Mohamed Omar: Mission som medel att bygga den islamiska staten

Mohamed Omar

Islamiseringen är verklig och pågår. Vi som pratar om detta gör det inte för att vi fått order från Kreml att destabilisera Sverige utan för att det är ett verkligt fenomen som alla svenskar kan erfara i sin vardag.

Den 16 augusti skriver den sverigedemokratiske politikern Kent Kumpula på Katerina Janouchs blogg att ”odemokratiska, kvinnofientliga krafter är på frammarsch”. Detta märks inte minst genom uppförandet av stora, islamiska byggnader runtom i Sverige.

”En av dessa byggnader planeras i Uppsala, ett stort islamistiskt center i två våningar i den redan nu segregerade stadsdelen Stenhagen i Uppsala. Den som söker bygglov är en företrädare för Dawa, politisk islam med starkt radikaliserande inslag, vars mål är sharialagar, något som Uppsala kommun verkar djupt okunnig om.”

Kumpula menar att Dawa står för ”politisk islam”. Politisk islam kan betyda flera saker. Den mest välkända organisationen är Muslimska Brödraskapet som vill upprätta en islamisk stat genom att infiltrera befintliga partier eller starta egna partier och ställa upp i val i olika länder. Al-Qaida och Islamiska Staten däremot tror på väpnad revolution. Den gudlösa staten ska störtas och ersättas med Guds stat.

Organisationen Dawa i Uppsala som står bakom det planerade centrar vill också ha en islamisk stat men varken genom val eller revolution – i stället satsar man på missionsarbete. Man tror att man genom att göra tillräckligt många muslimer till ”idealmuslimer” så kommer den islamiska staten med sina sharialagar att växa fram ”nerifrån och upp”.

Ett beslut om bygglovet för det islamiska centret kan komma att tas den 19 september. Kumpula tror att nästa steg blir böneutrop. Det tror jag med, för böneutropet är oerhört viktigt som symbol för islams närvaro och kommer att stärka de troendes självförtroende och få dem att känna hopp om att islamiseringen kommer att fortsätta.

Dawa-folket som vill bygga centret i Stenhagen tillhör en missionsrörelse som heter Tablighi Jamaat. Denna rörelse grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar. För att få unga muslimer att rensa bort varje spår av icke-islamisk kultur tar man dem med på resor i tre eller 40 dagar. Man sover tillsammans i moskén och följer ett program som innehåller bön, koranläsning, predikan och ”turer”. Turen går ut på att gå runt närområdet, knacka dörr hos muslimer och kalla dem till moskén.

Man menar att de unga männen kommer att färgas av miljön under resan och förvandlas från vanemuslimer eller slarviga muslimer till medvetna och strikta muslimer. Tablighi Jamaat anser att varje medlem någon gång under sitt liv bör företa en resa om tre månader till rörelsens center i Pakistan, Indien och Bangladesh.

En av de ledande företrädarna för Tablighi Jamaat i Uppsala heter Akmal Hyder och kommer ursprungligen från Bangladesh. Han är professor vid Högskolan i Gävle. I juni 2014 var han med och arrangerade en stor missionskonferens i Norrköping. Han blev då intervjuad av en kvinnlig journalist för Arbetarbladet. Hyder vägrade att ta hennes utsträckta hand. Kvinnor var förbjudna att delta på konferensen. ”Islam skiljer mellan kvinnor och män. Vi blandar inte”, sade Hyder till Arbetarbladet.

Han tyckte också att jämställdheten mellan män och kvinnor överdrivits i Sverige. ”Det är en kultur som byggts upp under många år. Det har blivit som en religion för er”, sade han.

Rörelsen uppmanar alltså inte som talibanerna direkt till väpnad jihad, men förhärligar i sina predikningar och i sina studiecirklar profeten Muhammeds krig och erövringar. Dessa härtåg ses som förebildliga för rörelsens missionsresor.

Tablighi-rörelsen har växt fram ur den så kallade Deobandi-skolan i Indien. Det finns en annan mera känd rörelse som också växt fram ur denna skola: talibanerna. Tablighi och talibanerna delar ett gemensamt ursprung och en gemensam lära, men de skiljer sig åt i metod. Tablighierna vill bygga den ideala, islamiska staten genom mission, talibanerna genom jihad. Steget kan vara kort mellan de två rörelserna: John Walker Lindh, en amerikansk konvertit rill islam, reste med Tablighi Jamaat till Pakistan 1998. Han anslöt sig senare till talibanerna.

En av de tre jihadisterna som attackerade London den 3 juni 2017, Youssef Zaghba, hade varit engagerad i Tablighi Jamaat. Även jihadisterna som genomförde attacken den 7 juli 2005 i Londons tunnelbana var engagerade som missionärer i rörelsen. Vi vet också att jihadisten som mejade ner folk på en julfest i San Bernardino i USA den 2 december 2015 brukade gå till en Tablighi-moské.

En skillnad mellan Tablighi Jamaat och jihadistgrupperna är alltså att tablighierna vill bygga den islamiska staten nerifrån och upp genom att islamisera individerna medan jihadistgrupperna vill bygga den islamiska staten uppifrån och ner genom väpnad revolution. Tablighi Jamaat menar att när muslimerna har blivit riktiga muslimer kommer Gud att ge dem seger och styret över världen.

Det finns tyvärr en tolerans mot salafistisk extremism inom Tablighi Jamaat. Det såg vi i fallet med Gävleimamen Abo Raad. På Facebook hyllade han terrorgruppen Islamiska Statens offensiv sommaren 2014. Abo Raad har predikat i Uppsalamoskén vid ett flertal tillfällen. Han har också hållit i studiecirklar för ungdomar.

Tablighi-folket har inte reagerat mot detta. De har, och det har jag själv sett, suttit med och lyssnat på Abo Raads predikningar. När Upsala Nya Tidning kontaktade Uppsalamoskén för att höra hur de tänkte kring att Abo Raad predikade i deras moské så blev svaret att de inte såg några problem med det. Abo Raad är har nu satts i förvar av säkerhetspolisen eftersom man bedömer att han är ett hot mot rikets säkerhet.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)