Det står inte skrivet i stjärnorna att Sverige måste finnas. Vi kan välja att inte finnas, precis som varje individ kan välja att dö istället för att leva. Vissa frågor handlar inte om logik eller om rätt och fel utan om livshållning och etik. Ska vi finnas eller inte? Upp till oss själva att bestämma.

Ibland hamnar man i ett läge i en diskussion där man känner att det inte längre handlar om rätt eller fel. Vissa grundläggande frågor har knappast med logik att göra (även om vi kan försöka låtsas det) utan med livshållning och etik.

Albert Camus skrev i sin bok ”Myten om Sisyfos” (1942) att filosofin kretsar kring en enda fråga: är livet värt att leva? Svaret måste vi alla komma fram till själva. Camus tillåter sig dock att hjälpa oss på traven genom att hävda att livet i sig är meningslöst, men att vi kan ge det en mening genom att göra uppror mot meningslösheten. Att leva blir ett val vi gör helt på egen hand. Det står inte skrivet i stjärnorna eller i några fysikaliska formler att vi måste existera. Vår existens blir resultatet av ett etiskt val. Mot alla odds väljer vi att finnas istället för att inte finnas.

Jag börjar uppleva att vi befinner oss på den här grundläggande nivån när det gäller diskussionen kring vår gemensamma identitet. Står det skrivet i stjärnorna att Sverige ska existera? Står det skrivet i naturens lagar att Sverige ska präglas av en svensk majoritetskultur? Går det att utläsa i de heliga skrifterna att Sverige ska vara svenskt? Knappast.

I grunden är det meningslöst att argumentera för att Sverige ska existera för det finns inga argument som talar för att Sverige ska existera om Sverige inte vill existera. Det finns ingen objektiv logisk nödvändighet som säger att Sverige måste hålla igen på immigration och mångkultur. Vi kan öppna vårt land för allt och alla. Vi kan förklara att mångkulturen står över den svenska kulturen. Vi kan säga att alla som befinner sig i Sverige ”är Sverige” och har rätt att till fullo åtnjuta våra försäkringssystem och vår offentliga service. Vi kan gladeligen vräka ur oss irrelevanta dumheter som att Sverige alltid har varit ett invandringsland och att det därför är i sin ordning att vi under fem år tar emot en miljon människor från totalt väsensskilda kulturer. Det är bara att köra på. Fritt fram! Vad ska stoppa oss? Newtons lagar? Knappast.

Och det verkar tyvärr vara många människors önskan att vi inte ska existera. Många svenskar vill inte ha ett svenskt Sverige. De vill att vår kultur ska försvagas, att vår identitet inte längre ska vara normen, att vem som helst ska kunna bli svensk, att svenskar inte längre ska vara i majoritet i sitt eget land. Jag tänkte skriva att de inte uttrycker det så, men det gör de faktiskt.

Vad denna dödsdrift kommer av får väl humanister, samhällsvetare och filosofer tvista om under kommande årtusenden: Vad drev dem? Hur var det möjligt? Vilka omedvetna motiv åstadkom denna absurda självförnekelse? Trodde de verkligen att de var tvungna att tillintetgöra sig själva för att rena sig från sin orättfärdighet? Var de så primitiva? Själv orkar jag knappt längre försöka förstå.

Men jag orkar ta till mig Camus tanke. Den om det etiska valet. Det val som redan Shakespeare formulerade då han lät Hamlet säga att den enda verkliga frågan i livet är den om vi ska vara eller inte vara. Och om våra samtida svenska medmänniskor väljer att inte vara har jag svårt att se vad vi kan göra åt det. Svensk kultur ska inte vara normen i Sverige. Sverige ska inte huvudsakligen befolkas av svenskar. Det är orätt att göra motstånd mot immigration och demografiska omvälvningar! Jaha. Okej. Om ni vill ha det så. Varsågoda.

Gud talade och sade: Vill ni vara eller inte vara?

Svenska folket svarade: Inte vara!

Amen.

Själv tänker jag säga fortsatt ja till min egen existens. Jag säger ja till mitt lands existens. Jag säger ja till min kulturs existens. Jag säger ja till min kulturs självklara dominans i mitt eget land. Och precis som jag väljer att leva istället för att dö väljer jag att bejaka min identitet, min kultur, min tradition, mitt hem, min livsvärld. Det finns plats för andra människor i Sverige, men jag tänker inte låta dem ta över. Sverige ska vila tryggt i en svensk majoritetskultur. Punkt. Och det finns ingen, ingen, ingen fysikalisk lag i universum eller moralisk lag i de heliga skrifterna som säger att ett folk måste ge upp sitt land för att finna nåd inför historiens dom. Vi väljer själva.