Det fanns under Sovjettiden en vetenskap som kallades kremlologi, och som innebar att man tolkade små tecken i samtiden för att gissa sig till vad som hände i maktens korridorer.

Den 2 augusti stängdes SwebbTV på YouTube – utan förvarning och utan förklaring om vilket avsnitt som kan ha brutit mot företagets communityregler. En rimlig hypotes är att det var ett resultat av den hårdare mediapolitik som justitieminister Morgan Johansson aviserade för drygt ett år sen – och som hade kallats censur om den införts i något annat land än Sverige. Att man valde att slå till mot SwebbTV är intressant, då det är en sajt som knappast utmärker sig för hatretorik eller fientlighet mot invandrare.

Den svepande motiveringen ”hets mot folkgrupp” kändes minst sagt krystad. Däremot engagerar man fler högutbildade akademiker än de flesta andra media. Det är också den sajt som har de mest kvalificerade forskarna bland sina medarbetare och som gått i spetsen för kritiken mot klimatalarmismen. Två andra områden som man gärna tar upp är korruption inom statsförvaltningen och hot mot yttrandefriheten.

Nu tog det inte särskilt många dagar innan SwebbTV var tillbaka igen, som om ingenting hade hänt. Och man kan fråga sig varför. Vet inte censurmyndigheten vad den gör?

Blev regeringen så chockad över det massiva stöd SwebbTV fick på sociala medier, att man inte vågade fullfölja avstängningen?

Var syftet aldrig att stänga kanalen permanent, utan bara skrämmas? Så att andra media ska förstå att man när som helst kan bli bortknuffad från plattformen, om man inte sköter sig. En maktdemonstration helt enkelt.

Trodde man att SwebbTV – som är en relativt städad site med ambitioner att vara en del av det offentliga samtalet – skulle dra öronen åt sig och börja praktisera självcensur?

Eller var det Google (ägaren till YouTube) som satte sig på tvären? Google är ändå ett av världens mäktigaste företag. Om man kan sätta sig upp mot Donald Trump, varför skulle man då låta sig toppridas av Morgan Johansson? Även om företaget står närmare Morgan rent ideologiskt och även om regeringen (det vill säga skattebetalarna) bjuder Google på elsubventioner till ett värde av hundratals miljoner, kanske man inte har lust att spela rollen som Sveriges Pravda. Speciellt som stängningen av SwebbTV inte gick obemärkt förbi, utan upprörde en del känslor.

Jag vet inte hur snacket gick på heta linjen (som upprättats mellan Google och regeringskansliet) men jag tror inte Google ser SwebbTV som något överhängande hot. Nästan alla program görs på svenska och få utanför Sveriges gränser känner till Mikael Willgert. Man skulle nog hellre lägga fokus på en figur som ”Angry Foreigner” – som producerar engelska videos i bästa Alex Jones-stil, och blivit något av en internationell auktoritet när det gäller att beskriva ”det svenska tillståndet”. Eller Ingrid Carlqvist, som figurerat i rysk TV och når en amerikansk publik genom sin nyhetssite ”Gatestone Institute”? Nu laddar hon inte längre upp några videos på YouTube, men väl podden Ingrid & Maria.

Eller gick det till såsom Ingrid Carlqvist själv berättar här i ett samtal med Mikael Willgert? Att cyberattacken var en noga planerad aktion i samarbete med MSB, men att Morgan Johansson fick kalla fötter när han insåg att SwebbTV möjligtvis var populärare än han själv. Samtidigt ville han passa på att hämnas på Ingrid för att hon skvallrade.

Hur som helst fick SwebbTV tillbaka sitt konto, medan Angry Foreigner och Ingrid & Maria lades i malpåse. Nu visade det sig att även Den arga blatten hade en betydande skara svenska följare som spydde galla på sociala medier, och bara efter några dagar började hans kanal fungera igen.

Vad kan man dra för slutsats av allt detta? Möjligen denna: att när det gäller beskattning har den svenska regeringen lång erfarenhet och gediget självförtroende. Det faktum att några hundra tusen medborgare protesterade mot höjd bensinskatt tar man med ro. Men när det kommer till censur är man mer osäker och trevar sig fram. Statlig censur av det slag som fanns i det gamla Sovjet är relativt nytt i Sverige, för att inte säga ”osvenskt”. Man vet inte riktigt hur långt man vågar gå. Även en måttlig folkstorm kan vara tillräcklig för att man ska backa.