I år fyller journalisten och äventyraren Tintin 90 år. År 1929 gav sig ut på sin allra första reportageresa till Sovjetunionen. Många resor följde. Det sista fullbordade seriealbumet, Tintin hos gerillan, utspelas i det fiktiva landet San Theodoros Sydamerika.

Det har gått fyrtio år sedan Tintin hos gerillan kom ut 1976, men inget tyder på att den belgiske hjältens popularitet håller på att minska. Efter den jihadistiska terrorattacken mot Bryssel den 22 mars 2016 blev det populärt att dela bilder av en ledsen Tintin i sociala medier. Tintin skapades ju av den belgiske tecknaren Georges Remi (1907-1983), mera känd som Hergé, och har blivit en symbol för landet, särskilt huvudstaden. När Belgien är i sorg gråter Tintin.

Det är ett sätt att hantera händelsen, ett annat sätt är vrede. Själv delade jag en bild av en röd och ursinnig kapten Haddock som vrålar ”Hämnd!” under rubriken: ”Arg belgare reagerar”. För varför är det så att högerextremt våld ska mötas med vrede och hårda tag, medan islamistiskt våld ska mötas med nedstämd passivitet och kärlek?

Jag tror att om Haddock hade fått möta jihadister i något äventyr skulle han ha drämt till dem en whiskyflaska och ett ”Pestråttor till jihadister! Jag ska lära er ett och annat!” Eller så han göra som en av Dupontarna: smyga sig på dem när de ber och ge dem en spark i baken när de minst anar det…

En Facebook-vän kommenterade under min bild att Haddock inte var belgare utan fransman från Bretagne. ”Jaha”, svarade jag, ”men han är en belgisk produkt”. Dessutom vet man inte säkert vad Haddock har för påbrå. Det är till och med troligt att han är lika belgisk som sin vän Tintin. I äventyret Koks i lasten kan man se kapten Haddock och Tintin visa sina pass vid en passkontroll. Båda har belgiska pass.

Fransk eller belgisk? Tintin är en väldigt europeisk berättelse. Lusten att ge sig iväg för att upptäcka och utforska har präglat europén ända sedan grekernas dagar. Den äldsta bevarade europeiska litteraturen utgörs av Homeros två episka diktverk, Iliaden och Odysséen, som ska ha skrivits omkring 700 f.Kr. Det senare handlar om Odysseus tioåriga äventyrliga färd på hem till sin ö Ithaka, där han är kung, efter det tioåriga Trojanska kriget.

Under denna tid gav sig antikens greker iväg för att grunda ett stort antal kolonier längs Medelhavets och Svarta havets kuster. Den första boken om geografi skrevs av Hekataios från Miletos på 500-talet f.Kr, och den byggde på hans egna resor. Denna upptäckarlust, äventyrlighet och nyfikenhet är något som har präglat den västerländska civilisationen från de grekiska expeditionerna fram tills månlandningen den 20 juli 1969 då Neil Armstrong yttrade orden: ”Ett litet steg för en människa men ett stort steg för mänskligheten”.

Från Odysseus till Armstrong. Men däremellan kommer Tintin! Seriefiguren landade nämligen på månen redan 1953 i albumet Månen tur och retur, del ett. Tintins europeiskhet märks också i hans intresse för andra kulturer. Europas museum är fulla av föremål för hela världen. Européer har lärt sig alla språk världens språk. Utan européernas insatser hade kineser, indier, egyptier och andra stora civilisationer vetat mycket mindre om sin egen historia.

Det finns en lustig scen i Det svarta guldet som illustrerar ett verkligt fenomen, något som de flesta svenskar i det moderna, mångkulturella samhället upplever. Jag tänker på det faktum att vissa muslimer inte vill, eller inte klarar av att, anpassa sig till den svenska kulturen utan fortsätter att leva som man gjorde i hemlandet. I Tintinalbumet är det Emir ben Kalish Ezabs som son flyttat in på slottet Moulinsart. Hans följe slår upp ett tält i salen! De befinner sig i ett franskt slott, men vill leva som hemma i Arabien, eller snarare i det fiktiva landet Khemed.