorlunda då. Men idag har nämnda tidningar bara en bild av Sverige som det godaste, mest rättvisa och liberala land i världen.

    Sossarnas bild av Sverige lever kvar men det är media som äger narrativet och opinionsbildningen. Det som inte passar in i medias ägda bild av Självbilden klassas apart och avvikande – de som anammar självbilden hyllas som framtidens ledare.
    Därför kan den lilla klick extrema politiker få ett sådant genomslag. Sådana godhetsapostlar som Bengt Westerberg, Mona Sahlin och Åsa Romson. Därför fick vi Margaretha Winberg, Birgitta Olsson och Annie Lööf för våra patriarkala synder.
    Carl Bildt blev en parantes i historien – uppnådde inget annat än sossepolitik.

    Reinfeldt, tvärt emot, genomförde som de nya sossarna, en toppning av Självbilden med hjälp av Miljöpartiets extremister. En toppning som innebar en enorm invandring och folkutbyte i godhetstecknet. Han lyckades också genomföra ett illusionstrick där folk fick lägre skatter på inkomst (men massiva punktskatter och energiskatter), en ”valfrihet” i vård och skola och en privatisering av vissa samhällsfunktioner som skulle fungera bättre än den tidigare sossevarianten. Resultatet blev en skräckhybrid av samhälle.

    När sossarna sen återtar makten i ohelig allians med liberaler sitter de fast i den gamla Självbilden plus illusionen av liberalism och valfrihet som bestående inslag i det Nya Sverige som ska lösa alla andras problem också. Ivrigt påhejade av medias extremister driver lagomsossen Löfven en extrem pollitik med Lövin och Lööf.
    Förutom en massa extrema ”klimatåtgärder” så är de extremt saktfärdiga inför galopperande brottslighet och bidragsfusk.

    Det något extrema är att lagom Svensson inte kan komma över sin konflikträdsla utan odlar sin konformitet trots att denne måste se vad som hänt/händer runtom i Sverige.

    Min mening är att Lagom-Sverige satt sig i en extrem situation och inte kan ta sig ur den för att extrema inom media och maktutövning driver konforma politiker framför sig. De extrema politikerna har givetvis fritt spelrum om de spelar enligt medias regler.

    Gillad av 7 personer

    • Rune skriver:

      Precis! Media driver politikerna i de gamla partierna framför sig. Som en skock kor. I många år har jag ofta undrat: Varför säger inte politikerna ifrån? Varför låter de sig fösas? Någon eller några borde ha sagt Stopp! Hit men inte längre!

      Gillad av 2 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Folket ÄR lagom. Om folket är Sverige så är vi inte extrema.

      Men anlägger man perspektivet att Sverige är dess instutioner och stat så kan bilden ändras…”

      Svenskarna är lagom, men inte staten – som därvidlag är osvensk. Och osvenska är även ‘svenskarna’. Den alienerade inhemske svensken, i en osvensk stat av, och för, ‘svenskar’.

      Gillad av 3 personer

      • Tomas skriver:

        Men vi har ju den hemske svensken som ofta huserar på holmar och i mångkulturella reservat, enbart för svenskar, typ Södermalm.

        Gilla

      • Jari Norvanto skriver:

        De kommer inte att undkomma den mångfaldiga kulturberikningen… De bör vara lyckliga, som så ihärdigt propagerat för dettdiversifierade lyckoriket, de storsint och oavkortat låtit populasen få smaka och bitas av, men nu själva kommer i ökande åtnjutning av. Alla ska med.

        Gilla

  13. Fritt fram att kritisera... skriver:

    Att undersöka världen till fullo klarar ingen av. Inte om ämnena spänner från hoppspindlarnas parningsspel till galaxernas virvlande dans, över till GULGs lägersystemet i forna Sovjetunionen, och in i spillrorna efter äldre tiders ekosystem. All kunskap sticker upp som Nunatakker ur ett hav av vit okunskap.

    Stabilt eller inte – var och en tvingas navigera genom livets alla irrgångar efter bästa förmåga. Mitt i detta söker människan de enkla förklaringarna. Helst de som går att stoppa i fickan. Gärna som reptilsnabba svar. Som om vi alla gick omkring och bar på Ockhams rakkniv. Även när vi var ute på stan.

    Människan letar ständigt genvägar till det mer enkla och raka. Och där spelar hennes tillit till hierarkisk över- och underordning henne ett spratt. Människan har lätt för att ty sig till ledare av olika slag. Både jordiska och mer andliga. Och att luta sig mot dessa genom att lägga alla äggen i samma korg. För då slipper hon tänka själv. Lättare att följa andras redan uppvärmda geniknölar.

    Vi ser det i vurmen för kändisar, inom politiken, i filosofi, och inom våra religioner. Där en upphöjning av vissa individer blir mer än påtagliga. Människan lägger gärna sitt eget öde i andras händer. Hon tror ofta mer om andra än på sig själv. Människan söker ständigt genvägar till den egna saligheten.

    I går skrev signaturen TÖRNROSA – ALLTID TRÖTT OCH TAGGIG, i en kommentar om DGS, ”Ve den som kommer in utifrån och ser saker och ting ur ett annat perspektiv, gärna med ett lite provocerande uttryck. Då blir det svårt. Ärligt talat känns det rätt sorgligt och ett evigt stampande på samma fläck. Vissa ska frysas ut och vissa ska det gullas alldeles otroligt med”.

    Denna kommentar satte fingret på människans tendens att gruppera sig under mer tongivande människor. Istället för att lyssna till sin egen inre röst. Människan har lätt för att följa den enkla vägen ut.

    Signaturen TÖRNROSA – ALLTID TRÖTT OCH TAGGIG skrev också. ” Mitt intryck av kommentatorerna här. Har studerat rätt länge nu. De är väldigt beroende av varandra och sina lajks.
    Tidigt på morgonen griper de tag i dagens problem. Efter några välformuleringar går de vidare i livet. Och inget händer förrän nästa morgon när det blir nya utmaningar. Och lajks.
    Synd. Här har ni ett gäng stjärnor som skriver utmärkta artiklar som är värda att grotta ner sig i, men vettiga diskussioner – ja de uteblir”.
    Ja i underdånigheten för vissas kommentarer böjer sig stråna. Som rågen böjer sig för vinden. Det utgör väl också kärnan i PKismens psykologi. Vi verkar skapta för att söka yttre vägledning, bortom vårt inre jag och egna förnuft. Vi tycks ha mycket lätt för att stoppa våra huvuden i andras snaror. Bara för utsikten att nå fram till salighetens större lyckorike. En chimär så god som någon.

    Gillad av 4 personer

    • Hovs_klipphällar skriver:

      @Fritt fram att…
      Rent allmänt är det väl så att de som lyckas formulera sig koncist, medryckande och slagkraftigt — och inte långrandigt och dunkelt — har en långt större chans att faktiskt bli uppmärksammade, och därmed bli en del av diskussionen.

      Så är det här i världen…

      Detta säger jag även till sign. Törnrosa, som du verkar citera med gillande.

      Gillad av 1 person

      • Lars skriver:

        Så du menar att när du skriver om 68:ornas marsch genom institutionerna och är det både klatschigt och sanningsenligt? Jaha.

        Gilla

    • Mv skriver:

      Vilket trams, jag skriver här av övertygelse och om man får likes så må det vara hänt. Jag ser det tvärtom, vissa kommentatorer får noll likes, kanske för att folk varken sympatiserar med deras åsikter eller stil. De ger dock inte upp! Med en dåres envishet så återkommer de, Lars, educaremm, Tina osv. Dessa kommentarer von oben som Törnrosas är ju patetiska, GÖR BÄTTRE SJÄLV DÅ! Många har ett day-job, har ni det inte så gör för helsicke något själv och bli konkret.

      Ta Lars, vi är djupt oeniga på många punkter, vi har väl endast invandringsmotståndet gemensamt, men han är mycket konkret och detaljerad åtminstone. Att gnälla från kulissen och antyda att man minsann vet vad som borde sägas och göras utan att säga eller göra nåt själv, ja svenskare än så blir det väl inte?

      Gillad av 1 person

  14. Lars-Göran Bengtsson skriver:

    Det hade varit bättre om Patrik Engellau förklarade för portugiserna att vi svenskar är fredsskadade istället för att bara beklaga dig. Att vi hellre sitter bakom skärmen och gnäller på utvecklingen , utan att själva vågar ta tag i saker och ting medan de väntar på att lägga sin röst på SD (som ingen vill ha med att göra) vart fjärde år.
    I Uppsala har det t ex bildats en organisation för att upprätthålla trygghet. Nånting som aldrig konflikträdda svenskar aldrig hade vågat göra. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/facebookgruppen-uppsala-garis-har-samlat-over-16-000-kvinnor-efter-overfallsvaldtakter

    Gilla

  15. Christer L skriver:

    Får man fortfarande tala om drömmar? Eller är vissa drömmar främlingsfientliga och högerextrema? Låt se! Min dröm, som på inget sätt är verklighet, det vill jag hävda, är att en veritabel statskupp kunde äga rum och avsluta detta nationella politiska förfall som vi nu genomgår för att sossarna vill regera till bokstavligen varje pris. Men något sådant vore väldigt dumt att försöka sig på, och kan sannerligen inte ske med mindre än att vi får hjälp utifrån. Stor hjälp från stora makter. Titta åt norr, titta åt söder, öster, väster, var finner vi denna hjälp? Ingenstans. För närvarande. Så håll inte på och dröm om sådant, säger jag till mig själv.

    Gilla

  16. Lars Bernhoff skriver:

    Klart att vi numera är extrema. Medelvägen är övergiven. Sossarna har fått sätta agendan alla åren utom ca 2006- 2008 och lite på 90-talet. Annars är det soosarna som i sin enda kvarvarande unika kompetens kvarhållande av makt styr ett herrelöst fartyg mot ständiga blindskär utan seriös ambition och kompetens att ompröva det som inte funkar.
    Ahas kommentar ovan tar upp en skrämmande lista på extrema positioner. Att S själva inte med JÖKen kommer att ändra på det står klart. Antingen ett nytt parti eller ett konservativt block som kan komma fram till att en ändring kan endast ske om tittar framåt istället för att leta fel bland rötter där de flesta problemen är historiska.
    Vad är viktigast, bita huvudet av skam och satsa på framtida förbättringar eller ha en ursäkt för att odla sittfläsk på läkaren bland alla andra åskådare? Annie Lööf har målat in sig hårdast men övriga partier borde tillåta en prioritering. Börja diskussionen med Ahas lista så ökar chansen att det uppstår en konstruktiv dialog om vad som kan göras. Allt annat är viljelöst och inte värdigt en opposition.

    Gilla

  17. phnordin skriver:

    Om parollen lagom betyder rätt anpassad, rättvis, justerad till det riktiga måttet, inte gå till överdrift så stämmer ju detta på Sverige. Inget annat land, mig veterligen, har till den grad utpräglade normer för sitt sociala bygge. Därmed är Sverige extremt och likriktat i sin extrema logik eftersom ingen ifrågasätter lagom-dogmen. Att som t.ex. Hanif Bali säga att Malmö-omràdet hàller på att u-landifieras, eller att Sverige har osund och överdriven godhetskult är naturligtvis chockerande för mänga lagomanhängare.

    Gillad av 1 person

  18. Fredrik Östman skriver:

    Endast svenskar kallar Sverige lagom, antagligen för att det är, eller borde vara, lagom för dem. Utlänningar brukar kalla Sverige andra saker. Colin Nutley exotiskt, Roland Huntford totalitärt, socialister en förebild, konservativa ett avskräckande exempel.

    Dagens Sverige är präglat av kalvinismen, som det importerar från USA och England. Kalvinismen är inte lagom, utan extrem. Sverige är också präglat av den reformistiska marxismen eller socialdemokratin. Även om den heter reformistisk är den på inget sätt lagom, utan som all marxism extrem. Och Sverige har trots kappvändningen 1942 behållit ett viktigt germanskt kulturellt särdrag, nämligen grundligheten. När man gör något, så gör man det ordentligt och i grunden, med ett sällsynt avskyvärt nutida uttryck ”ända in i kaklet”. Detta särdrag är inte lagom, utan extremt och i allmänhet är resultatet inte ordning och konsekvens, utan godtycke och pedanteri. Åtminstone är detta resultatet i kombination med det totalitära tankesätt som väl kommer från kalvinismen och för all del marxismen, som väl har den i arv från fariséeismen och judendomen.

    Min teori är att föreställningen — livslögnen — att Sverige på något sätt är lagom är en paradox reaktion på att det är precis motsatsen. Totalitarismen och med den godtycket och otryggheten är så total att vulgärkulturen har utvecklat starka psykologiska och sociologiska skyddsmekanismer. Några av dem är konformismen, rörelsen i stim, som är bekant i liknande situationer i djurvärlden, och de kollektiva livslögnerna att Sverige är lagom (som rationaliserar låga förväntningar och låg ambition) och att svenskarna söker trygghet (som rationaliserar övervakning och förtryck).

    Gillad av 4 personer

  19. Baldur skriver:

    Jag har i omgångar försökt förklara Sveriges politiska ställningstaganden för min danska släkt. Hur det har gått? Svar: Inte alls! Socialdemokrati finns i Danmark, såväl som i många andra europeiska nationer, men vad mina vänner i Danmark har svårt att fatta, är den närmast sektliknande form som socialdemokratin fått och de facto jobbat på i många år här hemma. Sverige hade ett guldläge efter andra världskriget och att vår upphaussade finansminister Sträng, kunde reformera för arbetarklassen och samtidigt se till att storkapitalet mådde bra och satt stilla i båten. Att detta hade mest att göra med den Tsunami av pengar som strömmade in via vår export, medan vår svåraste konkurrent, Tyskland låg i ruiner – är något som gamla sossar alltid haft svårt att ta till sig. Efter mina år i LO-kollektivet och många avlyssnade lunchrumsdiskussioner, så begrep jag snart att det var Socialdemokraterna och inga andra, som hade fixat vår välfärd och det helt på egen hand. Som läget blivit nu, så verkar partiet och deras vapendragare vara helt nollställda, men så fattas det också en del viktiga beståndsdelar som förr fick den gamla ”goda” socialdemokratin att rulla på som den väloljade maktmaskin man var och inte som den gnisslande koloss på lerfötter man mest liknar idag.

    Gillad av 2 personer

  20. Treve skriver:

    Grundproblemet är att vi klassificerar (kategoriserar) vårdslöst och extremt. Sker tyvärr också i vetenskapen där man t ex talar om kvantitativa forskningsmetoder (har superstatus) och kvalitativa metoder (beskivs ofta som någon sorts förstudie innan man sätter in det tunga artilleriet, siffror). Det handlar bara om två språk, ett som bygger på siffor och ur vilket statistik och matematik utvecklats, ett annat som bygger på ord. Kvantitativa metoder anses vara precisa, t ex när man t o m kan se att 18,53 % av svenska folket skulle idag rösta på ett visst politiskt part. Men vad är det för data som ligger bakom, kvaliteten på data är oftast ytterst låg. Kategoriseringen medför sedan låsningar. En annan kategorisering är å ena sidan varor (produkter) och å den andra varor/tjänster. Båda kategorierna är odefinierade men förekommer i den offentliga statistiken. Försökte tala om det för SCB på 80-talet men alla, med GD i spetsen fattade ingenting, så här har man ju alltid gjort. Jag fick intrycket av att de åkte till kontoret i häst och vagn. Man ser i rubrikerna att ”tjänstesektorn har gått upp med 4,35 % under den gångna perioden”. Restauranger är t ex tjänstesektor — men mat är produktdsektor. Vad är viktigast på en resaturang, är det inte maten (produktern) och kan sedan kombineras med servering eller det kan vara självservering. Inom den moderna företagsekonomiska forskingnen har detta övergivits, allt vi använder är en kombination av varor och tjänster, internationellt: service. Du köper inte en bil för att få plåt, gummi och plast utan som ett hjälpmedel för dig att få en service, nämligen transport. Vänster och höger är kanske det mest irriterande och som politkerna kastar omkring sig som berusade galningar. Det gamal kinesiska begreppsparet yin och yang är däremot vettigt, det handlar inte om antingen-eller utan om både-och.
    Jag är trött på lagompladdret och mellanmjölkens land. Ståuppkomiker som Jonas Gardell och Lill Lindfors har gjort stora nummer av det. En säger att svenska är det enda språk som har ordet ”lagom”. Jag har kollat det med ett antal språk och det finns överallt. Ett finare ord som också används i vetenskapen är optimalt, varken för mycket eller för litet. På engelska säger man ”just enough” till exempel.Tycker dessa ståuppare att vi antingen ska vara helnyktra (tråkmånsar) eller skitfulla och spy på varandra (kul personer)? Endast ”med måtta” kan ett glas vin eller annat vara positivt. På 1850-talet var Sverige nedsupet och utfattigt. Visst var det kul, eller hur?
    Det finns en annan myt också, nämligen att ”Jantelagen” skulle vara typisk för Sverige. Min erfarenhet är att denna finns i alla länder men formerna kan variera.

    Gillad av 1 person

    • educaremm skriver:

      Mycket intressant kommentar.

      Ibland kan man anta att det viktigaste när det gäller möjligheter och förmågor att styra både grupper, företag och också då hela samhällen, och så att säga få ett kontrollerbart grepp om en verksamhet, eller ett land, det är att dels ställa grupper mot grupper, samt att förvrida, förvränga och förvilla de underställda, medlemmarna eller medborgarna, så mycket som möjligt, där då de gamla, ja, uråldriga och förhåldrade, begreppen vänster och höger vill användas, som om de verkligen idag vore giltiga i någon egentlig omfattning.
      Alltsammans då för att förhindra att det skulle kunna skapas, eller byggas upp, några undergrupper, några motståndsfickor eller några större grupperingar som verkligen skulle kunna utmana, eller kullkasta, en gällande dikotomi, eller gällande tolkningsföreträde och beskrivning av samhället, och därmed eventuellt kunna omstörta en sittande maktsfär och dess makt att definiera vad som är gott och vad som är ont, vilka som är goda och vilka som är onda osv.
      Själva förvirringen är själva målet i sig, så att där inte kan förmås att kunna skapas några samförstånd, eller några större grupperingar som kan enas om någon gemensam förståelse, som skulle skilja ut sig från maktinnehavares synsett på vad som är utveckling och vad som är bakåtsträvande, eller vad som är samhällsomstörtande.

      Att ibland, om det anses nödvändigt, kalla in s.k. agent provocateurs, har nog varit mycket vanligt förekommande i de flesta statsorganisationer. På så sätt kan en identifikation göras kring vilka som skulle kunna ses som fientligt agerande, genom att agenten då både är ledande och frammanande ilska, vrede och viljor till motstånd mot maktinnehavare.

      De som då är mest ilskna i kommentarfält, och som främst vill försöka att framkalla, eller uppvigla, till hatiska kommentarer, eller hat i största allmmänhet, kan då inte sällan visa sig vara sådana s.k. medvetet provocerande agenter som då människor inte sällan låter sig provoceras av, ledas av och inspireras av. Men inte sällan går de då i en fälla?

      I Sverige är det mer funktionellt med analyser som inte uppmanar till hat. De är de lättaste för just svenskar i allmänhet, att kunna ta till sig, för att kunna öka sin förståelse av en svårbegriplig samhällsutveckling. Svenskar vill i allmänhet vara just lagom, även om deras politiska ledningar är underställda icke-lagom politik, som dessa politiker då har till uppgift att övertyga befolkningen om är den bästa politiken. Vilket, med tanke på 80% av de röstberättigade, kan anses ha lyckats ganska så väl med. Att vara s.k. lättlurad, dvs., att vara godtrogen, är ju också en svensk egenskap. Det är inte alltid någonting dåligt, men kan vara det under vissa omständigheter.

      Tråkigt nog.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag har länge försökt angripa talet som socialism och talet om vänster (eller höger). Det låser tanken. Det finns en ekonomisk dimension vänster-höger som avser Keynesianism kontra nyliberalism/monetarism, betoning på och synen på välfärdsstaten, men förövrigt har jag svårt se en skala vänster-höger som rymmer de väsentliga dimensioner och attribut som beskriver samhället. Varför är inte vänstern mot immigrationen? Det vore rimligt utifrån den ekonomiska dimensionen. Varför är högern för immigrationen? Det är rimligt utifrån den ekonomiska dimensionen. Men vad är sant? Är det inte bara en samling okunniga idealister vid makten?

        Gillad av 2 personer

    • Lars skriver:

      I min enfald trodde jag att produkter indelades i varor och tjänster och skilde sig åt främst i att varor kan lagras över tid och konsumeras senare och tjänster produceras och konsumeras vid samma tillfälle. Exempelvis produceras flygtjänster samtidigt som konsumenten sitter i planet.

      Men jag har stött på förvirringen i nomenklaturan som när man pratar om produkter och tjänster.

      Intressantare blir det när man anger att vi i allt högre grad går mot en ekonomi med större tjänsteproduktion, men missar att mycket av det beror på att industrin outsourcar en del av de tjänster som man producerade vid sidan av varorna. IT har ju ökat i betydelse som tjänsteexport, men mycket av det är rimligen bundet till de stora företagens interna debitering av centrala IT tjänster. Undrar vad som händer redovisningsmässigt när man numera förlägger alltmer av IT produktionen utomlands? Får vi se åtföljande minskning av exporten av tjänster?

      Men jag förstår din poäng, klassificeringen av olika företeelser t.ex. höger och vänster eller socialism eller nyliberalism innehåller i sig många faktorer som inte renodlat hör till dessa klasser. Invandringen är ett sådant exempel. Vad ett land tål av invandring utan att välfärdssystemen utsätts för alltför stor press eller arbetsmarknaden med många arbetslösa och nedåtpress på löner eller att kulturen blir alltför heterogen för att vara stabil och framgångsrik är i sig inte en vänster – högerfråga. Det finns intresse i nyliberala kretsar, kanske tom högerradikala i USA att de nordiska länderna och särskilt Sverige inte ska fungera som alternativ samhällsmodell och det finns kanske ett intresse att med folkblandning minska nationalism inom Europa och minska risken för en upprepning av krigen WW1 och WW2 och den fascism och nazism som uppstod efter WW1, men eventuella sådana intressen fångar man ju inte i en höger – vänster skala.

      Finns det sådana intressen eller handlar det om humanitära frågor? Hela väst Europa, särskilt Tyskland, Frankrike, Stor Britannien har ju ungefär samma politik som Sverige och andelen med utländsk bakgrund i Tyskland är ca 25 % som i Sverige. förmågan att hantera migrant strömmarna över medelhavet är uppenbart. Samtidigt är de flesta väst europeiska, samtliga stora, styrda av höger regeringar eller sk konservativa. Samtidigt står vänstern i dessa länder upp och stödjer den politiken.

      Kanske migrationsfrågan är ett komplex som inte belyses av höger – vänster perspektivet utan är en fråga om en tro på globaliserade och multikulturella samhällen hos de politiska eliterna?

      Gillad av 2 personer

  21. lookslikeanangel skriver:

    Om ”lagom”

    skulle kunna vara att stå för och göra saker så
    bra och i tiden, och så att vi kan vi kalla det,
    ”sparsmakat elegant” och verkligen rätt.

    Vad och var är Sverige idag….?

    PS Hur översätter man ”sparsmakat elegant”
    till portugisiska?! DS

    Gilla

  22. olle reimers skriver:

    Det är nog just grundligheten och plikttrogenheten hos den byråkratiska medelklassen som är den inneboende svagheten i Sverige.

    Just denna dygd (borde vara det, tycker vi i alla fall) kan lätt identifieras av dem som vill kidnappa systemet och styra det vart de vill.

    De aningslösa byråkraterna fortsätter att pliktskyldigast läsa och tolka lagen, läsa förarbetena och tillämpa den därjämte.

    Tänk vilket drömscenario för en grupp som haft makten oavbrutet i 50 år (inte undra på att Ulvskog såg 1976 som en statskupp!).

    Sverige är lagom i det avseendet att alla känner alla. En släkting till mig, på en mycket framträdande plats i statsförvaltningen, gav mig nyligen ofrivilligt nyckeln häromdagen: ”om man inte tillhör nätverket är det ingen som känner till en och då kommer man inte på förslag” Som en självklarhet, sådär bara! Vi pratade inte politik så han var inte på sin vakt.

    Det är just detta ”lagom”, som sådant identifierat, som är den perfekta täckmanteln under vilken extremismen kan operera ostört.

    Gilla

  23. Treve skriver:

    Kommentar till Lars inlägg. En gång i tiden delade man in samhällets produktion i jordbruk, varor och tjänster (eller service). Den här lever kvar bland statistiker som samlar siffror utan att förstå de kategorier de använder. Till mig säger de att de inte kan ändra kategorierna med den märkliga motiveringen att då blir inte åren jämförbara??????!!!!! Men vårt näringsliv har ändrat karaktär. Jordbruket i Sverige har ju minskat kraftigt men andra länder såsom Schweiz och Tyskland har ett omfattande jordbruk, de har varit smartare än vi. Sedan säger man att tjänstesektorn växer så det knakar (inkl offentliga tjänster), med varor och jordbruk minskar. Allt detta är nonsens: vi har aldrig haft så mycket mat och tekniska produkter som vi har idag och tjänsterna är det si och så med, t ex skolor och sjukvård. Efter ”new public management” introducerades av som vanligt okunniga politiker är det svårt att skilja på offentlig sektor och privat sektor idag, det offentliga outsoursar allt mer till det privata. Tjänster och service kan visst lagras.
    Men nu gäller ett enda begrepp, sett från användaren och kundens synvinkel: service. Det är det vi vill ha oavsett hur man blandar till det. Den finns sannolikt närmare 1000 artiklar skrivet om detta sedan 15 år tillbaka, liksom många böcker. Begreppen service-dominant logic, eller SD-logic, samt service science ersätter de gamla begreppen. Slå upp det och läs.

    .

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.