För sådär 30 år sen öppnades järnridån. Alla vi som växt upp på den rätta sidan kunde för en billig penning köpa ett interrailkort och åka genom ett tiotal tidigare förbjudna länder. Under en månad 1993 passerade jag ett stort antal gränser och bara två gånger stötte jag på patrull. Ena gången när jag av misstag hamnade i Vitryssland och andra gången när jag försökte ta genvägen över Serbien, som enligt några vänliga men mycket bestämda gränsvakter just då befann sig i krig med Sverige (Sveriges statsminister hette vid tillfället Carl Bildt).

Smuggeltrafiken var livlig. Vid någon gräns (jag minns inte vilken) bar mina medpassagerare kappsäckar med kulspetspennor. Vissa så fullastade att de måste hjälpas ombord på tåget. Väl inne i kupén lyfte man resolut på sätena och de kulspetspennor som inte rymdes därunder täcktes med filtar och jackor, så konduktören fick kryssa mellan högar av smuggelgods när han kom för att klippa biljetter.

Jag gissar att priset på kulspetspennor på andra sidan gränsen rasade i ungefär samma takt som valutakursen på Bitcoins, så det gällde att skynda sig. Vid en annan gräns gick påfallande många omkring med varsin TV-apparat. Man nickade åt varandra när man möttes i de smala korridorerna, på väg mot sin kupé. På ett slaviskt språk som jag inte förstod, tror jag man kommenterade det faktum att jag inte bar någon TV-apparat och undrade vad jag kunde ha för ärende i landet.

En vetenskaplig term för det här fenomenet är ”entropilagen”. Om man separerar två olika saltlösningar med en semipermeabel hinna (en membran som tillåter passage av joner från den ena sidan till den andra) kommer saltlösningarna mycket snart att vara identiska. På samma sätt kommer en TV-apparat i Ungern att kosta ungefär lika mycket som en TV-apparat i Rumänien, så snart systemet stabiliserats. Entropi är naturens strävan efter maximal ”oordning”.

Många skulle nog säga att entropilagen inte gäller människor, och att migranter inte ska jämföras med kulspetspennor eller joner i en saltlösning. Det faktum att miljontals människor söker sig från ena sidan av jordklotet till den andra, brukar förklaras med att det råder exceptionella omständigheter, orsakade av krig, kolonialism, klimat eller något annat som västvärlden bär ansvar för.

Men det är lika svårt att bortse från entropilagen som att bortse från tyngdlagen. Även om man lyckas eliminera alla former av repression och alla typer av fördomar, blotta faktum att det finns skillnader i levnadsvillkor gör att migrationsströmmarna fortsätter. Precis som kulspetspennor och TV-apparater fortsätter flöda över gränserna, oberoende av om någon känner sig förtryckt eller inte, tills jämvikt har uppnåtts.

Detta ”jämviktsläge” – som liberaler och globalister verkar se som ett ideal, utan att gå närmare in på vad det betyder – har säkert någon koppling till det kryptiska modeordet ”hållbarhet”.

Svenskar utgör mindre än 0,15 procent av jordens befolkning så i en situation där alla gränser är öppna kommer vår påverkan på länder som Afghanistan, Somalia eller Irak att vara försumbar. Så gott som all ekonomisk utjämning (och förmodligen även kulturell och social) kommer att ske på vår bekostnad.

I Sverige har omställningen till mångkultur hittills skett med folkmajoritetens tysta godkännande, men i exempelvis Östeuropa har befolkningen protesterat. Det är svårt att tänka sig en fråga där medlemsstaterna i EU står längre ifrån varandra. Med kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen kommer problemen säkert inte att minska. Låt oss leka med tanken att Europeiska unionen inte överlever migrationskrisen, utan havererar – precis som tidigare försök att omvandla Europa till en supermakt har havererat, från Romarriket till Tredje riket.

Det första som kommer att hända (om det inte blir världskrig) är att en ny järnridå skapas tvärs genom Europa. Precis som förra gången kommer den nya järnridån att klyva kontinenten i två delar för att separera två oförenliga system. En traditionellt europeisk del, som med näbbar och klor försvarar sina gränser, sin kultur och sina dyrt förvärvade demokratiska rättigheter. Och en öppen ”mångkulturell” del, som när det gäller befolkning, kultur och allmänna livsvillkor mera påminner om länder i Nordafrika, Mellanöstern eller Centralasien. Många som lever i Sverige idag, kommer nog att uppleva att de denna gången hamnat på ”fel” sida om muren.