Mohamed Omar: Jag skulle aldrig bränna Koranen

Mohamed Omar

De ensamkommande, vilka är det? Jag har hittat en blogg som heter ”Apostaten”, en apostat är en avfälling, i detta fall från islam. Skribenten presenterar sig som Emran Mohammedi. Han skriver att han kommer från Afghanistan, men växte upp i Iran.

Emran vill stanna i Sverige eftersom livet är, som han uttrycker det, ”tufft” i Iran. Han menar dessutom att det skulle vara farligt för honom att återvända eftersom han är ex-muslim. I ett blogginlägg från den 19 juli vill Emran visa att hans avfall är äkta genom att bränna en Koran. Han spelade även in en video:

För att försvara mina mänskliga rättigheter har jag gjort en video där jag bränner en koran. Jag anser att Migrationsdomstolen inte respekterar min religionsfrihet, yttrandefrihet och personliga frihet.

Nu har jag fått hjälp att texta videon på svenska. Kolla gärna på när jag förklarar varför jag bränner koranen.

En del muslimer som har sett videon tycker att jag kränker dem. Men för mig är det inget speciellt med koranen, det är bara en bok. De skriver att de vill hugga huvudet av mig eller knulla min mamma. Det visar bara att de är hjärntvättade och inskränkta.

Jag är också ex-muslim och känner igen dessa reaktioner.

Men jag skulle aldrig bränna ett exemplar av Koranen. Jag anser att Koranen är en del av mänsklighetens kulturarv. Även om det bara är fråga om en symbolisk handling: oavsett hur många exemplar jag bränner, så kommer det finnas kvar andra. Men det känns fel att förstöra ett så pass viktigt litterärt verk med sådan enorm betydelse för hela mänskligheten.

Koranen har haft stor betydelse för det arabiska språkets utveckling och för arabisk litteratur. På så sätt har även sekulär och ateistisk arabisk litteratur en tacksamhetsskuld till denna bok.

Koranen är heller ingen ”ondskefull” bok. Det är en mänsklig bok. Sådant som slaveri, erövringståg och grymma straff är inget unikt för islam. Det finns nog inget hemskt eller otäckt i Koranen som du inte också kan hitta i andra kulturers och/eller religioners gamla skrifter.

Koranen är inte skriven av gudar eller demoner eller något annat övernaturligt väsen, utan av en eller flera människor. Koranens författare var formade av sin tid och sin miljö. Det som står om islam i uppslagsverket Nordisk familjebok (Ugglan) från början av 1900-talet står sig än:

Islam innehåller i främsta rummet judiska och därnäst kristna element i förening med religiösa föreställningar, hämtade från parsismen, och ett och annat drag, som direkt härstammar från den fornarabiska hedendomen. Dessa olikartade element utsmyckades af Muhammed (d. 632) med egna tillsatser och sammansmältes sedan till ett helt.

Carl Grimberg, den svenska historieskrivningens nestor, sammanfattar islams lära, kort och riktigt, i läroboken Sveriges historia för folkskolan:

Muhammeds lära kallas islam. Den innehåller mycket, som Muhammed har hämtat från judendomen och kristendomen. Men framför allt utmålar den i starka färger paradisets fröjder. De saliga få gå klädda i silke och guld, vila på purpurbäddar och äta läckra frukter på gyllene fat. För att komma in i denna salighet måste man bedja, fasta och vara hjälpsam mot de fattiga. ”Bönen förer halva vägen till himlen, fasta leder ända fram till dess port, men allmosor öppna porten.” Den säkraste vägen till salighet är dock att med svärdet kämpa för islams utbredning.

Problemet vi har idag är inte Koranen, utan att så många människor tror att den är en uppenbarelse från Gud som måste följas till punkt och pricka. Då kan en och annan få för sig att använda bomber i stället för svärd i kampen för islams utbredning.

Ett annat problem är den pågående islamiseringen av Sverige. Jag tycker att vårt land först och främst ska kännas som hemma med stort H för oss med svensk kultur och svensk identitet.

Jag läser ofta Koranen och hittar ständigt intressanta och tankeväckande saker. För mig som ateist är inte avsikten att hitta ledning från något ”högre väsen” om hur jag ska leva mitt leva mitt liv, utan att förstå islams läror, dess uppkomst och tidiga historia, samt att vederlägga de troendes olika orimliga påståenden, till exempel att Koranen skulle innehålla vetenskapliga fakta som var före sin tid.

Självklart stödjer jag dock Emrans rätt att bränna Koranen. Jag vill leva i ett samhälle där sådana manifestationer ska vara möjliga utan att man riskerar att mördas av fanatiker.