Enligt principen att repetition är inlärningens moder ska jag nu upprepa något som jag framfört tidigare och som framhålls med emfas i den studie, baserade på nyframtagen statistik från Brottsförebyggande rådet, om invandring och brottslighet som Stiftelsen Det Goda Samhället publicerade i början av juni.

Det tog ett år att göra studien eftersom det krävdes så mycket byråkrati. Till exempel var vi tvungna att gå till den statliga Etikprövningsnämnden för att söka forskningstillstånd. Tillstånd beviljades med minsta möjliga marginal av en etikjury på ett femtontal personer, de flesta akademiska forskare. Den stora minoritet som ville fälla projektet ansåg att studien var onödig, kanske rentav skadlig, eftersom den troligen skulle leda till främlingsfientlighet.

Och visst, det visar sig att invandrare i genomsnitt över alla brott och från alla ursprungsländer är dubbelt så kriminella som svenskar (vilket betyder personer födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar). Men det hade nästan alla på känn redan innan studien genomfördes. Ej heller förvånar det nog någon att invandrare från västländer och från Ostasien är snäppet mindre kriminella än svenskar samt att afrikaner är nästan tre gånger så brottsbenägna som svenskarna.

Den stora överraskningen var att det inte är invandrarna själva som uppvisar den största överrepresentationen gentemot svenskarna utan de sverigefödda barn till invandrare som har två utlandsfödda föräldrar. Fakta framgår av följande tabell. Studien gjordes över två perioder. (Om du undrar så avser Period 1 och 2 studier som tidigare gjorts av Brå och som på den här punkten inte är jämförbara med Det Goda Samhällets studie.) Den angivna siffra är en jämförelse med brottsligheten per capita bland svenskarna som definitionsmässigt givits värdet 1.

Detta resultat – att den mest brottsbenägna gruppen är barnen till två utlandsfödda föräldrar, således personer som sedan födelsen stått under den svenska välfärdsstatens kontroll och beskydd – är enligt min uppfattning sensationellt. Till Sverige kommer alltså folk med i genomsnitt förhöjd brottsbenägenhet jämfört med svenskarna men i stället för att deras barn ska bli mindre kriminella och mer lika svenskarna så går det åt andra hållet. Barnen blir mer kriminella än någon grupp utlandsfödda.

Ännu mer sensationellt är att dessa barns överrepresentativitet i brott ökar med tiden, från 2,6 under period 3 till 3,1 under period 4.

Jag har svårt att dra någon annan slutsats än att Sverige, trots all vår godhet och alla våra ädla avsikter, skapar brottslighet. Och det värsta av allt är att vi, nu när vi sedan någon månad tillbaka känner till detta faktum, inte uppmärksammar tillståndet och diskuterar det och börjar fundera på vad det är vi gör som är så fel. Politiken lufsar obekymrat på i sina gamla spår vilket bör väcka största möjliga oro hos medborgarna.