GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: NÄR ORDNING ÖVERGÅR I KAOS

Om du vill ha en ram i vilken du kan placera in dina egna och andras iakttagelser av utvecklingen i Sverige, så föreslår jag här en enkel modell. Den strider inte mot delförklaringar av något slag. Modellen är halvt systemteknisk, halvt intuitiv. Den betraktar systemet Sverige från ovan, likt en vädersatellit, men du kan zooma ner till individ- och familjenivå eller mellannivåer och se samma kraftspel. Med ett uppifrånperspektiv behöver vi inte spekulera om de olika aktörernas medvetenhet, drivkrafter och mål.

Vi kan tänka oss Sverige som en avgränsad föränderlig helhet, uppbyggd av myriader av delsystem med olika mekanismer och drivkrafter, ända ner till individens nivå. I varje system finns dels samlande, dels upplösande krafter. De förra fungerar ordnande, sammanhållande, centripetalt drivande in mot systemets mitt, där koncentration alstrar kvalitet. De motverkande krafterna är centrifugalt spridande, kaosskapande och därmed kvalitetsförstörande.

Varje system innehåller de två typerna av krafter och är fortlöpande beroende av realitetsbaserad information (= sanning), för att kunna fungera i verkligheten, inte i fantasin. Även de minsta delsystemen behöver en ledning av hög kvalitet. Ledningen har makt och möjlighet att generera och sprida såväl kvalitet som röta. Ledningen måste i sitt medvetande ha en bild och acceptans av systemets gränser för att kunna sätta helhetens intressen över sina egenintressen. Detta gäller lika väl systemet Sverige som systemet Familj!

Om vi blickar bakåt i tiden, så har otaliga mekanismer verkat i sin tidigare riktning, fristående, kopplat eller via resonans. Det går inte att bedöma deras faktiska effekter på helhetsutvecklingen. Men vi kan med stor säkerhet konstatera en tidpunkt, då nationens och många organisationers ledningar visade sig vara av låg kvalitet. Och i offentligheten visade sig mängden politisk förljugenhet vara större än mängden sanning. De centrifugala krafterna hade således blivit större än de samlande krafterna. Systemets ordningsövervikt hade förbytts i ett övertag för kaoskrafterna, omärkligt för de flesta, men permanent, skulle det visa sig.

Den kritiska tidpunkten var december 1991, då Westerberg och Bildt öppnade gränserna. Tiotusentals kaosgenererande individer lockades in i systemet Sverige. Folkpartiets flyktingpolitik var vanvettig och inkompetent och ekonomin havererade. Men då socialdemokraterna tog över styret 1994 avstod de från att kritisera den ansvarslösa asylpolitiken, sannolikt mest för att de ville leda in ny valboskap i sin fålla och satte sina egenintressen högre än nationens. 2000-talets två decennier blev sedan bara mer hysteriska manifestationer av förljugenhets- och kaosövervikten sedan 90-talet. (Läs mer i ”Exit Folkhemssverige”).

Många delsystem och mekanismer var på 90-talet fortfarande robusta och fungerar hjälpligt än i dag. Men den stora kaosinvandringen och härskarskiktens undermålighet, tvångsmässiga förljugenhet och kompensatoriska mobbkollektivism samt den allmänna upplösningen av samhällsgemenskapen ger en dyster prognos för att dagens ökande kaos ska kunna bromsas upp, riktningen kastas om och utvecklingen passera den kritiska punkt där det börjar alstras ökande ordning, sammanhållning och kompetent ledarskap. De ledare som sprider röta även ner i delsystemen måste bort och vändningen måste samtidigt starta på individ- och familjenivå.
Sixten Johansson har arbetat som utbildare, tolk och översättare, fortsätter som pensionär att lägga livets pussel.

59 reaktioner på ”GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: NÄR ORDNING ÖVERGÅR I KAOS

  1. brrr skriver:

    Detta är den övergripande bild som även jag har. När tillräckligt många makthavare började vända sig mer utåt och uppåt, än inåt och nedåt började förfallet. Detta fanns även tidigare, men inte tillräckligt många för att det skulle tippa över.
    Frågan är dock hur det gick till när de fick med sig majoriteten av svenskar på denna självdestruktiva väg, det är mer än jag begriper.

    Gillad av 1 person

    • cmmk10 skriver:

      ” … hur det gick till …”

      Kvinnor … MSM … snyftreportage … nationalism = nazism … Sverige är rikt och kommer alltid att vara rikt …

      Soppan på de variablerna är det som dödade nationen. 😦

      Gillad av 4 personer

    • Christer L skriver:

      ”Frågan är dock hur det gick till när de fick med sig majoriteten av svenskar på denna självdestruktiva väg, det är mer än jag begriper.”

      Brrr, vill du veta vad jag tror? Politiken blev under nittonhundratalet alltmer ett skådespel, redigerat av partiernas spin-doktorer och media-nissar, och med denna andra sortens skådisar, som inte var artister som teaterns och filmens utan som ville göra lögn och propaganda till (stats-)konst. Partiprogram skrevs som dramatiskt synopsis, innehållet gällde ideologisk kamp, verkligheten reducerades till utvalda exempel för ideologi. Kort sagt, demokratin professionaliserades, politiker blev ett yrke. Svenskarna var vid mitten av nittonhundratalet världens mest tidningsläsande folk. Politikerna speglade sig i massmedia, och på så vis blev chefredaktörerna i praktiken politiska beslutsfattare. Medias sensationalistiska och sentimentala nyhetsvärdering blev ett med föreställningen om vad som var politiskt viktigt för landet. USA var förebilden i detta, inte Sovjet. Sedan kom Trump.

      Gillad av 2 personer

      • brrr skriver:

        Christer, ja det tror jag också är en del av svaret, men även att politiker och andra makthavare blev alltmer insyltade med både varandra och den globala finansindustrins aktörer, deras lobbyister m.m.
        Och säkert finns fler faktorer som spelat in.
        Men jag finner det ändå egendomligt att så enormt många bland ”vanligt folk” runt om i Europa har svalt vansinnet och försvarar det vad man än lägger fram som motvikt.

        Jag lyssnade på Swebbtv:s lördagsintervju, mycket intressant om NSA:s verksamhet och konsekvenserna av hur intimt underrättelsetjänster och politiker hänger ihop. Det blir naturligtvis intressant att se hur detta utvecklas, men kanske mest intressant hur media både i Amerika och Europa kommer att hantera det.

        Gilla

  2. Lars skriver:

    Jag brukar tänka mig att system strävar att fortsätta existera vilket kräver anpassning i en föränderlig omvärld och det tryck som skapas av andra system. Ett politisk och ett medialt system kan urskiljas med tydliga gränser, näringsliv och offentlig förvaltning består av många system, en del system sträcker sig utanför Sveriges gränser och fungerar utanför dessa, är inte beroende av systemet Sverige och är mer av egna system snarare än delsystem, här har vi de stora internationella företagen, NGOs, politiska och mediala rörelser.

    Traditionellt vill man gärna se system som ingående i varandra i en hierarki. Tanken att systemen innehåller motstridiga krafter är intressant, en dialektik mellan motsatser som kan ge en syntes för fortsatt bevarande och anpassning av systemen. Motstridiga krafter säger Sixten och det är en dialektisk modell. Krafterna kan ses verka funktionellt och informationsmässigt i de strider mellan uppfattningar som sker i den ständigt pågående kommunikativa dialogen.

    Intressant tänkande.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Om man ser sociala system som uppbyggda av komponenter som i sin helhet tillhör systemet så tvingas man till en hierarkisk modell med system, delsystem, delsystem. Om man istället ser på uppgiften för system och konstaterar att den informationsberarbetning (inkl känslor, emotioner, motivation, kommunikation) och material bearbetning inom systemet som förekommer är knuten till systemets uppgift så kan man om individer och kommunikationen konstatera att de i sin helhet inte är komponenter utan är tänkande noder som befinner sig i privata och sociala system inkl teoretiska och politiska och religiösa system och i familjen mm
      och att individen i sig är ett system som står utanför de sociala systemen. Därmed kan man släppa tanken på hierarkiska system-delsystem och istället fokusera på hierarkiska funktioner inom system och se sociala system snarare bilda nätverk. System kan beskrivas med funktioner inom ramen för fyra kategorier; Uppgift, Teknik, Organisation. Människa och funktioner inom den sista kategorin kan kopplas till individen i form av input och en feedbackloop. Det blir enklare att se, tycker jag, hur t.ex. ledningsfunktioner styr system och hur andra funktioner byggs för att uppgiften ska skötas, men också att se hur öppna system är med flöden av människor som är bärare av information och deltar i systemen.

      Men det är inte den traditionella synen och traditionellt tvingas man tala om perspektiv och modeller över system utan att kunna avgränsa system med de naturliga gränser som vi faktiskt kan observera. Det är ju t.ex. uppenbart att organisationer har selekteringsvillkor för inträde och mekanismer för att avvisa, de har belöningssystem, de anpassar sig till en föränderlig verklighet, men strävar att konservativt bevara sina funktioner och sina uppgifter. Nötning mot andra system (som konkurrens) ger en drivkraft förändra, men även den inre kommunikationen kring systemets funktioner och inriktning.

      Men det är min bild som inte har stöd i litteraturen om system, men ändå en bild baserad på erfarenhet. Vi vet ju t.ex. alla vi som jobbat att kommunikation inom ett företag centreras kring de funktioner t.ex. olika avdelningar har att sköta. Vi vet att utbildning centreras kring uppgiften, kring litteraturen och lärarens ledning.

      Vad driver oss och vad får kommunikationen och utbytet och bildandet av åsikter att centreras kring funktioner? Social motivation hävdar jag, individuell, biologiskt given social motivation.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Sverige t.ex. är en stat med funktioner som håller staten samman och ger staten kontroll över territoriet (inte som Palestina). De viktiga funktionerna för det är militär och polis, riksdag och regering, lagstiftning. Det finns andra väsentliga system i samhället som socialförsäkringssystem, fackföreningar, partier, media, företag, föreningar mm men de utgör inte staten och är inte delsystem inom staten. Givetvis fanns en gång också en homogen befolkning och gemensam kultur och vi ser det ofta som egenskaper hos ”Sverige” men det är inte staten Sverige.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Sociala system skiljer sig avsevärt från biologiska ekosystem eller fysiska i det att det är tänkande, agerande varelser som fritt rör sig mellan system. Man kan se dem som informationsbearbetande noder.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Jag tror, om det nu håller, att man kan definiera delsystem så att de är beroende av ett överordnat system för att kunna existera med gränser och relationer till andra system. Kan man klippa av relationen till det överordnade systemet?

      Det handlar ju om att kunna differentiera företeelser som de socialt konstruerade systemen från varandra. Även klass i traditionell mening kan ju ses som system, mer löst organiserade, som kapitalägande klasser och löntagarklasser, som binds samman med funktioner av olika slag. Fackföreningar kan å andra sidan vara självständiga system som inte är beroende av att vara delsystem till en klass.

      Den riktigt intressanta diskussionen är ändå, tycker jag, hur man kan se på individen, både beroende av olika system och självständig. Den nyliberala individualismen är en omöjlighet, men en mer klassisk liberalism, med en stat som via olika system reglerar förhållandena i samhället ger frihet i form av den kapacitet som individen har till sitt förfogande, möjlighet till utbildning, försörjning, arbetsförhållanden mm. Statens uppgift är ju inte enbart att försvara territoriet och hålla befolkningen i schack utan att befordra medborgarnas vällevnad och kapacitet till ett rikt liv. Det senare tycks man ha glömt!

      Men gränsen mellan stat och andra system är viktig. Att staten ska styra konsumtionen av varor och tjänster där individen eller organisationer själva kan bedöma och är informerade (som föreningsstöd) är missriktade, men så är även libertarianismen, för den ger inte den frihet den utlovar.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Fint analyserat, Lars, men jag vill inte stanna kvar högt uppe på abstraktionsstegen, därför att det avskräcker många läsare. Min tanke var närmast att visa hur t ex ett företag, en familj eller en individ kan betraktas som ett system, lika väl som en nation, och att mycket faktiskt kan fångas in med en enkel modell. Vanlig vardagserfarenhet blir på så vis ett stöd för att kunna se och kritisera de större sammanhangen. Små doser av abstrakt tänkande kan samtidigt ge distans och hjälpa skribent och läsare att frigöra sig från alltför känslomässigt och låst politiskt tänkande.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Jag tyckte din text var bra och de som kommenterade tyckte jag tagit fasta på andemeningen, särskilt ”utlandssvensk” och även BRR och Christer L här ovan av de jag just nu har i minnet. Noterade att Hovs invände mot att ideologi inte fanns med i texten, men med mitt sätt att se så bildas och skapas ideologier som system och har samma kännetecken av organisation, människor, uppgifter. Utan upprätthållande av en förvisso lös organisation t.ex. nätverk av akademiker, partier etc så går det inte att få spridning av ideologier och de har ingen påverkanskraft.

        Men kartan jag försökte ge är ett ramverk och det intressanta är ju när man börjar gräva sig ned i verkligheten t.ex. kan vi ju se Timbro som ett sådant system, Bonniers pressen, partierna och intresset ligger ju på hur de ser på sin uppgift, organisation och människor och hur de olika systemen relaterar till andra system. Hur avgränsas de och hurdana relationer har man till andra system. Nyliberalismen är ett ideologiskt system! Religion ett annat.

        Det är ju ett alternativ till att som många gör söka konspirationer dvs det är ju rätt uppenbart att ledare, media, finans, tankesmedjor, partier, organisationer kommunicerar och att tankar sprids mellan olika system och det finns ju definitivt en riktning mot avreglering och fria kapitalflöden och globalisering av leveranskedjor och förläggning av verksamhet till låglöneländer och olika geopolitiska strategier. Kommunikation sker ju öga mot öga men också via media och böcker och det sprids någon slags ”mem” inom civilisationer, olika ideer och även svensk invandringspolitik hör väl hit, men den förefaller vara en väldigt svensk variant, som övriga nordiska länder inte anammat, och det är som du säger någon slags divergerande krafter inom systemen som driver mot kaotiska förhållanden och jag tror det handlar om kultur inom organisationerna, om ledningsstruktur och belöningssystem. De sköter inte sitt jobb helt enkelt. De lever i sina egna bubblor. De lever i symbios med media och media är politikernas koppling till medborgaren i gemen och den feedback de får, Statliga utredningar har ju varit på fallrepet sedan 80-talet! men givetvis förekommer de.

        En orsak är nog specialiseringen, att kunna mycket om litet, och det är kanske här systemtänkande kan överbrygga och ge en bild av hur det hänger samman ända ned på individnivå.

        Kul du läste min text. Vi har ju pratat mycket och jag fick möjlighet ge en helhetsbild av hur jag tänker, om än abstrakt nivå, så det var väl inte så många som läste.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Det här systemtänkandet kommer från IT världen som ägnar sig åt att modellera verksamheter i datamodeller och funktionsmodeller. Applikationerna är naturligtvis deterministiska, systemen brukar man se mer utvidgat inkluderande människor i verksamhet och förvaltning.

      IT modellerna och språken hämtade ju näring från områden som matematisk logik, psykologi, systemteori. Kanske är det dags att ta vara på den praktik som pågått femtio år under ständig utveckling och börja se det generellt i andra sammanhang? Systemtänkande finns ju inom ekonomiområdet, psykologin, samhällsvetenskap mm.

      Gilla

  3. Tritonen skriver:

    Jag tror, tyvärr, att det måste bli ännu värre innan en tillnyktring kan ske. Så länge media levererar fake news och lättsam underhållning kan fredagsmyset fortsätta utan att medelsvensson orkar resa sig ur soffan.

    Gillad av 6 personer

  4. Hohortensia skriver:

    ”… den stora kaosinvandringen och härskarskiktens undermålighet, tvångsmässiga förljugenhet och kompensatoriska mobbkollektivism samt den allmänna upplösningen av samhällsgemenskapen ger en dyster prognos…”

    Precis, exakt så, Sixten. Tack för dessa sanningens ord!

    Gillad av 2 personer

  5. Lars Strömberg skriver:

    Jag ifrågasätter inte alls invandringens kaosbidrag. Jag förmodar att det finns där.
    Vad jag emellertid vill flagga för är att vi svenskar numera är påtagligt kaosartade. Det är emellertid kanske inte direkt gängse problemanalys att se ”de egna” som orsak till problemen.
    Ty, OAVSETT hur avancerad, ”akademisk”, faktaspäckad et cetera analysen är, och OAVSETT hur påläst och renommerad analyseraren är, så är det i stort sett ALDRIG den EGNA gruppens fel att problem föreligger. (Det i sig är ju väldigt intressant.)
    Nå! Till mitt budskap: VI SVENSKAR är – många av oss – väldigt kaosartade. Jag jobbar med olika mindre byggprojekt där jag har en del erfarenhet.
    Det mejlas hit och dit, med frågor som avsändaren inte är tydlig med. Vare sig vad det gäller eller vem som förväntas svara. MASSOR av mottagare involveras, helt i onödan, med mejlkopior på ALLT. Även i mejl av typen ”Tack för hjälpen Jocke!”
    På möten så spretar det vilt. Ofta saknas ambitionen att skapa ett protokoll. Alla noterar för sig. ”Jag förstår precis vad du menar!” åtföljs sällan av ett ”Okay, låt höra!”, utan passeras bara förbi.
    Att stanna upp och sammanfatta ”hinns” inte med. Allt går i ett rasande tempo, åtföljt av mer eller mindre panikartade korrigeringar av ”Oj-då-karaktär”. Till sist är man förhoppningsvis framme och färdig, men resursförbrukningen – både mentalt på individnivå, totalt i tjänstetid och ekonomiskt – har varit väldigt onödigt hög.
    Alla skummar på ytan. Bruset av information och kommunikation via massor av kanaler är bedövande. Tekniken möjliggör blixtsnabb kommunikation. Men GENOMTÄNKTA TANKAR går inte fortare nu än på brevets, ritpapprets och sladdtelefonens tid. Människor är ÖVERALLT samtidigt. Man vill MASSOR, men hinner med betydligt mindre. Själv-marknadsföringen är ständigt påkopplad. Likes, leenden, medhåll, karriär, drömfamiljen, drömlyckan, rebelliska tatueringar blir det nya normala.
    Ett ständigt kaos, där mer och mer resurser går åt för att korrigera allt det som man inte hann göra rätt från början. Stora beslut fattas och massor av mindre beslut tas, i ett ständigt brus av telefoner, mejl, sociala medier, konsumtion, schemalagda träningspass, dagishämtningar, fester och barnskjutsningar.

    Gillad av 7 personer

    • miketheviking skriver:

      Bra Lars.
      Gjort samma iaktagelser under många år nu.
      Just kommunikationen mellan människor är fragmentiserad och kaosartad.
      Inget som lärs ut i skolorna heller – hur man kommunicerar effektivt.
      Varför chattar folk om viktiga uppgifter på arbeten, i projekt m.m.?
      All dokumentation löses upp i atomer på det sättet.
      Chattspråket är ofta korthugget, inte tydligt och lämnar öppet för 100 motfrågor – vilket också blir följden.
      E-post är nästan lika dåligt, alla har telefon idag men ingen ringer? Det är sms, chatt eller mail istället för lyfta,luren och klara ut problemen.

      Sen har ju de yngre bibringats det relativiserade sättet att se på världen – det finns inga sanningar – även mitt eget hitte på kan vara sant. De uppmanas att tänka normkritiskt, gärna dekonstruera 100-tals års av visdom till sin egen ”visdom”.
      Sanningsministeriet (skolverket) tvingar alla elever att analysera allt och alla för att få betyg. Analysen ska gärna ifrågasätta det bestående, ju mer normkritiskt och genusinriktat desto bättre.

      Det gör att vi lever i en kaosartad tid. Allt fler komplicerade samhällsfunktioner är automatiserade och övervakade människor med uppblåsta självbilder men med en 14-årings ansvarstagande.

      Och det är det jag menar i ett tidigare inlägg. Svensken ser inte vår värld transformeras och falla i bitar då all koncentration går till olika meningslösa sociala flöden.

      Gillad av 5 personer

    • elak skriver:

      Infantiliseringen är ett resultat av den allomfattande Välfärdsstaten. Det är viktigare att vara en social glidare än en duglig medarbetare. ”Gillad” är viktigare än respekterad.

      Respekt har sorgligt nog blivit ett nyord för våldskapital.

      Gillad av 6 personer

    • Ingvor Sabina Le John skriver:

      Exakt. Jag upplever att alla springer ”på ytan” bara för att få ihop dagens schema!
      Jag har tänkt på vad som drev stora förändringar vid gamla sekelskiftet 1900. Det jag har läst mig till är att kvinnor ur högreståndsamhället hade tid att tänka och engagerade sig för barnkrubbor, förändring för kvinnan med bl a åtföljande rösträtt, bostadspolitik, hälsovård mm
      Var finns dessa människor idag? Det skulle i så fall vara alla pensionärer som skriver på DGS.. 🙂 för på något sätt måste man vara ”bortkopplad” från ”springet” för att se nya lösningar.

      Gillad av 1 person

    • Göran Nilgard skriver:

      @LARS STRÖMBERG
      Fenomenet har jag observerat sedan slutet av 80-talet, men det har accelererat.
      Jag jämför det du skriver med en motorväg (organisationens kapacitet) som ständigt fylls på med flera fordon (organisationens arbetsuppgifter). När det kommit tillräckligt många fordon på motorvägen står trafiken till slut stilla.

      Gillad av 1 person

    • carinmalmqvist skriver:

      En så bra beskrivning av både resursslöseri på alla nivåer både tidsmässigt och ekonomiskt. Tid för eftertanke saknas och allt och alla rusar på. Mycket skulle vara vunnet på det sätt vi arbetade före mailen och internets möjligheter. Ett personligt samtal/ möte där man ser om mottagaren förstår istället för dessa mail till kreti o pleti oavsett om de är berörda. Tänk vad onödig tid som avsätts till ingen nytta. Effektiva möten som tar upp det som är viktigt. Tid är också pengar. Tänk vad det slösas med både energi och pengar i onödan. Och inte blir det effektivare eller mer utfört men stressen ökar. Och för att inte tala om alla utvärderingar och statistik som alla ska vara inblandade i varken om det behövs eller ej! Tid som kunde läggas på kärnverksamheten istället. Är det någon verklig till någon nytta eller bara ett sätt att hålla statistiker och controllers sysselsatta? Vem utvärderar behov och.nytta av sådan verksamhet? Besparingar och effektivitet kan vinnas med lite mer eftertanke !

      Gillad av 1 person

  6. Jonas Bohman skriver:

    Tack för bra text. Jag förundras över att svensken låter våra politiker fortsätta att förstöra vårt land, utan att säga; stopp, det räcker nu! Vill vi ha det så här? Vad är det för fel på svensken? Fredsskadad?

    Gillad av 2 personer

  7. Rutger skriver:

    Migrationens inverkan på införandet av kaos är en effekt i sig själv, men också en konsekvens av en annan större förändring. Det är upplösandet av de normer och regler som upprätthåller de olika systems kvalitet. Ett exempel är ju skolans förfall som PE skriver om idag där skolan numera gets ansvaret för att eleven lär sig. Problemet således överordnat migrationen, men kaoseffekten som mest tydlig där.

    Gilla

  8. miketheviking skriver:

    Jag vänder mig mot uttrycket att 1000-tals ”kaosgenerade individer” lockades in i Sverige.
    USA bidrog kraftigt till kaoset i forna Jugoslavien och genererade då som nu (Syrien) enorma flyktingströmmar till Europa.

    Det är inte flyktingar, invandrare, lycksökare och kriminella som skapat Kaoset i Sverige.
    Det är politiker och media i en ohelig allians som påtvingat svenskarna ett mångkulturellt samhälle i enlighet med beslutet 1975.
    Det är politiker som i snart 40 års tid sett till att vi har en befolkning som består av 10,5 milj människor varav 30% har utländsk härkomst.
    Det är stat och kommuner som haft ansvar att bibringa nyanlända vad som gäller i Sverige, åklagare och polis att upprätthåla ordningen, myndigheter att stävja fusk i bidragssystemen.

    Oavsett vandeln hos en del av den nya befolkningen så är det Sverige som kollektiv som kapitulerat för bidragsfusk, kriminalitet och extrema särkulturer.
    Det är också svensken som i de senaste 9 riksdagsvalen valt att rösta för det vi har idag.

    Gillad av 6 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Det var just folkpartiets asylpolitik (godkänd av Bildt), som från december 1991 lockade in även tiotusentals icke-flyktingar, bl a albaner, efter Jugoslaviens upplösning. (Jag rekommenderar varmt nedladdning och läsning av ”Exit Folkhemssverige”).

      Då som nu var det främst mentalitets- och kulturskillnaderna, som bidrog med kaos till systemet Sverige, men kaoskrafterna höll uppenbarligen på att få övertaget även utan detta stora tillskott. Omärkligt förändrades sannolikt mycket i tänkandet och handlandet till följd av östblockets sönderfall.

      Undermåliga ledare är mycket starkt kaosgenererande i alla system. Alla har väl sett hur snabbt även t ex en familj eller ett företag kan haverera av den orsaken. Sedan är det sant och viktigt att se hur hela samhället har kommit att präglas av fragmentisering och upplösande krafter på alla nivåer.

      Gillad av 9 personer

      • miketheviking skriver:

        Enig om kaosskapande politiker och Friggebods we shall overcome (tänk Merkels: wir schaffen das) är det främsta skälet till Sveriges nedgång.

        Enig också om att mängden invandring löst upp samhället och fått det på knä.

        Men de som söker sig hit behöver inte ha kaos som motiv. De flyr eller söker en ekonomisk bättre framtid. 95% är vanliga ärliga människor om än med för oss främmande kulturinslag. Det är INTE invandrarnas fel att våra politiker haft en okontrollerad invandring.

        Gillad av 1 person

      • Magnus Rosensparr skriver:

        Undermåliga ledare är en mycket stor faktor i Sveriges förfall. Lagom till 50-årsminnet av Tage Erlanders (och något senare även Sven Anderssons) sorti från makten, kan vi konstatera att Sverige inte har haft en enda ledare som inte varit undermålig sedan dess.

        Gillad av 1 person

  9. Min stack sa myran som inte stack iväg skriver:

    Samhället som en myrstack. Många känselspröt blir det. Och så finns det rövarmyror.
    De är lite okänsligare. De både rövar och plundrar andras bon.
    För att skaffa mat. Samhället som en myrstack.

    OBS! Myror är inte människor! Om nu någon trodde det?

    Gilla

  10. Utlandssvensk skriver:

    Alla bör läsa Exit Folkhemssverige! Jag kommer väl ihåg när den först kom ut 2005 och jag gick runt i Stockholm för att köpa några ex. Om blickar hade kunnat döda, hade personalen på Hedengrens och Akademibokhandeln lätt lagt mig i en tidig grav. Hatet var väldigt påtagligt.

    Massinvandringen från 3je världen inleddes under 80-talet av sossarna. På slutet av det årtiondet var mottagningssystemet nästan lika överbelastat och kaosartat som 2014-15. Sossarna drog då den enda rimliga slutsatsen, nämligen att detta inte var hållbart. Det ledde till Luciabeslutet 1989, som normaliserade svensk asylpolitik i relation till övriga Västländer. Men som Sixten påpekar, revs detta upp så snart vi fick en borgerlig regering. Detta var i huvudsak drivet av Folkpartiet, som då redan hade varit öppet immigrationsextrema under en längre tid.

    Denna utveckling borde inte ha överraskat någon som hade gjort den minsta ansträngning att sätta sig in i Folkpartiets politik vid den tidpunkten. Men ett mycket deprimerande fenomen som sen kom att spela avgörande betydelse för den svenska färden mot den hopplösa träskmark där vi nu befinner oss visade sig tydligt under den katastrofala perioden 1991-94, nämligen att borgerliga väljare genomgående helt struntade i var deras partier verkligen stod i immigrationsfrågan. De tenderade istället att utgå från förutfattade meningar och rena fantasier. Vidare blev de ofta nästan aggressiva om man konfronterade dem med fakta.

    Göran Persson räddade helt utan tvekan landet 1994. Om Bildt-Westerberg hade fått sitta kvar, haft vi haft dagens utveckling redan för 20 år sen. De var helt skogstokiga. Men deras partier lärde sig absolut ingenting av den enorma skada som de vållade under sitt korta regeringsinnehav. Tvärtom visade det sig att M, C och KD alla rörde sig i riktning mot FP under perioden 1994-2003. När alliansen då bildades, var de samtliga lika hysteriska extremister som Bengt Westerberg hade varit 1991. Under många år innan valet 2006 fullkomligt sprutade dessa partier ut det ena förslaget tokigare än det andra. Det skrevs massor av debattartiklar och de la även förslag i riksdagen som i princip gick ut på fri, eller nästan fri, invandring. Att Reinfeldt då satt som ledare för M var helt naturligt.

    Valet 2006 stod därför mellan en Allians som väldigt tydligt bokstavligen längtade efter en ny Bildt-Westerberg era och den gamla betongsossen Persson som var skeptiskt till stor invandring. Men här visade sig dessvärre de borgerliga väljarnas vägran att ta hänsyn till verkligheten i sin fulla prakt. Jag var mycket aktiv i debatten inför valet 2006 och i princip samtliga M väljare som jag kom i kontakt med bara tvärvägrade att acceptera att deras parti hade alla avsikter att öppna gränserna på vid gavel. Det spelade ingen roll vad man visade dem. De vägrade!

    De fortsatte sen att vägra inför nästa val, 2010. Reinfeldt gick då ut väldigt tydligt och förkunnade att om inte Alliansen fick egen majoritet, skulle man söka stöd hos Miljöpartiet. Detta skedde i god tid innan valet och upprepades många gånger. Men återigen tvärvägrade M väljarna att lyssna. När det sen blev en uppgörelse om migrationspolitiken med just MP efter valet, då ansåg de sig vara lurade!

    Som jag ser det, var 2006 det verkliga ödesvalet. Då stod det mellan tydligt, öppet vanvett (Reinfeldt) och gammal, tråkig pragmatism (Persson). Vi valde vanvett och vi fick omedelbara resultat. 2007 var det absolut mest extrema året någonsin för svensk asylpolitik. Ja, du läste rätt. 2007, inte 2015. För 2007 hade vi den högsta andelen av asylansökningar i Västvärlden någonsin. I absoluta tal var det endast ett annat land som hade fler ansökningar, nämligen USA. De hade 14% och vi hade 11%. Vi hade dubbelt så många asylanter som Tyskland. Vanvett i kubik! Men i svensk debatt gick detta i stort spårlöst förbi. Reinfeldt var överlycklig och hans väljare var nöjda med sina jobbskatteavdrag. Det var fullständig omöjligt att hitta en enda M-väljare som var villig att ens titta på den internationella asylstatistiken. De vägrade!

    (Länk kommer i separat inlägg)

    2010 var sen troligen det märkligaste valet någonsin i ett Västland. De två huvudkandidaterna, Reinfeldt och Sahlin, hade då under lång tid öppet tävlat i att visa förakt för majoritetsbefolkningen och de fick 95% av rösterna!

    Det förefaller tveksamt om demokrati verkligen lämpar sig för svenskarna…..

    Gillad av 12 personer

    • pllay skriver:

      Demokrati förutsätter nationalism, dvs en definierad geografisk och kulturell yta med klara gränser, en upplyst befolkning intelligent nog att ta in och bearbeta information, ärliga och mot nationens folk ansvariga ledare, rule by law, maktdelning och respekt för medborgarna.
      Sverige lider nu brist på alla dessa områden, vi är på väg bort från demokrati och etablissemanget gör sitt yttersta för att påskynda nationens upplösning.

      Gillad av 2 personer

    • Palle9 skriver:

      Utlandssvensk (gratulerar!): Utmärkt sammanfattning. Både Sixten och du har helt rätt i de avgörande skeendena början 90-tal respektive Reinfeldt + Mp-samarbetet. Angående Carl Bildt har jag en gång tidigare påmint om en radiointervju från början av 90-talet när flyktingar anlände i skytteltrafik från forna Jugoslavien. Reportern frågade då om Bildt såg något tak för hur många, som kunde tas emot i vårt land. Bildt var helt oförstående inför frågeställningen: hans svar var att det blir så många som det blir, det hela rörde sig enligt honom tydligen om någon slags naturkraft, som ej kunde regleras på något sätt och vis.
      När ett grannland råkar ut för en akut kris, och människor flyr över en gräns till närmaste säkra land, då är det en sak. Då och senare har det i fallet Sverige handlat om människor, som målmedvetet passerar ett flertal säkra länder för att söka sig just till vårt land – en helt annan sak. Lägg till detta att under 2000-talet har endast en ringa andel av de s.k. nyanlända utgjorts av flyktingar, det rör sig om ekonomiska migranter till helt dominerande del.
      Det länkade diagrammet är talande, ännu tydligare blir det hela när antalet asylsökande sätts i relation till mottagarlandets befolkning – siffrorna för Sverige visar sig då vara groteska jämfört med t.ex. andra EU-länders.

      Gillad av 3 personer

      • .Utlandssvensk skriver:

        @ Palle9,

        ”Bildt var helt oförstående inför frågeställningen”

        Mitt intryck av Bildt är att han hela vägen har varit fullständigt ointresserad av Sverige och svenskarna. Han ser sig som menad för större och viktigare ting. I den bemärkelsen liknar han mycket Olof Palme.

        ”Lägg till detta att under 2000-talet har endast en ringa andel av de s.k. nyanlända utgjorts av flyktingar, det rör sig om ekonomiska migranter till helt dominerande del.”

        Det är korrekt, men gäller inte bara under 2000-talet utan minst från 80-talet och framåt. Marxisterna som kom från Chile hade knappast Sverige som första säkra land. Detsamma gällde för desertörerna från kriget mellan Iran-Irak, Bildts jugoslaver och i princip alla andra figurer som vi har släppt in.

        ”Det länkade diagrammet är talande, ännu tydligare blir det hela när antalet asylsökande sätts i relation till mottagarlandets befolkning – siffrorna för Sverige visar sig då vara groteska jämfört med t.ex. andra EU-länders.”

        Ja, det var fullständigt sjukt. Per capita tog vi emot 20 gånger så många som Tyskland. Det var den absolut största varningsklocka man kan tänka sig och visade väldigt tydligt att det bara var en tidfråga innan vi skulle få helt enorma volymer. Men ingen ville höra talas om detta. Nej, nej, nu ska vi prata jobbskatteavdrag……

        Gillad av 4 personer

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Boken, av Ingrid Björkman med flera, kan laddas ner som pdf, sök bara på titeln.

      Björkman, med stor erfarenhet av arbete i Afrika, hade intelligens och kunnande nog för att genomskåda makthavarnas vansinne vid en tid då få andra insåg vad som pågick.

      Kort sagt: om vi importerar dessa främmande kulturers folk till Sverige så får vi även hit själva kulturerna…

      Gillad av 2 personer

    • brrr skriver:

      Detta med att folk vägrar att ta in vad politikerna i deras favoritparti håller på med, torde handla om känslomässiga bindningar, jag kan inte komma på något annat sätt att tolka det.

      Gilla

  11. Lars Strömberg skriver:

    En iakttagelse jag gör är att förklaringen och skulden till kaoset nästan alltid läggs på olika system, samhälleliga brister, felaktig politik och annat som tycks vara egna väsen.
    Min tanke är då väldigt enkel: Det är MÄNNISKOR som skapar allt det där. Att skylla på – eller förklara med – ”system”, politik, organisationer eller någon -ism, har jag svårt att förlika mig med. Ty, de där sakerna uppstår inte av sig själva. Det INDIVIDUELLA ansvaret ligger alltid i botten. Inte NÅGON ANNANS individuella ansvar. Utan det EGNA. Enkelt formulerat: ”Vad kan JAG göra?” Inte: ”Vad kan NÅGON ANNAN göra?”
    Ofta kanske svaret – naturligtvis efter lite tankearbete – bli: ”Jag kan nog inte göra något.” Följdfrågan till sig själv blir då: ”Vad KAN jag göra? Jag fokuserar på det istället.”

    Det är tyvärr svårt det där…

    Gilla

    • pllay skriver:

      Jag ser ett klart samband mellan kristenhetens minskade inflytande i samhället och girighetens segertåg samt det personliga ansvarets förminskning.
      Centrala delar i kristenheten är just det personliga ansvaret och kontroll av girigheten.
      Vänstern köper röster med hjälp av löften om bidrag, dvs. minskat personligt ansvar, nånannanismen.
      Nyliberalerna ser girigheten som en stark drivkraft och uppmanar alla att bli vinnare i livets kamp, till vilken kostnad som helst, helt utan empati, ansvar eller konsekvens för samhället, nationen och dess kultur är för dem oväsentliga, hinder för den personliga utvecklingen.
      Kristenheten höll dessa strömningar i schack, den är nu borta och ersatt av totalitära dogmer.

      Gilla

    • Kristian skriver:

      Vi har ett system som lockar hit väldigt många unga män och ger dem PUT.
      Unga män är den grupp som begår de flesta våldsbrott. Alltid. Överallt. I alla tider.

      Vi har ett system med korta, närmast symboliska straff.
      Det betyder att brottslingar kommer ut så snabbt att de fortfarande är i den ålder (18-30) då de statistisk har störst benägenhet att begå fler våldsbrott.

      Vi har ett system där det är lika lönsamt att inte jobba och att inte ta ansvar.

      Folk röstar konsekvent för detta system: fler unga män, korta straff, generösa regler som lockar fler.

      Då spelar det inte så stor roll vad du ”individen” gör …

      Gillad av 2 personer

    • Lars skriver:

      Individer, människor, relaterar till olika system, är en del av, men rör sig mellan olika system, De anpassar sig till system, bildar kultur och värderingar och förståelse. Vad skulle du kunna utan att ha gått i skolan? Arbetat på olika arbetsplatser? System; organisation, teknik, uppgift, människa; är grundmodellen för det sociala djuret människa. Det är inte homo economicus med vinstoptimering som ledstjärna som bäst beskriver människan. Men alla sociala system är naturligtvis konstruktioner, skapas av människor, vidmakthålls av människor.

      Gilla

  12. Stx skriver:

    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.com/

    ”Sverige har extra stora problem p.g.a. den tunga hopplösa kostnadsbördan man skaffat sig, genom totalt meningslös och ohämmad invandring. Det går igen i allt. Även om andra länder också har låga räntor och politiker som gör allt, förutom att fatta tuffa beslut, så förmår vi inte bara inte fatta tuffa beslut, utan dom beslut vi fattar är aggressivt naiva. Sverige har de senaste 25 åren gått ”all in”, på det som verkligen inte fungerar. Invandring!

    Det är omöjligt, att svenska skattebetalare ska kunna klara av att försörja över1 miljoner icke arbetande invandrare. Skatterna går säkert att höja en del, men inte så värst mycket mer, om de ekonomiska kugghjulen ska fortsätta snurra, men att höja skatter är inget styrmedel, för att stoppa en lågkonjunktur.”

    Såg ett inslag på Rapport där de visade att staten får betalt för att låna pengar,
    helt väntat , marken bereds för att vi ska vänja oss vid tanken på att röstboskapen försörjs med lånade pengar.

    Och nu väller de sjuklingarna in över gränsen, de är redan lovade uppehållstillstånd.

    Gillad av 1 person

  13. Björn skriver:

    När det ska byggas i Sverige, vägar, sjukhus, skolor, industrier m.m, tas anbud in och granskas! Otaliga och mycket omfattande konsekvensutredningar om miljöpåverkan, störningar för kringboende, framtida kostnader för underhåll m.m görs! Men ”Invandrings-industrin” har sluppit dessa krav på konsekvensanalyser, och sker dessutom på ”löpande räkning”! Märkligt, år ordet…..

    Gillad av 1 person

  14. Jan Molin skriver:

    @Lars: tack för din goda och vederhäftiga skrivning!
    Angående svenskarnas kaosartade beteende så tror jag det är ett varande som kommit med åren. Medlet som sosseriet, och senare fått stor hjälp med av borgerligheten, är ju skolan. S tålde inte den gamla ”valskolan” (deras jämlikhetskrävande är ju i själva verket förtäckt socialism/kommunism).
    Ett sunt land måste innehålla någon form av goda och för de flesta innevånare funkande hierarkier! Vi är ju olika och har väldigt olika förmågor. Hiearkier utan att trycka ned!
    Håller man statens och kommunernas anställda, dvs de som lever av andras inbetalade skattemedel, så få som möjligt kan det nog funka ändå! Och, det borde på något vis vara lite skämmigt att leva av skattelön!
    Nåväl, Sverige av idag är ett genomsjukt land! Mångkulturen och massinvandringen, som S med Palme och resten av dåvarande 4 partier i enighet införde 1975 (SOU 1975:26), gör att Sverige långsamt kommer att rasa ihop. Tyvärr lär det till slut bli våldsamt.
    Denna SOU införde de diktatoriskt, dvs vi medborgare fick inte rösta om det. De som kom till Sverige skulle inte behöva anpassa sig till svensk kultur, nej tvärtom de skulle behålla sina olika kulturer och vidareutveckla dessa! Och de behövde inte arbeta och försörja sig, utan få allehanda levnadsbidrag!
    1988 införde dessa partiers politiker det oförsonliga hatet i Sverige: då bildades nämligen SD som en motståndsrörelse mot mångkulturen och invandringen. Detta hat har spridits i samtliga mediet, men främst och med störst verkningar via SVT, SR och TV4 av dessas medlöpare till journalister på uppdrag av våra folkvalda politiker!!

    Gillad av 1 person

  15. Ingvor Sabina Le John skriver:

    ”Vändningen måste starta även på individnivå”.
    Precis.
    Jag tog mig an en försummad trädgård runt hyreshuset där jag bor. Det är två gårdar som möts: en mer ”svensk” och en med soc.lägenheter/nyanländarbostäder/. Jag tog mig an barnen på gården, spelade fotboll med pojkarna, (ja, det är mest pojkar utomhus), lärde dem leka med hunden, lärde dem vattna träd och blommor jag planterar varje år. Köpte nya spel att spela på gården, yatsi, kasta freesbee osv. Satte gränser. Jag tänkte att jag får börja med det nya Sverige precis här och nu.
    Tyvärr slutade det med att en medeltida kvinnosyn satte stopp för det hela. Efter sju år orkar jag inte mer. Kvinnor ska inte ha revir utomhus, höras och synas, skratta högt, sola mm. Det kom vissa utländska familjer och sa: tack för att du skapar ordning i kaoset på gården, men tyvärr var det alldeles för många fönster övertäckta av lakan för att de positiva skulle kunna stå på sig. En mobb uppstod som endast en algerisk far, vars dotter läser dikter med mig på en kulturscen, kunde stoppa ”inifrån” genom att gå runt och tala med familjerna att ”så här ska inte vår islam fungera”.

    Gillad av 1 person

  16. MartinA skriver:

    Att inte ens nu kunna se att centralism är destruktiv och människofientlig? Men gör så här. Gå till en ovanligt pittoresk plats i Sverige. Som cafet ”Under Kastanjeträdet” i Gamla Stan? Eller gå längs Karlbergskanalen. Där kommer du se centralismens monument alldeles särskilt tydligt. I from av groteskt fula elskåp, betongbunkrar och andra horribla konstruktioner. Makt måste komma underifrån och vara förankrad i det lokala. Det är ju centralismen som varit grundproblemet i Sverige. Troligtvis ytterst skapad under stormaktstiden och militärdiktaturen. Men sedan gjord ännu värre av Socialdemokratin. Det är någonting fundamentalt som den här artikeln missar. Centralism dålig. Lokalism bra.

    Gillad av 4 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Både små och stora system är dynamiska, förändras ständigt (oftast omärkligt) och måste vidmakthållas hela tiden, fast de flesta inte reflekterar över att det är just vad de gör. Ungefär som upp- och nedåtrörelserna i ett cumulusmoln, fast jag beskriver samlande ”inåtkrafter”, som tampas mot upplösande ”utåtkrafter”. Ordning mot kaos, yang mot yin – och båda behövs, för så fungerar livet.

      Det lokalt förankrade är också system. Även i dessa måste makt koncentreras och utövas så att systemen fungerar bra och den dynamiska balansen vidmakthålls. Makt kan delegeras och bestå av flera kärnor, om det visar sig fungera bra. Det avgörande är om den ledning som har fått befogenhet att utöva makt kan generera mer ordning än kaos, värna och sprida kvalitet (i vid bemärkelse) och sätta systemets bästa före sina egenintressen.

      Den centralism som du syftar på är stelnad och död, inte något dynamiskt levande system. Men utan central maktkoncentration med starka motbalanserande krafter kan inte ett så väldigt system som en nation fungera. Vi hamnar på stamstadiet igen och nästan allt kvalitativt högtstående upplöses också när nationen upplöses.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Det enda jag vill ha från Stockholm är gränsskydd. Och det får jag inte.
        Den sista hälsosamma politiska församlingen i Sverige var socknen. Där de som besluten gällde och de som skulle dela social risk med varandra träffades varje vecka på kyrkbacken. Alla övriga system har lett oss dit där vi är idag.

        Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Centralismen är bara ett av många uttryck för totalitarismen, tanken att staten äger allt och har till uppgift att lägga sig i precis allt, som ett slags internimperialism: undersåtarna kan göra ungefär som de vill så länge kejsaren/staten inte är medveten om det, men vart han tittar, vart han går måste alla helt och hållet underordna sig. Därför rör vi oss i stim som försöker undkomma kejsarens/statens blick. Vi är slavar i ett stort reservat, fiskar i en stor sump. Och vi förslavar oss själva genom att tycka att totalitarismen är nödvändig, att alternativet är kaos, elände, ångest. Verktyget för detta är ideologierna — socialism och liberalism — som ger oss färdigkonstruerade rationaliseringar som hjälper oss att ersätta ångest med dumdryghet, ”trygghet” i utbyte mot slavstatus — trygghet i bemärkelsen avsaknad av ångest. Korkad trygghet i snigelstimmets våta famn.

      Gilla

  17. Hovs_klipphällar skriver:

    Ja, även jag har problem med artikelns abstrakta synsätt. För mig är det mer relevant att titta på vilka mentala föreställningar som dominerar i samhället, och konsekvenserna av detta.

    Det jag ser är att ett slags ny-marxistiskt vänsterperspektiv gjort sig allt bredare ända sedan 1960-talet.
    Man kan tala om ”Den långa marschen genom institutionerna” ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Antonio_Gramsci) med syfte på hur nyvänsterns fanatiska politruker successivt spred sig i både massmedia och den akademiska världen, och i stort sett tog över samhället helt enligt planen.

    Resultatet ser vi idag.

    Gillad av 2 personer

  18. Nisse i Hökarängen skriver:

    Varför pratar ni aldrig om Reinfeldt? Det är ju trots allt han som ligger bakom det här kaoset efter att ha gjort med MP om migrationen. Samme man stod också och utbrast ”öppna era hjärtan” inför valet 2014.
    Visst allt var väl förstås inte och fröjd innan han kom till makten, men det gick ändå att överleva jämfört med det tio senaste åren.

    Gillad av 1 person

  19. Axel skriver:

    Jag tror inte regeringen ser några problem med Sverige. Dom i regeringen tillhör ju nutidens Adel och dom umgås bara med likasinnade karriärister och ryggdunkare inom politikersfären.
    Undrar hur länge Löfven skulle klara sig helskinnad utan Säpo skyddet.
    En Säpo strejk skulle sitta fint.

    Gillad av 3 personer

  20. olle reimers skriver:

    Precis som MartinA säger ovan så fattas en dimension i Sixtens annrs helt utmärkta iakttagelse.

    Centralismen är den faktor som mest spär på det kaosartade. Ju mer centralism desto mer kaos således. Med centralismen i högsätet finns inget utrymme för den enskilde individen att påverka
    systemet på ett positivt sätt.

    Vill man slå an en positiv och konstruktiv ton handlar det alltså om att de enskilda människorna får mer makt och ansvar. Det förutsätter alltså att man fråntar centralmakten stora delar av dess -just det – makt.

    Ett framtida samhälle måste, för att kunna fungera, bygga på den enskildes insatser för att åstadkomma bra lösningar inom sjukvård, skola, energiförsörjning, lokal infrastruktur o.s.v. I annat fall ökas endast kaoset och leder så måningom till diktatur och gangstervälde.

    Gillad av 1 person

    • Sixten Johansson skriver:

      Centralism måste kombineras med starka motverkande krafter och några sådana finns inte i Sverige. Om sådana skulle finnas kan de ses som upplösande, tillfälligt kaosskapande, därför att dessa krafter i samverkan måste ha möjlighet att avsätta t ex en oduglig regering. Det avgörande är om centralismen är rigid och död eller fungerar i dynamisk balans, och om ledningen besitter kvalitet och ser till hela systemets bästa och om maktutövningen är funktionellt organiserad.

      Märk väl att den nuvarande regimen i praktiken har förlorat makten över stora delar av systemet och där råder redan kaos. Regimen mörkar detta genom att kompensoriskt fortsätta att piska sitt eget folk, men den besitter ingen ordnande kraft för systemet, trots centralismen och mediakontrollen. Eftersom regimen saknar både handlingskraft och ansvarighet återstår bara en enda utvecklingsväg (även om det kan ta ett antal år eller decennier): Fortsätta att plundra statskassan och försöka rädda sitt eget skinn. För nationen innebär detta kontinuerligt ökande kaos.

      Gillad av 2 personer

Lämna ett svar till Sixten Johansson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.