Mohamed Omar: Ensamheten i rymden

Mohamed Omar

NASA ska skicka iväg en rymdsond till Jupiters måne Europa – förmodligen år 2025. Månen upptäcktes av den italienske astronomen Galileo Galilei (1564–1642) på 1600-talet. Den är täckt av kilometerdjup is och man tror att det under istäcket skulle kunna finnas ett flytande hav – ett hav som kan innehålla liv.

Femtio år efter månlandningen fortsätter människan att utforska rymden. Det finns en tanke inom sufismen att Gud att var ensam och längtade efter att bli känd, därför skapade han människan. Jag tror hellre på det omvända: människan kände sig ensam, därför skapade hon gudarna. Sufierna, och andra mystiker, har sagt många vackra saker. Människor har sagt mycket om Gud och om sin kärlek till honom. Hittills har vi dock inte hört något från den andra, icke-mänskliga parten – inget som går att bevisa i alla fall. Vi vet väldigt mycket om människans föreställningar om Gud, men inget om Guds tankar om människan.

Ensamheten kan göra människor sorgsna och förtvivlade. De flesta av oss bär på en längtan efter att bli älskade, sedda och uppskattade. Det är därför tanken på en Gud som ser och bryr sig om en är så lockande. Religiösa dikter om kärleken mellan Gud och människa är ganska lika sekulära dikter om kärleken mellan man och kvinna.

I Arthur C Clarkes romankvartett som börjar med 2001 (mest känd genom Stanley Kubricks filmversion från 1968), och slutar med 3001, hittar man liv på månen Europa. Det finns en utomjordisk superintelligens, en slags gudomliga varelser, som främjar livets utveckling i universum. Varför gör det de? Kanske för att de är ensamma och vill bli sedda och kända. Då duger det inte med bakterier eller andra omedvetna livsformer.

Kubricks film, som skrevs parallellt med Clarkes roman, börjar för tre miljoner år sedan i en prolog som kallas ”Människans gryning”. En flock stora apor kämpar för att överleva i ett kargt och torrt landskap. De saknar språk och använder inga verktyg. En dag får de syn på en stor svart sten – en monolit. Den är rektangulär till formen och dess släta yta och exakta proportioner skiljer den från de omgivande klipporna och visar att den är framställd av intelligenta varelser. När apflockens ledare rör vid monoliten händer något med honom. Det är ungefär som när Adam åt av kunskapens frukt i lustgården. Apan blir medveten.

Efter kontakten med monoliten börjar apan använda enkla redskap – genom att använda ett djurben kan han slå ihjäl apor från andra flockar som konkurrerar om resurserna. Sedan flyttar vi till nutiden, alltså år 1999. Människan har nu gått från att använda ben som stridsklubbor till att konstruera oerhört komplicerade redskap, rymdskepp, som de använder för att kolonisera andra planeter och utforska universum.

Lyssna på podcasten Tankar från framtiden, avsnittet ”Monoliten på månen”, där jag och Dolf diskuterar filmen 2001:

 

Det är stor skillnad mellan Clarkes berättelse och Kubricks framställning. Clarke förklarar handlingen i detalj medan Kubrick använder väldigt lite dialog – musiken och bilderna får tala i stället. Filmen är en poetisk och mystisk upplevelse – vacker och underlig, men också skrämmande. Det är en film som är öppen för många tolkningar, men alla är överens om att evolutionen, livets utveckling, är ett grundläggande tema. Men utvecklingen skildras inte på ett vetenskapligt utan ett fantastiskt sätt: människan har inte blivit den hon här genom många små förändringar utan genom väldiga språng.

I romankvartettens sista del, 3001 – Den sista resan från 1991, framkastar Clarke tanken att religionen föddes samtidigt som människan blev medveten. Monoliten som gjorde dem medvetna blev också det första föremålet för människans dyrkan. Kanske en anledning till detta är att när människan blev medveten, så blev hon också ensam.

Huvudpersonen i 3001 är astronauten Frank Poole som i 2001, både romanen och filmen, svävade ut i rymden och försvann. Nu visar det sig att han fångats in, tinats upp och återupplivats tusen år senare. Han vaknar upp i en extremt högteknologisk värld utan religion. Men hur religionen försvann förklaras aldrig. Han hoppar helt över islam och ”civilisationernas kamp”.

Clarke var ateist – i en bilaga i slutet av boken skriver han:

Finally, I would like to assure my many Buddhist, Christian, Hindu, Jewish, and Muslim friends that I am sincerely happy that the religion which Chance has given you has contributed to your peace of mind (and often, as Western medical science now reluctantly admits, to your physical well-being). Perhaps it is better to be un-sane and happy, than sane and un-happy. But it is the best of all to be sane and happy. Whether our descendants can achieve that goal will be the greatest challenge of the future. Indeed, it may well decide whether we have any future.

Ja, hur ska vi kunna bli lyckliga när vi vet att det inte finns något sådant som villkorslös kärlek? Det finns ingen som älskar oss alltid och helt och fullt. Vi föds ensamma och dör ensamma. Vissa av oss får inte ens uppleva den jordiska kärleken mellan man och kvinna eller kärleken mellan förälder och barn. Men även dessa måste gå upp på morgonen och orka leva – för något.

Tyvärr är 3001 en ganska tråkig roman, betydligt sämre än 2001. Men den innehåller en del intressanta tankar. Clarkes romaner, och Kubricks film, är en hyllning till människan och hennes kamp mot ensamheten och tomheten. Vi håller oss vid liv och hittar mening genom att ständigt upptäcka nya saker – nu ska vi alltså utforska Europa, en av Jupiters månar.

Det är ingen utomjordisk intelligens som har gett upphov till den fantastiska mänskliga civilisationen, utan mänsklig intelligens och mänskliga ansträngningar. Och merparten av detta arbete har utförts i den västerländska civilisationen. Men är vi lyckliga? Många upplever en stark känsla av ensamhet, ångest, depression och meningslöshet. Det är kanske priset man får betala för att se verkligheten som den är, att med Clarkes ord vara ”sane and un-happy”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

46 reaktioner på ”Mohamed Omar: Ensamheten i rymden

  1. Tomas skriver:

    Ironiskt nog är det bara den fantasilösa människan som söker mening i religion, övernaturlighet mm. När man inte ser alla gåvor livet erbjuder framför näsan infinner sig depression, underkastelse och annat meningslöst.

    Gillad av 4 personer

    • Burrrko Burrrko skriver:

      Nu är du fantasilös. Meningen finns inte i religionen, utan religionen är ett viktigt hjälpmedel för att finna och känna igen mening. Du kan inte bara hitta på själv vad som är eller skall vara meningsfullt, eftersom det skulle vara en logisk nullitet, en självreferens, ett cirkelresonemang med radien noll, en singularitet. I stället måste vi finna meningen i vår och vår omgivnings historia och framtid, i evolutionen, i livet, i rätten, i sanningen. Och där hjälper oss vår religion, som är den integrerad del av allt detta. Religion är inte detsamma som ordet eller beteckningen ”religion”, så att man kunde byta ut sin religion mot en annan som en pusselbit eller maskinkomponent. Det skulle vara mer som en hjärntransplantation. All utveckling måste vara organisk, evolutionär, också på det personliga planet. Vi skall inte fastna i gamla föråldrade tankesätt från den så kallade Upplysningen, före evolutionsteorin. De hade på den tiden en mycket naiv och primitiv uppfattning om livet och människan och hennes relation till världen och till sin Gud. Vi borde kunna bättre än så nu ett kvarts årtusende senare.

      Gilla

      • Tomas skriver:

        Den religiöse hamnar alltid i ett förvirrat ordsamlande när hen vill bevisa något som inte går att bevisa. Bättre att acceptera tillvaron som den är, eftersom när det finns flera religioner än en så måste av logiska skäl många ha helt fel. Att hitta någon allomfattande mening med livet misslyckades t.o.m. Monty Pythons grabbar med.

        Gillad av 1 person

      • L. N. Fredrik Östman skriver:

        Men ser du inte att du återigen går som Nasse och Nalle Puh runt snåret och jagar djuret som gör deras egna fotspår? DU är den som först kräver att livets mening måste vara allomfattande och sedan tager detta ditt eget fria påhitt till intäkt för din egen uppfattning att alla religioner måste vara en enda? Vad händer med den uppfattningen om man tillåter livets mening att vara enskild, lokal, dynamisk?

        Gillad av 3 personer

      • Tomas skriver:

        Nu har du nog missuppfattat mig Fredrik. Min åsikt är att alla får bli saliga på sin tro så länge den inte likt den muslimska kräver underkastelse. Personligen anser jag att de stora religionerna enbart är ett kontrollorgan. Jag förordar väl tydligt att man djärvt tar ett eget grepp om vad som ger livet mening. PS! måste du använda ord som brun och nasse i dina repliker det är så…..PK

        Gilla

      • Tomas skriver:

        F´låt om jag missuppfattade dig Fredrik ditt rapp kanske var riktat mot Burrrko. Passar på att diskret fråga ifall du varit aktiv på en site för greklandsvänner och blivit avspisad? Hade en del givande meningsutbyten med en kille som var den sidans kung innan Admin gick i taket. Patrik verkar betydligt mer pragmatisk (eller lomhörd).

        Gilla

  2. Aurora skriver:

    Galelei kunde genom sitt konstruerade förstoringsglas komma fram tull att det fanns berg och kratrar på månen. Månen hade redan grottmänniskorna ”upptäckt”. Kulturer har räknat månvarv som legat till grund för tideräkning sedan årtusenden tillbaka.

    Gilla

    • Burrrko Burrrko skriver:

      Eddie avsåg med ordet ”månen” inte vår måne, som heter Månen, utan Jupiters måne Europa. Det ser man lätt om man faktiskt läser texten och inte bara flyger över den.

      Hade han skrivit Europa hade någon påpekat att Europa minsann var känt långt före Galileo…

      Gillad av 1 person

  3. Bo Svensson skriver:

    Sane and happy.

    Det är ju så bra ordnat, att ju mera solitär läggning man har, desto bättre trivs man utan andras sällskap och ju mera beroende man är av andra, desto bättre trivs man i sällskap varför man då är angelägen om att vara uppskattad. – Det är ju bara marginalfenomen som återstår med folk som får för mycket eller för lite av andra.

    Eftersom magin i tillvaron är påtaglig och inte kan förnekas, blir vi aldrig kvitt religion, – d v s användbara idéer om hur allt hänger samman som gör att vi kan orientera oss i tillvaron.

    Gillad av 2 personer

    • Tomas skriver:

      Håller tyvärr inte med. Jag förnekar inte de som behöver en välskriven saga för att finna mening i livet men vågar man släppa taget och acceptera tillvaron som den är kan man finna större rikedom och bli mera tolerant än att gömma sig i en grupp.

      Gillad av 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Om man trivs bra i flock eller i ensamhet är en sak och behovet av en väl fungerande bild av livet, universum och allting är en annan sak. – Det räcker inte med 42.

        Gilla

      • Tomas skriver:

        Religion kan vara en snuttefilt för den enskilde men ofta genom historien ett vedervärdigt verktyg för att rättfärdiga orättfärdigheter. Man behöver inte religion för att finna mening med livet utan kan likt sagofarbröderna (jo det är sagor dvs berättelser om något icke bevisbart verkligt) för tusentals år sedan formulera sin egen tro. Jag sticker ut hakan i andäktig väntan på Fredriks rättelse när jag påstår att frånvaron av kvinnliga författare i de stora religionernas verk bevisar att religionen är, och kommer fortsatt vara, incelmannens försök till förklaring av frånvarande köttslig kärlek.

        Gillad av 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        De som menar sig nyktra och fria från religion, är det inte. – När man påpekar att vi själva är ett bevis på att antingen materia kan vara medveten eller att vi består av mer än materia, är samtalet slut, de har bara förvirring att bjuda på. – Magin finns överallt och hela tiden och de som inser det, har ett övertag.

        Gilla

      • Tomas skriver:

        Bo Svensson, lycka till ärligt med dina val men gör inte som i islam dvs försöka trycka ned din egen åsikt i halsen på andra.

        Gilla

  4. Göran Holmström skriver:

    Eddie denna text gillade jag mycket.
    Du berör många intressanta frågor med din text, har människans utveckling skett genom trial and error. Eller har en högre makt pekat vägen? En guds religionerna
    pekar på människan, dom som dyrkar flera pekar ibland på högre makter som visat vägen. Det jag finner intressant är att vedisk kultur påvisar likheter med atzekerna,
    För sumerisk kan man köpa, dom gränsar mot varandra men på helt olika platser på jorden. Och dessutom vid olika epoker.
    Likt universum där det sägs att det finns stjärnor än sandkorn på jorden, så är alla sandkorn och stjärnor unika, lika är det med oss människor.
    Att vi går vilse beror på vår oförmåga att uppskatta nuet och det lilla och varma som finns i vår närhet.
    Istället så lockar charlataner med världslösningar, kan ett sandkorn greppa hela världen?
    Påverkar den mest avlägsna stjärna hela galaxen? Varför måste allt vara så stort?
    Okej alla föds inte i rätt familj eller med bra start, men byt miljö då, byt land!
    Livet går inte i repris, låt dårarna springa i cirklar! Ikväll blir det grill i wirre,och det kan endast vädergudarna sabotera.

    Gillad av 3 personer

  5. uppstigersolen skriver:

    Jag insåg tidigt i livet att det gällde att ha roligt. Tillsammans med andra eller helt själv. Vad tyckte jag var roligt? Att resa. Att åka fort på land och till sjöss. Att läsa en bibel eller rabbla ett mantra verkade otroligt tråkigt så det valde jag bort. Jag tycker fortfarande (lite kul faktiskt fort farande) om att göra samma saker som för sextio år sedan. Nu även tillsammans med barnbarn.

    Gillad av 2 personer

  6. Magnus Rosensparr skriver:

    Ensamheten i rymden 1.

    Det är inte svårt att hålla med Eddie om att det förefaller högst sannolikt att människans känsla av ensamhet har följt oss allt sedan vårt medvetandes gryning. Hur den känslan uppstod kunde nog bara de allra första medvetna människorna uppleva och förstå, om man överhuvud taget kunde förklara det.
    Alla de 400 till 500 generationerna efter dem har nog bara ärvt och övertagit känslan ända fram till våra dagar. Även ensamlevande djur kan nog uppleva en känsla av ensamhet, men då av en annan mer fysisk art vid t.ex. brunst. Den känsla vi här talar om är av en helt annan, om än inte metafysisk, art. Denna kan av vilken icke-ateistisk person som helst formuleras med hjälp av det engelska uttrycket; ”I’m alone but I’m not lonely”. Det finns historiska troende personer som på olika språk uttryckt motsatsen till en nedärvd ensamhetskänsla just med orden; ”Jag är aldrig ensam”.

    Referensen till 2001: a space odyssey är kanske litet olycklig med tanke på dess referens till ”en stor svart sten”, som leder tankarna till islam, vilken i sin tur är allt annat än allmängiltig.

    Det skulle varit betydligt bättre med en referens hänsyftande till någon sten från templet vid stenålderskulturens Göbekli Tepe, men tyvärr var dess existens inte klarlagd vid tillkomsten av Clarkes/Kubricks manus.

    Göbeklitepe – Världens hittills äldsta tempel:

    https://humanismkunskap.org/2014/08/23/gobeklitepe-varldens-hitills-aldsta-tempel/

    Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Frågan är bara hur hackade dom fram stenpelarna med flinta och trävetktyg ur massiva block på cirka 50 ton för att få en pelare som väger cirka 30 ton klar.
      Jag jobbar där man har traverser som lyfter 100 ton dom är biffiga, hör man löser det med rep och träbjälkar är en gåta.
      Mvh Göran.

      Gilla

  7. Magnus Rosensparr skriver:

    Ensamheten i rymden 2.

    För runt 12 000 år sedan var människans tänkande inte färgat av någon av de långt senare tillkomna världsreligionerna och deras förkärlek för hårklyverier, spetsfundigheter och dogmer, men det betyder inte att man kan utesluta att ensamhetskänslan hos dåtidens människor slutligen gav upphov till religionen.

    Ensamhetens problematik har varit, är och kommer fortsatt att vara ett av den mänskliga existensens och alla kulturers största bekymmer, men också källan till nya utmaningar och framsteg för mänskligheten.

    Ensamheten är starkt och evigt knuten till bundenheten, alltså frihetens motsats. Kanske fångade jag något av en paradoxalitet i min lilla prosadikt år 1978.

    ENFRISAMHET
    – en insiktsdikt –

    Ensam är fri,
    men om den frie är ensam –
    är ensamheten inte frihet,
    utan friheten är ensamhet.
    Det är den frihetens ensamhet –
    i ensamhetens frihet,
    som är priset den ensamme betalar
    för sin frihet.

    Gilla

  8. Magnus Rosensparr skriver:

    Reblogga detta på Magni Värld och kommenterade:
    Det är inte svårt att hålla med Eddie om att det förefaller högst sannolikt att människans känsla av ensamhet har följt oss allt sedan vårt medvetandes gryning. Hur den känslan uppstod kunde nog bara de allra första medvetna människorna uppleva och förstå, om man överhuvud taget kunde förklara det.
    Alla de 400 till 500 generationerna efter dem har nog bara ärvt och övertagit känslan ända fram till våra dagar. Även ensamlevande djur kan nog uppleva en känsla av ensamhet, men då av en annan mer fysisk art vid t.ex. brunst. Den känsla vi här talar om är av en helt annan, om än inte metafysisk, art. Denna kan av vilken icke-ateistisk person som helst formuleras med hjälp av det engelska uttrycket; ”I’m alone but I’m not lonely”. Det finns historiska troende personer som på olika språk uttryckt motsatsen till en nedärvd ensamhetskänsla just med orden; ”Jag är aldrig ensam”.

    Referensen till 2001: a space odyssey är kanske litet olycklig med tanke på dess referens till ”en stor svart sten”, som leder tankarna till islam, vilken i sin tur är allt annat än allmängiltig.

    Det skulle varit betydligt bättre med en referens hänsyftande till någon sten från templet vid stenålderskulturens Göbekli Tepe, men tyvärr var dess existens inte klarlagd vid tillkomsten av Clarkes/Kubricks manus.

    Göbeklitepe – Världens hittills äldsta tempel:

    https://humanismkunskap.org/2014/08/23/gobeklitepe-varldens-hitills-aldsta-tempel/

    För runt 12 000 år sedan var människans tänkande inte färgat av någon av de långt senare tillkomna världsreligionerna och deras förkärlek för hårklyverier, spetsfundigheter och dogmer, men det betyder inte att man kan utesluta att ensamhetskänslan hos dåtidens människor slutligen gav upphov till religionen.

    Ensamhetens problematik har varit, är och kommer fortsatt att vara ett av den mänskliga existensens och alla kulturers största bekymmer, men också källan till nya utmaningar och framsteg för mänskligheten.

    Ensamheten är starkt och evigt knuten till bundenheten, alltså frihetens motsats. Kanske fångade jag något av en paradoxalitet i min lilla prosadikt år 1978.

    ENFRISAMHET
    – en insiktsdikt –

    Ensam är fri,
    men om den frie är ensam –
    är ensamheten inte frihet,
    utan friheten är ensamhet.
    Det är den frihetens ensamhet –
    i ensamhetens frihet,
    som är priset den ensamme betalar
    för sin frihet.

    Gilla

  9. Ingvor Sabina Le John skriver:

    Att bli medveten, som bara människan kan, gör att man stiger ur ett intimt sammanhang med livet, såsom barn och djur lever under. Livet blir ett ”akvarium” man kan betrakta utifrån utan att delta. Denna vuxna ensamhet skapar skapelsemyter för att bygga ihop oss igen med alltet.
    När det gäller de Abraham och de s k abrahamitiska religionerna har jag efter mycket läsande trillat över en e-bok, billig att ladda ner, som ger mig de pusselbitar som fyller i en skavande mellanösternhistoria.. Läs mer på min blogg: http://ingvor-sabina-lejohn.blog/2019/05/01/the-genius-of-the-few-by-christian-0brien/

    Gilla

      • Christer E skriver:

        Jovisst, alla de tre så kallade ”monoteistiska” religionerna (Islam, Judendomen och Kristendomen) hyllar alla Abraham som en stor och ursprunglig profet, likväl som Moses, Gabriel och Jesus (lite tveksam just där vad det gäller judendomen).

        Din självsäkerhet rimma illa med saklig underbyggnad.

        Gilla

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Ingvor… Ja för min del tvekar jag att ens kalla islam för en religion.

      Islam är ett djävulskt uttänkt recept för att under religionens täckmantel erövra världen.

      Så kunde islam underkuva stora delar av den då kända världen, men våra förfäder lyckades stoppa denna mentala cancers utbredning i norra Europa åtminstone.

      Nu är tydligen tiden mogen för ett nytt dråpslag mot vår civilisation, i och med västs kulturella försvagning som lämnar dörren vidöppen för invasion.

      Sverige kommer att bli ännu en del av kalifatet om nuvarande utveckling tillåts fortsätta.

      Gillad av 5 personer

  10. Hovs_klipphällar skriver:

    Intressant text — herr Omar har en eminent förmåga att skriva djupa texter om de mest oväntade saker.

    För min del är jag inte troende i någon gängse mening, men känner sympati med buddhismens grundtes att människan själv skapar sin verklighet, enkelt uttryckt.

    Väst har nått sin enorma framgång genom att erkänna att vi är förnuftiga varelser och att islam är en förnuftsvidrig ondska som måste bekämpas, medan däremot kristendomen är en lära som man kan leva med, trots allt.

    Gillad av 3 personer

  11. L. N. Fredrik Östman skriver:

    Även om texten är mycket välskriven och behaglig måste jag likväl kritisera innehållet.

    Du skriver: ”människan kände sig ensam, därför skapade hon gudarna”. Jag är ganska säker på att det inte gick till på det sättet. Det är svårt att sätta sig in i den tidiga människans tankevärld, men en bra början är att se till att bortse från all sentida sofistikation och våra komplexa sociala konstruktioner och artefakter, allt som har hänt sedan den tiden, till exempel den monoteistiska guden. Det är ett mycket vanligt fel när man studerar historien att se den som en spår bakåt i tiden och använda senare begrepp för att (fel)tolka tidigare uttryck. Det kallas med ett etablerat begrepp The Whig Interpretation of History. (Herbert Butterfield 1931)

    När urtidsmänniskan använde gudabegrepp för att beskriva sin verklighet hade de inte vår sentida sofistikerade och under årtusenden utmejslade gudaförståelse att tillgå. Vi får utgå ifrån att de i stället ville beskriva de inbyggda tendenser, instinkter och reaktioner som de genom sin självmedvetenhet kunde observera i sina egna kroppar och medvetanden. Den starka känslan att förälska sig var som om en kärleksgud hade besatt en och tvingat en att göra saker man som medvetet själv inte hade gjort eller velat. Motsvarande med ilskan, hatet, klokheten, flykten, supandet, den sociala samhörigheten — allt fick en egen gud. Så medan de är oberoende av våra uppfattningar och idévärld, så bygger våra i stället helt och hållet på deras. Under tidens lopp har stammar gått samman i städer och då slagit samman sina gudar och enligt det manliga konfliktlösningsmönstret anordnat dem hierarkiskt med högre och lägre gudar för att så småningom efter mycket filande stå där med bara en högste gud, en allsmäktig monogud.

    Vi vet också vad som sedermera hände med den allsmäktige guden, först inom judendomen, hos fariseéerna, varemot Jesus opponerade sig så kraftigt, och femton hundra år senare återigen hos Kalvin. Lockelsen tycks oemotståndlig. Guden blev så allsmäktig att han inte alls kunde påverkas av människan. Människan var åter oberoende av guden, som flöt bort i något slags abstrakt fjärran. I stället satte människan sin Stat i gudens ställe och tänkte ut utopier där Staten var kvasi-allsmäktig och kunde styra och ställa med allt och alla. Totalitarismen blev den nya religionen. Det är först här med den tänkta kvasi-allsmäktiga Staten och den fullständigt allsmäktiga men fjärran och onåbara Guden som Gud kan beskrivas som något slags tröst eller snuttefilt. Det är en alltigenom totalitaristisk-kalvinistisk uppfattning.

    Du skäller på stenblocket för att det som Pietà betraktat är tämligen grovhugget och illa format.

    Men i stenblocket är alla möjliga statyer alla inbegripna. Alla, alla. Och vem tror du att du är som kräver pietà av ett vanligt stenblock? Michelangelo?

    Gillad av 2 personer

  12. Ingvor Sabina Le John skriver:

    Varför kom jag att tänka på grannens kalkoner? Man kunde göra vilket ljud som helst när man gick förbi, för att få igång dem..samma läte hela tiden dock, oberoende av vad jag yttrade.

    Gilla

  13. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson) skriver:

    Lite överlupen med jobb just nu, så jag vill bara att passa på att, i samklang med temat Rymd & Religion, sätta en plugg dels för Frank Herberts serie på sex böcker om Dune (förutom den första välkända boken som det gjordes en film på, tyckte jag att särskilt del 2 Dune Messiah var läsvärd), dels för Philip José Farmers svit om Flodvärlden, som väver samman en vetenskaplig gudsbild som är ganska unik. Likaså hans svit om World of Tiers …

    Gilla

  14. johan utan land skriver:

    Om det vore så väl att ateisterna var ‘sane and happy’.

    De kanske är glada men kloka är de definitive inte. De är som förryckta och arbetar ihärdigt på att förgöra den civilisation vars frukter gör allas våra liv behagliga och långa.

    Jämfört med de vänster- och högerliberala kaosateisterna framstår de tillbakaträngda och beskedliga kristna som ett under av upplysning och förstånd.

    Gilla

  15. olle reimers skriver:

    Var illustreras livets gåtfullhet, ensamhet, karma, längtan, ondska, hoppet om kärlek som förlösande kraft bättre än hos mästermagikern Alfred Hitchcok och hand film ”Vertigo” från 1957, som, i sin totala enkelhet och fulla komplexitet, manar till återseende på återseende, med ständigt nya dimensioner och vinklar, som trollats fram i hans studio.

    Filmen valdes nyligen till Filmernas film, efterträdande Orson Welles ”Citizen Kane” som på ett annat sätt skildrade livets mystik.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.