Folk har övertygelser. Frågan är hur de får sina övertygelser. Att skaffa sig en övertygelse är trots allt ett val eftersom man väljer bort andra, konkurrerande övertygelser. Hur går den där processen till?

Jag tror att det finns tre metoder att låta sig övertygas: vetenskapen, frälsningen och den genetiska gruppdemokratin.

Den vetenskapliga metoden är att observera och dra rimliga slutsatser. Ett barn konstaterar att solen går upp varje morgon och blir därigenom övertygat om att tillvaron dagligen kommer att prestera nya soluppgångar. Så fort människan kunde göra båtar insåg hon att jorden är rund eftersom båten för en betraktare på land tycktes sjunka i havet allteftersom den avlägsnade sig från land. (Därför har jag aldrig trott på att det skulle ha funnits folk som på allvar hävdat att jorden är platt. Det räckte ju med att betrakta sjöfarten för att bli kvitt den missuppfattningen.)

Ett svårt fall är Einsteins relativitetsteori. Är jag övertygad om att den stämmer? När jag försöker läsa böcker för att förstå så misslyckas jag men eftersom teorin påstås behöva tillämpas för att få månraketer att hamna rätt, vilket de ju faktiskt gör, så är jag benägen att bli övertygad om dess riktighet.

Frälsningen har jag svårt att förstå eftersom jag aldrig blivit frälst men det finns så många tecken på att folk kan ansluta sig till helt nya övertygelser utan minsta vetenskapliga experiment – utan i stället genom karismatiska förkunnares smittande tro – att man måste erkänna frälsningen som en existerande väg till visshet. Jesus har genom tiderna frälst många människor till total förvissning om tillvarons karaktär. Hur Koranen kan radikalisera framför allt unga människor, vilket är en typ av frälsning, har vi också sett.

Den starkaste formen av påverkan på våra föreställningar kommer emellertid av den genetiska gruppdemokratin för den påverkar alla ständigt, inte bara vid något enstaka tillfälle som när man blir frälst. Mekanismen är att vi alla, hela tiden, har en stark tendens att anpassa oss till gruppens åsikter. En del säger att sådan anpasslighet är kulturbunden, till exempel att svenskar skulle vara särskilt drabbade av kulturell anpasslighet. Så kanske det är, men benägenheten att tycka som de andra är, tror jag, i grunden genetisk. Tänk på alla psykologiska experiment i USA där en ensam ovetande försökskanin i en klass på 30 statister som fått lära sig att svara fel på alla frågor ganska snart tappar koncepterna och går med på vilka tossigheter som helst bara för att inte avvika från gruppen.

Dessa observationer har faktiskt praktisk betydelse. Ta frågan om huruvida migrationen är bra eller dålig för Sverige. Vare sig man för egen del svarar bra eller dålig så är det, visar erfarenheten att det är nästan omöjligt att övertyga en motståndare med hjälp av vetenskapliga observationer. Ett bevis för detta är att båda sidor med lika mycket övertygelse anklagar sin motståndare för faktaresistens. Det finns helt enkelt för mycket fakta. Vetenskapen kan i fall som detta bevisa vad som helst.

Här har emellertid den genetiska gruppdemokratin en betvingande kraft. Jag har nyligen sett denna styrka i aktion. Det handlar om en bekant till mig som är troende PK-ist och i alla sammanhang hävdar att migrationen är en genuint fördelaktig gåva till svenska folket. Jag har vid flera tillfällen sett henne diskutera detta i grupper där en ansenlig majoritet haft motsvarande åsikter. Hon har stått på den vinnande sidan och aldrig vikit en tum.

Så, ganska nyligen, var förutsättningarna omkastade. Hon debatterade i en grupp på fem personer där de fyra andra var klara migrationsskeptiker. Gradvis förlorade hon sin självsäkerhet inför vännernas skeptiska blickar.

Efter några timmar gick det så långt – och sommarmiddagens alkohol kan ha utövat något inflytande – att hon började försiktigt uttala tvivel på sin egen uppfattning. Hon köpte social värme och välkomnande i gruppen genom att anpassa sig till gruppens tänkande.

Det är så den genetiska gruppdemokratin verkar. Världens mest kraftfulla mekanism för opinionsbildning. Försök gärna övertyga någon med lärda och vetenskapliga argument. Om det inte går så pröva med att plocka med tio meningsfränder till dig själv. Det brukar göra susen.