Bitte Assarmo: Äkta vänskap tål till och med en Brexit

Bitte Assarmo

Bitte Assarmo

Eftersom jag inte har tillstymmelse till flygskam trotsade jag rådande konsensus och besökte London med omnejd ett par dagar i sommarvärmen. Mikrobryggd öl i goda vänners lag och livliga diskussioner om Brexit och sakernas tillstånd hörde till det som stod på schemat.

Jag har många vänner runt om i Storbritannien, folk från olika samhällsklasser, med olika livsåskådning och olika politiska åsikter. Det kanske låter märkligt för vissa i dagens hyperpolariserade värld att man faktiskt kan ha vänner som inte tycker exakt likadant som man själv om exakt allt, men det kan man faktiskt. Det fanns ju en tid när man lärde känna folk i verkliga livet, och inte sökte sig till likasinnade på snäva internetforum. Och om man har kärt känna någon förutsättningslöst och kommit fram till att man båda gillar samma fotbollslag, tycker att Pulp Fiction borde ha fått 1994 års Oscar för bästa film istället för Forrest Gump, föredrar en medium rare köttbit framför sjötunga eller vad det nu kan vara, då blir det inte lika lätt enkelt att hata personen ifråga bara för att han eller hon röstar på ett annat parti än man själv eller tycker något annat om EU.

Min engelske vän Matt ägnar större delen av sitt liv åt att rädda utslitna rid- och travhästar och ge dem en fin sista tid i livet. Han är också självutnämnd munk, med en i högsta grad hemsnickrad religiös tro, och menar att ett England utanför EU per automatik kommer att bli en så kallad failed state – en kollapsad stat – om den inte redan är det. Jag tror inte att han skämtade när han sa att ölen han svepte var en gravöl över det förfärande att Boris Johnson blivit landets nye premiärminister.

Hans bäste vän Kevin är hans motsats i det mesta. Han är gift och skild tre gånger, med fyra numera vuxna barn, och bor i centrala London där han jobbar som taxiförare. EU är han dödstrött på – han ser unionen som federalistisk och förtryckande och bryr sig inte ett dugg om ifall det blir en mjuk eller hård Brexit, bara han slipper vara med. Och Matts gravöl blev Kevins glädjeskål.

Att diskussionerna blir livliga, till och med hetsiga, när Matt och Kevin ses är alltså inte att undra på. Men de hatar inte varandra. De kallar inte varandra för ”lågpannade” eller ”fascister” eller vad det nu kan vara, bara för att de röstade på olika sidor i folkomröstningen om EU. Deras vänskap inleddes för många år sen, långt innan folk började härja på sociala medier, och en sådan vänskap tål till och med Brexit. I alla fall om man bjuder till lite. Och det gör de, båda två.

Det är därför den verkliga världen är så befriande. Därför att det krävs mer eftertanke och mer ansträngning än det krävs för att sitta och hamra fram 140 tecken på Twitter. De överdrivna epitet som blivit de sociala mediernas och kommentarsfältens signum använder vi inte särskilt ofta verkliga livet. Det behövs en skyddande skärm, kanske rentav ett alias, för att folk ska våga spy galla över oliktänkande.

På sociala medier är Brexit ett rött skynke, som tycks väcka de lägsta instinkterna hos människor – inte minst hos svenskar. Och jo, det är generellt remainsympatisörerna som är värst, av den enkla anledningen att det på något sätt anses vara ”rätt” att stanna kvar i EU och ”fel” att vilja gå ur. Därför är det fritt fram att idiotförklara den dryga halva av den brittiska befolkningen som röstade för ett utträde ur EU, och det tycks till och med vara accepterat att antyda att de är något slags fascister. Men det är inte särskilt längesen vi själva hade en diskussion om huruvida vi alls skulle gå med och då var tongångarna något annorlunda. En god vän, med hemvist i Moderaterna, minns tydligt hur han själv blev kallad fascist för att han var för ett medlemskap.

Så mycket kan det alltså svänga på relativt kort tid. Men då, när vi själva röstade om medlemskap, fanns det fortfarande en diskussion. Ett samtal. Men med allt fler människor som lever livet på sociala medier, i snäva åsiktsbaserade små grupper, istället för att ta sig tid att lära känna människor på riktigt börjar samtalen dö ut. Och vad får vi istället? Hätsk polarisering, från högsta ort ner till gräsrötterna. Men så behöver det inte vara. Det är mina vänner Matt och Kevin två alldeles ypperligt levande – och livliga – bevis för.

31 reaktioner på ”Bitte Assarmo: Äkta vänskap tål till och med en Brexit

  1. Christer L skriver:

    Så här tänkte jag för ett par år sedan: Problemet är socialdemokratin. Den är en opposition som tog makten för snart hundra år sedan men som aldrig har lyckats bedriva annat än oppositionspolitik. Istället för att ta ansvar har socialdemokratin skyllt misslyckandena på de makter (strukturer) man opponerar emot. Sålunda ter sig de socialdemokratiska väljarna uppfostrade att tro på en kamp emot högerkrafterna som universalförklaring och jag höll på att säga libido. Så driver man nu invandringspolitiken i termer av motstånd mot en hotande högerextremism och än värre. Inte för att det konkret har med saken att göra utan för att det är konsekvent med berättelsen om motståndet.

    Men nu tänker jag att det hela liknar ett nervöst sammanbrott, eller på modernt språk utbrändhet, utmattningssyndrom. En enkel sökning på detta begrepp på Google ger exempelvis: ”Ett varningstecken är att de kognitiva förmågorna påverkas när stressen blir för stor. Då försämras sådant som har att göra med tänkande, minne, inlärning, beslutsfattande och koncentration. ” (Arbetsliv: Margareta Edling)

    En sak till är lögnaktigheten, som inom vården kallas förnekelse. Även förnekelse av vänskap och respekt för andras uppfattningar. Stressen på socialdemokratin kan nu anses så stor, symtomen så akuta och kraftiga och konsekvenserna så digra, att frågan om tvingande åtgärder bör diskuteras på största allvar.

    Gillad av 8 personer

  2. Staffan W skriver:

    Hatet mot Trump i USA bland mer ”liberala” går inte att diskutera eller ha synpunkter på, tyvärr. Endast allmänt att t ex handelsbalansen med Kina borde ha diskuterats redan för många år sedan. Klimatfrågan är också svår att diskutera, t o m med riktigt gamla vänner i England och USA. Brexit brukar jag bara säga att ”vi får se om 10 år”. Det finns riklilgt med problem inom EU också…

    Gillad av 2 personer

  3. Svenge skriver:

    Men Bitte! Var det då inte PW i DN, när han deklarerade att de skulle driva ”agendajournalistik”, som har lett till ett djupt dike mellan ”de goda” och ”de onda”. Det var då jag upptäckte att jag tillhör ”de onda”. DN var inte längre den liberala tidning som jag växt upp med sedan 1940.

    Gillad av 2 personer

  4. Lars Bernhoff skriver:

    Klokt inlägg som lyfter fram att det är extremt viktigt att kunna behålla dialogen mellan olika åsikter. Att detta misslyckas i flera kretsar är olyckligt och något som vi borde värna.

    Bitte lyfter fram det toleranta privata umgängesformer som är önskvärda men uppenbart inte självklara. Det borde även spridas till de sociala plattformarna där många inte vågar/vill uppträda i eget namn. Det är ett tecken på att en ändring borde eftersträvas. Debatter bygger på att det finns olika åsikter, i början stora men efter dialog kanske något mindre men förhoppningsvis med ökad respekt för de olika ståndpunkterna.

    Gillad av 2 personer

  5. Aha skriver:

    Löfven och kompani brukar ofta beskylla SD och invandringskritiker för att splittra Sverige. Hellre sopa saker under mattorna än att irritera invandrare (och Islam-troende) är taktiken. Så säger en man om kritikerna vars rörelses innersta väsen tillsammans med övrig vänster är att skrika och polarisera mot sina motståndare; att kalla dem för nazister, fascister, rasister, främlingsfientliga, annat förglömt. Skrikvänstern har nu agerat i ett halvsekel, -68:orna kan ses som startskottet i modern tid, Palme gick i täten.

    Kommer de att bättra sig, att sträva efter en nyanserad retorik? Nä, för då måste de argumentera utifrån fakta. Verkligheten är inte riktigt på deras sida. Skrikvänstern kommer m.a.o. att fortsätta skrika. Borgerligheten måste förhålla sig till detta och det förhållandet borde vara; skrik tillbaka. Kalla dem knäppskallar när de kallar folk för främlingsfientliga. Vilka är fientliga till främlingar? Människans väsen är att omfamna främlingar med intresse. Kalla dem för oförskämda rödgardister som omfamnat bl.a. Mao och Pol Pot när de beskyller folk för att vara nazister. Kalla dem för rasister när de ogenerat vräker ut sitt hat mot den vita rasens ena halva: den vita mannen. Kalla dem rasister när de tycker det är okay att hetsa mot svenskarna. Så där bör borgerligheten hålla på.

    Det behövs helt enkelt en Trump med förmåga att gå till attack, att skrika tillbaka.

    Gillad av 8 personer

    • rockyman skriver:

      Trump stödas huvudsakligen av väljare som har en traditionellt grundad uppfattning om att staten har svikit befolkningen genom att ledarna inte hållit sina löften och politiker på alla nivåer är oförmögna att upprätta ett samhälle som är rättvist.

      Gilla

  6. Stefan Sewall skriver:

    Vid svenska EU-inträdesomröstningen var jag för EU-medlemsskap och märkte att media var mot. Socialdemokrater och V och deras journalistvapendragare var tydligt mot EU. Jag som moderat ville att vi skulle vara med i handelsunionen/tjänsteunionen, för tullfrihet och för att kunna jobba i EU.
    En viktig faktor var skatterna. Om vi hade fri rörlighet av tjänster och inte var en helt eget slutet akvarium så kunde sossarna inte ha kvar världens högsta skatter på jobb och kapital. Då kunde sossarna inte bestämma totalt över svenskarnas ekonomi längre. Om man kunde jobba utomlands tvingades de anpassa skatterna till de andra EU-länderna. Räntorna kunde sänkas. Om vi hade haft Euro från början hade vi anslutit vid kursen 7,20 kr/Euro.
    Som moderat ville jag detta för att hindra sossarna från att trycka ned oss med skatter.
    Räntorna var också mkt höga före EU, och sjönk välgörande efter EU inträdet.

    Men då var motståndet starkt mot EU från vänstern, troligen av just de skälen. De ville ha kvar järnkontrollen och total beskattningsmakt över svenskarna.
    Man märkte att SVT-gänget då var mot EU och var misstänksamt mot utländsk påverkan som kunde hota socialismen i Sverige.

    Vad jag inte hade räknat med var Schengen med passfrihet och social turism och en våg av utomeuropeiska migranter med militanta järnåldersreligioner i sådan omfattning att våra länder på allvar hotas. Jag var mot Schengen från början. Pass ska man visa och skurkar ska hittas vid gränserna.

    Då var det paradoxalt nog tvärtom. Vänstern är inkonsekvent. Nu är man suspekt om man vill ha en viss nationell självständighet och t.o.m. det självklara; att skydda landet fysiskt.

    Gillad av 2 personer

  7. Rikard skriver:

    Hej.

    Problemet som infinner sig är att i svensk kontext betyder ”att upprätthålla en dialog”, ”respektera olika åsikter”, med mera endast en sak: att du skall underkasta dig och åtlyda det regimen säger är rätt just nu.

    Vi kan ta ett par exempel:
    A-”Invandringen blir lönsam på sikt, och integrationen fungerar väl.”
    B-”För det fösta är invandringen helt olönsam, det har bevisats om och om igen och var uppenbart redan på åttiotalet, för det andra sker i princip ingen som helst integration och för det tredje betyder integration ömsesidig anpassning så vad i somalisk/afghansk/arabisk-muslimsk kultur är det du vill anpassa dig till?”
    A-”Rasist! Hur uttrycker du dig? Sådär kan man inte säga, det gynnar mörka krafter!”

    Enligt regimtroende svenskar är det B som gör fel i exemplet.

    A-”Trump är rysk agent och fuskade sig till presidentposten!”
    B-”Hur vet du det?”
    A-”Jamen de utreder ju honom hela tiden, det skulle man ju inte göra utan bevis?!”
    B-”Så om jag polisanmäler dig och du blir utredd så är du därmed skyldig till brott, är det så logiken ser ut?”
    A-”Håll inte på och gör dig till, du vet vad jag menar!”
    B-”Nej, tydligen inte. Förklara är du snäll. Nämn ett enda bevis på vad du hävdade så skall jag ge med mig.”
    A-”Jamen de säger ju det på TV hela tiden!”

    A har rätt, enligt svensk diskurs.

    Själva åsikterna som används i exemplen är mindre relevanta – man hade lika gärna kunnat kasta om beteendet. Svenskar utgår från att det finns [En Rätt] åsikt, istället för som britter utgå från sin egen åsikt. Vilken [Åsikt] som är [Rätt] avgörs av regimen i vilken media ingår och alltid ingått. Trätor handlar om grader (”Hur mycket av svenskarnas medel skall ges till negrer i Afrika?”) istället för art och natur (”Svenska medel skall inte ges bort till negrer i Afrika.”); ett av de tydligaste exemplen är den totala bristen på politisk debatt före internet om politikerpartiet självt inte initierade debatt som ett led i sin interna maktkamp; kärnkraften, löntagarfonderna, ATP, med mera och här är samtliga partier före SD:s intåg medskyldiga. Folkets röster och verklig fri och öppen debatt som i Italien eller Grekland har aldrig förts då Sverige saknar tradition av åsikts- och yttrandefrihet; konsensus och likriktning är vår kulturella norm sedan statskyrkans införande (något som för sin tid var väldigt praktiskt för kungen och alla krälande klättrare kring kungamakten).

    Det är den skillnaden du noterar, tror jag, när du lyssnar på britters debatt. De har en tradition av fritt tal åtminstone sedan Danelagen.

    Det har inte vi. En förutsättning för att vara sanningssägare i Sverige är att du antingen är regimtrogen eller kan ignoreras; svenskar vill inte veta att verkligheten är som den är, inte som de anser den borde skola vara.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 7 personer

    • Stefan Sewall skriver:

      Du har helt rätt.
      Sverige är freds- och konsensusskadat. Ett knäppland utan yttrande- och diskussionsfrihet.
      Då är det så kul att påtala de paradoxala omkastningarna genom tiderna.
      1994 var vänstern mot EU med samma avsmak för anhängare som de nu är för EU med avsmak och förakt för motståndare till medlemsskapet.
      Jag bara väntar på vänsterns kommande vurm för kärnkraft, när de till slut fattar att det är enda lösningen, och då kunna jämföra med deras hat mot kärnkraft 1979.
      Jag brukar ha på fransk TV med många kanaler med nyheter, kommentarer och diskussioner. Så annorlunda. Alla möjliga olika debattörer syns, inte bara ett utvalt fåtal. De babblar och käbblar och har helt olika åsikter och det tar aldrig slut. Inga tysta pinsamma luckor då debattprogramledarna lägger sordin eller nyhetsuppläxaren tittar menande och anklagande i kameran och vi ska skämmas.

      Gillad av 1 person

  8. olle holmqvist skriver:

    Albert Engström teckning.
    Två män vid ett skrivbord. Den stående sätter fingret på jordgloben uttalar:
    Det här är England !
    Den sittande: I helvete, det där ä GrossBrittanien !
    Kan någon hitta bilden ?

    Gilla

  9. lenam skriver:

    Jag känner mig lite ensammare nu när 2 vänstervänner dumpat mig och kallar mig rasist. En annan vänstervän avvisar allt samhällsprat som gnäll. Hon är helt enkelt helnöjd i sin självgodhet på södermalm. Att det förekommer vidriga gruppvåldtäkter där har jag inte orkat nämna eftersom hon vill bara prata om sånt som är glatt och trevligt.

    Jag har tröttnat på att tiga ihjäl allt jag ser och hör och finner ett visst nöje i att blottlägga andras inskränkthet. Vi ska sluta tiga så kommer vi märka att fler vågar se verkligheten. Jag vill värna mitt folk och mitt land och anser att jag har rätt att göra det.

    Gillad av 2 personer

    • Andersson skriver:

      När Sveavägen 68, och därmed Aftonbladet, till slut vänder kappan efter vinden så kan förändring ske. Det insnöade folket kan då tryggt fortsätta följa socialliberalmedias minsta vink, riktningen spelar mindre roll. Alla ska med!

      Gillad av 1 person

  10. Elisabeth G skriver:

    Exakt. En av mina bästa vänner var en politiskt aktiv sosse när jag själv jobbade för moderaterna. Visst munhöggs vi men alltid med glimten i ögat. Vi hade så mycket mera gemensamt än det som skilde oss åt.

    Jag tror att de s.k. sociala (är de egentligen inte asociala?) medierna gör större skada än man tror. Lär man känna en människa IRL är det svårare att hata och bära sig åt bara för att man inte tycker lika i allt. Och twitter, sen… En begränsning till 140 tecken borde göra att folk tänkte sig för, vägde sina ord på guldvåg men det tycks vara precis tvärtom.

    Gilla

    • Stefan Sewall skriver:

      Elisabeth G
      Du har rätt. Jag har lagt märke till att till ett fåtal begränsat antal skrivna ord (som Twitter) mycket lättare kan skapa osämja än om ungefär samma budskap hade sagts muntligen öga mot öga. Nyanserna försvinner liksom den personliga mänskliga dimensionen. Alla förlåtande eller överseende små nyans-inslag uteblir som annars skulle uppfattas om man såg varann eller åtminstone hörde varandras röster. Man blir inte så bittra fiender vid direkt kontakt. Trump har rätt när han vill träffa Kim Jong Un personligen. Han trodde nog de skulle kunna få någon sorts ögonkontakt eller ömsesidig sympati som aldrig skulle kunna åstadkommas via officiella kommunikéer eller telegramutbyte. Vice president Nixon och Chrustjev träffades 1959 och slängde käft och skrattade lite åt situationen. Därefter kände de varann lite grann. Krigsrisken var genast mindre. Chrustjev hade också varit i USA på resa 1959 och träffat amerikaner och sett sig omkring. Han ville öven gå på Disneyland men det ställdes in. De personliga kontakterna bidrog nog till att han backade vid Cubakrisen och avstod från krig.

      Det är lättare att hata en föreställd karikatyr av fiende än en som man träffat och känt på pulsen och sett i ögonen och insett är mänsklig.
      Korta Twitter och Facebook kommentarer är som slagord klottrade på väggar. De skapar bara ilska. Man får lust att gå fram och sudda eller förvränga eller få tag i sprayburksvandalen och klippa till.

      Gillad av 2 personer

  11. Håkan skriver:

    Visst är det som du skriver Bitte Assarmo och jag har själv sedan ett sedan sjuttiotalet och ännu pågående arbetsliv över hela världen sett detsamma, om än med olika nivåer av öppenhet beroende på var i världen det handlar om.
    Och det där du nämnde om likasinnade på snäva internetforum, och om kommentarsfältens signum, det borde ha känts rätt ordentligt också här på DGS…

    Gilla

    • Håkan skriver:

      Inte en enda gillaknapp till mitt inlägg, det gillar jag…
      Och i stort sett väldigt få gillaknappar i kommentarerna vilket jag tolkar som att det faktiskt kändes, det som Bitte Assarmo nämnde.

      Gilla

  12. olle reimers skriver:

    ”The Duran” har en intressant kommentar till Brexitfrågan.

    Barack Obama gjorde vad Putin beskyllts för. Han ”meddlade” i den brittiska folkomröstningen och uppmanade det brittiska folket att rösta ”remain”.
    När Brexit segrat gjorde man allt för att skylla resultatet på Putin.

    Ett intensivt samarbete vidtog därefter mellan MI 5 och FBI för att förhindra att en liknade kalamitet skulle inträffa vid samma års presidentval i USA. Märkligt nog börjar det nu rullas upp ett avgörande samband mellan ”Russiagate” och detta samarbete (som just publicerats i Washington Post!

    Gillad av 1 person

  13. Lars Lindström skriver:

    Tack bitte för dom orden att man kan ha olika åsikter utan att bli ovänner. Känner själv igen mig i detta. Många i min vänkrets har ganska olika åsikter mot gentemot mina. Man är tvärsäker på att co2 haltens inverkan på klimatet är obefintlig många anser att klimatproblemen är djupt överdrivna. Jag har märkt att många med dessa åsikter samtidigt ser invandraringen som den kommande domedagen i europa i allmänhet och sverige i synnerhet. Dom med dessa åsikter förfäktar ofta det katastrofala med EU och hyllar brexit och trump. Jag ser samma åsiktsmönster här på GDS. Men jag tycker om mina vänner ändå. .

    Vad tycker då jag undrar väl en del. Ja ja kan säga direkt att jag är inte PK . Jag tvivlar på CO2 haltens katastrofala betydelse samtidigt som jag inte tvärsäkert viftar bort den. Jag inser att den stora invandringen till Sverige kan skapa problem men inte av dom domedagspropoetioner som mpnga framhåller. Jag är för EU och ett starkt sammanhållet Europa i en värld där annars aseaterna , amerikanarna och kanske även sydamerika tar över den ekonomiaka taktpinnen. Samtidigt inser jag atr EU behöver reformeras det är lite för mycket prestige feån nånga medlemsländer.

    Så slutligen jag önakar lite mer allsidig debatt på GDS ala Bitte inte bara anti-PK åsikter där många håller med varandra! Jag ficj med i GDS för att vebtilera vårt samgälle från ilika utgångspunkter!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.