Med jämna mellanrum kommer larmrapporter om den psykiska ohälsan bland unga. Enligt Socialstyrelsen mår vart femte barn i Sverige psykiskt dåligt, en skrämmande hög siffra – särskilt i ett land som för inte så länge sedan gjorde anspråk på att vara en humanitär stormakt. (Det görs förresten fortfarande sådana anspråk då och då, i alla fall från människor som väljer att bortse från verkligheten, men orden ekar tomma och innehållslösa för allt fler medborgare).

Allt fler ungdomar rapporterar att de har psykiska besvär såsom oro eller ängslan. Det är framför allt depressioner och ångestsyndrom som ökar hos de unga, och som om det inte räckte med det så har de unga på senare tid dessutom pådyvlats en akut ”klimatångest” via medier och kändisar. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet lider så många som 80 procent av landets unga av denna nya form av ångest.

Det är alarmerande siffror men fullkomligt logiska. Med den snedvridna klimatalarmism som råder i Sverige idag är det givet att unga, lättpåverkade människor känner hopplöshet och maktlöshet och får svår ångest som följd. Jag har tidigare skrivit här på Det Goda Samhället om en god vän som i unga år fick vad som väl idag skulle kallas ”oljekrisångest” och försökte ta sitt eget liv – och då var rapporteringen inte ens en bråkdel så ödesmättad och domedagsmässig som idag. Min gissning är att självmorden bland unga kan komma att skjuta i höjden som en effekt av mediernas onyanserade klimatlarm.

Samtidigt ger ju klimatalarmismen också klirr i kassan för den som vet att utnyttja den här typen av fenomen. Klimatångestbegreppet har öppnat helt nya vägar till miljonbidrag från skattebetalarna, med skattefinansierade kurser som ska hjälpa de drabbade att hantera ångesten. Om kurserna fungerar eller ej tycks inte vara särskilt noga kontrollerat. Här gäller ungefär samma regler som gällde under den stora flyktingvågen 2015 – det finns bottenlösa brunnar att ösa ur och resultatet är av underordnat intresse. Men är det någon ansvarig som ens lyft frågan om hur den rådande sensationsjournalistiken påverkar de ungas hälsa? Jag tvivlar tyvärr på det.

Så samtidigt som medierna profeterar om domedagen i parti och minut, och skapar klimatångest hos en skrämmande stor andel av Sveriges unga, ska skattebetalarna stå för kostnaderna för klimatångestkurser. Klimatångestkurserna skulle sannolikt inte ens behövas om medierna tog sitt ansvar och rapporterade sakligt om klimatet. Ändå tvingas skattebetalarna pröjsa för något som medierna egentligen borde hållas ansvariga för.

Det är givetvis helt orimligt, särskilt som det är så många offentliga verksamheter befinner sig i kris. Men eftersom skattebetalarna ses som en kassako, med ansvaret att upprätthålla ett söndertrasat samhällskontrakt som politikerna sedan länge brutit, så är det ingen av de ansvariga som lyfter den frågan. Regeringen – oavsett politisk färg – har vant sig vid att kunna handskas lite som de vill med skattebetalarnas pengar och det är sannolikt ingenting de tänker sluta med i första taget.

Men vad händer med den övriga psykiatriska vården när regeringen pumpar in miljoner i klimatångestprojekt av olika slag? Pengarna måste tas någonstans ifrån, och allt kan man kanske inte ta från pensionärerna. Så hur prioriterar man? Klimatet är ju, får vi veta varje gång vi öppnar en tidning eller slå på TV-nyheterna, den allra viktigaste frågan. Innebär det att klimatångest också är den ångestform som är viktigast att behandla? Och om så är fallet – vad händer med de unga som lider av en mer vanlig och mindre viktig ångest?

Erfarenheten från de senaste årens politiska prioriteringar visar med all önskvärd tydlighet att de frågor som trendar mest, och som får mest bevakning i medierna, också är de områden som får mest pengar. I takt med att klimatångesten ökar kommer vi därför sannolikt att få se hur pengar till annan psykiatrisk vård blir åsidosatt. Så den stora frågan är: Vem är det som tjänar på klimatångestbegreppet? Jag tror knappast att ungdomarna, som drabbas av den, är några vinnare. Men att någon vinner på det här kan man vara ganska säker på.