Mohamed Omar: Tonårsfilmer från 80-talet: Fast Times at Ridgemont High

Mohamed Omar

Idag inleder jag en artikelserie om tonårsfilmer från 80-talet. En våg av åttiotalsnostalgi går just nu genom populärkulturen med Netiflix teveserie Stranger Things som det mest framgångsrika exemplet. Teveserien är full av referenser till filmer från tiden.

En av de unga killarna i Stranger Things, Dustin, har i säsong tre varit på ett sommarläger och träffat en tjej som han beskriver som ”hetare än Phoebe Cates”. Hans kompisar tror att han hittat på henne, någon så perfekt tjej kan ju inte finnas på riktigt.

På 80-talet var Phoebe Cates alla killars dröm och detta rykte byggde till stor del på en nakenscen i komedin Fast Times at Ridgemont High från 1982. Phoebe, iklädd en röd bikini, stiger upp ur en pool och går i slow motion mot kameran – så tar hon av sig bikinitoppen och visar brösten. Det är alltså sannolikt denna bild som lille Dustin och hans kompisar i Stranger Things har i huvudet.

I filmen får man följa ett antal tonåringar på Ridgemont High i Kalifornien. Någon skola med namnet existerar inte, men berättelsen har en verklig grund. Manusförfattaren Cameron Crowes, som då var 22 år gammal och frilansade för tidskriften Rolling Stone, wallraffade under året 1978-79 på Clairemont High School i San Diego och skrev en reportagebok om sina upplevelser. Boken kom ut 1981, och nästa år kom filmen med samma titel.

Bikinibruden Phoebe Cates spelar Linda som ska coacha den yngre Stacey i kärlek. Stacey, som spelas av Jennifer Jason Leigh, är 15 år och har just börjat på high school. De två tjejerna jobbar på den pizzeria i köpcentret där high school-eleverna brukar hänga. Stacey förlorar oskulden till en 26-årig kille och rycker på axlarna efteråt. Ingen annan reagerar heller. Mycket har hänt sedan 1982 i vår syn på sexuella relationer mellan unga tjejer och äldre killar…

Trots att det sker en del obehagliga saker i filmen, så händer inget riktigt traumatisk. Det är en lättsam komedi – det blir busigt men aldrig farligt. Man får intrycket av att ungdomarna lever ett ganska tryggt liv i en homogen kultur. Alla tonåringarna lever ungefär likadana liv och delar samma värderingar. Någon mångkultur finns inte.

Karaktärerna är gjorda efter de vanliga stereotyperna: den populäre killen, nörden, den osäkre killen, fotbollskillen, pundaren, fixaren och så vidare. Den då okände Sean Penn framträder här som pundarsurfaren Spicoli. Och han är inte den enda blivande megastjärnan i filmen – Forest Whitaker gör rollen som den ene av endast två svarta karaktärer, den biffige fotbollskillen Charles Jefferson.

Mångkultur är som sagt helt frånvarande i filmen, något förmodligen ingen reflekterade över när den kom eftersom man då inte levde i en mångkulturell verklighet. Men det finns heller ingen etnisk mångfald, med undantag av de två svarta karaktärerna, Charles och hans lillebror, är alla vita.

En av de vita karaktärerna, fixaren Mike Damone, spelas dock av en skådespelare med bakgrund i Mellanöstern. Robert Romanus är visserligen född i Amerika, men hans föräldrar var kristna araber från Syrien/Libanon. På grund av sitt ”sydländska” utseende får han spela italiensk-amerikansk. (Den mest kända amerikanen med efternamnet Damone är artisten Vic Damone – hans föräldrar kom från Bari i Italien).

Se trailern här:

Idag vore det omöjligt att producera en film eller teveserie med en så gott som helvit ensemble. Inte bara för att vänstern skulle bli arg, utan också för att USA:s etniska sammansättning ser helt annorlunda ut än den gjorde då. År 1980 utgjorde vita 83,1 procent av befolkningen, idag mindre än 60 procent.

Den helvita skolan Ridgemont High i Kalifornien är som sagt påhittad, men bygger på manusförfattarens research i den verkliga skolan Clairemont High School i San Diego. Låt oss titta på den etniska sammansättningen i San Diego. Förändringen är dramatisk. Här är siffrorna som visar andelen vita invånare:

1940 96,9%
1970 88,9%
1990 67,1%
2010 58,9%
2018 43,1%

Allting tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta. De vita invånarna har högre medelålder än de icke-vita, de man i USA kallar people of color. Den demografiska förändringen kommer förmodligen att påverka landets politiska riktning då people of color i högre utsträckning röstar vänster.

Skolscenerna i filmen spelades in i tre verkliga skolor, Van Nuys High School, Canoga Park High School och Torrance High. När jag googlade på den etniska sammansättningen i dessa skolor hittade jag följande siffror som visar andelen vita elever:

Van Nuys High School 10.4%
Canoga Park High School 7.0%
Torrance High 16.8%

De vita eleverna är i klar minoritet i alla tre skolor. Man kan konstatera att den amerikanska verkligheten är helt annorlunda än den som skildrades i filmen från 1982.

På även ett annat område saknas mångfald: sexuell läggning. Samtliga karaktärer i filmen är heterosexuella, något som hade varit otänkbart om filmen gjorts idag. I filmens två första minuter sätter en kille en lapp på en annan elevs rygg med texten ”I Am A Homo”. Sådana här tilltag ses inte längre som oskyldiga skämt eller bus. Det hade inte kunnat passera i en film utan att man gjort en grej av det. I en annan scen drömmer pundaren Spicoli att han vunnit en stor surftävling och kallar sina medtävlare ”fags”. Det var inget konstigt med det 1982.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

14 reaktioner på ”Mohamed Omar: Tonårsfilmer från 80-talet: Fast Times at Ridgemont High

  1. Göran Holmström skriver:

    Oj att du romantiserade 1980 talet så hårt.
    Men verkligheten är inte fyllt av nostalgi eller bara bra minnen.
    Det fanns skinnbulor och gringos, dom första spöade blattarna=gringos, gringos spöade alla som var färre än dom typ tre mot en.
    Till det så var det gängkrig jakan mot kallhäll. Poliser som prejade mopedister eller mcåkare för att sedan slå dom..
    Nej Mohamed svenskt 1980 tal var inte Hollywood någonstans, visst älskades Alla tjejers hår med stora lockar, även så var frånvaron av bh och trosor praktisk.
    även att få gå förbi kön på cafet så hette café opera då, likaså Vickan (Victoria)
    Eller sidneys plejs på grev Turegatan.
    Men citerar Rutger Hauer lite löst (All this Places Will be Lost in time, like tears in rain).
    Sverige var ett rövhål då och ett ännu större nu!
    Ju förr det brinner destå bättre.
    Socialdemokraterna har förstört allt,
    Det enda som var bättre med 1980 var formel ett bilar med 1500 hästar, 500 tvåtakts crossar med en effekt på hundra häst på 102 kilo som gick och lät som åska på banan.
    Naturligtvis förbjöds dom i stort sett då ytterst få kunde grensla dom utan att skada sig..
    Ps ångrar verkligen att jag inte nappade på modelljobbet jag vart erbjuden då,
    jag hade nog inte suttit lätt bakfull och bitter i Dalarna i klinkat denna text då ;).

    Gillad av 4 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Ja, det var tider. Jag modellade för Björn Axén och följde med på Vickan som sjuttonåring. Före kön gick jag bara på Big Brother/1984. SvD fotade mig på gatan och satte som illustration till en romantisk dikt om Storstaden.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Då missade du Sidneys nya projekt efter Big Brother, kommer inte ihåg vad det hette men minns säckvävs människorna och transan med ett paket i klass med Jona Falcon, hon/han gillade att retas med normalhängda män på dasset.
        Hängde du på ställena på djurgården med?
        Hamnade där med Style hette bandet klasspolaren kände sångerskan.
        Från inne o poppis till avdankad o gammal på 35 år 🙂

        Gilla

      • Göran Holmström skriver:

        Har svårt att se dig i säck mentalt, fast roligt att du har den sidan utöver din intellektuella skärpa bredd är spännande, kan ju erkänna att några brudpolare på den tiden sminkade upp mig och fan vad raggad jag vart av grabbarna den kvällen.
        Ja 1980 var vilt och gränslöst, jag undrar hur alla klimatdårar samt moral pk-ister skulle pallat utelivet.

        Gilla

      • Göran Holmström skriver:

        Fredrik, ja jeans jacka o jeans zundapp och mellis.
        själv så spelade syntare med peter pan dojjor o långt hår.
        Numer långt hår och ölmage, haha det hände något på vägen.
        jaja vi blir alla klokare med åldern.

        Gilla

    • lookslikeanangel skriver:

      Käre MC-filosofen Göran!

      Dags att skriva Boken – eller en svensk motor-logg kanske.
      Du är garanterat inte ensam om att fundera över livsvalen
      – och kärleken i vår tid.

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Kära Lookslikeanangel, jag ska,
        Har ju börjat med det galna projektet Does God Even Like Religion.
        Problemet är att det växte mig över huvudet, Karen Armstrongs bok inspirerade mig där ”Historien om Gud”, men hon snöade in på kristendomen och dess irrfärder rätt fort.
        Förmodligen smart av henne, jag gick vilse bland schamaner och naturfolk :).
        Kanske enklare att skriva en hittepå berättelse?
        Frågan är bara vilken genre man ska välja, Deckare går det 20 på dussinet av, Charles Bukowski finns ju redan, fast inte i svensk tappning då.
        Erotik skriven av vit medelålders man, har man inte blivit jagad av pressen innan så lär man garanterat bli det efter man släppt den boken.
        Hur man botar sin livslånga allergi kanske,
        kort bok, sup o ha roligt samt bli galen svårare än så var det inte
        Varma hälsningar Göran.

        Gilla

    • miketheviking skriver:

      Kommer ihåg Paolo Roberto som slog ner folk i Kungsan.
      Annars var 80-talet ett sorts uppvaknande, en protest mot betongsosseriet och med förlösningen i februari 1986 då den djupa staten tog bort Palme.

      Sverige kunde tagit en annan väg under början av 90-talet. Bengt Westerberg är en av de största förstörarna tillsammans med Bildt. Soros våldtäkt på Sverige 1993 och den ekonomiska kraschen med åtföljande Perssonstyre danade Sverige till det matriarkat vi har idag.
      Kom ihåg Margaretha, Mona & company….

      Förlorar mig i whiskyångorna…

      Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Gjorde jag med igår 🙂
        Idag så härligt bakfull, och garagetid bra kombo.
        Ja paolo var vass, det fanns många med snabba händer och fötter då.
        Tror det var knappt någon som inte lekte kungfu på den tiden.

        Gillad av 1 person

  2. Kronblom skriver:

    I Hollywood som började bli PK på 1960-talet hade man en svart man som biroll i TV-serier, Token Negro, på svenska samvetsn*g*r. En av de första var han som drog runt med Raymond Burr i rullstol i kriminalserien Ironside. Sen följde karaktärer som Rooster the pimp i Baretta osv. fram till skådisen i Vita Huset 2009-2016.

    Gillad av 2 personer

  3. Jonas Nilsson skriver:

    Är inte den demografiska utveckling USAs själva idé.? Nu ska dessa ungdomar bevisa sig och sitt land.
    Problem uppstår om man tror att Sverige fungerar som USA.
    Här följer vi gemensamt decenniernas trender, eller?

    Gilla

  4. miketheviking skriver:

    Tack Omar.
    White genocide är viktigt att ta upp.
    750 miljoner vita belastas för all världens problem och trycks ut i kanten av historien av människor med just den agendan – att marginalisera det västerländska vita som byggt upp den civilisation vi känner (på gott och ont).

    USA kommer att styras av latinamerikaner i framtiden.
    Gud bevare den rest av Europa som då finns kvar.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.