Gästskribent Harriet Larsson: Om min röda ungdom, tillnyktring och blå ålderdom

1967

”Nu har flickorna varit hemma, för Ester susa nyss förbi på cykeln” konstaterade Greta, vår grannfru, när mor energiskt trampade förbi, med våra nedtagna flygblad på pakethållaren.

I brukssamhället där hemmet låg fanns fyra anslagstavlor, en på bruket, en vid kyrkan, en vid stationen och en uppe i samhället, som mor nu befriat från budskapet ”USA ut ur Vietnam” och ”Stöd FNL”. Till råga på allt hade vi utan lov klämt upp våra affischer mellan kyrkans plats och nykterhetslogens.

Både jag och min syster var engagerade i vänsterns studentrörelse under ungdomsåren. Min syster planerade för en resa till Kuba och skulle hjälpa Castro med sockerrören i landet som blivet befriat från det kapitalistiska oket. Något krångel uppstod dock med visum, så hon kom aldrig i väg, till fars och mors stora glädje.

Jag gick på utbildning i Göteborg, men ägnade mycket tid på Andra Långgatan, där vi unga inom VUF (vänsterns ungdomsförbund) lätt löste världsproblemen och textade plakat och banderoller till nästa demonstration och till den amerikanske ambassadören Hollands besök.

”Känner Ni stanken från Enskilda banken”, ”Tage och Geijer, Lyndons lakejer” ropade vi i kör och när vi hade värmt upp våra röstresurser tillräckligt, klämde vi i med ”Nicoläng ska ha däng.”

Vi tågade glatt genom avenyn upp till Götaplatsen och var bergfast övertygade om att endast vi förfogade över lösningen till världens orättvisor.

Minns att jag fick bannor, när jag uteblev från tomatkastningen vid ambassadör Hollands besök, men med tio år i söndagsskola, sitter förbudet mot att kasta mat på någon, inbränt i ryggmärgen.

1975

Jag nyktrade till redan 1975 och förstod plötsligt att allt hänger samman, inget är svart eller vitt utan grått i komplicerade mönster som påverkar varandra. Detta uppvaknande föranleddes av rymdforskning från det förhatliga Nasa, vars litiumceller blev bränsle i minipacemaker, vilket räddade livet på min nyfödda och svårt hjärtsjuka dotter, som föddes med ett totalt hjärtblock. Jag älskade mitt arbete på sjukhusets rehabiliteringsklinik med ryggmärgskadade patienter. Konstigt att jag inte kände av något tungt livspussel, trots endast sex månaders föräldraledighet, inga VAB-dagar, skral ekonomi, heltidsarbete som ensamstående mor till två, ofta svårt sjuka flickor.

Senare under åren som distrikts- och företagsgymnast kunde jag konstatera att en spänd rygg hade mer fallenhet för gnäll, än en avbruten som kämpade för att komma åter till livet. Kulmen var under 90-talets rekord i ohälsotal. Arbetsgivarens alla olämpliga arbetsplatser, var regeringens enda förklaring. Olämpligheter som jag såg hos alltför många patienter talades det tyst om. Det kunde vara olämpligt missbruk, olämplig make/maka/tonåringar, ekonomi, olämplig skräpmat med övervikt och även olämplig lathet och smarthet som var onämnbart. Till slut tvingades politikerna att vända på skutan. Det gick inte längre att låta de riktigt sjuka få betala för att friska skulle sjukskriva sig.

I dag råder samma falska projektion, nu är det vi pensionärer som anses orsaka krisen i sjukvården varför skatten måste höjas med 90 miljarder under kommande år. Inte ett pip om alla nysvenskars stora behov av vård. Skulle någon våga nämna vad deras religion orsakat för olämpligheter i samhället, då är man illa ute. Påföljden kan bli sparken eller karriäravslut och är man pensionär så kan några obetänksamma ord på nätet rendera kraftiga böter.

I dag fylls många platser på landets rehabiliteringskliniker av skott- och knivskadade patienter. Nya kollegor kan känna ångest i stället för glädje, när de trampar till jobbet. Dagens ohemula krav från skadade patienter i gänguppgörelser och anhöriga, gör att andra patienter kan komma i kläm, men om detta berättas det sällan, för korrektheten har hela offentliga sektorn i sitt grepp.

Hur gick det för ledande gossar från mina ungdomsår?

Vänsterns självsäkra gossar oftast från bortskämd medelklass, försökte övertyga arbetarklassen om att bli globala marxister och få dem att upptäcka hur deras moral med Luther och Jantelag satte dem i klistret. Om allt detta gamla skräp kunde raseras, så skulle en ny värld etableras!

Framgången uteblev dock för mor hade fullt engagemang i kyrkan, Röda Korset och höll på med bullbaket till midsommarfesten och far strök näven på blåblusen, suckade och sa: ”de nyktrar nog till vad det lider”. Det gjorde gossarna mycket snabbt, efter avslutade studier var dock steget mycket kort till fiendesidan och banken luktade nu riktigt gott.

Personlig vinning kom oftast före moralen hos dessa egenkära globetrottrar. Att bli politiker blev också en arena för berikning, för makt handlar om pengar och mest av den varan har den finansiella världseliten, som får dirigera fram den nya världsordningen, genom nyliberalismens orättvisor där postmodern relativism och identitetspolitik blivit goda hjälpredor.

Almedalens selektiva budskap

Arbetare, som mina saliga föräldrar, har nu från Almedalen fått höra om invandrares strävsamhet och hur invandrarna utsätts av främlingsfientliga i Sverige. Sådana svenskar placerades i skamvrån av Annie Lööf också för att de gillar köttbullar. Lööfs tal var mycket selektivt i sin framtoning. Invandraren framställdes som en välintegrerad och hårt arbetande medborgare. Dubbla identiteter med bidragsfusk, rån, mord, dagliga skjutningar och våldtäkter tycks komma från planeten Mars. Symptomen skall botas med fler poliser och ännu högre skatt, men grundorsaken får aldrig komma fram.

Grundorsaken är en alltför stor invandring för vad landet klarar av, där en stor del utgörs av välfärdsmigranter som inte är integreringsvilliga varken kulturellt, socialt eller ekonomiskt. Landets kravlösa, skattesubventionerade och bidragsgivna politik har förutom starka pull-faktorer skapat segregation, parallellsamhällen, trångboddhet, hedersförtryck, klanstrukturer och kriminella nätverk. Detta är priset för politikers narrativ om världsmästerskap i humanitet. Det är ett narrativ som kan bana väg till internationell karriär med ekonomiskt oberoende. Denna medmänsklighet med världens alla migranter har inneburit omänsklighet för medborgare i hela Europa som tvingats finansiera den. Denna politik har skapat en bumerangeffekt, som nu måste kallas för högerextrem nationalism och till och med nazism.

Därför riktar makthavarna blåslampan mot landsmän, som vågar avslöja hyckleriet. Många får betala böter för gummiparagrafen hetsmotfolkgrupp och till och med fängelse, medan våldtäktsmän går fria om de ens fångas in. Utvisning verkställs sällan och ibland kan nya stanna kvar-skäl som konvertering till kristendom snabbt komma fram utöver risk för förföljelse i hemlandet. Förföljda kvinnor i värdlandet verkar vara utan intresse för rättsväsendet.

Om mina föräldrar levt i dag skulle de vara förtvivlade över att deras svett och vedermödor under ett hårt liv slösas bort på andra, som inte har rätt att vara här och där många visar mer förakt än tacksamhet över landets generositet.

Harriet Larsson är pensionär efter ett långt yrkesliv som sjukgymnast. Intresserad av samhällsfrågor, skriver samhällskritiska blogginlägg, har fått debattinlägg publicerade under åren. Hon menar att det har blivit allt svårare att få kritiska inlägg publicerade som avviker från de etablerade opinionsbildarnas uppfattning. Faran med att enbart politiskt korrekta åsikter publiceras är att vanligt förekommande uppfattningar förblir osynliga. Detta orsakar ett demokratiunderskott. Tack vare nätet kan maktutjämning äga rum. Men då befinner man sig utanför åsiktskorridoren. word.harrietsblogg.se

35 reaktioner på ”Gästskribent Harriet Larsson: Om min röda ungdom, tillnyktring och blå ålderdom

  1. Roy skriver:

    Jag skulle jättegärna läsa mer om hur olika yrkesgrupper har det i dagens Sverige. Från vården, t ex. Alternativmedia kunde gärna ha reportage om det. Men att människor som vill vara anonyma får vara det.

    Den här lilla glimten från vården var förstås skrämmande.

    Katerina Magasin berättar inifrån skolan:

    http://katerinamagasin.se/rapport-fran-en-larare-afghanerna-blir-hotfulla-slar-vaggar-skakar-av-ilska-att-de-inte-far-de-betyg-de-vill-ha/

    Gillad av 8 personer

  2. Aha skriver:

    Slutnotan för massinvandringen kan inte skrivas än, inte så länge en strid ström nya migranter anländer, ofta välfärdsmigranter som krönikören skriver. Om notan istället handlat om stöd till pensionärer, till de äldre så hade pengarna räckt till;
    – avskaffande av de ca 250 000 fattigpensionärerna. Säg 74 000 per år och individ där ca 24 000 kr är allmän höjning uppåt för de som ligger nära fattigpensionärerna. 74 000 kr är tagit från nationalekonomen Joakim Ruists beräkningar av kostnaderna för de migranter som kom 2015.
    – byggande av servicebostäder, rehab, korttidsboende och andra boenden som äldre under sina ofta sköra slutår är i behov av. Säg 100 000 boenden som då tillsammans med de ca 75 000 boenden som finns idag skulle täcka behovet hos drygt 2 miljoner pensionärer. Säg att dessa 100 000 extra boenden skulle kosta 50 miljarder per år med personal, 500 000 per boende. I pengarna ingår också högre personaltäthet, bättre mat etc.

    Detta hade gett äldreomsorg i världsklass. Nu fick vi istället migration i världsklass.
    Svensken har aldrig varit för den här tågordningen men har ändå röstat på de politiker som drivit fram denna prioritering. Idioter.

    Som man röstar får man ligga.

    Gillad av 8 personer

  3. Fredrik Östman skriver:

    Mycket illustrativt hur socialisternas dualistiska världsbild beskrivs som ”svart och vitt”, en eufemism för ont och gott, och hur öppet milleniarismen uttrycks av de unga låtsasrevolutionärerna i historien.

    Det verkligt intressanta är hur goda människor som Harriets föräldrar kunde tubbas att decennium efter decennium rösta för socialdemokraterna, som har och hade exakt samma svartvita dualistiska världsbild och som har och hade samma milleniaristiska ambition, eller egentligen samma milleniaristiska eskatologi. Hur gick det till?

    Varför ledde de fantastiska möjligheter som industrialismen öppnade för arbetarklassen till att den prompt band ris till sin egen rygg och entusiastiskt röstade fram sina egna värsta vedersakare, Socialdemokratiska arbetarepartiet SAP?

    Gillad av 12 personer

    • Mikael Steinwall skriver:

      Kanske för att Sverige utvecklades till ett välfärdsland efter kriget, under Socialdemokratiskt styre?
      Det behöver inte vara svårare än så.

      Gillad av 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Men är inte det socialistiska vanstryret precis det som vi kallar ”välfärdsland”? Och varför gjorde Harriets föräldrar en sådan skillnad på den ena och den andra socialismen när de för mig så uppenbart är densamma?

        Gillad av 2 personer

      • olle reimers skriver:

        Fredrk Östman; på 60-talet var Sverige världens rikaste land. Våra ingenjörsinstinkter hade lett fram till att vi kunde översvämma världen med all vår fina teknik.

        Översvämningen ledde till att en generation kunde gå från omodernt utedassliv till hela baletten av välfärdsutrustning. Klart som fan att många tyckte vi var bäst. Lyckoruset och hybrisen grep tag i de flesta.

        När realiteten började göra sig gällande på slutet av sjuttiotalet var vi redan indoktrinerade.

        Detta gäller särskilt oss som är födda på 40-talet och hade sett förändringen och var för unga för att dra i bromsen. När vi började vakna var det för sent.

        Gilla

    • Patria Amissa skriver:

      Men till skillnad från homo sovieticus, som formades med hjälp av grovt våld, och där ledarna var så upphöjda och perfekta, ja gudomliga, att allmänna val kunde avskaffas, så formades väl homo socialdemokraticus av tacksamhet över många välbehövliga samhällsreformer, som till synes bara kunde levereras av SAP.

      När Marshallhjälpspengarna i massiva mängder började pumpas över till Europa började fabrikshjulen i de obombade svenska fabrikerna snurra så de nästan glödde. Sveriges exportintäkter, och därmed skatteintäkterna, kom att nästan svämma över alla bräddar så att den ena reformen efter den andra kunde genomföras. Givetvis var detta ett oöverträffat bra läge för politikerkåren att måla upp en bild av sig själva som enastående skickliga, och att man hela tiden hade folkets bästa för ögonen. Framstegen i det förut halvtaffliga lilla landet i norr gav ringar på vattnet, inte bara genom hela det svenska samhället och i nästan alla samhällsklasser, utan även utomlands, något som kan glädja vilken politiker som helst alldeles omåttligt.

      Nu lever vi ju sedan länge med en kraftig och långvarig baksmälla efter denna den tidiga efterkrigstidens brakfest. Det som kan göra en förundrad är då uthålligheten hos homo s. Uppenbarligen finns alltjämt väldigt många kvar som ingenting ser eller vill se, och som liksom struntar i huvudvärken och hoppas på en återställare. Kanske kan det finnas några slattar kvar av ledargarnityrets drogförråd från den tidiga efterkrigstiden. Det var ju så härligt den gången.

      Gillad av 2 personer

      • Fredrik Östman skriver:

        Återigen förefaller mig kausaliteten omvänd. Vilken regim som helst hade gynnats av den allmänna uppgången. Även oppositionen borde ha gynnats. Varför var SAP redan vid makten? Varför intresserade sig oppositionen inte alls för makten?

        Gilla

      • Patria Amissa skriver:

        I hög grad relevanta frågor. Men varför blev socialdemokraterna största parti i Danmark redan 1924 och i Norge 1928? Och varför var SDP i Finland ett av de största partierna alltsedan 1906 och socialdemokraterna i Tyskland ett stort parti sedan ännu längre tid tillbaka osv? Socialismen var en våg som sköljde över i varje fall hela västvärlden. Vem är människa att genomskåda alla tricks med en enda gång?

        Själv har jag inte så svårt för att åtminstone hjälpligt sätta mig in i, och även ha viss förståelse för, den tidsanda som då rådde, med de problem som plågade den tidens människor, och att man kunde tro och hoppas att man i socialismen hade funnit lösningen. De varnande röster som fanns tidigt även här i Sverige, t.ex. Selma Lagerlöf (främst i Antikrists mirakler) och Vilhelm Moberg (på många ställen), för att nämna ett par svenska kulturpersonligheter som endast red necks från Sölvesborg och liknande skummisar vågar citera i dagens Sverige, var bara ropande röster i öknen. Jag har betydligt svårare att känna förståelse för det övermått av stolleidéer som drabbat oss under de senaste decennierna och som liksom socialismen fått ett enormt genomslag. Obegripligt.

        Mitt problem med socialismen är mera detta med uthålligheten hos dessa som jag raljant kallat homo s. (i många andra länder finns motsvarande varelser). Man kan tycka att vem som helst som sitter i en kollapsande byggnad borde märka när taket rasar ner, väggarna bågnar och fönstren krossas! Men icke. Därav min pessimism och resignation. Om situationen i Sverige tvärt kunde vända (vilket den inte kan) från destruktion till återuppbyggnad, så vet vi, menar jag, att väldigt mycket likväl är alldeles för sent.

        Men här skulle en annan och mycket skummare historia kunna ta sin början. Den är för lång för att penetrera här. Men ytterst kort. Vi vet hur viktigt det var för Sovjetunionen att Sverige inte gick med i NATO. Hur mycket energi tror vi inte att KGB och Stasi lade ner på att förhindra detta, och vilka medel använde man inte? Givetvis var SAP det främsta målet för påverkan, och alla tänkbara vägar prövades. Svenska kyrkan var som vi vet en av de viktiga inkörsportarna. Jag är rädd att det här finns mycket som vi knappast ens vill veta, men som skulle kunna förklara mycket av dagens situation.

        Gillad av 3 personer

  4. villervalle03v skriver:

    Steget in i vuxenlivet innebar för en del av oss, intresse och insikt i samhällets förvaltning av skattemedel och se att politiska beslut fattades som enbart gynnade dem själva och deras handgångna medhjälpare inbegripna journalisterna. Men alla blev inte och blir inte vuxna och en stor del blev just de politiker, tjänstemän och journalister som drog fördel av besluten. Vilket gör att vi har ett land där folket är dragna i näsan sen femtio år, och så länge som vi inte kan få majoriteten att begripa och se verkligheten blir det tyvärr ingen ändring innan samhället kollapsar, för att det inte går att mjölka ut mer skattekronor av oss.

    Gillad av 3 personer

  5. S Eriksson skriver:

    Hur var det egentligen med USA ut ur …
    Var det rätt att bekämpa ett land för dess politiska åsikter? Nu har det gått ca 50 år och sanningen borde vara klarare.
    I och för sig så stämmer det att knappast något är svart eller vitt, utan mer mitt emellan.

    Gilla

  6. Bengan47 skriver:

    Tack Harriet för detta fantastiskt skrivna inlägg. Du formulerar exakt vad väldigt många av oss tänker och pratar om. Har själv röstat först på sossarna i ungdomens förvillelse, sen på M i många år. Efter 2010 aldrig mer.

    Gillad av 3 personer

  7. S Eriksson skriver:

    Angående Natos bombningar av Libyen? Kadaffis land så påstod vissa att det var ok för att det var dålig demokrati där. Men hur är det egentligen i Saudiarabien? Bör inte dom se upp också, mot skyn.

    Gilla

    • rolfholmen skriver:

      Lustigt att du skriver NATO`s bombningar. Det var Hillary Clinton som var pådrivande. Men hon är ju näst intill helgonförklarad av PK-Sverige, så det är bäst att glömma. Hon borde ha varit USA`s president.

      Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    Tänk hur mycket drägligare det andliga livet skulle kunna vara i Sverige om ett reportage som detta kunde tryckas i Dagens Nyheter! Nu får vi i bästa fall hålla till godo med tillrättalagda halvsanningar om dagens svenska verklighet i de traditionella mediakanalerna.

    Kanske ändå tidningens ägare till slut börjar inse att det föreligger ett samband mellan en tillrättalagd agendapolitik och fallande tidningsupplagor. Inte ens DN kan i längden leva på skattebetalarnas bidag. Att bli sedd som ett slags Sveriges Pravda kan ju inte heller i längden vara något eftersträvansvärt inte ens för troende journalister.

    Gillad av 6 personer

  9. Bjarne skriver:

    Tack Harriet Larsson för en spännande berättelse där jag känner igen mycket. Inte minst svårigheten att få insändare och andra bidrag publicerade. Jag har skickat in till DN Åsikt ett par gånger och får inte ens ett svar.

    Gillad av 1 person

  10. Östrahult skriver:

    Mycket välformulerat, all respekt. Jag tänker på detta som kontrast till den officiella bild man matar befolkningen med. Som t ex i gårdagens Aktuellt där en medarbetare från Brå med tindrande ögon berättar att det är ingen konst att fixa problemen i utsatta områden. Om bara Brå får göra projekt med polis och fastighetsägare så blir allt jättebra. Vips är brottsligheten borta och det blir lugnt på lekplatserna. Och en programledare som för länge sedan passerat sin inkompetensnivå hyllar detta.

    Gillad av 2 personer

  11. Elisabeth G skriver:

    Tack för en mycket bra artikel! Som redan sagts borde den nå ut till ett mycket större antal läsare. En stillsam skildring utan överord, som denna, borde kunna få flera att vakna och se hur det egentligen är ställt.

    Gillad av 1 person

  12. Den Sista Karolinen skriver:

    Visdom kommer med åren, åtminstone i det här fallet!
    Så oerhört sorgligt att hennes generation av vänsterfolk inte står på de svagas sida längre. Det enda dessa vill är godhetsmarkera. Betalning: med våra pengar. Och vårt lidande.

    Gillad av 1 person

  13. Fler "goda nyheter". skriver:

    Alla människor påverkas av livets gång. Då biter särskilt personliga erfarenheter djupt och smärtsamt. När det egna skinnet träffas av verklighetens hårda slag, gör det ont, ibland mer än så. Dessa skinnets erfarenheter byggs på under livets gång. Men individuellt präglande händelser förblir ändå privata. Och därmed svåra att dela med de många. Det privata lever det mer isolerade livet – gömt bortom andras ögon.

    Så finns där också offentliga mediabilder. Var mans egendom. De som riktas mot landets samtliga medborgare. De presenteras alltid välordnat och tillrättalagt. Levereras ut från allehanda tangentbord, ibland understödda av foton och rörliga bilder. Alltid väl kontrollerat.

    Den kontrollen kan ibland avslöja sig själv – helt oavsiktligt och i efterhand. Som när olika öronmärkta reportage dyker upp som ”särskilt goda nyheter”, samtidigt som de blottar tidigare försyndelser. Faktiskt stora mediala självmål.

    Det kan handla om hur mycket bättre det blivit i en viss stadsdel. Hur ett tidigare härjat bostadsområde lyckats resa sig upp ur jämmer och elände.
    Efter att vissa samhälleliga insatser gjorts. ”Att för två år sedan var det riktigt uselt här, men inte idag”. ”Idag känns det riktigt bra”.

    Det som var tabu att säga för två år sedan, det vänds idag till en god nyhet. Där man försiktigt lyfter på locket, och gör sin presentationer. ”Att nu är allt på väg mot det bättre”. ”Det eldas inte längre upp några bilar i området”. I grunden dåliga, eller gömda nyheter, görs retroaktivt om till hoppfulla nyheter – två år senare.

    Vi hör om att ”ett utsatt område” fallet bort ur statistiken. Att ”utsatta områden därför minskat i antal”, men utan att den stora ökningen tidigare uppmärksammats särskilt mycket. ”Att skjutningarna minskar i Malmö”, men inte att de samtidigt ökar i Stockholm. ”Att någon skola kommit tillrätta med stöket”, men att de sammantagna problemen likväl är i starkt stigande.

    Dessa ”de positiva nyheterna” står alltid ut i relief till något man tidigare förtigit eller aktivt undanhållit. Media håller i dessa dagar på att dra ned byxorna på sig själva – retroaktivt sett. Därtill tvingade av verklighetens allt större påtaglighet. Eftersom verklighetens skin blivit så utbrett att dess nakenheten inte längre går att dölja. Det privata växer förbi och bortom det mediala.

    Men media väljer då att leta fram ”de goda exemplen” ur eländets växande skörd. Ge en slags hoppets falska ljusglimtar, i stark relief mot ett växande mörker. En nymornad medial anpassning. Inte mer. Media väljer fortsatt att backa in i framtiden. Med allt fler döljande och förljugna reportage, öronmärkta ”som goda nyheter”.

    Gillad av 3 personer

  14. Kasper K skriver:

    Mycket igenkänning. Har själv gjort denna resa men dessvärre känt mig mycket ensam på färden. Ingen av mina vänner från den tiden har ens funderat att lösa biljett mot förnuftet.

    Gillad av 1 person

  15. Folke Lidén skriver:

    Håller med dig vad gäller massinvandringen och dess konsekvenser Harriet. Tyvärr blir det nog svårt att återkomma till sans och förnuft för våra makthavare. Alla partier, utom SD, bär ju skuld till dagens accelererande samhällsproblem – sociala såväl som ekonomiska.

    Om vi tittar på M som ser sig själva som ett oppositionsparti värdigt att överta den politiska makten så finns det sannerligen ingen anledning att hoppas på bättre tider. Dom kör samma tugg som tidigare. Man talar nu om att ”förbättra integrationen”. Det ska tydligen ske genom ”utbildning” i bl a svenska värderingar. Vad gäller asylsystemet ska man verka för en ”bred överenskommelse”. Hur man träffar en restriktiv bred överenskommelse där C, MP och V ingår är för mig en gåta.

    Angående dårskaper i din ungdom. Jag till hör dom som klarade sig från både kommunism och tankar om en gränslös värld. Detta tackar jag min uppväxt för.

    Kommunismen:
    I byn, i Norrbotten, där jag växte upp var folk antingen kommunister eller sossar. Jag märkte redan tidigt att kommunisterna var lika giriga och avundsamma som alla andra. Trots predikningar om ”folkets makt och jämlikhet” levde dom inte som dom lärde. Några av dom största, och rikaste, jordägarna var kommunister.

    Gränslös värld.
    Grannbyn låg 15 km bort. Där talade man en markant annorlunda dialekt. I vår by sa man att grannbyns folk var ”de jävligaste människorna på jorden”. Som tonåring åkte man inte dit ensam en lördagskväll.

    Gilla

  16. EH skriver:

    Tack för att du orkar, själv har jag allt som oftast svårt att andas när jag läser.
    En sak jag funderar på. Det verkar som om knarket och försäljningen av det och säljarnas strider är orsaken till del av brottsligheten. MEN om ingen köper så dör den marknaden.
    Efterlyser en genomlysande artikel om köparna för det kan ju inte bara vara ungdomarna från Djursholm och Lidingö som handlar, sååå många är de inte.
    Tänker att om man själv, ofta eller ibland , handlar lite stimulans kanske man håller tyst. OCH på så sätt delaktig i utvecklingen.

    Gilla

  17. rolfholmen skriver:

    Tack Harriet,
    Tidningen MAD, med frontfiguren Alfred E. Neuman läste jag med stor behållning i övre tonåren dvs i slutet på 60-talet. Tyvärr skall tidningen läggas ner. Apropå din ”huvudet på spiken”-artikel så vill jag dela ett citat ur tidningen.

    Den som inte är röd i sin ungdom har inget hjärta – Den som inte är blå i vuxen ålder har ingen hjärna.

    Gilla

    • Stx skriver:

      https://nyadagbladet.se/utrikes/osterrikisk-imam-uppmanar-ungdomar-att-skapa-egen-islamisk-stat/
      Österrike, visar hur en imam ber sina följare att skapa en egen islamisk stat.
      En imam uppmanar ungdomar att skapa en egen islamisk stat för att ”de har den viktigaste rollen i jihad och omvändelse”, en annan imam predikar mot så kallade ”otrogna”. Han säger bland annat att gå på kristna festivaler är värre än att dricka alkohol – vilket är förbjudet inom islam.
      Det nationalistiska partiet FPÖ har polisanmält moskén. Enligt Johann Gudenus, ordförande för nationella rådet, har moskén tidigare använts av Muslimska brödraskapet för att sprida anti-kristna, anti-österrikiska och anti-demokratiska budskap.
      Man kan anta att de i Sverige fängslade imamerna har framfört samma budskap?

      Antalet anmälda våldtäkter mot kvinnor i åldern 18 år eller äldre fortsätter att öka och uppgick till 2 300 brott, vilket är en ökning med 20 procent (+386 brott) och våldtäkt mot män ökade ännu mer, 40 procent, till sammanlagt 118 brott.
      Samtidigt ökade de anmälda våldtäktsbrotten mot barn, definierat som personer 0–17 år, med 5 procent till 1 650 anmälda brott.
      Är det ett led i att visa sitt förakt för de otrogna? Ett led i ockupationen …..

      Gillad av 3 personer

  18. NETTANN skriver:

    Denna självgodhet och -centrering som är bortom det som skulle kunna kallas naivitet. Omgivning och noga utvalda delar av världen är ofta jättedumma. En gnutta uppvaknande då en obehaglig verklighet tränger sig alltför nära. Och då och där tycker jag – alltid – så himla rätt och positionerar mig efter vinden.

    Så kan man framleva sin stund här på jorden, precis som en stor hög likasinnade.

    Det kan få konsekvenser för många andra.

    Gilla

  19. P I Persson skriver:

    Otroligt sorgligt att läsa. Jag är uppväxt i arbetareklassen och sedan tonåren engagerad inom SSU, Broderskap och den socialdemokratiska arbetarekommunen ända tills partiets högervridning och förborgerligande omöjliggjorde detta engagemang. Men idealen finns kvar. Från Folkhemmet, antikrigsrörelsen och 1968-radikalismen. Hur skulle jag kunna svika detta ? Andra må svika och det får de själva kämpa med sitt samvete om. Jag dömer ingen men att svika solidariteten kommer inte på tal.

    Stridssång
    text: Fabian Månsson

    Till vapen, kamrater! Se, viggarna ljunga,
    och stormmolnen vältra sig, brandröda, tunga
    ur öster, där nyss man en ljusning förnam.
    Ur grändernas kyffen, ur vildmarkens kojor;
    till vapen! förrn våldet i eviga bojor
    slår fast vår för friheten kämpande stam.

    Du svek mig, du rosende dröm om försoning.
    Nå, må det bli kamp utan nåd och förskoning!
    ty död eller frihet är allt jag begär.
    Ej likar det honom bland trälar bli funnen
    och slava med tungan utskuren ur munnen,
    som nordmannablod uti ådrorna bär.

    Jag gick där och slet och kung Frode jag födde.
    Med svett och med hjärtblod hans yngel jag gödde,
    det ur mina benpipor märgmusten sög.
    Dock led jag det tåligt och tänkte: omsider
    det varder nog ljusare, sällare tider,
    då alla bli bröder och alla få nog!

    Men då kom tyrannen med piskan och bojan
    och bjöd mig att bliva som hunden vid kojan
    och krypa och slicka förtryckarens fot;
    så skulle helt visst icke lyckan mig svika,
    jag skulle få bröd och en sillbit tillika
    och fattiginrättningen sist ta mig emot.

    Jag skulle ett ”hem” och en ”hustru” mig vinna;
    få slavpiskarns skändade ”trotjänarinna”
    och skänka mitt namn åt ett faderlöst barn.
    Och efter som nöden hann slavskaran öda
    så skulle jag avla och hon skulle föda
    och fylla vakanser vid guldkungens kvarn.

    Jag skulle var friboren längtan fördränka
    och endast en gudsnådlig tanke få tänka,
    som lyckats få nåd för prelatens censur:
    att, eftersom guld ej i arv var mig givet,
    så hade jag alls ingen rätt här i livet,
    men stode i rang under stallarnas djur.

    Vem? Jag? Jag, som tog första stegen på färden
    vid handen av farfar, som slagits med världen
    en gång, då bataljen vid Dennewitz stod;
    som ägde en far, den för intet sig böjde,
    och farbror, som domnad i blodpölen dröjde,
    då negrernas frihet sköt upp utur blod.

    Jag skulle bli slav! Nej, så djävlar anamma!
    Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma,
    men frihet skall kämpa om fädernas jord;
    så länge en man mäktar öppna ett öga,
    så länge en trasa finns kvar av de höga,
    de trotsiga, skumstänkta klippor i nord.

    Jag hälsar er, frihetens, fylkade leder!
    Det stundar till strid, låt mig få ibland eder
    en plats under frihetens röda banér.
    Jag kväves i tröghetens äckliga gömma,
    vill ut! dit de sjudande dropparna tömma
    sig ut ur mitt hjärta på slagfältet ner.

    Och randas den dag, då jag friheten sviker
    och ut ur dess led för en övermakt viker,
    och feg eller trolös ur striden ses fly.
    Då måtte mig fädernas skuggor förbanna,
    och tankarnas ljus släckas ut ur min panna,
    och tärnorna mig som en pestsmittad sky.

    Och sviker jag även, ej rättvisan sviker,
    den undran, men blott för ett ögonblick, viker
    och skaffar i vildmarken stridbara män.
    Och falla vi alla, ej sanningen faller –
    den sönderslår bojor och bommar och galler
    och samlar en skara till striden igen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.