Patrik Engellau: Gamla och nya socialdemokrater

Patrik Engellau

Irene Wennemo är en framstående socialdemokrat med imponerande meritlista innefattande exempelvis erfarenheter som utredare på LO och statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet. På Kvartal försöker hon förklara varför dagens socialdemokrati är något annat än gårdagens.

Om jag förstår henne rätt – vilket jag kanske inte gör ty tesen är inte glasklar eller kanske övergår mitt förstånd – så menar hon att socialdemokraterna inför valet 2018 försökte vinna tillbaka traditionella socialdemokratiska väljare på landsbygden genom att byta linje i migrationspolitiken och allt oftare prata om sverigedemokratiska frågor som brottslighet – även med risk för att denna taktik skulle leda till förlorade röster bland storstädernas högutbildade medelklass.

Det blev tvärtemot partiets förväntningar och ambitioner, säger Wennemo. Partiet förlorade traditionella väljare på landsbygden och gick i stället framåt bland den högutbildade och ”välbeställda medelklassen” i storstäderna. ”Resultatet är förbryllande.”

Jag tror att resultatet är förbryllande bara för den som lever kvar i 1900-talets föreställning om att huvudmotsättningen i samhället går mellan arbetare och kapitalister, socialistiska och borgerliga partier, LO och SAF, Norra Bantorget och Blasieholmen. I det schemat är det socialdemokratiska partiet arbetarnas, särskilt industriarbetarnas, självklara val.

Numera, påstår jag, går huvudmotsättningen inte längre längs denna skiljelinje. Ett tecken på det är att LO-medlemmarna i minskande utsträckning röstar på det socialdemokratiska partiet. Det var dessa personer som partiet inför valet, precis som Wennemo säger, försökte locka tillbaka genom att slå an sverigedemokratiska strängar i valretoriken, vilket alltså inte fungerade.

I stället nådde socialdemokraterna oväntade framgångar bland storstädernas högutbildade och ”välbeställda medelklass”, säger Wennemo. Det är svårt att förstå. Den högutbildade och välbeställda medelklassen brukade rösta på borgerliga partier. Har dessa människor nu bytt sida? Om det varit så hade det i sanning varit förbryllande.

Den medelklass som Wennemo pratar om och som röstade på socialdemokraterna är emellertid, tror jag, ett helt annat gäng än den medelklass som tidigare läste romaner av Olle Hedberg och röstade på borgerliga partier. Det beror på att de personer som kan kallas för medelklass numera har indelat sig i två distinkta kategorier mellan vilka vår tids huvudmotsättning manifesterar sig. På den ena sidan av klyftan står politikerväldet, en sorts medelklass, och de anställda inom det välfärdsindustriella komplexet, generaldirektörer och socialsekreterare, också en sorts medelklass. På den andra sidan av klyftan står den nettoskattebetalande medelklassen där inte minst flera av de från LO och socialdemokratin avhoppade industriarbetarna återfinns.

Den medelklass som oförmodat, om man ska tro Wennemo, men självklart om man ska tro mig, räddade socialdemokraterna är såklart den nya, urbana, högutbildade, och rimligt välbeställda dominerande klassen som består av representanter för politikerväldet och politikerväldets stödgrupper inom det välfärdsindustriella komplexet, universitets-, media- och kulturfolk, kort sagt anhängarna av PK-ideologin. Dit hör inte industriarbetarna och rörläggarna med egen firma.

Det finns också en annan grupp som rimligtvis stödde socialdemokraterna (eller något närstående parti). Den består av vad Karl Marx kallade trasproletariatet och som numera närmare bestäms som välfärdssystemets klienter.

Sammanfattningsvis tror jag att svensk politik numera närmast kan betraktas om en kamp mellan å ena sidan välfärdssystemets administratörer och klienter med dithörande ideologer, å den andra den nettoskattebetalande medelklass som finansierar systemet. I det perspektivet är det lätt att förstå den moderna socialdemokratins natur så som den i valet avslöjade sig inför Irene Wennemos förbryllade blick: inte alls längre som arbetarnas parti – eftersom den gamla typen av arbetare har försvunnit – utan i stället som den numera dominerande makt- och välfärdsapparatens representation i riksdagen.

37 reaktioner på ”Patrik Engellau: Gamla och nya socialdemokrater

  1. Tomas skriver:

    Och det som är mindre förbryllande för en tänkande människa är att en person som Wennemo låtsas förbryllad, när hon likt MSM med Aftonbladet och samtliga kultursidor i spetsen, med absurda förklaringar vill kollra bort den betalande medelklassen från det uppenbara att samhället är allvarligt sjukt.

    Gillad av 2 personer

    • Kalle skriver:

      Det är synnerligen oförskämt av sossarna att kalla sunt tänkande människor i detta land för mörka högerkrafter. Sanningen är att sossarna bör vara livrädda för vad dom ställt till med. Dom är rädda att folket vaknar upp från förljugenheten och vill ge igen brutalt.

      Gilla

  2. M skriver:

    Det handlar om migrationsfrågan som knäcker socialdemokratin i Europa, se hu Socialdemokratin i Danmark nu vunnit regeringsmakten efter att tidigare haft en inställning till migrationen liknande det svenska broderpartiet.

    Sedan handlar det om effektivitet i det offentliga och om de excesser i samhällsutformning av olika slag som kan anses vara vad Patriks välfärdsindustriella komplex avser t.ex, satsningar på genus, demokratiprojekt, bensinskatt, Sida, mediastöd denna flytande kulturgrupp som glider fram i livet utan att producera nämnvärt, Dessa som står för PK babblet.
    ¨
    Välfärdsfrågan, de centrala delarna som pensioner, skola, vård o omsorg, akassa och sjukförsäkring är fortsatt väsentliga och traditionellt har S varit garanten här mot den nyliberala borgerligheten.

    Men fråga vem som helst som bundit upp sig till något parti och för det mest uttalar sig med respektive partis floskler så kommer de att föra fram en förklaring som de nu råkar tycka deras parti tycker.

    Konflikten i samhället kan se s ur Marx synvinkel som en kamp mellan kapital och löntagare. Den klasskonflikten har aldrig försvunnit, men hur betydande den är kan diskuteras och ser vi det som system så ser vi att det är många andra system som människor relaterar till och där konflikt finns mellan hur medborgare uppfattar det och hur förändringsbenägna systemen är.

    Gillad av 2 personer

  3. svenne skriver:

    ”Det finns också en annan grupp som rimligtvis stödde socialdemokraterna (eller något närstående parti). Den består av vad Karl Marx kallade trasproletariatet och som numera närmare bestäms som välfärdssystemets klienter.”

    Det är detta som skapar en låsning för möjligheterna att komma till rätta med alla ”utmaningar”. I samband med det senaste valet så såg vi att det – bland vissa grupper – går att skapa en enighet för ”klanröstande”, och hur effektivt detta var för att möblera om i listorna för olika partiers representanter.

    I framtiden så kommer detta att ytterligare accentueras på grund av den generösa invandringspolitik som skapats genom JÖK:en. Inget parti kommer att kunna bortse från den röstvolym som innehas av ”välfärdssystemets klienter”, utan den kategorin kommer att väga tyngre och tyngre. Detta innebär att vi ytterligare fjärmar oss från ”den huvudmotsättning i samhället som går mellan arbetare och kapitalister, socialistiska och borgerliga partier, LO och SAF, Norra Bantorget och Blasieholmen”.

    De nya lockrop som partierna måste prestera för att dra till sig väljare har överhuvudtaget inget att göra med traditionella åsikts- eller intressegränser, utan tyngdpunkten kommer att handla om diverse löften som bidrar till att ytterligare dränera ekonomin för staten och kommunerna. Till slut kommer vi till en gräns där ekonomin inte längre fungerar, och den ligger nog inte särskilt långt borta.

    Gillad av 5 personer

  4. Fredrik Östman skriver:

    Vilka är dessa ”borgerliga” partier du talar om? Senast vi hade ett sådant i Sverige var väl 1965, med lite god vilja 1985? Betänk att mittenpartierna 1976 inte riktigt accepterade valvinsten och inte ville ha med Moderata samlingspartiet i sin koalition. De vägrade beteckningen ”borgerlig” och kallade sig ”icke-socialistiska”. Sedan dess har de alla svängt kraftigt till vänster. Så vad menar du när du säger att en grupp svenskar brukar rösta på borgerliga partier!?

    Gillad av 5 personer

  5. Fredrik Östman skriver:

    Men du berör inte den omtalade paradoxen. Var det en chimär, uppfattades valretoriken annorlunda än fr Wennemo hade avsett eller själv uppfattat den? Eller finns en moderat del av det bidragsindustriella komplexets korrupta parasiter, som önskar att förlänga sin dominans genom att försöka försena den totala statskollapsen och därför uppskattar en skärpning av invanringskvoterna?

    Gillad av 1 person

  6. pllay skriver:

    Under mitten av 1800-talet krävdes det 80-90% av befolkningen i jordbruket för att föda landets befolkning.
    Nu krävs det ca 1% för att föda halva befolkningen, resten importeras.
    De fullständigt otroliga rationaliseringsvinster som skett inom industri och jordbruk de senaste 150 åren borde gett oss alla en skyhög levnadsstandard, långt högre än vi nu har.
    En stor del, troligen den största, av det värde produktivitetsökningen skapat har använts till en allt större byråkrati och administration, statlig och kommunal.
    Denna expanderande administration och byråkrati utgör nu den största kostnaden i samhället, vi arbetar mer än halva året för att försörja den, därefter arbetar vi för samhällsservicen och till sist för egen konsumtion.
    Majoriteten av Sveriges löntagare är på ett eller annat sätt involverade i administration och byråkrati, en grupp som i en demokrati blir den politiskt mest dominerande, en grupp som därför drar till sig politikernas uppmärksamhet och välvilja.
    I Sverige idag går den politiska skiljelinjen mellan närande och tärande där effektiviteten i produktionen och löneskatten gjort de närande till en minoritet och de tärande till majoritet, i en demokrati kommer därför makten att hamna hos de tärande intill dess dessa förbrukat de resurser de närande skapat.
    Frågan är om demokrati är förenligt med högeffektivt resursskapande? kanske demokrati endast fungerar då folkflertalet arbetar med resursskapande i stället för resurskonsumtion?

    Gillad av 18 personer

    • Aha skriver:

      Jag har fått det till att efter eftermiddagskaffet på fredagarna kavlar svenskarna upp skjortärmarna för att försörja alla migranter som inte etablerat sig.

      Gilla

    • Erik2 skriver:

      Bra beskrivet och bra frågor. Om vi hade fått stanna det starka samhällets tillväxt runt 1950 så hade vi alla, låginkomsttagare inräknade, haft många pengar över även efter att avgifter till sjuk och arbetslöshetskassor betalats. Jag tror det bara är en ytterst liten minoritet som inser vilka enorma summor som tas ifrån medborgarna till det offentliga idag, och vad otroligt lite som kommer tillbaka eller finns tillgängligt vid t ex sjukdom. Det är skandalöst. Omoraliskt.

      Gillad av 2 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Bara häromdagen tänkte jag, för femtielfte gången, att var gör de av alla pengar. Jag växte upp i en kommun med drygt 2 000 invånare. I huvudorten fanns två lanthandlar, två taxirörelser, varav en kombinerad med bensinmack, en kiosk, en sömmerska, bank, post, cykelverkstad, åkeri, konditori, tapetserarfirma, smedja, sybehörsaffär, charkuteriaffär, skolor (åk 3-7, åk 1-2 var i två småbyar), distriktssköterska, barnavårdscentral, bibliotek, snickare. Därtill fanns ett antal lantbruk. I dag finns praktiskt taget inget av detta kvar. Det var en lugn och trygg uppväxtmiljö och ingen led någon nöd. Folk hjälptes åt och tog ansvar. Det gick alldeles utmärkt att leva såhär. Det enda som jag kan se har blivit bättre är sjukvården, dock enbart ur vissa aspekter.

        Varför blev det så mycket sämre? Jag kan inte se någon annan förklaring än socialismen. Samhället skulle slås sönder och människor lita på staten istället för att hålla samman. Anställning var bättre än företagande. Människor skulle fås att tro att centralisering var bra. Därigenom blev de flesta villiga att, via höga skatter och förbud, lämna ifrån sig makten över sina egna liv.

        Gillad av 6 personer

    • Min strand skriver:

      Mycket bra, var är alla pengar? När statliga tillgångar säljs ut varför sänks inte skatten?
      Var är alla produktivitetsökningar? Svaret är givet, hos parasiterna.

      Gillad av 6 personer

    • svenne skriver:

      PLLAY
      ”I Sverige idag går den politiska skiljelinjen mellan närande och tärande där effektiviteten i produktionen och löneskatten gjort de närande till en minoritet och de tärande till majoritet, i en demokrati kommer därför makten att hamna hos de tärande intill dess dessa förbrukat de resurser de närande skapat”.

      Just det, och det är detta jag poängterar i mitt tidigare inlägg:
      ”…………..utan tyngdpunkten kommer att handla om diverse löften som bidrar till att ytterligare dränera ekonomin för staten och kommunerna. Till slut kommer vi till en gräns där ekonomin inte längre fungerar, och den ligger nog inte särskilt långt borta”.

      Gillad av 3 personer

    • Christer L skriver:

      Det här är globalismen med obehindrad handel och industri över hela världen för ett relativt fåtal mycket effektiva företag. Det är datoriseringen och robotiseringen. Den totalkontrollerade ekonomin. Vad ska folk göra? Det kommer de att hitta på själva inom de givna ramarna, var det nog tänkt, men inte så noga. Medborgarlön och konsument, och därutöver får man utveckla sig som man vill och ägna sig åt detta. Frågan är varför starka krafter strävar åt detta håll. Svaret är att de inte kan annat, de skulle förlora makten och initiativet om de inte pressade på med vad de har. Det som behövs istället är en omsvängning för konsolidering av det bästa som den industriella åldern åstadkommit och en avvaktan inför stora projekt som tekniskt är möjliga.

      Gillad av 1 person

    • A skriver:

      Bra Pllay. Det finns även andra omständigheter som så att säga är nya för männskligheten. Tex att vi i hög grad badar i produkter och att det pågår en mycket stor produktion av pengar. Och att inflation inte tycks fungera som man tidigare trott.

      Mvh A

      Gillad av 1 person

    • Fabricerad skriver:

      Skånes 25 största arbetsgivare. Först på plats 15 kommer ett privat företag. Totalt är 4 av 25 privata. Detta är perfekt inspirationsmaterial som Stephen King kan använda inför nästa bok!

      Gillad av 4 personer

    • Andersson skriver:

      Instämmer, PLLAY!

      I början av 1900-talet så var rösträtten graderad efter hur mycket skatt man betalade. Där kan finnas en ledtråd till ett fungerande samhälle…

      Gillad av 1 person

  7. Jan Andersson skriver:

    Vilka är nyttigast: landsbygdens småföretagare eller storstädernas högutbildade (och skattefinansierade) medelklass? De förstnämnda kan vi inte avvara en månad, de senare kan vi avvara i åratal.

    Gillad av 2 personer

  8. Elisabeth G skriver:

    Din analys, Patrik, är säkert korrekt. Man biter inte den hand som föder en. Eller snarare, den hand som har möjlighet att med våld ta andras pengar och ge till en själv.

    Sedan tror jag också att många som tidigare röstat på sossarna har tröttnat på snacket. Snacka går ju, säger man. Den som haft makten i många år men ändå inte fått ändan ur vagnen finns det ingen anledning att lita på.

    Gillad av 1 person

  9. Östrahult skriver:

    Wennemo är antingen en utsänd desinformatör eller har hon inte förstått någonting. Det här att sossarna skulle blivit tuffare är bara nys, så uppfattades inte detta av dem man förlorat som väljare. För dem som lever ute i verkligheten är det uppenbart att sossarna inte vill se verkligheten i ögat. Hade man velat det hade man skickat Löven till Grums, Kil eller Krylbo och inte till Ullared. Kulturklyftan är bråddjup

    Gilla

  10. Lennart Bengtsson skriver:

    Denna utveckling fortsätter tills dess de tärande tvingas förtära varandra. Verkligheten är nämligen en sträng herre och kanske inte alltid rättvis. Det hjälper inte ens att bedja.

    Gillad av 3 personer

  11. Niklas R skriver:

    Lustigt att höra att folk tror medelklassen är välutbildad. Den kanske ser ut att vara det på pappret men i verkligheten är den inte bildad för fem öre.
    Visst, de är duktiga inom sina respektive fält, vilket sällan är politik, politisk ideologi eller religion. Ämnen som idag är viktigare än någonsin att faktiskt känna till.

    Vilket innebär att när jag vid tillfällen, som högst gick i gymnasiet för att sedan arbeta och bli egenföretagare, pratar med medelklass och även då övre medelklass är det ganska pinsamt hur obildade dessa personer är inom dessa områden. Men de tycker sig gärna tro att de kan något. Fördelen är dock att om man påpekar att de har fel på ett hövligt sätt och ger dem mer information så kan de lyssna och eventuellt ta till sig informationen.
    Vilket t.ex. en ideologisk spoling inte skulle göra, oavsett hur mycket bevis man staplar framför den.

    Gillad av 1 person

    • Elisabeth G skriver:

      Mången högskoleutbildning ligger väl i dag på tidigare dagars gymnasienivå. Förr sökte man till sjuksköterskeutbildning efter realen/nian. I dag har utbildningen förlängts med någon termin och ligger på högskolan. En läkarbekant i 60-årsåldern var så trött på de unga läkarna. Det enda de gör är att leta på internet, sa han. Att undersöka och tänka själva fanns inte på kartan. Nåja, det finns helt säkert undantag men jag tror ändå det säger något väsentligt. Dessutom är det ju så att ju färre som vågar tänka själva, desto svårare blir det för dem.

      Gillad av 1 person

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Makten över språket är roten till det du märkt. Den intellektuella medelklassen (jag säger inget om innehållet i eller kvalitén på denna intellektualism) äger och kontrollerar orden.

      Ord är tanke; det du inte kan säga kan du inte tänka. Genom att tillföra (snarare tillfoga) nya ord utan egentlig rot i folkspråket, och genom att avlägsna gängse allmänna termer och begrepp etableras kontroll. Då denna process är revolutionär i ordets egentliga bemärkelse börjar de som medverkar och söker styra processen snabbt tro på sina egna ord.

      Varpå de endast kan tänka, formulera verklighetsbeskrivningar, och kommunicera utifrån denna ro på de egna ordens makt att besvärja verkligheten.

      Eftersom denna process pågått först inom den akademiska och litterära världen sedan förrförra sekelskiftet, och accelererat tillsammans med kommunikationsmediernas tillväxt, är processen nu så naturlig för denna intelligentsia att den inte kan inse att processen finns.

      De akademiker, kulturella och intellektuella som har något i huvudet har uteslutande haft riktiga jobb och ett normalt liv innan de anslutit sig, åtminstone nominellt, till sekten. Trots att många långa utbildningar (borde vara inbillningar) egentligen inte ger kunskap om något utom just rätt formler (språkmagiska) och formuleringar (böner) så har alltfler tjänster formella krav på att du skall kunna dessa ramsor.

      Detta är människor som på allvar tror att om man inte kan säga (eller tänka) ‘neger’ eller ‘kinapuff’ försvinner alla konflikter mellan olika folk.

      Du hittar svaren på allt du beskriver inom humaniora, samhällsvetenskaperna och särskilt lärarinbillningarna.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gilla

  12. Patria Amissa skriver:

    Naturen är lurig. För att odla fram en ny människoart, exempelvis en homo sapiens sapiens, brukar det oftast behövas hundra tusen år eller mer, innan tillräckligt många mutationer hunnit ske för att man kan börja snacka om en ny sorts människa. Men ibland går det av någon anledning desto snabbare. För att vaska fram homo sovieticus behövdes bara ett eller annat decennium. En ny människa hade då hux flux uppstått, fylld av högsta moral och andra goda egenskaper. Om det nu var en ny art eller ny ras låter jag vara osagt.

    Fast det där hände ju tyvärr en bit bort, och för oss svenskar gällde det (vi talar här om 1920-30-tal) att hänga på så gott vi kunde. Därför borstade vi först tvekande bort lössen från vecken i den röda fanan (hur kom dom över huvud taget dit, och var de verkligen så farliga eller inte?), för att sedan kraftfullt ta itu med att kultivera fram en homo sovieticus light, nämligen homo socialdemokraticus, skapelsens krona enligt många seriösa bedömare. Och se, detta visade sig bli en veritabel succe´.

    Homo socialdemokraticus kom att på kort tid översvämma den svenska jorden, och det fanns snart inte en bruksort, en industristad eller ens en lärostad som inte dominerades fullständigt av homo s. Ledarna för denna högtstående och synnerligen uthålliga art/ras framträdde snart som profeter, vilka förkunnade att de var av Gud (en diffus gud, definitivt inte den kristne guden, men att han var diffus var här en fördel) utsända att för all framtid styra landet. Detta motiverades främst med att ledarna var ofelbara, så ofelbara att själve påvens ofelbarhet framstod som lite töntig.
    Eftersom ledarskiktet var ofelbart kunde alla övriga inom gruppen homo s. strunta i att vara observanta på alla eventuella faror och problem i samhällslivet och i stället ägna sig åt sitt eget pyssel. Det var verkligen bekvämt. Det gällde bara att rösta rätt på valdagen, så var allt löst.

    Men så småningom kunde många utomstående iakttagare notera att en ny mutation hade inträffat hos denna art/ras. Skygglappar i storlek XXL hade nämligen växt ut på båda sidor av pannan på alla homo s. Även om man ville och verkligen behövde se åt sidan för att kolla om det fanns någon fara i nästa buskage, så gick det inte! Det kunde då hända att en och annan homo s. åkte på en helt oväntad snyting när man var ute i ett oskyldigt ärende. Detta skapade först förvåning (det har statsministern inte sagt något om!), sedan ilska och frustration ju flera opåkallade smockor man drabbades av. Men nu satt man där med sina skygglappar en gång för alla.

    Ingen vet dock säkert om den senaste mutationen var irreversibel eller inte, men efter ett tag kom uppgifter om att ett och annat exemplar av arten/rasen faktiskt hade blivit av med sina skygglappar. Kanske var man tvungen att slita bort dem fast det gjorde ont. Hur det sedan gick för homo s. förtäljer inte historien.

    Gillad av 1 person

  13. Observatör skriver:

    En aspekt som Patrik bortser från är skillnaden mellan kvinnor och män. Det är kvinnorna som har röstat fram nuvarande regering. Kvinnorna vill gärna vara ömkande och vårdande vilket är alldeles utmärkt om det sker på egen bekostnad. Ömkande på andras bekostnad är däremot inte bra. Vidare är kvinnorna lydigare och tror både på fröken och DN. Vad man kan göra åt detta vet jag inte.

    Gillad av 2 personer

  14. Min strand skriver:

    Jag tror problemet delvis är ett annat. Vilen skala mäter man alla samhällsföreteelser efter, vad anser man vara normal invandring och brottslighet och hur mycket brottslighet anser man att vi har? Vad är normal skatt? För en socialdemokrat så anser de väl att de har gjort ett bra jobb, kanske 85 på en 100 skala, de enser kanske att skatten är normal med ett 70-igt skattetryck och en extrem sänkning av invandringen kanske de menar är att skära med 10,000 personer, en extrem skattesänkning kanske 5%. Så de socialdemokraterna har lurat svenskarna om vad som är normalt och rätt och riktigt, de ligger på 85+/-5 medan om man frisk så ligger man på 15+/-5. De sjuka talar inte samma språk som de få friska och det är därför jag inte förstår något som skrivs i media idag. Det som de ander vara normalt, som tusentals våldtagna, anser jag vara sjukt.

    De kommer inte att förstå, de är vår tids låt dem äta tårta.

    Gillad av 6 personer

  15. fabricerad skriver:

    Kommunen jag bor i har ca 4.5 ggr fler anställda (heltid/år) än det största företaget. Detta är förstås oerhört oroväckande på flera plan men ett är förstås hur berörda invånare röstar. Inte är det väl ett långskott att anta att många av de offentliganställda röstar om inte S så i alla fall vänster just för att de vet att det är vänstern som vill ha en stor och svulstig välfärdsapparat?

    I övrigt kan en annan analys av Socialdemokraternas nya strategi vara att många medelklassare i storstäderna vill rösta SD men inte gör det än då det fortfarande kan vara stigmatiserat i de kretsar de rör sig i. Frågan är hur medelklassen i mindre kommuner röstar.

    Gilla

  16. Göran Holmström skriver:

    Patrik, jag håller nästan alltid med dig.
    men gamla och nya socialdemokrater är ett feltänk, sjukdomen är att tro, att mer skatt och mer låtsas arbeten löser allt.
    Vi behöver mindre skatt och mer möjligheter till att tjäna pengar på innovation och nyskapande,
    Socialdemokraterna avskyr alla former av fritänkare och människor som går sin väg.
    Deras makt ligger i att dra bort fjädrarna, så ingen kan flyga eller skapa sig ett bra liv på egna tankar/ansträngningar.
    Dom hatar starka fria människor, innan den insikten görs så är vi alla fångar.
    Mvh Göran.

    Gilla

Lämna ett svar till Kalle Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.