Jan-Olof Sandgren: Kulturkamp

Jan-Olof Sandgren

Ibland hördes Eddie Meduza genom väggen, ett ”hemtrevligt” dunkande som avslöjade att min granne Kurt var hemma. Han brukade vara borta någon månad i stöten som kock på ett atlantgående fartyg, men fick sällan gå iland eftersom containrarna numera lastades av och på med häpnadsväckande effektivitet, ofta långt ute till havs. När han var hemma lyssnade han på Eddie Meduza, läste böcker om kända kriminalfall och bjöd mig vid något tillfälle på en burköl framför teven.

Det här var för 35 år sen och namnet Eddie Meduza hade nästan fallit ur minnet när jag råkade höra en av hans låtar på YouTube. Annars minns jag 80-talet som det decennium då PK-ismen slog igenom och blev ”mainstream”. Mycket tack vare högern, som försummade kulturkampen och ägnade sig åt att tjäna pengar på börsen. PK-ismen red på vågen från Folkkampanjen mot kärnkraft och etablerade sig i maktens korridorer. En ung man från min lokala miljögrupp blev till exempel rådgivare åt energiminister Birgitta Dahl. Bara några år tidigare hade det varit en black om foten att ha ägnat sig åt utomparlamentarisk miljökamp, nu blev det närmast en merit.

Vänstern vann kriget om själarna – inte bara med politiska medel utan också genom att ordna konserter, karnevaler och ”progressiva” musikfester. En namnkunnig politiker lär ha yttrat: ”Varenda jävel som kan hålla i en gitarr är ta mig faan emot kärnkraft”. Det var svårt att hitta någon kulturyttring som rörde sig i en helt annan riktning… utom möjligtvis Eddie Meduza.

Den majoritet svenska städer som tidningen Resumé en gång beskrev som ”landsorten”, hyste under min uppväxt en kategori unga män som kallades ”raggare”. De hade varken gått i gymnasiet eller i några antikärnkraftsdemonstrationer och grubblade sällan över om USA var en imperialistisk skurkstat, så länge de levererade snygga bilar. Det mesta av raggarkulturen försvann dock under 80-talet, när flottan av amerikanska vrålåk började rosta sönder, men människorna fanns kvar. De började köra Volvo istället och (kanske som ett eko av proggen) kompletterade sin smak för amerikanska rockklassiker med något mera svenskt; som Burken Björklund, Vikingarna, Eddie Meduza eller Ultima Thule.

Av dessa tycker jag Eddie Meduza är klart intressantast. Man kan sammanfatta hans liv som en enda lång vendetta mot PK-ism, (här i en senkommen hyllning i SvTs Kobra). Det är också mot den bakgrunden man får se hans fäbless för pseudonymen ”E. Hitler”. Om Eddie Meduzas fanclub i någon mån brydde sig om politik, kan jag tänka mig att de fattade tycke för de tidiga Sverigedemokraterna.

Man har i 30 år spekulerat om Sverigedemokraternas nazistiska rötter, men nazismen i Sverige var främst ett fenomen bland bönder och högborgare, inte den lågutbildade arbetarklass där SD hämtade sina kärntrupper. Kopplingen till småstädernas raggarkultur och dess efterföljare (till exempel killarna runt EPA-traktorn i Kil) har större förklaringsvärde. Det är de svenskarna som tappat mest i status de senaste decennierna, en grupp som vänstern haft svårt att attrahera och som konkurrerar om ungefär samma jobb som invandrare. Det är också dom som dragit flest nitlotter i mångkulturens lotteri och blivit mest utmobbade av feministerna i Stockholm. Tillsammans utgör de en kulturell bas som förklarar mycket av Sverigedemokraternas framgångar.

Mot den bakgrunden blir det lättare att förstå den vånda med vilken Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor sätter sig vid förhandlingsbordet, för att med ”baby-steps” försöka närma sig Jimmie Åkesson. Att konstruera ett regeringsdugligt alternativ till Socialdemokratin kräver att man förenar tre ganska olika partier; ett som traditionellt representerar den kapitalstarka överklassen, ett som samlar den väluppfostrade kristna högern och slutligen ett parti som hämtat sin näring ur den lågutbildade myllan bland arbetarklassen på landsorten.

Det vore närmast ett mirakel om det skulle lyckas. Men eftersom bara ett mirakel kan rädda oss ur det politiska hörn vi målat in oss i, är det bara att önska dem lycka till. Jag avslutar med att låta Eddie Meduza ingjuta lite mod i våra vilsna politiker.

60 reaktioner på ”Jan-Olof Sandgren: Kulturkamp

  1. mstad (@m_stad) skriver:

    Klockrent; ”Vänstern vann kriget om själarna”! Det var och är ganska enkelt å vinna själar med vänsterpolitik, om man stannar på ytan, negligerar den underliggande ideologin och struntar i praktisk genomförande. Alla sunda själar vill att andra skall ha det bra inkl. HBTQxx, Somalier, fattiga och arbetslösa? Det finns dock lite för många i Sverige som är lite för lata för å göra konsekvensanalys och i stället låter den momentana känslan styra.

    Gillad av 8 personer

  2. Fredrik Östman skriver:

    Lustigt att den som kommer från den där äckliga vänstern fortsätter att tycka att den är bättre och finare än högern även sedan han möjligtvis tror att han har lämnat den bakom sig. Varför fällde du inga nedlåtande kommentarer om att progg- och antikärnkraftstyperna minsann tillhörde, kom från eller styrdes av en viss socioekonomisk situation? Inte ett ord om att vänster består av människor som inte kan försörja sig själva, utan kräver andras pengar? Raggare må vara lågutbildade om man mäter deras statligt formella skolgång, men de kan oftast försörja sig alldeles utmärkt, vilket båda fenomen beror på att de deltager i livets spel och inte, som vänstern, ställer sig utanför och klagar och kräver. Göran Holmström har läst fler böcker än du och förstått bättre vad som står i dem.

    Moderaternas väljare är, förutom vissa raggare, till stor del folk som på ett mer konformt sätt tjänar sina egna pengar och har sina egna ambitioner och planer för sig själva och för sina närmaste. Skiljelinjen går inte mellan ”överklass” och ”underklass”, som den gjorde före demokratins införande, utan, som Patrik brukar framhålla, fast på grund av sitt eget äventyr till vänster, till livslögnernas fantasivärld, begränsat till ett för kort intervall, mellan det skatteindustriella komplexet, de tärande, och ”medelklassen”, de närande.

    Gillad av 17 personer

    • Björn skriver:

      Jag vill påstå att ”skiljelinjen” går mellan de som tror att det som händer och sker i samhället är lika slumpmässigt och oförutsägbart som det svenska sommarvädret, och de som långt i förväg förstått vad konsekvenserna kommer att bli av den förda politiken! Denna analytiska förmåga både finns och inte, inom samtliga ”samhällsklasser”……

      Gillad av 4 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Så rätt Fredrik. Jag är ju arbetarklass, utan nån fin utbildning. Men, jag har talets gåva så jag har arbetat som säljare och försörjt mig och familjen utan problem. Inte raggare men jag har och har haft jänkare, både bilar och båtar. Jag bor i ett medelklassområde och jag är aktiv SDare. Väldigt många av mina partikamrater är både välutbildade och kulturella. Så, att SD är ett parti för ”pöbeln” på landsbygden är inte helt sant.

      Gillad av 10 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        A basket of deplorables! Jag känner väl till denna självständiga arbetarklass. Trump var inte den första konservative ledaren som tilltalade denna klass. Det hade Benjamin Disraeli gjort före honom. Och i de katolska länderna har den alltid varit en självklar del av högern, som där har samlats i kristna folkpartier.

        Gillad av 2 personer

      • Tomas skriver:

        Du är ursäktad av en högutbildad företagsledare med MC, förnedrad av Carl Bildt som varande valboskap till SD. Även om jag inte har Parmesanost i handväskan så delar jag åtminstone en passion med familjen Bildt. Till skillnad från Corazza är jag inte bitter över M’s behandling av mig eftersom jag har mer koll på vad hennes familj och övriga politiker tycker att jag är värd för samhället, buhuhu.

        Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Tackar Fredrik, det värmer mycket.
      Men hade gärna bytt bort varenda bok mot att passa in,
      Att vara byggklossen som skaver mot andra sliter på orken, är för kass skådespelare för att roas av pjäsen.
      Hittade en dagbok från östfronten, den ska läsas .

      Gillad av 3 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    Där du träffar rätt i denna krönika är när du beskriver svårigheten för den svenska högern att omfatta både den konformistiska, väluppfostrade delen av de närande och den rebelliska, proletära delen. Här ligger högerns misslyckande. Men när de nya moderaterna till slut började vända sig till nya väljargrupper gjorde man det taktiskt och inte strategiskt. Man vände sig till de tärande, inte till de närande. Man borde ha behållit pärlhalsbanden på men sänkt näsan i stället för att göra tvärtom.

    Gillad av 8 personer

  4. Östrahult skriver:

    Kul skrivet och det ligger en hel del i den framställda historiken.

    Däremot är jag lite tveksam till slutsatserna när det gäller förutsättningarna för politisk samverkan. Jag skulle säga att alla nämnda partier är vilsna idag:

    • KDs kärntrupper från frikyrkorna känner nog inte igen sig
    • De fina liberalerna finns för det första inte längre och för det andra gillar de som eventuellt finns nog inte att partiet lagt sig för ärkefienden
    • Kapitalisterna har inte mycket till övers för moderaterna, de bryr sig förresten inte om politik, moderaterna styrs idag av fd moderater som nu jobbar som PR-konsulter

    Gilla

  5. Hilding Bengtsson skriver:

    Problemet är väl att KD är delat?
    En stor del av partiet ligger nära SD!

    Sen har vi de självgoda DO GOODers,
    som vill frälsa hela världen!

    Men som inte inser att VÅR KULTUR,
    är dödligt hotad!

    I Moderaterna har vi också två falanger,
    De konservativa o Reinfeldtarna!

    De senare vill nedrusta välfärden!

    Krossa facket, genom att flöda landet,
    genom import av lönedumpare!

    Gillad av 1 person

  6. Göran Holmström skriver:

    Jan-Olof , Eddie Meduza är kult bland raggarna idag, Och inte har raggarbilarna rostat bort, tvärtom , dom kan delas in i tre kategorier , pilsnerstuket där sporten är att dom ska vara så risiga det går. Finbilarna, original och välputsade, så blir som bara dyrare för varje år.
    Sedan original med patina enligt mig vackraste skicket, tidens tand syns men perfekt fungerande.
    Att vänstern inte vann över raggare och bikers, beror på att det finns ingen raggare eller biker som respekterar en vänstermänniska. Tvärtom råkar en vänster människa hamna på samma fest som gruppen ovanför, så är det bara en sådan som jag som står emellan riktigt med stryk.
    Jag passar varken in med raggare eller bikers, men jag fattar och respekterar deras livsval, som fattar mig med rätt så bra,
    hade över mina kusiner förra helgen , älskar dom vi är som bröder, trots olika bakgrund..
    Dom är övre medelklass och rejält lyckade, vi har inte setts på länge, jag har varit under isen ett tag, men vi hade massor att prata om , livet, ungarna och allt mellan himmel och jord.
    En rolig insikt var att som små skyddade dom mig den astmatiska nörden mot tuffingarna, nu så är dom trygga om jag är nära när idioter ska tjafsa.
    Där har du skillnaden , även små nördar kan utvecklas och hitta sig, vänstern är nörden som inte växer upp, eller fattar ett smack.

    Gillad av 10 personer

    • Min strand skriver:

      Ah ja ratrods är coola, har alltid gillat det stuket. Men du har rätt, Sandgren sitter fortfarande i sin multikulturella utopi och söker sympati för att det inte blev som hans rosa dröm, tänkte inte på att man hugger av huvudet på folk i viss delar av världen. Han reser uppenbarligen inte runt bland småsamhällen där man ser amerikanska bilar överallt och lyssnar på bra mycket mer än Meduza.

      Gillad av 6 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Man kan ta vänstern ur en komunist.
        Men man kan inte ta bort komunismen ut vänstern.
        När alla pågående projekt är klara, så blir det nog en rod med v8 BMW såklart för att retas lite, till det handknackad alu kaross.
        BMW gör förbannat bra motorer till bilar, mc är dom inte fullt lika vassa på.

        Gillad av 1 person

  7. Weasel skriver:

    Tja , om C och S och V och MP och L lyckas få ihop någon slags regering , så tror jag nog att M och KD och SD också borde lyckas.
    Det enda som krävs är ju faktiskt att Ulf och Ebba slutar leva i Expos fantasivärld och kommer till insikt om att Åkesson inte är en reinkarnation av A. Hitler.

    Gillad av 5 personer

  8. Stefan Sewall skriver:

    Påstående ”Vänstern vann kriget om själarna – inte bara med politiska medel utan också genom att ordna konserter, karnevaler och ”progressiva” musikfester. En namnkunnig politiker lär ha yttrat: ”Varenda jävel som kan hålla i en gitarr är ta mig faan emot kärnkraft”. Det var svårt att hitta någon kulturyttring som rörde sig i en helt annan riktning… utom möjligtvis Eddie Meduza.”

    Det stämmer inte alls. -Efterkonstruktioner. Jag har sedan c:a 15 åå avskytt vänstern och älskat musik och varit vaken och lyssnat.
    Progg och vänsterflum fanns i Sverige parallellt med den utbrett mest populära musiken parallellt med oss andra och var irriterande närvarande under 70-talet, men det fanns så mycket andra strömningar och den hade sin nisch, men inte mer.
    Jag älskade musik, och jag själv och alla jag kände, lyssnade på icke-vänster musik hela tiden som det fanns massor av och som också dominerade den internationella scenen totalt.
    Inom musiken var vänstern inte alls dominerande på 60-talet, och inte heller på 70-talet och verkligen inte på 80-talet. Jag menar förstås totalt internationellt. Jag har alltid haft musik strömmande ur olika högtalare i mitt liv och alltid hämtat in flödet och modesvängningarna.
    Beatles, Stones, Kinks, Who, Small Faces, Animals, Rod Stewart, Led Zeppelin, T Rex, Alice Cooper osv var inte vänster alls. Hep Stars och Tages och andra svenska band 1965, var icke vänster.
    John Lennon avvek dock med en del vänsterbeteende efter Beatlestiden får medges. Många vurmade för det förstås och ville lyfta fram just det. Paul och George och Ringo var inte med på det.

    David Bowie började på 60-talet och var en kameleont med olika stilar men aldrig vänster. Roxy Music var stora och nya 1974 och banbrytande och konservativa. Det fanns ingen vänster i de största namnen på 60- och 70-talen. T.o.m. Jimi Hendrix var utan vänstervinkel. Hans musik har långt senare kommit att förknippas med Vietnam där hans låtar blev filmmusik, men han var själv tidigare soldat, men fick sluta pga dålig rygg. Senare var han bara till hans egen förvåning blixtsnabbt framgångsrik i England där han sedan bodde och blev snabbt drogberoende och låst i sina droger och gick under. Purple Haze handlar inte om krig utan om knarkdimma.

    Elvis och Beach Boys och Roy Orbison, Chuck Berry, Little Richard och Ike and Tina Turner och hela soulvågen spelades också mycket eftersom de var bra och var inte vänster utan urtypiskt amerikanska.

    Punken kom 79 och var inte vänsterpolitisk utan närmast bara vild och galen. Den dominerade 79 och 80 och kanske 81.
    80-talet var särskilt fritt från progg-flum trams redan från början vilket gladde mig mycket.
    Jag var själv på konsert med Sex Pistols juli 1979. Redan 79 kom videon. ”Video killed the radio star” hördes ur varenda öppen butik när man promenerade runt i centrala London februari 1980. Det var new wave och synth som kom som en verklig befrielse 1980-81. Blondie slog igenom totalt och var verkligen ursköna. Eurythmics också. Ultravox, Depesh Mode, Human League, Spandau Ballet, Bangles. Det fanns plötsligt hur mycket bra som helst. Många bra tjejer som Pat Benatar och Belinda Carlisle, Emmy Lou Harris, Alanah Myles, Tina Turner. På 80 talen kom svarta kostymer, smala svarta slipsar och välkammade frisyrer och fräsch konservativ look. Elvis Costello blev uppmärksammad som banbrytande new wave -79. Inga vänsterbudskap. Massor med synth och kul konstnärliga videos.
    I Sverige fanns sköna Lustans Lakejer t.ex. med Tom Wolgers. MTV kom 1984 och slog direkt. Det strömmade ut kul videos. Det var inte vänster alls och jag var även då mycket känslig för det och kritisk mot sådant. Sisters of Mercy, New Order, ABC.
    Det var sex and drugs and rock and roll som var budskapet som Ian Dury sjöng.
    Sex Pistols och Ian Dury och Wreckless Eric har skuld till min försämrade hörsel efter lite väl högljudda klubbspelningar.

    Vissa hade dock vissa budskap, som U2 som var Irlandspatrioter, vända emot UK.
    Bob Geldoff vurmade för u-hjälp vid Band Aid 1984 vid svälten i Etiopien.

    För att inte tala om enkel icke politisk lättare svensk underhållning som Abba och Gyllene Tider och Roxette och Tomas Ledin, Ted Gärdestad och alla svenska dansband. Pugh Rogerfelt var inte vänster utan borgerlig. Såg honom spela en gång på Chalmers. Nästan alla svensktoppsartister har varit icke vänster, som Lill LIndfors, Lill-babs. Carola var religiös och konservativ.
    I Sverige har det dock alltid funnits mer vänster i vissa kretsar än i England eller USA men Sverige är en ankdam och man lyssnade ju alltid på brittiskt/amerikanskt förstås.

    Gick man på nationer och klubbar i Gbg på 70-talet fick man förstås stå ut med Träd Gräs och Stenar och Älgarnas Trädgård och Fläsket brinner och sådan progg, men ölen gick ju att dricka i alla fall. Man fick tvätta bort detta med Manfred Mann eller Cheap Trick eller Alice Cooper eller Stones eller Bowie eller TIna Turner på Scandinavium eller Ullevi eller Errols.
    Nationalteatern, ska dock medges, fick man höra en hel del. Det var, texterna till trots, bra rock. Vi spelade t.ex. Hanna från Arlöv och Bängen trålar och Stena Olsons compani som rent skämt och parodi på många fester. Det gick bra att dansa till och skratta åt.
    -Torskar du finns ingen förmildrande omständighet. …ahum dudududu …ahum dudududu
    -Det var 40 grader varmt. -Vi ska fan i mig ha våra fläktar!

    Gillad av 12 personer

    • Stefan Sewall skriver:

      Tillägg:
      Man får också tänka på att blott Sverige svenska krusbär har, och svensk proggmusik med två g.
      Man hör ibland engelska termen progressive rock, ibland förkortat prog. med punkt och märk väl i engelsksprikigt sammanhang. Det har inte alls någon politisk innebörd. Det är beteckningen på mer konstnärlig rock/pop musik, art rock, symphonic rock, classic rock.
      Längre solon, långa låtar över hela LP-sidan, slingriga knepiga melodier med mysko experiment ljud från nya syntar osv. Moog. Ingen taktfast dansmusik.
      Typ Yes. Jefferson Airplane kanske var först. Delvis knarkflummigt har jag uppfattat det.
      En del okunniga i Sverige kanske tror att prog. rock i England är vänstermusik bara för att beteckningen är lik svensk s.k. progg
      Progg – proggare – (proggast?)

      Gillad av 3 personer

      • Kronblom skriver:

        Progressive rock. Då Frank Zappa, idag Dream Theater, som jag mest lyssnar på. Flumrock är ganska annorlunda. Under min uppväxt på 60-talet var nästan alla Beatlesfans. Jag hade inte en enda Beatles LP, bara Hendrix, The Who, Small Faces och annan hårdare rock. Eddie Meduza hörde jag först sommaren 1979 när singeln Socialdemokraterna släpptes. En fet pungspark åt etablissemanget från ”rätt” håll. Annars var jag inte speciellt intresserad 50-tals Rock n Roll. 80-talet var årtiondet för Monsters of Rock.

        Gilla

    • Weasel skriver:

      ”Jag var själv på konsert med Sex Pistols juli 1979. ”

      Inte för att jag vill märka ord, men Pistols splittrades Jan 78 så det var nog när dom var i Sverige Juli 77 som du – och jag – såg dom 🙂

      Gillad av 1 person

    • Jan Andersson skriver:

      Mycket bra summering, även om jag hade annat för mig efter 1975 och slutade köpa skivor. Den svenska proggmusiken avskydde jag från början, inte för sina budskap utan bara för att den var så dålig.

      Gillad av 1 person

    • Stefan Sewall skriver:

      Nä, just det, de har ju kraftiga chassier med kraftiga järnbalkar som duger att svetsa i, och som håller hundra år och som karossen kan lyftas av från.

      Gilla

    • Jan Andersson skriver:

      Använde man Plastic Padding på fel ställen på en europeisk bil så blev den underkänd i besiktningen. Men det gick bra på en amris, tack vare de återbrukade järnbrobalkarna i chassit.

      Gilla

  9. Erik2 skriver:

    Något försvann när Bohman avgick. Han pekade ut färdriktningen mot liberalism i en debattartikel i SvD, runt 1980, som jag minns det. Som ett sorts politiskt testamente. Men han hade också naturligt en syn på samhället där respekten för den enskilde fanns, inkluderande vikten av att varje person ska kunna bygga sig ett oberoende i sitt liv. (T ex via Allemansspar och Allemansfond.) Det försvann med efterträdarna, steg för steg. Jag tror nog inte man insåg vad MUF generationen egentligen stod för. Det ser i efterhand i alla fall ut så. Det var som att man trodde denna konservatism bara fanns naturligt. Ungefär som att det svenska bara finns naturligt och på något sätt är kopplat till jordplätten Sverige, inte det aggregerade beteendet från alla som befinner sig här. Fälldin och C, ja, där har partiet på något vis kapats av en moraliskt degenererad karriäristklubb. FP till sist har gått en lång resa från Bertil Ohlins liberalism där målet egentligen nog var nattväktarstat, extremt låga skatter och frihet för alla att jobba och spara till pension som det passar varje person i sitt liv. Med ATP förlorades den kampen. Idag är FP obegripligt mycket vänster, ett rent socialistiskt parti. Så ser jag det. I allt detta försvann den svenska konservatismen och frihetsrörelsen.

    Gillad av 3 personer

    • Erik2 skriver:

      Det som också skedde efter kriget var också att alla färdigkultiverade kommunistiska påverkansagenter nu fanns i mängd, överallt, strategiskt utplacerade. Även i de borgerliga partierna. De flesta garanterat oförmögna att förstå sin roll som nyttiga idioter. De flesta befanns sig nog bara i ett system och ett nätverk av trevliga kamrater. Där vissa frågor och åsikter kunde spridas och frågor kunde drivas. T ex är Greenpeace belastat med rykten om östligt inflytande, liksom frågor som kärnvapenfri zon i norden osv. Allt detta PK som fick sådant genomslag på 80-talet var grundat i dessa kommunistiska påverkansoperationer. Dessa nätverk är högeligen aktiva än idag, och extremt framgångsrika. Framförallt i sin förmåga att krossa alla s k icke socialistiska eller s k borgerliga partier inifrån. Den svenska kommunistiska revolutionen har gått relativt fredligt tillväga. 50 och 60 talen verkar ha varit värvandets tid, där enskilda personer kultiveras, dvs får att gilla personer i öst. Via t ex föreningar och sammankomster. Ytligt sett oerhört oskyldigt. 70 talet var en rejäl uppväxling där t o m en författningsändring lyckades genomdrivas. En författningsändring som öppnade för en politisk diktator i form av statsministern. Denna har stora exekutiva befogenheter och att denne väljs av en riksdag verkar inte vara särskilt balanserande. 80 talet kom med aktiverande av reformer och stadfästande av stor offentlig sektor. 90 talet med sin kris som utnyttjades av framförallt FP till att förändra Sverige för alltid genom en helt ny invandringspolitik där religiösa motpoler gärna prioriterades. Göran Persson försökte delvis normalisera verksamheten i staten men var också kortsiktig i sin jakt på röster. Alliansen till sist, där kom det totalitära draget och på den vägen är det. Från och med nu går vi in i en instabil period med kommunistiska tankar som styrande i offentligheten, en helt annan ekonomisk verklighet, en helt annan befolkningssammansättning. Det blir en turbulent period och vad blir det nya stabila tillståndet? Det finns tendenser till att mer verklighetsnära perspektiv ska få genomslag. Allt är inte nattsvart. Men ändå dystert.

      Gillad av 1 person

      • Stefan Sewall skriver:

        Javisst.
        Jag har för länge sedan läst om t.ex. infiltrationen från Moskva i engelska labourpartiet under Michael Foot och sedan Neal Kinnock under slutet av 70-talet och början på 80-talet när tack och lov Thatcher vann valen, och labour inte fick regera. UK skulle ha gått ur NATO om labour hade vunnit, då de ryska mullvadarna i labourpartiet hade stort inflytande. USA hade fått lämna Storbritannien, och kärnvapnen hade tagits bort. Sovjet hade då haft ett enormt överläge och kanske lockats till krig.
        Thatcher tog knäcken på de här vänstergalningarna i labour då, särskilt i och med kolgruvekonflikten med den galne kolgruvearbetarbossen Arthur Scargill, som hade tänkt krossa Thatcher. Det blev tvärtom och labour sjönk och fick tänka om med ny ledning med mycket mindre kommunistiskt tänkande. Sedan kom så småningom den mer mitt-orienterade Blair efter att muren fallit och gammelkommunisterna blivit rökta 1989, då hela världen dansade och sjöng halleluja på kommunismens grav, åtminstone jag och Kjell Albin Abrahamsson som var i Berlin och rapporterade om murens fall och lät mycket glad på rösten.

        Gilla

  10. A skriver:

    Om mitt liv vilade i händerna på raggare, så skulle jag inte behöva vara orolig för NÅT Jan-Olof. Det är hederligt folk som kör sin grej, och reder sig. Men om det vilade i händerna på det du kommer ur, så skulle jag behöva oroa mig för ALLT. Ohederligt vänsterfolk som kör nån annans grej. Fy fan! Det är skillnaden. Gör upp med skiten Jan-Olof !

    Mvh A

    Gillad av 3 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Det ligger mycket i detta. Vänster är de som anser sig förtjäna att leva på andras pengar. Höger är de som vara vill vara i fred och behålla frukterna av sin egen strävan. Vänster är de som inte klarar marschmallowtestet.

      Du talar ibland om tvärtomet. Det är mycket användbart när man analyserar vänstern. Det finns en bok av en engelsk vänsterprofessor som påstås handla om konservatismen. Slutsatsen är att konservatismen är principen att vissa har förtjänat att få vissa privilegier och fördelar. Det är exakt hans egen vänsterposition han ser reflekterad. Vänstern avslöjar sig i tvärtomet.

      Gilla

      • A skriver:

        När jag började tänka på tvärtomet för ganska många år sen Fredrik, så insåg jag att detta är inte bara vad som helst, utan något mycket mycket relevant. Dessutom kan vi se att allt vårt tjatande om socialismen varit helt på pricken. Vi har haft rätt om i princip allt. Och det är inte heller bara vad som helst, utan ondskans uttryck. Systematiskt ljugande. Men jag kan också se att ondskan är smart men inte makalöst smart. Fräck, ful och effektiv, men vi kan se den klart. Den har en viss karaktär och är förutsägbar för oss. Det betyder som jag ser det att vi kommer att reda upp detta, vi kommer inte att släppa det här. Det går att systematisera ett motstånd.

        Mvh A

        Gillad av 2 personer

    • Kronblom skriver:

      Några av mina vänner är gamla raggare. Om man behöver hjälp med något ställer de alltid upp och vice versa. Jag delar inte deras intresse för 50-60-talsbilar men de har överseende pga mitt bilintresse och min bruksbil är från USA.

      Gilla

  11. Min strand (sitter vid Atlanten, befriande) skriver:

    Jag sätter dessa hycklande vänsterkrönikor i halsen, ni börjar bli många nu som när ni vunnit och allt ni kämpade för blir verklighet inte vill erkänna ert ansvar men för en utanförstående så är det så lätt att se att Sandgren, Bitte and gang är de skyldiga, för kärnan, utopismen och hyckleriet sitter i än. Inte ens idag förstår Sandgren, som Östman skriver: de tre grupperna är folk som gör sitt bästa, sköter sig själva och JOBBAR! Det är folk som inte när grandiosa drömmar om ett perfekt samhälle och detta är det kritiska, besitter en moral skyhögt över Sandgrens egen för de anser sig inte ha rätten att tvinga andra in i någon utopi. De är som någon för övrigt förvirrad sade, verklighetens folk, så de tror inte på utopier, och om de gjorde det, är realistiska nog att förstå att de nog har fel om en del och att utfallet är osäkert, men det är inte detta som hindrar dem att mörda och förtrycka, att anse att ändamålen helgar medlen, utan att deras moral säger dem att det är ondska att påtvinga andra sina idéer.

    Hela inlägget kan läsas som en förklaring till varför dialog med vänstern är omöjlig, inte ens nu, efter att ha varit skribent på DGS ett bra tag, förstår Sandgren. Det mest avslöjande är att han inte ens känner till hårdrocken, men om man gillade Tears for Fears och AHA eller Limal så kan man förstå det. På hårdrockskonserter så tafsas det inte, det är vänsteruppförande.

    Så den enda anledningen att det är svårt för KD och M är ju att de värsta styr, hycklande parasiter styr även dessa partier och SD är på väg att gå samma väg. DGS är ett tidsfördriv, jag är osäker på om det är mer än det, det är ju idel vänsterprofiler, inte ens Patrik är helt hel och ren, Omar var muslim osv.

    Högern brett förstådd talar till folks goda kvaliteer och vill inte tvinga andra, vänstern är tvärtom, utan religion så visar utvecklingen att vänstern vinner, efter en kort tid i frihet så blir världen allt mer som ett myrsamhälle, styrt av nya Faraos, där blodslinje är viktigare än kompetens och godhet.

    Utan religion är kriget förlorat.

    Gillad av 5 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Men visst förstår du att högerna partier, M och KDS, ständigt markerar avstånd från den folkliga högern, och att hårdrockare, raggare och liknande avskyr dem för det?

      Detta är ett grundläggande strategiskt misstag. I England är det, trots Disraeli, ännu värre. Det är inte detta slags destruktiva klassamhälle vi skall ha!

      Gilla

  12. Erik2 skriver:

    Leif Burken Björklund, inte Burken Berglund, tror jag förresten avses. Med ett rockigt dragspel. Det var kul musik med Rockfolket och andra.

    Gilla

  13. Richard skriver:

    ”de tre grupperna är folk som gör sitt bästa, sköter sig själva och JOBBAR!… …de anser sig inte ha rätten att tvinga andra in i någon utopi… …deras moral säger dem att det är ondska att påtvinga andra sina idéer… …utan religion så visar utvecklingen att vänstern vinner, efter en kort tid i frihet så blir världen allt mer som ett myrsamhälle, styrt av nya Faraos, där blodslinje är viktigare än kompetens och godhet… …Utan religion är kriget förlorat.”

    Precis!!!

    Gillad av 2 personer

  14. Errol skriver:

    Jan Olof Sandgrens sociologiska analys över hur disparata M,KD, och SD:s väljargrupper är utgör knappast en grund för att ett fungerande samarbete vore ett mirakel.

    SD har svängt ifrån att vara ett välfärdspopulistiskt parti till att ha anammat en i grunden borgerlig realism över vad som genererar det välstånd som utgör fundamentet för välfärden. SD:s omsvängning i frågan om ”vinst i välfärden”, är ett sådant centralt vägval.

    SD:s ekonomiskt-politiska centralfigurer har dessutom en bakgrund i moderaterna likt en inte obetydlig del av SD:s väljarbas. Den som tror att SD:s väljarbas kan utgöras av en sociologisk fenotyp; lågutbildade ”raggare”, när opinionsstödet närmar sig 20% av väljarkåren, är svår att ta på allvar.

    Det ”nykonservativa” blocket förenas i en gemensam kritik av den socialdemokratiska välfärdsstatens patologiska oförmåga att prioritera staten och välfärdsstatens kärna. De tre partierna har till exempel gemensamt verkat för att avveckla den statliga Jämställdhets-myndigheten. Den finns en pletora av bidragskonfetti och pseudomyndigheter som en no nonsens Nattväktarstat 2.0 skulle kunna rensa ut, samtidigt som det mellan partierna finns en betydande samsyn generellt i den ekonomisk-politiska fåran.

    Det är inte de ”disparata” väljargrupperna som utgör hindret; det centrala hindret för ett slikt samarbete är de djupa mentala skyttegravar som inte minst svensk MSM med programatisk frenesi grävt för att till varje pris förhindra ett sådant samarbete. Moderaternas partiledning har inga problem att föreställa sig den hysteriskt moralistiska kampanj mot ett slikt samarbete som direkt skulle orkestreras i den svenska offentligheten, så fort några konkreta närmanden vore för handen.

    Gillad av 2 personer

  15. lookslikeanangel skriver:

    Sverigeiana

    Jag tänkte berätta om myren. Myren vid den lilla
    skogstjärnen, täckt av vita näckrosor. Myren, där
    det finns hjortron och blåbär. Hallon på hygget intill.
    Kantareller oftast intill stigen. Sverige….!

    Men, så hamnade jag – av misstag! – på ett femtitals-
    event. Tanken var middag på lugnt landsortshotell.
    Redan på parkeringen var det svårt. Diverse vrålåk
    i nyanser man inte visste fanns. Att råka rispa i den
    lacken….?! Och att finns så många gamla moppar
    kvar. Rockmusik!

    Det blev rätt fast det blev fel. Kul!
    En påminnelse om en mer positiv tid i Sverige.

    Det är annat än det anorektiska – sista tidens
    ”heliga” som vi lever i idag.

    PS Fast mopparna var rätt stinkiga! DS

    Gilla

  16. Jesenin skriver:

    Kulturkamp?Förd av ett M-parti som visat sig helt oförmöget att frigöra sig från det Reinfeldtska dödsgreppet.En äkta men som vanligt nödtorftigt kamouflerad medlem i den dödsbringande ”vi-är-den-förklädda-pöbeln”-klanen och vars enda publicerade verk är en inte ens pubertär samling trötta tankefigurer,floskler och klichéer som går under titeln ”Det sovande folket”.Ett alster som knappt fyller de kriterier som förr gällde för betyget Ba,senare 3 och ännu senare G i den svenska gymnasieskolan.Reinfeldt,Fredrik – en själlös medelmåttigt begåvad marionett?Eller kanske snarare en sådan som i visionären Robert A Monroes ”Far Journeys” beskrivs som ömsom en själlös ”Matrix-agent” och ömsom som en ”Organic Portal”?”Organic Portal” för vad?Det rothshildröda,ibland kolsvarta insektlika ”Det” som mer och mer helt paralyserar även utkantslandet Sverige.Är det detta svarta Reinfeldt M-parti med sitt döda grepp och sin likpust ur den karmosinröda vampyrmunnen som skall föra ”kulturkamp”?Man ryser -kalla kårar far längs ryggraden och man stönar:Brrr!

    Gilla

  17. Jan Andersson skriver:

    Jag känner och har umgåtts i decennier med folk ur alla dessa tre samhällsklasser. Deras åsikter formades redan i tonåren och de har inte ändrat sig det minsta trots att alla har det materiellt bra idag, och alla är fortfarande varma omtänksamma flitiga medborgare, var och en på sitt sätt och mycket trevliga bekantskaper.

    De umgås gärna lättsamt och raljerar ibland friskt över de andras åsikter. Men att de skulle kunna samarbeta politiskt är fortfarande uteslutet. Vad skulle då behöva modifieras i deras livslånga åsiktsportföljer som de är trygga med och vet det mesta om? Och det är aldrig åsikter om pengar eller välstånd som skiljer dem åt, utan alltid andra, mer sofistikerade livshållningsfrågor. Alla anser till exempel att en förtroendevald som ljuger och slingrar sig, eller vänder kappan efter vinden är det värsta som finns, då är man en åsiktsförrädare oavsett vilken gruppering man tillhör politiskt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.