Gästskribent Lars Odlen: Hyresreglering – en idé som aldrig fungerar

Tidningen The Economist (20 juli, sidan 21): ”Rent control – a policy that never works”) menar att varje försök att reglera bostadsmarknaden ger kontraproduktiva resultat.

Sveriges beklämmande och permanenta bostadsbrist är en följd av den ”tillfälliga” hyresreglering, som började i all välmening 1917 då första världskriget drivit upp priserna på bränsle.

Statens inblandning ökade vartefter och vi fick en mängd inrättningar: Bostadsdepartement, Statens bostadslånefond, Statens byggnadslånebyrå, Bostadsstyrelsen, Bostadsdepartementet, Boverket, Statens bostadskreditnämnd med flera. Socialdemokraterna skapade också ett antal intresseorganisationer såsom HSB, Hyresgäströrelsen och fackförbund inom byggsektorn. Det kommunala planmonopolet kom 1931 och gav politikerna total kontroll över markanvändning. Inte ens östtyskarna lyckades bättre.

Låt oss jämföra Stockholm med Bryssel, en stad av ungefär samma storlek. Bryssel har aldrig haft någon bostadsbrist och politikerna har därför inte sett sig nödda att intervenera. I korthet kan man säga att Bryssels bostadsmarknad är i balans. Det finns alltid tusentals lägenheter och hus att köpa eller hyra (kolla www.immoweb.be). Priset för en lägenhet i Bryssel ligger på ca 30 000 kr/m2. Motsvarande för Stockholm är 75 000 kr/m2. Ta då med i beräkningen att i Belgien så köper man sin lägenhet på samma sätt som om man köpte en villa. Det finns därför inga dolda skulder i någon bostadsrättsförening, vilka lägenhetsinnehavaren betalar som månadsavgift. De boende sköter det gemensamma i huset genom en förening med en låg månatlig avgift (typ 500 kr). Det är därför oriktigt att jämföra priset på en bostadsrättslägenhet i Sverige, med en köpelägenhet i Europa.

Byggandet i Bryssel håller jämna steg med efterfrågan. Om priserna stiger över nybyggnadskostnaderna så byggs det nya bostäder. Ett av skälen till att det finns så många tillgängliga hyreslägenheter är att pensionen oftast betalas ut som ett engångsbelopp, vilket pensionären då gärna investerar i en lägenhet eller ett hus, för att få framtida skattefri hyresinkomst.

Det är uppenbart att den svenska bostadsmarknaden inte fungerar. Sverige har de högsta byggkostnaderna inom EU. Ändå byggs det för lite. Enligt Boverket behövs 700 000 nya bostäder i Sverige fram till år 2025. Hur kunde det bli så fel?

Sverige är ett av Europas mest glesbefolkade länder. Även våra storstäder är glesa jämfört med kontinenten (Stockholms storstadsområde har 2 597 invånare/km2, London 5 285 invånare/km2, Monaco 18 292 invånare/km2). Genom att omge Stockholm med en ring av grönområden och förbjuda strandnära bebyggelse (100 alternativt 300 m), har stenstadens naturliga tillväxt blockerats. Hade dagens strandskyddsbestämmelser tillämpats förr i tiden så hade det inte funnits ett enda hus i Gamla stan, ingen bebyggelse på Östermalm söder om Karlavägen, inget hus på Söders, Essingeöarnas eller Kungsholmens stränder. Hade grönområdena istället gjorts som kilar, som i Bryssel, så hade staden kunnat växa organiskt. Vi hade då fått en sammanhängande stad, istället för trist satellitbebyggelse på pendelavstånd, där det mesta av stadens kvaliteter saknas.

Avskaffa kommunernas planmonopol och låt de som äger mark sälja den som de behagar. En lantbrukare vill kanske sälja en bit mark för att få en tryggad ålderdom. Det kan han inte idag eftersom hans mark är klassad som jordbruksmark och därför inte får bebyggas. När ett markområde klassas om för bostadsbyggande är det bara de stora byggföretagen som kan åta sig uppdraget. De bygger storskaligt, trist och dyrt. Enklare för kommunerna kanske, men kan man lösa det i Belgien så borde det inte vara omöjligt i Sverige.

Byggmarknaden präglas av oligopol i alla led ifrån byggmaterialtillverkarna till byggföretagen och fackföreningarna. Tillämpa EUs konkurrensregler fullt ut och låt europeiska byggföretag konkurrera om uppdragen. Sälj mark i mindre ytor så att enskilda och små byggmästare kan bygga vackra, trevliga och varierande hus. Återigen en jämförelse med Bryssel där det finns få stora bostadskomplex, utan istället gathus med tre till fyra våningar med en bredd på sex till åtta meter och varierande fasader. Skälet är belgarnas förkärlek för ”pied-à-terre”, det vill säga en fot på marken, vilket betyder att man bygger sammanhängande fasadlinjer där varje hus har entré mot gatan och en trädgård på baksidan. Det ger vackra gaturum, god boendemiljö och en befolkningstäthet som ger tillräckligt underlag för kollektivtrafik och småaffärer. Ungefär så ser det ut i våra få gamla orörda stadskärnor, om ni någon gång undrar varför det är så mysigt där. Fast som Gamla stan eller Östermalm i Stockholm får man inte bygga idag (utryckningsfordons framkomlighet, grönytor med mera).

Förenkla byggreglerna och behåll bara sådant som är absolut nödvändigt, såsom säkerhet och energiförbrukning. Visst kommer det också att byggas skräphus, men om folk får välja så blir de inte sålda eller uthyrda. Det finns bilmodeller som inte säljs i Sverige eftersom konsumenterna
anser att de har för låg kvalitet. Det har inte behövts någon statlig styrning för att ordna detta.

Ta bort alla prisregleringar och statliga inblandningar på kreditmarknaden. Låt lägenhetsinnehavarna äga sin lägenhet med lagfart på samma sätt som om de hade köpt en villa (så det inte finns dolda skulder). Äger du lägenhet eller hus skall du skattefritt kunna hyra ut. Ta bort strandskyddsbestämmelserna och låt de lokala byggnadsnämnderna bestämma om människor eller grodor är viktigast just där.

Det säger sig självt att det är svårt att ändra en obalans som fortgått i hundra år. Vissa kommer att vinna och andra att förlora, men på sikt vinner vi alla, eftersom vi kan få ett stort utbud av bra bostäder till rimliga priser. Räkna med att fackförbunden bråkar när målaren inte längre tjänar mer än en sjuksköterska. De stora byggbolagen får lära sig av konkurrenterna på kontinenten. Kan man där, så kan vi här.

Det viktiga är att kursen läggs ut och att politikerna sedan inte ändrar i regelverket. Bostaden är en stor investering och därför behövs långsiktig stabilitet. Det skall finnas tydliga milstolpar, till exempel att Sverige år 2025 skall ha byggkostnader på EUs genomsnittsnivå (idag är vi 60 procent dyrare).

Lars Odlen är ingenjör och företagare. Nyligen hemflyttad efter 30 år i Belgien och Italien. Häpen, förtjusad och förfärad över det Sverige han möter.

45 reaktioner på ”Gästskribent Lars Odlen: Hyresreglering – en idé som aldrig fungerar

  1. V for Vendetta skriver:

    Jag skulle vilja veta hur den nyss hemkomne ingenjören ser på det faktum de flesta som behöver en bostad inte kan betala för den med egna medel? Vad gör det för bostadsmarknaden? Vem vill satsa på fastigheter och hyra ut dem till vår nya adel när man vet att slitaget på fastigheten i så fall blir fem gånger högre än normalt? Marknaden blir alltså mycket osäker med tanke på att hyran för de boende skall oftast betalas med allmänna medel vilka just nu har en tendens att brinna upp längs vägen samt att mervärdet på fastigheten sjunker lavinartat då de nya hyresgästerna flyttat in.

    Gillad av 6 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Även om ingenjören själv inte svarar så har jag ett svar. Du hyr bara ut till folk som kan betala med egna medel. Kreditupplysning t.ex. fungerar i de flesta fall. Samt bra kontrakt. De som inte kan betala för sig får bo någon annan stans. Finns ingen annanstans? Tja då får de väl bo på gatan tills de skickas dit där de kom ifrån.

      Gillad av 5 personer

      • V for Vendetta skriver:

        Om det skulle vara som du säger Solen så skulle bostadsmarknaden inte vara i behov av nya bostäder. Vem tror du betalar boendena i Tensta, Hammarkullen och rätt några liknande områden? Skulle dessa människor förpassas till gatan så skulle helt plötsligt fastighetsägarna börja tävla med varandra om lägre hyror.

        Gillad av 4 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Du har rätt. Vi behöver inte särdeles många nya bostäder i Sverige. Utan immigration och givet att svenska kvinnor inte föder 2,1 barn i snitt så har vi en konstant eller minskande befolkning. Utan behov av nya bostäder så faller bostadsbyggarbranschen ihop som en taskig sufflé. Så visst skulle hyrorna anpassas efter behovet. Alternativt staten (socialisterna) börjar riva befintliga hus igen ungefär som man gjorde för 20 år sedan. För att hålla hyrorna uppe.

        Gillad av 1 person

  2. Weasel skriver:

    När Palme var statsminister fick min arbetskamrat en lägenhet i Märsta efter ca en dag i bostadskön.
    Idag är det ca 7 års kötid för en lägenhet i samma område.
    Om nu bostadsköerna beror på ”regleringar” borde väl detta betyda att det var mindre regleringar när palme var statsminister…?
    🙄

    Gilla

    • Stefan Hill skriver:

      Nej
      På Palmes tid var problemet att man byggt för mycket och för dyrt. Lösningen var massiva subventioner så att folk skulle ha råd att boom nybyggda lägenheter.

      1990 insåg regeringen att fortsatta bostadssubventioner skulle leda till statsbankrutt varför de avskaffades.

      Gillad av 3 personer

      • Weasel skriver:

        Bostäder och bostadsområden blir vad de boende gör dom till , uppstigersolen.

        Låt invånarna i Rosengård byta plats med invånarna i Vaxholm så kommer Vaxholm bli ett förfärligt område medan Rosengård kommer att bli åtminstone skapligt gemytligt.

        Min poäng var i alla fall att det inte är ”regletringar” i sig som skapar bostadsbrist.
        Du kan ha en miljon regleringar på hyresmarknaden. Det blir ändå inte en millimeter bostadsbrist så länge som man ger fan i att öka befolkningen år efter år efter år.
        Och vice versa ;
        Om man envisas med att ta emot 100.000 ”nyanlända” varje år så får man bostadsbrist även om man avreglerar bostadsmarknaden till 100 %.

        Gillad av 2 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Till Weasel Inte helt sant. På femti och sextitalet så ökade inte Sveriges befolkning så mycket. Däremot så flyttade folk från ”landet” till städer. Då uppstod en rejäl bostadsbrist i städerna. Eftersom bostadsmarknaden bestod av en stor mängd reglerade hyresbostäder så uppstod denna brist. Denna ”löstes” med miljonprogrammet. Visst var lägenheterna OK. Rinnande vatten, centralvärme m.m. men områdena var inte roliga. Så fort folk kunde flytta därifrån så gjorde dom det. Då blev regeringar av alla schatteringar ”tvungna” att fylla dessa områden med en spännande multikulturell mix. Resultatet ser vi nu.

        Gilla

  3. Bo Svensson skriver:

    ”Det viktiga är att kursen läggs ut och att politikerna sedan inte ändrar i regelverket.”

    Då måste regelverket vara oklanderligt om det sedan inte får ifrågasättas.

    Då är det grundskatter som gäller. – Istället för strandskydd och restriktioner för byggandet i skyddsvärd miljö, är det de högre kostnaden för att ta plats där som används för att begränsa exploateringen: Man gör vad man vill och betalar vad det kostar. – Och skyddet av kulturminnesvärd bebyggelse består i att man bjuder på en del av dessa grundskatter som alltså är en markanvändningsavgift relaterad till graden av exploatering.

    En kommun som investerar i infrastruktur och genom god planering ordnar trivsam miljö, vill ju då intäkter i proportion till hur bra de sköter sig, för att kunna fortsätta investera. – Det kan de få, om kommunalskatren kan tas ut som en markanvändingsavgift och de sedan i sin tur får betala för kommunen eller för sina tätorter som helhet.

    Gilla

  4. brrr skriver:

    Hyresreglering är möjligen inte vårt problem just nu? Vi har alla våra ”hang-ups” och min är definitivt inte hyresregleringarnas vara eller icke vara, utan att få några hundra tusen lägenheter tömda.

    Gillad av 9 personer

  5. Christer H skriver:

    Tack Lars Odlén för att du sätter kniven i en helig ko.
    Dagens situation på bostadsmarknaden är ett klockrent
    exempel på vad som händer när socialismen/vänstern
    får råda över marknaden.
    Alla blir förlorare.

    1. Villaägarna livegna av överstora lån.
    2. Bostadsrättsinnehavarna betalar som om de ägde sin bostad och mer än så eftersom
    de också får betala för föreningens lån plus överpris på nyttjanderätten till bostadsrätten.
    3. Hyresmarknaden fullständigt fastlåst vilket hindrar folks rörlighet och hindrar näringslivets
    utveckling,

    Dagens absurda och skadliga situation på bostadsmarknaden måste brytas.
    Gör inte politikerna det så får vi se till att byta folkets företrädare.

    Gillad av 4 personer

  6. Aha skriver:

    Intressant. Skäl finns verkligen för att undersöka en annan bostadspolitik.

    Att vi har byggkostnader som är 60% högre än Europa i övrigt är märkvärdigt irriterande.
    Hushållens viktigaste investering, bostaden är alltså så mycket dyrare i Sverige.
    5 milj kr för lägenheten i Stockholm betyder 3,125 milj kr i Bryssel.
    Hörde på TV att av dessa 5 milj kr så tog kommunen 1 milj kr i markavgift (Djurgårdsstaden i Stockholm). Kommunerna är alltså i sin iver att få in intäkter en del i de höga bostadskostnaderna.

    Gillad av 1 person

    • uppstigersolen skriver:

      Mja markavgift är väl inte rätt ord. Försäljningspris heter det. Äger kommunen marken så tror jag att alla kommuninnevånare vill att den säljs till högstbjudande. Säljs den till underpris finns ju risken att ”byggaren” inte bygger utan istället säljer den vidare. Med förtjänst. Sen att priset är högt beror ju på mängder av orsaker varav artikelförfattaren belyst några.

      Gilla

      • Aha skriver:

        Ett hus med 20 lägenheter inbringar 20 milj kr till Stockholm. Om vatten, värme och avloppsanslutning kostar 2 milj för huset betyder det att kommunen pungslår 20 familjer på 18 milj kr.

        Gilla

  7. Lars-Olof Svensson skriver:

    Hyresregleringen är en bra affär för privata hyresvärdar. De har lägre kostnader än allmännyttan och bruksvärdessystemet garanterar dem en högre hyra överallt utom i a-lägen än som marknaden aldrig skulle betala om fri hyresättning gällde – och en fungerande konkurrens på byggmarknaden. Det är därför allmännyttans bestånd från miljonprogrammet har varit så eftertraktade av privata värdar.

    Gilla

  8. malmobon skriver:

    Kollektivavtal är väl den stora boven. I Malmö byggs det för fullt, och det är de stora byggbolagen som får alla samhällskontrakt.
    Oftast håller inte kalkylen. Dessa bolag använder sig av underleverantörer som är utländska.
    Kan oftast inte språket.

    Något är som ovan sagt snett i Sverige. Borde vara fler utländska byggbolag som kan räkna på offerter.

    Gillad av 2 personer

  9. Tina skriver:

    Strandskydd är inte på skoj eller djävulskap. Det behövs för biologisk mångfald. Herrar ingenjörer tenderar att förbise detta.

    Gilla

    • Eva Danielsson skriver:

      Tina
      Då får kommunerna värna om miljön, både stränder och annan mark och folk får bli lokalpolitiskt aktiva, vilket skulle vitalisera demokratin och lokal samhörighet. Och tänk att kunna slippa statliga stelbenta regler och lagar och ett maktfullkomligt och hårresande dyrt lantmäteri förhoppningsvis. Slopa länsstyrelserna. Den privata äganderätten är för övrigt en av grundbultarna för demokrati och frihet och välståndsutveckling.

      Gillad av 1 person

    • Mitt vykort skriver:

      Herr ingenjör (det är en herre) skall förstöra ett helt naturreservat där jag bor genom att bygga en gigantisk jordvall rakt igenom alltihopa för att förhindra en möjlig liten översvämning som ingen någonsin sett och som möjligen skulle ge lite fukt, i ett hus. Naturreservat och biologisk mångfald eller åtgärder mot den så kallade koldioxiden, hur skall du ha det Tina?

      Det är många herrar ingenjörer som nu sabbar biologisk mångfald (som majs och sockerrörsodling i Amazonas) för ”klimatets” skull.

      Sådana vänsterpersoner som dig Tina brukar ju alltid tycka att man skall göra ”både och”. Det går inte så klart, jordvall eller inte? Nå?

      Gillad av 3 personer

  10. Niklas R skriver:

    Om Sverige repatrierar alla de som fått asyl på felaktiga grunder (falsk ID, ingen ID, påhittade historier, etc) från år 2000 samt deras anhöriga. Då skulle det inte finnas någon bostadsbrist i Sverige.
    I mitten av 90-talet var det inga problem att hitta en bostad i Sverige för någon som ville flytta. Att hitta en lägenhet tog kanske en vecka till en månad.

    Sedan ändrades något. Folk började låna hyfsat billigt för att kunna köpa sina bostadsrätter eller hus. Detta drev upp den privata låneskulden och en bubbla började synas.
    När sedan krisen slog till 2008 trodde många att den skulle brista, men regeringen såg till att räntan sänktes och lånefesten kunde fortsätta. Många med kapital började spekulera i fastigheter, köpa och sälja villor för lånade pengar.
    När krisen bedarrat och högkonjunkturen började ta fart skulle Riksbanken egentligen höjt räntan, men nu var bostadsbubblan gigantisk. För att undvika ännu en kollaps börjar regeringen att fylla på med mängder av utlänningar som måste ha bostäder, pengar, mat, med mera.
    Man skapar helt enkelt en artificiell bostadsbrist genom att öka mängden bostadslösa på marknaden. Detta lättar inte trycket på bostadsbubblan det skruvar upp den ännu mer. MEN det löser det tillfälliga problemet, de med stora bolån kommer inte att stå på gatan utan det uppblåsta värdet på hemmet blir bevarat. En villa som egentligen är värderad till tre miljoner blir, på grund av det artificiella trycket värderad till fyra, fem miljoner.

    Nu går vi in i en lågkonjunktur, utan att Riksbanken har ett räntevapen att använda för att få fart på ekonomin. Vi har även en stor överbefolkning som består av utlänningar som endast är tärande på vår ekonomi och vi har en gigantisk bostadsbrist på grund av alla utlänningar som regeringen släppt in i landet.

    Sverige måste gå igenom ett stålbad. Det absolut bästa och smidigaste stålbadet för Sverige är att reversera den gigantiska massinvandring av utlänningar som kommit hit. Med en migrationsrevision kan alla utlänningar som fått PUT och medborgarskap på falska grunder repatrieras.
    Vi kan även ändra lagen så att vi uppfyller våra skyldigheter i enlighet med Flyktingkonventionen, flyktingar (aka kvotflyktingar) ska ha samma rättigheter som medborgarna vad det gäller arbete, bostad och förmåner. Men övriga, vilket är majoriteten av alla som ansökt, som fått asyl har fått det, inte som riktig flykting utan övrigt skyddssökande.
    Denna status ändrar vi så att den blir likvärdig med en person som har arbetstillstånd i landet. De får med andra ord inte längre några bidrag. De får rätt att jobba i Sverige men de får inte bostadsbidrag, försörjningsstöd, barnbidrag, gratis sjukvård, etc. Däremot får deras barn fortfarande rätt att gå i skola och föräldrarna får rätt att jobba, betala skatt och försörja sig.

    Detta innebär rent praktiskt att vår försörjningsbörda går från runt två miljoner till lite drygt 100 000 människor.
    Samt att denna ändring motiverar alla som kan ha ett bättre liv i sitt hemland nu helt enkelt packar ihop och åker hem. Stängs kranen av går man därifrån.

    Med dessa ändringar kan vi enkelt frigöra runt 400 000 bostäder i landet. Primärt runt våra storstäder. Det är en massa bostäder och detta skulle stabilisera bostadsmarknaden rejält.

    Det skulle också innebära att många som spekulerat och köpt hus till överpris nu står med svarte petter. Men i det stora hela är detta inte ett problem för gemene svensk.

    Gillad av 6 personer

    • pllay skriver:

      För att få motivation för de åtgärder du föreslår krävs en markant standardsänkning, troligen verklig nöd med svält och köld, något vi naturligtvis går mot med nuvarande politik.
      Men… vad återstår då av vår kultur?
      Den som bottnar i den Lutherska protestantismen, ömsesidigt beroende, tillit och ärlighet.
      Som jag ser det har Mona Sahlin fullkomligt rätt, det Sverige vi minns kan aldrig komma tillbaka.
      Kärnan i vår kultur är redan förstörd i och med att flera generation svenskar och alla immigranter uppfostrats med andra, ofta motsatta, värderingar än de som format svensk kultur.

      Gillad av 2 personer

      • Bo Svensson skriver:

        I vårt klimat är det bara högpresterande som klarar sig och de som lever på deras välvilja. – I takt med att välviljan dämpas, blir repatrieringen spontan.

        Gillad av 1 person

      • Niklas R skriver:

        Får de inga pengar åker de hem.
        De som vägrar skickas hem. Eftersom majoriteten av länderna de kommer ifrån är mer intresserade av att ha goda förbindelser med oss, på grund av bistånd eller visum, så använder vi detta som förhandlingsmedel. Ta emot era medborgare eller vi drar in biståndet och/eller visumen för era medborgare.

        Vi kan även höja återvändarbidraget för att motivera dem att återvända frivilligt.

        Gillad av 3 personer

  11. H Portell skriver:

    Att lyssna på återinflyttade, från något så när som vårt land liknande länder, ger opåverkade synpunkter väl värda att överväga. Jag har under några tillfällen haft anledning att bo i Belgien och Frankrike. I Belgien ( Bryssel) hyrde vi en äldre lägenhet med alla moderniteter och som jag minns efter ha föreslagits 5 projekt. Mäklaren meddelade att vid tillfället fanns i Bryssel ca 800 bostäder som sökte sin hyresgäst. Under del av åttiotalet hyrde vi först en villa i Paris utkanter och sedan vi tröttnat på in/ut åkandet till Paris hyrde vi en lägenhet i Paris 17e. Likheten med upplåtandet av lägenheterna i Bryssel och Paris var att de vi föreslogs och avtalade med alltid var privatpersoner som ägde och levde på hyresintäkter eller att dessa ansågs som ränta på investering. Inga egenägda lägenheter var i någon form av bostadsrättsförening. Jämfört med Sverige så kan man här naturligtvis investera i sk ägarlägenheter men dessa är få. Problemet med privatuthyrning är brf systemet där det är satt i system att inte se lägenheten som investering utan tvingande eget boende utan fri förfoganderätt. Gör en lag som gör det möjligt för den brf som vill konvertera till direktägande. Släpp loss alla varande och kommande flerbostadshus till ägarlägenhetshus och en stor del av hyresmarknaden kommer att tillföras en mängd privata alternativ. Tror jag.
    Ha en bra dag.

    Gillad av 2 personer

  12. Elof H skriver:

    Jag är helt för marknadshyror men det är viktigt att förstå att bostadsbristen i Sverige är till 100% är driven av invandringen. På 90-talet fanns det tiotusentals outhyrda lägenheter i våra storstäder, även i helt ok lägen. I övriga landet var det knappt någon som kunde ens föreställa sig ett läge med bostadsbrist. Förutsättningen för att den enorma invandring vi haft har varit tillgången till stora mängder lediga bostäder. Man kan säga att orsaken till invandringen var miljonprogrammet. Tyvärr har invandringen fortsatt och eskalerat trots att vi numera har bostadsbrist. Räknar man med 30.000 kr/m2 och 25 kvadratmeter per person så kostar bostad till en enda immigrant 750.000 kr. Lägg till kanske lika mycket i investering i ny samhällsinfrastruktur (skolor, sjukvård, äldrevård, va-nät, elnät osv.). Detta är kostnader som vi inte hade tidigare då det fanns lediga bostäder och viss överkapacitet i infrastrukturen.

    Gillad av 1 person

  13. Magnus Rosensparr skriver:

    Mycket matnyttig krönika om hyresreglering och bostadspolitik. En formulering om annat väckte också berättigat intresse:

    ”Ett av skälen till att det finns så många tillgängliga hyreslägenheter är att pensionen oftast betalas ut som ett engångsbelopp, vilket pensionären då gärna investerar i en lägenhet eller ett hus, för att få framtida skattefri hyresinkomst.”

    Det skulle vara mycket intressant att få taga del av detta pensionssystem? Hoppas DGS kan bidraga härvidlag.

    Gilla

  14. Lars Odlen skriver:

    Genmäle från författaren
    I ljuset av nyfunna svenska fenomen, ville jag visa på alternativ till den havererade svenska bostadspolitiken. Dessutom försökte jag analysera bakomliggande orsaker och slutligen föreslå möjliga lösningar.
    Därför är det beklämmande att många kommentatorer ser möjligheten att svinga sin favoritlans, med det enkla (och enfaldiga) budskapet ”Släng ut dem”, såsom om detta Alexanderhugg skulle lösa allt som är fel i Sverige. Snälla ni, förstör inte en balabserad debatt med er enfald.
    Det påpekades att miljonprogrammen skapade invandringen. I viss mån stämmer det, t.ex. i Malmö, men frågan kvarstår ändå: varför skapades miljonprogrammen? Mitt svar skulle vara att det var ett storskaligt försök att komma tillrätta med de obalanser bostadspolitiken genrerat. Av bland annat detta skäl är bostadspolitik extremt viktig för våra städers utveckling. Turisterna går omkring i gamla stan i Stockholm, men inte i förorten. Kan det måhända bero på arkitektur och utbudsmångfald?
    En klok läsare ville veta mer om hur det belgiska pensionssystemet fungerar. Det är mycket enkelt. All intjänad pension, förutom den statliga grundpensionen, utbetales som en klumpsumma när du fyller 65. De flesta vill investera för långsiktig avkastning och då är lägenhet eller hus en bra placering.
    Men detta är en annan diskussion, precis som den om invandring. Skriv själv en artikel och skapa en konstruktiv debatt.
    Bästa hälsningar
    Lars Odlen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.