Mohamed Omar: Så går indoktrineringen till

Mohamed Omar

Om du ska få någon att gilla en ny idé, en idé som personen kanske till och med är skeptisk till, så kan det bli lättare om du kopplar idén till något som personen redan känner till och gillar. Det här är inte alls konstigt. Och det är så vänstern, de progressiva eller de politiskt korrekta gör. I stället för att hitta på helt nya saker, så stoppar de in sina idéer i saker som redan är bekanta och omtyckta. Det handlar om att hälla nytt vin i gamla läglar, som när en omtyckt filmfigur ändrar hudfärg från vit till svart.

I Netflix teveserien Stranger Things, som jag ofta återkommer till, finns ett exempel på hur det här fungerar i dagens populärkultur. Teveserien, som kom 2016 och nu är inne på sin tredje säsong, är full av referenser till kassasuccé-filmer från 80-talet.

Kulturen är ju förmodligen den viktigaste arenan för indoktrinering. Det visste vänstern, och blev därför så framgångsrik i att forma vårt sätt att tänka. 68-vänstern prioriterade kulturkriget och 68 blev en anda, en rörelse, en epok, en symbol.

I sin bok Indoktrineringen i Sverige, som kom ut 1968, analyserar Göran Palm, en av tidens ledande vänsterintellektuella, hur indoktrinering fungerar. Han förklarar varför just underhållningsindustrin är så intressant, och använder spionfilmer som exempel:

”En svårighet med all politisk indoktrinering, dvs. för dem som bedriver den, är att publiken ofta är motspänstig och misstänksam. Det gäller då att hitta indoktrineringsformer som publiken inte bara kan finna lustbetonade och spännande utan som de förbinder med något annat än indoktrinering, t.ex. med avkoppling, och därför inte tar emot med politisk misstänksamhet. Såvitt jag förstår tillgodoser spionfilmerna båda dessa krav.”

De indoktrinerade är ofta omedvetna om att de blir indoktrinerade. Frågan är om de som indoktrinerar är medvetna? Palm menar att de som indoktrinerar i många fall själva är indoktrinerade och därmed omedvetna.

Men den scen ur Stranger Things som jag valt att titta på vittnar om en medveten ansträngning att påverka publikens tänkande. En av de unga killarna i serien, Dustin, har i säsong tre varit på ett sommarläger och träffat en tjej som han beskriver som ”hetare än Phoebe Cates”. Hans kompisar tror att han hittat på henne. Någon så perfekt tjej kan ju inte finnas på riktigt.

På 80-talet var Phoebe Cates alla killars dröm och detta rykte byggde till stor del på en nakenscen i tonårskomedin Fast Times at Ridgemont High från 1982. Phoebe, iklädd en röd bikini, stiger upp ur en pool och går i slow motion mot kameran – så tar hon av sig bikinitoppen och visar brösten.

I filmen spelar Phoebe Cates Linda som ska coacha den yngre Stacey i kärlek. Stacey, som spelas av Jennifer Jason Leigh, är 15 år och har just börjat på high school. De två tjejerna jobbar på en pizzeria i köpcentret där high school-eleverna brukar hänga.

Nakenscenen utspelas till tonerna av The Cars låt ”Moving in Stereo” från 1978. Låten har på grund av denna koppling kommit att uppfattas som ”sexig” och dyker ofta upp när man vill frammana en sådan stämning.

Originalscenen i Fast Times at Ridgemont High från 1982:

Samma låt används i det första avsnittet av Stranger Things, säsong tre, när man gör en pastisch på den klassiska bikiniscenen. Men den unga kvinnan, föremålet för de trånande blickarna, har bytts ut mot en man, badvakten Billy. Och de som beundrar hans välbyggda kropp är inte tonårskillar utan ett antal medelålders kvinnor. Det finns självklart en tanke bakom detta könsbyte.

Budskapet är att förr fick publiken se världen genom mannens blick, men nu i vår ”upplysta” tid får vi se den genom kvinnans blick. Men, framför allt vill man säga att det inte finns någon skillnad mellan könen. Den manliga och den kvinnliga blicken ser nämligen världen på samma sätt. Kvinnor betraktar den unga mannens kropp på samma sätt som männen betraktar den unga kvinnans kropp.

Pastischen i Stranger Things från 2019:

Det är bara det att denna scen inte alls gör samma intryck som originalscenen i Fast Times at Ridgemont High. Den reaktion som de medelålders kvinnorna i Stranger Things uppvisar inför Billy känns konstlad. Man har svårt att förstå hans värde som sexobjekt.

Det verkar som om teveseriens skapare vill markera att man trots det nostalgiska tillbakablickandet på 80-talet ändå har rätt ”värdegrund”. Man tillhör inte den svunna tid som man skildrar. Man blickar tillbaka på den med en medveten, kritisk blick. Man tar avstånd från man uppfattar som en ”förlegad kvinnosyn”.

Om högern ska kunna utmana det politiskt korrekta etablissemanget bör de lära sig av 68:ornas kulturkritik. För det gäller att bli medveten om hur filmer och teveserier försöker påverka oss. Att bli medveten om indoktrineringen, skriver Palm, är nödvändigt för att kunna ta ställning:

”Det finns som sagt inga samhällen som saknar indoktrinering, men för att kunna tänka och tycka någorlunda självständigt måste varje människa åtminstone försöka bli medveten om den indoktrinering hon ständigt utsätts för, annars kan hon inte ta ställning. Det bästa botemedlet mot indoktrinering är alltså kunskap om att indoktrinering förekommer – och att den ofta är särskilt effektiv när den dyker upp i sammanhang där ingen letar efter den, t. ex. i blomsterkataloger, uppslagsböcker och underhållningsfilmer.”

För den medvetne kulturkonsumenten finns det inget som är bara underhållning.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

13 reaktioner på ”Mohamed Omar: Så går indoktrineringen till

  1. Fredrik Östman skriver:

    De kallas kreativa, men indoktrineringen är inte särdeles kreativ. I själva verket hänger den på en enda rostig spik: kvoteringen. Om vi kan angripa kvoteringen och göra den löjlig så är hela denna indoktrineringsvåg omintetgjord, och detta retroaktivt.

    Låt oss angripa kvoteringen! Låt oss angripa affirmative action! Låt oss angripa vänsterns rasism, dess chauvinism, dess blindhet inför det djupt mänskliga, dess dödskult, dess fördomsfullhet och dess orättvisa diskriminering och översitteri!

    Gillad av 7 personer

  2. Mitt vykort skriver:

    Denna serie blev tyvärr mycket populär hemma hos oss, jag tyckte indoktrineringen var blatant, ta bara killen som blir ond, han gillar gamla amerikanska bilar och spelar… Ted Nugent. Det kan ju inte bli tydligare referens till alla deplorables.

    Gillad av 2 personer

  3. UlfH skriver:

    Jag undrar om allt sadistisk och tortyrliknande våld och blod drypande tortyr som man kan möta i nyinspelade tv-serier kan falla under begreppet indoktrinering. Och varför röker de så patetiskt infernaliskt. Är det produktplacering?

    Gillad av 1 person

  4. Jari Norvanto skriver:

    Den är väl inte helt lätt att få tag i, Göran Palms ‘Indoktrineringen i Sverige’, om man vill köpa ett välbevarat ex. Wiki skriver om den som en kritik mot indoktrineringen ”borgerlig, USA-vänlig och konsumtionsideologisk riktning”. Ett halvsekel har förflutit och indoktrineringen är givetvis mer i socialistisk än borgerlig riktning, vars dygder upplösts.

    Gillad av 2 personer

  5. Eva Danielsson skriver:

    Apropå indoktrinering till klimathotsmyten och migrationspositiv pk-ism, så får alla hushåll i dagarna årets IKEAkatalog. I den är varje interiör uppbyggd kring ”hållbarhet” och trångboddhet som ideal. Vänner som delar en liten bostad och generationsboende i tre rum och kök.
    Tillbaka till förkrigstidens boendestandard men med nya IKEAprylar!

    Gillad av 2 personer

  6. Birgitta skriver:

    Indoktrinering via kulturen är synnerligen vanlig och effektiv. Allra mest effektiv och även där vanlig är den i barnprogram . Där lägger man in sk normalisering av diverse saker som tidigare ansågs avvikande men som nu ska inkluderas i norm. Gäller sånt med både genus- och färg/invandringsaspekt. Nyligen stötte jag på det i ett barnprogram av lärokaraktär där berättaren som skulle föreställa vara olika fordons röst lästes av en pojke som läste med så uppenbar brytning att han nästan lät som en parodi på vuxen invandrarbrytning. Självklart förstår jag att man talar med brytning i språket när man kommer till ett nytt land och lär sig ett nytt språk . Språkmelodin från modersmålet ligger ofta kvar i bakgrunden, lika vissa ordföljdsolikheter. Men barn brukar snabbt få till det nya språkets melodi. Så här handlade det uppenbart om att i Sverige ska barn köra sig att svenska språket nu kan talas på lite olika sätt. Barn förstår ju förstås inte annat än att detta är ok. Indoktrineringen går ju rakt in. Personligen klarade jag nästan inte av det för jag tyckte mest av allt synd om den stackars berättarpojken om det var så att han instruerats at prata med sådan brytning. Eller så pratade han faktiskt så för han hade lärt sig svenska av äldre invandrade släktingar som talade så. Alltså lät det som när en svensk skådespelare ska spela invandrare och drar på med den värsta brytning a la brottsserier.

    Gillad av 3 personer

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Som sagt, all information är i någon mån propaganda, även det du skriver i bloggposten och det påstående jag gör här. Därmed inte sagt att man skall strunta i att söka sanningar, eller att sådana inte finns.

    Sedan är det så med all analys av media (alltså kommunikation) att lika mycket som man analyserar och berättar om detta vad man i mediet funnit, likt gamla dagars carnifexer, lika mycket framvisar man sin egen partiskhet och sin egen position.

    Om jag skulle tillskriva dig (och originalklippet) ”heterosexistisk, manlig blick” så är det sant, utifrån den analys och den position som valts för analysen. Men med val av ett annat analysperspektiv (säg konservativt sunni-muslimskt modell dagens Saudi) hade jag troligen sagt något annat.

    Likväl är det samma klipp det handlar om; det har ju inte ändrats av betraktarens blick. Observationen förändrar inte det observerade annat än hos observatören – en självklarhet som med jämna mellanrum dyker upp i diskursen från Sokrates dagar till idag, och som alltid förefaller så radikal och så upplys, just därför att de flesta (på gott och ont) inte funderar över självklarheter.

    Sen är det så att marknadens obönhörliga, amoraliska och apolitiska logik gäller även här. Detta säljer. Det går förvisso att vrida till det med olika ursäkter och rationaliseringar om filmindustri med agenda, symbios med politik och ekonomiskt stöd/sanktioner med mera – jaha, och? Vad är det annat än ”the cost of doing business”? Är det så läget ser ut rent marknadsmässigt, så är det. Gnälla om att ett visst politiskt narrativ får orättvisa fördelar är precis vad Palm och hans gelikar gjorde på sextiotalet. (Förutom när de gnällde på att folk valde fel underhållning…).

    En del valde sin egen väg, egna bolag, egen finansiering och egen produktion – alltså vänster som valde högermetoder skulle man kunna säga – då de ville ha sin frihet som skapare. Andra valde istället att suga på statens bidragsorgan och likt en del djuphavsfiskar smälta samman med sagda organ. Den senare vann, de förra försvann.

    Så… vad sägs om detta? Pratat med Fredrik Antonsson (tidigare känd under namnet ”Tokmoderaten”, numera ”iOtakt”). För flera år sedan skrev han ett kåseri på sin blogg, ett slags nyversion av ”Sällskapsresan” men i dagens Sverige. Där har du en idé där såväl denna blogg som han skulle kunna producera en egen spelfilm som sågar PK-ismen jäms med golvet – Ganman kan göra musiken. Prata även med gänget bakom ”Söder Hjältar”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

  8. Dolf (aka Anders Ericsson) skriver:

    Ha, klart att könen är lika, jag bevisade ju redan vid utgången av 2015 att Skillnader mellan män och kvinnor är socialt konstruerade.
    Och ja, jag raljerar och är lite småvulgär i inlägget, men simuleringarna jag redogör för är äkta (det var innan jag hade ägnat en sommar åt matematisk statistik och lärt mig hur man räknar ut sakerna rent matematiskt, oavsett det, mina resultat stämmer).

    Gillad av 1 person

  9. Katarina förskollärare skriver:

    RFSL upplysningssagor för förskolebarn är rysare, pågår hela tiden utan att vi märker, en mjuk vuxen berättarröst beskriver olika scenarier och vem kan motstå det i den försåtliga sagobubblan..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.