Jimmie Åkesson har fått berättigad uppmärksamhet för sitt tal i Almedalen. Många jublar över hans avslöjande av också etablerade, välrenommerade kommentatorers brist på kultur och oförmåga att uppfatta vad som faktiskt sägs, en oförmåga som antagligen är fördoms- och känslostyrd. Åkesson återkommer nämligen flera gånger till Mobergs namn för att man skall förstå att det är Mobergs ord. Ändå har många av hans kritiker uppfattat det som om de vore Åkessons egna ord.

Han citerade Vilhelm Moberg maning till den tidens svenskar: ”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.”

Moberg talade alltså om sex och en kvarts millioner levande svenskars land. På hans tid var det nära 100 procent av alla som bodde i landet. I vår tid finns det också ett stort antal invandrade svenskar och deras barn. Den här texten handlar om alla som bebor detta land – här födda av svenska föräldrar, av invandrade föräldrar eller själva invandrade. Det borde också Åkessons tal ha gjort.

De som inte kände till Mobergs text sedan tidigare och som lyssnade selektivt kunde dra slutsatsen, att resten av vårt lands befolkning inte räknades, det vill säga att invandrarna inte innefattades av maningen. Säkert drog många invandrare också den slutsatsen.

Själv blev jag betänksam. Denna tolkning ligger inte långt borta. Två av de värden som enligt Åkesson bör styra värt samhällsbygge är önskan om ”tillit och samhörighet.” Begreppen hör samman. Det är lättare att känna tillit till den man också känner sig höra samman med. Men det är lätt att tolka det inledande citatet som att man måste vara en ättling till någon av de miljoner som tidigare levt i landet, för att räknas som riktig svensk. (Jag skulle kunna ta åt mig, men det gör jag inte – trots att jag är finne, same och vallon. Jag känner mig ohjälpligt som svensk. Det är det viktiga).

Det hade varit lätt för Åkesson att uttala sig så att denna tolkning kunnat undvikas. Han kunde ha påpekat att han riktar sig till alla Sveriges medborgare och sagt, till exempel: ”Vi måste alla vara med och bidra till vårt framtida samhälle, på samma sätt som tidigare generationer bidragit till dagens. Ingen kan undandra sig den plikten och ingen är ovärdig att vara med. Särskilt är alla våra invandrare välkomna. Ni har egen kunskap om vad som fattas och vilka insatser som behövs, eftersom många av er lever i områden där vardagen är särskilt svår, ofta tvingade att bo i getton där ni hunsas och styrs av andra invandrare med värderingar, som de flesta av er en gång flydde för att komma undan.

Er medverkan kommer att göra er till en omistlig del av Sverige. Och om några generationer kommer också era efterkommande att ha ett stänk av Gustav Vasas DNA i sig!”

Man kan inte tvinga någon att bidra till samhällsbygget – svensk eller inte. Man kan inte tvinga invandrare att känna samhörighet med andra svenskar och tillit till det svenska samhället. Det finns de som varit här i landet i årtionden utan att vilja läsa sig språket och delta i arbets- och samhällsliv. Men man måste välkomna alla dem som vill.

En sådan välkomnande attityd har inget gemensamt med den kravlöshet och snällism som hittills präglat invandringspolitiken. För att den alls skall vara möjlig måste asylrätten och asylinvandring upphävas och ersättas av beslutad mottagning av kvotflyktingar – på mycket låg nivå. En långsiktig politik för att upplösa invandringsgettona är nödvändig. Alternativet skulle göra alla försök att integrera invandrarna omöjliga. Den som accepterar dessa enklaver – politiker och väljare – har givit upp och kommer att få acceptera ett parallellsamhälle med helt andra värderingar och normer än majoritetens. Denna politik måste inlemmas i den kommande, nödvändiga omdaningen av bostadspolitiken. Motsätter sig regeringspartierna en djupgående förändring på dessa områden, kommer de att sopas undan.

Den hittills genomförda invandringen kan inte göras ogjord, även om man med lockelser kan hjälpa invandrare att återvandra och därmed också överföra kunskaper och kapital till sina hemländer.

Hade invandringen varit väsentlig mindre, och hade det funnits någon integrationspolitik hade inte invandrarnas ställning i Sverige, deras villkor här och deras förmåga att bidra till samhällsutvecklingen varit så avgörande för den fortsatta samhällsutvecklingen.

Att nu skjuta dem ifrån sig är en oförlåtlig dumhet. De av dem som vill och kan bidra genom att förkovra sig – utbilda sig och skaffa sig ett jobb – behövs. Alla kan inte. Deras utgångsläge, det vill säga deras brist på utbildning och i många fall också bristande intelligens, som omöjliggör inlärning och träning, blir oöverstigliga trösklar. För dem och för oss är återvandring en mycket bättre idé. Och de som inte vill integreras och som kanske till och med saboterar på olika sätt – de skall tas om hand och få svara för sina missgärningar. En striktare kriminalpolitik skulle förhindra att de ens får stanna i landet, eftersom de ofta begår brott långt innan de fått uppehållstillstånd och då skall de utan undantag utvisas. Det måste också bli möjligt att återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap för dem som lever på brott och därmed möjligt att utvisa dem. De skall inte få svärta ned och göra livet till ett helvete för de invandrare som vill bli svenskar och som vill bidra till samhället. Brottslingarna verkar i stor utsträckning i gettona och alltså drabbas dess invånare mest. Dessa drabbas också av det förtryck och den ”disciplinering” som de extrema muslimerna utövar.

Jag sympatiserar med dig, Jimmie, och ditt parti sedan länge. Jag rekryterades till din anhängarskara av en invandrare, en neger från Nigeria – Sidney, the hard-working DJ.

SD har gjort mycket gott. För att fortsätta vara värdefulla i politiken måste ni inse att ni numera inte bara har ett förändringsansvar. Ni har också ett samhällsansvar. Det här samhället, med svenskar och den stora mängden invandrare, måste fungera, och fungera för och genom alla, invandrare och svenskar. Det är inte lätt. Det första, nödvändiga steget är att inse att inget av de redan existerande problemen är löst, även om invandringen sätts till noll. De blir däremot lättare att lösa.

Så hörru Jimmie: i nästa tal måste du beskriva hur invandrare kan – och måste – bidra till samhället. Det gäller de som vill, naturligtvis. De andra får mötas med andra åtgärder. Annars kanske jag inte längre kan rösta på SD. Ni har ju fått konkurrenter, som börjat verka efter en affärsidé liknande er: deras erbjudande till väljarna börjar alltmer likna ert.

Detta liknar en predikan. Det är en text som uttrycker många förhoppningar. Det kan ju ses som uttryck för en förenklande naivitet. Alternativet är uppgivenhet, även om denna försöker dölja sig med många brösttoner, kraftuttryck och förslag till drastiska åtgärder – som inte kommer att få politisk majoritet.