För tio år sen designade jag en oljelampa. Den var av det där traditionella slaget som finns i indiska tempel och innehar en ledande roll i den rykande aktuella Disneyfilmen Aladdin. Det fiffiga med min lampa var att den osade mindre än Aladdins och kunde användas i lägenheter utan att tapeten blev sotig. Jag sålde dem på nätet med blygsam förtjänst.

En dag fick jag ett telefonsamtal från Kemikalieinspektionen. Det blev ett långt samtal på närmare en timme och fortfarande har jag inte alla detaljer klart för mig, men av olika skäl var det problematiskt för mig att fortsätta sälja lamporna inom EU.

Låt oss gå tillbaka 12 000 år i tiden, när paleolitiska jägare gjorde grottmålningarna i Altamira, idag EUs stoltaste kulturarv. För att lysa upp grottväggarna är det tänkbart att man brände djurfett i lerkärl, med hjälp av en veke gjord på växtmaterial. I så fall ett tidigt exempel på oljelampa. Aladdin och jag utnyttjar samma princip, fast med vegetabilisk matolja istället för djurfett. Eftersom matolja har låg flampunkt är lampor av det här slaget lika säkra som stearinljus.

Vid mitten av 1800-talet lärde man sig kracka petroleum till en vätska, som vid förbränning gav bättre ljus och fick namnet ”fotogen” (ljus-skapare). Nackdelen var att den var giftig, brandfarlig och lätt orsakade olyckor. När hushållen elektrifierades i början på 1900-talet föll fotogenlampan i vanrykte.

En snarlik produkt från oljeindustrin heter N-paraffin och säljs idag under namnet ”lampolja”. Lampor med N-paraffin som bränsle kallas kort och gott ”oljelampor” och är slutna konstruktioner tillverkade enligt strikta säkerhetsprinciper. Häller man N-paraffin i min eller Aladdins oljelampa, blir det däremot omedelbart eldsvåda.

Vid det här laget hade tjänstemannen på kemikalieinspektionen och jag hunnit bli nästan bekanta, och han verkade närmast generad när han landade i slutsatsen att antingen jag eller oljebolagen nog måste dra sig ur oljelampsmarknaden. EUs regelverk för oljelampor var relativt nytt och oprövat, så vi enades om att prata vidare vid ett senare tillfälle.

Det var sista gången jag hörde av min vän på Kemikalieinspektionen. Jag nämnde historien för en företagare med lite mer erfarenhet och han förklarade att Kemikalieinspektionen är en myndighet överhopad med arbete. På deras bord ligger en diger hög med EU-direktiv, inte bara rörande oljelampor utan allt möjligt som ska implementeras på den svenska marknaden. Högen fylls hela tiden på uppifrån, så chansen att någon ska kontakta mig de närmaste åren var knappast överhängande. Kanske hade dom rentav glömt mig.

Jag vet inte om historikerna hittat något samband, men traditionella oljelampor verkar ha funnits ungefär lika länge som vi haft ett skriftspråk. Det var den ljuskälla som stod till buds när Vedaböckerna, Gamla Testamentet och även Koranen skulle sättas på pränt. De kastade sitt ljus över hieroglyfernas Egypten, det gamla Babylonien och har överlevt varje imperium fram till idag. Men kommer de att överleva den Europeiska Unionen?