Patrik Engellau: Framtidens skola II

Patrik Engellau

Jag blev riktigt upplivad när jag häromdagen skrev om framtidens skola. Det var framför allt resonemanget om hur politikerväldet under det senaste halva århundradet delat upp det hos varje individ ursprungligen sammanhängande paketet av skyldigheter och rättigheter som skänkte mig en sådan känsla av klarsyn. Det är otroligt hur väl jag förstår saker när jag har förklarat dem. Politikerväldet skiktar värderingarna i sina två huvudgrupper och ger rättigheterna till medborgarna och åtar sig själv skyldigheterna. Sedan skickar politikerväldet skyldigheterna vidare till skattebetalarna. Det är inte alls idiotiskt av politikerväldet utan tvärtom mycket listigt. Processen tillåter politikerna att framstå som humanitära och goda hjältar och de protesterande nettoskattebetalarna som giriga och reaktionära snåljåpar.

Mitt resonemang ledde fram till den för de flesta svenskar vid första anblicken troligen främmande slutsatsen att den enda chansen vi har att få ordning på den svenska skolan är att upphäva skolplikten. Att få gå i skola på skattebetalarnas bekostnad bör inte – inte längre; jag förklarade varför det var annorlunda tidigare – vara en plikt utan en förmån. Att gratis utbildning betald av andra människor i verkligheten är ett privilegium borde vara självklart, men vårt förvirrade samhälle har hittills inte fattat det. Vi som sökt stipendier för att studera exempelvis i USA har klart för oss vilken favör det är att erhålla ett sådant studiestöd.

Min idé är att varje ung person i någon sorts skolålder ska ha rätt till en skolpeng som utgör ett stipendium för ett års studier i taget. Skolpengen utbetalas precis som idag från staten till den skola där eleven studerar. Men om det inte finns någon skolplikt utan utbildningen betraktas som en förmån för de förtjänta, det vill säga som ett stipendium, så är det inte eleven som bestämmer, utan de olika skolor till vilka eleven kan vända sig. Eleven, som bär pengen med sig, ansöker om plats vid en skola, men har ingen garanti att bli beviljad inträde. Om den ena skolan inte beviljar inträde så finns den andra skolan, men för riktigt jobbiga och omotiverade barn i skolåldern (som kanske inte ens besvärar sig med att ansöka till någon skola och som kanske har rykte om sig att ställa till bråk i klassrummet) kan det tänkas att ingen skola tycker det är värt skolpengen att erbjuda plats.

Det kan verka som en grym ordning. Att värstingar som stör undervisningen inte ska ha några stipendier går kanske att acceptera, men att lågpresterande barn med bokstavshandikapp inte skulle beredas möjligheter att ta studenten kan uppröra en del människor. Just där ligger nog den ömma punkten i samhällsdebatten. Och just där finns den fråga om hur vi betraktar skolan som jag beskrev i mitt förra inlägg i ärendet. Betraktar vi utbildning som den enskilde elevens rättighet och statens (eller kommunens) skyldighet? Eller betraktar vi utbildning som en förmån som skattebetalarna beviljar de unga människor som förväntas vara kapabla och villiga att återbetala till kollektivet det som investerats i dem av kollektivet?

Det är en viktig fråga. Fundera noga på svaret innan du, besatt av politisk korrekthet, värjer dig från utmaningen genom att kalla frågeställaren, det vill säga mig, för nazist eller motsvarande. Det är sådana frågor som vi måste öppna oss för i ett Sverige som troligen faller samman om vi inte inser att politik är på allvar och därför börjar resonera seriöst. Vårt lands politiker kommer självklart inte att lyfta den sortens betydelsefulla spörsmål eftersom det är deras tänkande och regemente som måste ifrågasättas.

34 reaktioner på ”Patrik Engellau: Framtidens skola II

  1. Göran Holmström skriver:

    Äntligen, där satt den.
    En skola byggd för att producera medelmåttor, levererar just medelmåttor.
    Ett par generationer av medelmåttor som styr ger dagens galna samhälle (nej ingen slump att det vart samma förkortning).
    Fortsättning den logiska sådana, vem vilka vann på medelmåttans återkomst?
    Jo dom som styr Sverige idag, är dom goda?
    Nix och August sjösatte detta.
    Kan vi nu börja prata lösningar istället?

    Gillad av 8 personer

  2. Martin skriver:

    Alls ingen dum ide’, rätt briljant faktiskt, men är du inte lite lätt schizo när du oroar dig för epitet som nazi ?😊
    Inte ens (S) Löfven skulle väl det ?
    Det vore ju helt oacceptabelt!

    Gillad av 1 person

  3. Bo Svensson skriver:

    ”Min idé är att varje ung person i någon sorts skolålder ska ha rätt till en skolpeng —– Skolpengen utbetalas — till den skola där eleven studerar. —– Eleven —- ansöker om plats vid en skola” – Som har rätt att avslå.

    Denna rätt att välja bort elever blir väl den enda skillnaden mot den ordning som råder?

    Vad allt handlar om, är att vi gärna ser att det uppväxande släktet tillgodogör sig en massa värdefullt kunnande som ger dem bättre förutsättningar att kunna bli uppskattade tillgångar för sina medmänniskor.

    Den rätta metoden att skapa de rätta incitamenten för alla, – för det uppväxande släktet, för deras föräldrar, för alla engagerade i undervisning och för oss som finansierar verksamheten – är att vi släpper till medel i takt med att kunnandet hamnat på plats, varigenom de som tillgodogör sig kunnandet får makt och medel att skaffa sig det på en fri marknad.

    Jag har aldrig tagit del av något annat förslag till ordning som befriar undervisningen från myndig styrning vilket är en förutsättning för att kompetensen skall söka sig dit. – Planekonomi är idioti.

    Gillad av 1 person

  4. A skriver:

    Det enda som kommer att hända är att folk kommer att bli mycket upprörda (på dig) P.E. Jag skulle tro att 99% av alla människor i landet aldrig på minsta vis reflekterat över att maktens incitament är att göra slut på så stora belopp det någonsin går. Det finns inte som ett alternativ. En mycket lustig sak. 🙂

    Mvh A

    Gillad av 5 personer

  5. malinkim skriver:

    Jag är inte säker på att jag har förstått rätt. Vad ryms i ”någon sorts skolålder”? Åsyftas verkligen alla barn från sex års ålder? I så fall är min spontana reaktion att det här är ett alldeles för stort ansvar att lägga på ett barn. Principerna i ovanstående krönika kan med fördel tillämpas på gymnasienivå, men att barn redan på lågstadiet ska kunna ansvara för att bete sig på ett sådant sätt att de blir attraktiva på en skolmarknad är för mig en magstark tanke. De är knappast mogna att förstå konsekvenserna av att straffa ut sig och ”besvärliga barn” i låg ålder är nog snarare i behov av guidning för att hamna på rätt spår. Att ett livslångt handikapp och utanförskap ska kunna grundas på hur man beter sig så tidigt i livet är inte rimligt.

    Gillad av 2 personer

      • malinkim skriver:

        Det är klart att barn har föräldrar, men min erfarenhet är att barn kan bete sig väldigt illa i skolan även om föräldrarna gör allt de kan för att ändra på det. Vi riskerar då att få en situation där barn hamnar utanför skolsystemet och inte får möjlighet att fullgöra grundskolan på grund av hur de betett sig tidigt i livet. Dessa personer kommer sannolikt att stå utanför samhället för all framtid, med obefintliga möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Att skapa ett sådant system är ingen liten risk att ta.

        Gillad av 1 person

    • Stefan Sewall skriver:

      Det brukar väl vara i 13-15 års åldern de brukar straffa ut sig och vara omöjliga. Dessförinnan kan de kanske hanteras om systemet är fungerande med ordning och reda och allmän disciplin hos alla andra.
      Om lärarna är starka och systemet utformat så att lärare och samhälle har absolut auktoritet i skolorna kan nog de flesta barn upp till 13 årsåldern hanteras. Många små ADHD-ungar i 6-12 åå kan nog få psykolog- och medicinsk hjälp att fungera någorlunda om samhället och skolan i övrigt fungerar. Det krävs dock fungerande barnpsykvård.

      Jag har dock erfarenhet av hur barnpsykvården havererat och inte fungerat alls, ex.v. en i del av Göteborg, t.ex. Kortedala, där kommunister satt på psykolog- och sköterskejobben och totalt blockerade funktionaliteten. Folk som av ideologiska skäl hade ett absurt förhållningssätt till vårduppgiften. Alla problem var samhällets och föräldrarnas. Allt var politiskt. Barn fick inte seriös hjälp. Grundinställningen var totalt sjuk.
      En bekant som var kurator skulle arbeta där. Hon var borgerlig med normalt vårdad klädsel och välkammad frisyr och fint belevat beteende. (Plisserad kjol och blus och högklackat.) Hon beskrev en horribel fientlig atmosfär av revolutionär anda där man inte kunde prata eller agera förnuftigt om arbetet eller problemen. Revolutionsromantiker, av ideologi förblindade från seriös kompetens härskade och blockerade allt förnuft.

      En annan bekant (av östeuropeiskt utländsk ursprung) hade ett barn med tydlig ADHD och stora störningar från födseln. Hon fick ingen som helst hjälp eller respons och upplevde att samhället svek totalt när hon sökte multipla gånger för sin son, som verkligen skulle behövt psykiatrihjälp och troligen kunnat bli lugnare med adekvat medikamentell behandling. Killen var intelligent och social, men störd. Hon blev konsekvent nonchalant behandlad.

      Själv blev jag under grundutbildningen vittne till den absurda kampen inom Göteborgs psykiatri mellan två läger. Den politiskt ideologiskt färgade sk. dynamiska falangen och den andra medicinskt orienterade farmakologiska falangen låg i fejd. Två motsatta grupperingar inom psykiatrivården som hade diametralt olika syn på hur psykiatriska sjukdomar och tillstånd skulle behandlas. De politiska dynamiska ansåg att alla sjukdomar kunde behandlas med psykoterapi, dvs man kunde prata bort sjukdomen via samtal. Allt var omvärldens (samhällets, anhörigas) fel.
      Den andra farmakologiskt orienterade falangen ansåg att psykiska störningar var biokemiskt orsakade inuti hjärnan, och skulle behandlas med mediciner. Klorpromazin kom på 50-talet och hjälpte många totalgalna schizofrena som tidvis kunde bli närmast normala vilket var tydlig indikation på att medicin kunde hjälpa. Vissa droger utlöste psykisk sjukdom. Man kunde bli helt galen av LSD och även av hasch t.ex. Farmakologiska faktorer fanns bevisligen.

      De fanns en total motsättning och blockering. Ingen diskussion eller samarbete. Ingen vilja att komma vidare i någon sorts gemensam syn med kombination av behandlingar och differentiering och nyansering och detaljanalys och individualisering med avvägning av alla samverkande faktorer. Man isolerade sig i var sin ringhörna.

      Gillad av 2 personer

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Den kampen är inte borta, tyvärr. Jag har mött psykiatriker, psykologer och kuratorer som anser att allt, oavsett orsak eller hur det uttrycks, skall botas med piller. Olanzapin till minderåriga? Inga problem. Ritalin till prepubertala pojkar? Inga problem; skriv ut en årsförbrukning på en gång. Jag har också mött motsatsen: allt är beroende av miljö och föräldrar – ungen själv är ett viljelöst kolli som det är synd om och som skall bäras i gullstol genom livet.

        Det gäller även lärarkåren.

        En del är som Patrik ovan (?) beredda att se barn födda med div. diagnoser (eller med tillägnade besvär) som en fara, ett hinder och en black om foten för ‘de riktiga’ barnen (det vill säga de egna små änglarna som inga fel begår…), en riskgrupp vilka helst skall interneras resten av livet – andra anser att alla oavsett begåvning, beteende, eller kunskap skall gå i samma klass och få gå vidare år efter år oavsett hur det går för dem.

        För att inte tala om psykiatriker som lägger sig i hur man undervisar, eller lärare som ställer diagnos – snacka om respektlöst mot respektive profession (och den egna!).

        Har en del egna erfarenhetsbaserade tankar om hur skolan skall byggas ny, men det ryms inte här. Kort sammanfattning: enhetlig nationell skola som ger stabil grund i sex år. Därefter fritt fram för privata alternativ i allsköns tappning, inklusive högre läroverk av olika slag. Nationella examenskriterier för div. titlar – inte via linjer eller program utan för få kalla sig det ena eller det andra skall man ha erlagt relevant examen. Samt vuxenskola för omskolning, inklusive för den som arbetat sönder sig eller blivit handikappad, och yrkesskola på det. Samt körkort via skolan, kopplat till närvaro och uppförandebetyget.

        Realistiskt? Nej, inte det minsta. Gissar att 99% av kåren och 99,9% av (svenska) föräldrar anser det rena Hitler.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gillad av 9 personer

  6. Fredrik Östman skriver:

    ”Betraktar vi utbildning som den enskilde elevens rättighet och statens (eller kommunens) skyldighet? Eller betraktar vi utbildning som en förmån som skattebetalarna beviljar de unga människor som förväntas vara kapabla och villiga att återbetala till kollektivet det som investerats i dem av kollektivet?” — Detta är en illa bildad dikotomi. Var kom kollektivet ifrån? Vad betyder rättigheter och skyldigheter i det enskilda fallet? Det är viktigt i det andra fallet att inte tro att den enskilde genom att ha beskurits en ”gratis” (TNSTAAFL) utbildning har något slags civilrättslig plikt att till exempel arbeta, göra karriär eller betala utbytesskatter. Vi måste komma loss ur det totalitära perspektivet. Låt oss diskutera statens rättigheter i stället. Skall den ha rätt att taga ut generella skatter att lägga i en statsbudget? Nej! Skall den ha rätt att kräva att barn gives en viss grundutbildning i elementära ämnen som modersmål, kristendom, historia, geografi, matematik och vetenskap? Ja! Hur skall vi formulera statens rättigheter på detta område så att de inte omfattar politisk indoktrinering, jippon och tendentiösa fritidssysselsättningar?

    Gillad av 5 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Staten kan ju tilldelas rollen att avgöra vad som krävs av kunnande för att erkännas som fullvärdig medborgare, alltså med myndighet och rösträtt, medan skattebetalarnas roll i sammanhanget är att kanalisera medel att utbetalas till dem som tillgodogjort sig sådant kunnande, skattebetalarna tycker är viktigt.

      Gilla

  7. Observatör skriver:

    En mig närstående person skolkade sig genom skolan. Han har inget fullständigt slutbetyg och ingen högskolekompetens men han har betydligt större allmänna kunskaper än mången docent och ett mer kvalificerat arbete än de flesta ”forskare” på våra universitet. När jag senast var på studentjubileum dök frågan upp vad vi egentligen hade lärt oss under våra tolv år i skolan och vad som satt kvar. Vi var överens om att den övervägande delen av våra kunskaper och färdigheter hade inhämtats utanför skolan.

    Gillad av 4 personer

    • Bugo Bugo skriver:

      Jag lärde mig mycket i skolan. Du plockar russin ur kakan, ett akut fall av survivalship bias. På en sådan superfigur som har haft en massa tur går det tiotusen normalbegåvade som inte kan läsa och skriva och som lever — med våra välanpassade mått mätt — eländiga liv. Vidare tenderar vi att undervärdera den roll skolan har spelat i vår kunskapsinhämtning. Låt oss inte ersätta ett fel med ett annat.

      Gillad av 6 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Det kan väl tänkas att det som lärts i skolan också bidragit till inlärning utanför skolan? Och man tillbringar trots allt mer tid utanför skolan än inom. Grottekvarnen tar ju sin försvarliga del den med. Kanske lär även den något.

      Gillad av 2 personer

    • Stefan Sewall skriver:

      Om man inte lär engelska eller matte eller något användbart (vilket jag dock tror din bekant trots allt gjort) så lär man sig vistas bland kamrater och lärare. Man lär sig vara en del av ett samhälle. Man lär sig interaktion mellan människor där det finns regler. Även om man inte inhämtar några som helst kunskaper i stavning eller helt saknar elementärt mattekunnande så lär man sig att inte slå flickorna i klassen eller lägga krokben för läraren eller skrika i munnen på alla andra hela tiden eller springa runt och ta allas pennor, eller ta fotbollen med handen och springa iväg med den och slänga den i mål och tro att de andra godkänner det.
      Man vänjer sig vid andra och omgivningens krav på uppförande. Social träning kanske.

      Gillad av 2 personer

    • Björn skriver:

      Utan något som helst samband med din närstående, finns det en del som ”lyckas” utan att ha ”läshuvud”! Oförmögna att göra konsekvensanalyser, och därmed se riskerna i besluten/affärerna, chansar de sig fram i livet! För vissa går ”galenskaperna” hem, men för flertalet går det käpprätt åt h-e! Inte så olikt hur de flesta av ”våra” politiker agerar!

      Gilla

  8. Göran Fredriksson skriver:

    Förmånen att få gratis utbildning bör även omfatta utbildning inom en nivåindelad skola. Från t.ex. klass fem som förr där realskolan var alternativet för dem som hade förmågan och viljan att ta tillvara studiemöjligheten.

    Att studieintresserade elever skall tvingas vara draglok åt dem som är ointresserade av teoretisk utbildning är ett av de största attentaten mot såväl de studieintresserade själva som dess konsekvenser för Sveriges ekonomiska konkurrenskraft som vänsterpartierna har genomfört.

    Gillad av 9 personer

    • Göran Nilgard skriver:

      När jag gick i skolan, från -57, upphörde ”dragloksplikten” åtminstone när jag började gymnasiet.
      De källor som för några år sedan refererade till mig, yngste sonen och hans kompisar, berättade att den plikten numera också finns på de högskolor/universitet de gått på. Det går till så att läraren delar in studenterna i arbetsgrupper och sätter ut dom som visat förmåga så att det åtminstone finns en sådan i varje grupp. Bedömer läraren dem med förmåga som få blir grupperna stora…..

      Gilla

  9. Mitt vykort skriver:

    Jag snubblade på slutet, för när skall de diskuteras seriöst? Med vem? Jag tycker mig förstå att det saknas insikt om att vi befinner oss i samma situation som dissidenter i Sovjet, vårt bloggande är som deras hemliga möten vi någon skitig köksduk i en liten lägenhet. Där kunde de drömma om hur samhället kunde se fantastiskt ut men jag tror inte de gjorde det, de insåg att först måste det rådande styret ut och detta var orealistiskt att åstadkomma, det kunde bara självdö genom egna misstag. Så kanske drömde de ändå över en flaska vodka?

    Gillad av 2 personer

  10. Björn skriver:

    De intelligenta och/eller studiemotiverade klarar sig alltid, problemet är hur vi skall hantera den ständigt ökande andelen ”övriga”( i princip oanställbara analfabeter)! Gruppen ”övriga”, har växt oroväckande snabbt de senaste åren, och när nu barnafödandet bland de invandrade från MENA, med hjälp av de svenska skattebetalarnas bidrag, tar fart på allvar, kan vem som helst räkna ut vilken katastrof Sverige står inför….

    Gillad av 1 person

  11. Stefan Sewall skriver:

    De som inte går i skola kommer liksom nu inte att kunna få jobb som på minsta sätt är kunskapskrävande. De blir predestinerade till enkla jobb när de blir lite äldre och kanske kan komma att vilja jobba och ändå vara en del av samhället i stället för att vara helt utanför. Frågan är om det finns några sådana jobb när robotar tar över alla enkla sysslor. Det är en invändning vänstern och de flesta samhällsdebattörer kommer med. Det är dock ingen större skillnad jämfört nu då många går genom skolsystemet utan att få verkliga kunskaper och med underkänt betyg. Dessa kan inte heller nu passa i annat än enkla sysselsättningar. Skillnaden är kanske förvaringen av dessa upp till 20-årsåldern.

    Frågan är var de i dagsläget stora skarorna av oanpassliga tonårsgrabbarna skall förvaras. Är de i skolor så är de inte till 100% ute på gatorna och trakasserar folk. Men vistas de inte i skolor så bildar de ligor och gatugäng och blir till ett verkligt volymsmässigt hot mot alla och envar. Ännu mer gatuvåld och högre risker för Svensson. Mer behov av poliser och övervakning och avgränsning av säkra zoner där vanligt folk kan bo och leva. I Sydamerika finns enorma problem med gatpojkar/ligister som överfaller förbipasserande. I vissa städer vill man inte vara. Man avråds från att se ut som gringo på många håll har jag hört från de som varit där.

    Gillad av 4 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Arbetsläger är ju ett alternativ. Inhägnad i någon glesbygd. Vad ska de arbeta med? Tja enkla monteringsarbeten. Ett visst antal per person och dag. Felaktig montering så blir det isolering. Korrekt arbete, god mat och social samvaro. När släpps de ut? En del aldrig.

      Gilla

  12. Hovs_klipphällar skriver:

    Intressant tanke, men inte mer egentligen, Patrik. Vi har redan diskuterat, i gårdagens textkommentarer, en variant som tex. tillämpas i Finland där hemundervisning är möjlig att ordna.

    Att dagens skolsystem har havererat sedan flera decennier beror på idiotvänsterns inflytande, låt oss inte kasta ut barnet med badvattnet utan hellre kasta ut vänsterdårarna ur skolan, så som föreslås här

    https://www.salaallehanda.com/artikel/kajsa-dovstad-lagg-ner-lararutbildningarna-och-starta-upp-nya

    ”Teorier som har förkastas av modern hjärnforskning – exempelvis att elever lär sig bäst genom att själva söka kunskap – lärs ut som sanningar.

    Ideologi sätts framför vetenskap.”…

    Gillad av 2 personer

  13. Zoran skriver:

    Att bygga en framgångsrik företag har sällan med kunskaper att göra, i Sverige är utbildningsnivån 5 ~ 10 gånger svagare än i tex. Polen, men det är inte i Polen det skapas framgångsrika företag, inte än iaf. Frågan är varför. Efter att ha bot och jobbat en hel del med människor från världens olika hål så inser man varför. Människor från Öst Europa har oftast mkt bra utbildning men saknar förmåga till organisation eller har en låg sådan. Sedan har jag lagt märke till att självförtoende nivån är oerhört mycket lägre hos öst europeer även om man är mycket bra på något så tycker man ändå att man är kass. En från väst kan gå en kurs i webbutveckling och efter ha gjort det så tror man att man kan börja att konkurera med facebook, vad som är roligt att det hjälper enormt om man driver eget, allt börjar jo med en dröm. En annan sak jag har laggt märke till är att väst europeer gör exakt vad de har fått i uppdrag, för en öst europee börjar man tänka att uppdraget är offulständig och man vill göra nått extra alltså börjar improvisera en hel del vilket i slutändan leder till kaos. Min slutsats är att Öst europa kan utvecklas framgångsrikt endast under statens kontroll, väst europeier är enormt duktiga på organisation och har bra förmåga att driva eget. Kunskap är bra och viktigt i alla avseenden dock betyder inte att det kommer att leda till apple eller microsoft.

    Gilla

  14. UlfH skriver:

    Man skulle testa exempelvis alla som gått ut gymnasiet och blivit studenter vad egentligen lärt
    sig under sin skoltid. Kan de mer bättre än en femteklassare eller en tredjeklassare. Ja, vad kan de egentligen av det som de förmodat lärt sig?

    Gilla

  15. Lars skriver:

    Patrik, du uppnår inget med detta som är en rationalisering och tillämpning utanför nationalekonomers modeller (som inte avspeglar verkligheten) om den rationelle, nytta optimerande individen. Där har du grandet i ditt öga.

    Att grundskolan är obligatorisk är inte för att styra eleven utan för att styra föräldrarna! Självklart måste gå i skolan, men hur skolan sköter sitt jobb är en annan sak, vilka befogenheter och vilket ansvar? Ska man låta elever med usla betyg gå om en årskurs? Ska man avvisa elever som inte sköter sig och lämpa över till en obsklass för förvaring?

    I en värld med svenska analfabeter så kan du väl inte begära att dessas föräldrar automatiskt begriper och förstår värdet av utbildning eller vad utbildningen är av för slag och vilken typ som på lång sikt dvs livslångt är till gagn för eleven och samhället?

    Likaså undviker du frågan om varför ungdom mår dåligt, varför vissa inte tillgodogör sig utbildning och de sociala omständigheterna. Du betraktar kunskap som en färdigförpackad produkt som Kalles Kaviar eller Gillettes rakhyvlar, massproducerade och standardiserade i någon leveranskedja.

    Människor är sociala djur och barn och ungdomar kan man egentligen bara nå i skolan (familjerna räcker inte om det inte är välsituerade och välutbildade dito). De problem man ser kan man bara lösa inom skolans ram och då måste man se till att det ingår i deras uppgift (vilket privata skolformer troligen skiter i för det är inte lönsamt företagsekonomiskt).

    Se t.ex. på det absurda att nyanlända barn och ungdomar inte först sätts i särskilda klasser för att lära sig svenska, Istället placeras de i befintliga klasser där de får klara sig bäst det går. Det har pågått under årtionden. Och se på invandringen i sig vilka problem det skapar med ungdom från främmande kulturer och föräldrar som inte förstår det nya samhället. Det senare beror mycket på föräldrarnas utbildningsnivå.

    Du angriper fel problem med din vanliga nyliberala ekonomiskt orienterade hammare Patrik. Men det är lätt bli exalterade över denna nyupptäckt av ekonomins marginalnyttoteori förstår jag. Ekonomer formas av ekonomihögskolorna. I sammanhanget vill jag nog konstatera lärarkåren och dess företrädares emfas i påståendet att skolan inte ska uppfostra utan lära ut. Men man kan inte lära ut, bara hjälpa elever lära in.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Det ligger en hel del i de synpunkterna. Men jag tror att överheten måste börja betrakta medborgarna som rationella och nyttomaximerande personer, om inte annat så för att ge dem incitament att bli det. Vårt systems nästan sekellånga projekt att reducera medborgarna till välfärdsklienter verkar ha gått över styr. Det är en jättesvår situation som kräver djupa och seriösa diskussioner.

      Patrik

      Gilla

      • Lars skriver:

        Bristen på ekonomiskt tänkande i samhället bland medborgare och beslutsfattare är legio och störande. Man kan nog se på en del ekonomiska modeller som en slags idealiserade relationer man kan jämföra verkligheten mot, men inte gå i fällan att tro det är verkligheten. Man kan använda dem för att se på avvikelserna, men inte tro att man kan införa det som regler. Det skärper logiken! En del tänkande om kostnader och intäkter är ju mer direkt användbara dvs tillhör affärsadministration (som kallas företagsekonomi i Sverige) men som också är någon slags sunt förnuft kring att saker kostar och man har begränsade resurser. Det tycks också saknas i Sverige.

        Gilla

  16. Kjell Eriksson skriver:

    Likväl som det finns skidgymnasier och musikgymnasier borde man kunna acceptera att det finns specialskolor för mattebegåvningar, eller för andra lite mer intellektuellt krävande ämnesområden . Men se det går inte. Det vore för elitistikt. Men betänk ändå att sossarnas högsta ledargarnityr själva saknar högre utbildning. Och tror vi demokratin fungerar så är det väl i grunden vårt fel att vi har de politiker vi har.

    Gilla

  17. Lars skriver:

    Patrik bygger tanke på att usla elever får vad de förtjänar. Men är denna uselhet man direkt kan koppla till individen som en egenskap? Är det inte så ekonomer på den nyliberala sidan vill se på individuell produktivitet?

    https://larspsyll.wordpress.com/2019/08/19/marginal-productivity-theory-a-dangerous-thought-virus/

    PS. Tycker Lars Syll är en bra kritiker som ofta skriver så det passar in i diskussionen på dessa sidor även om det är på ett indirekt sätt. DS

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.