Nu är det sommarlov. För vissa betyder det sol och bad och annat kul. För andra betyder det knark och gäng och annat dåligt. Skolorna är stängda, barnen är ute och hänger hela dagarna – och nätterna – och riskerar att dras in i den gängkriminalitet som frodas i våra mångkulturella utanförskapsområden.

För dem som bor i ett område som Gottsunda i Uppsala handlar inte semester bara om att koppla av och ha trevligt. Det handlar om att komma bort från ”orten” och rädda sina barn från den destruktiva miljön i hemmakvarteret. Men alla har inte råd.

De familjer som inte har pengar känner sig desperata. Hur ska jag skydda mitt barn? Att hålla sin tonårskille inomhus hela sommaren går inte. Man måste försöka hitta andra, lagliga aktiviteter som är billiga och som håller som honom upptagen. Det är inte lätt. Även fotboll och boxning kostar pengar. Och de ska ta sig till träningarna. Det kostar att åka buss.

Särskilt eftersom de familjer som inte har pengar ofta också är de som har tunga och lågbetalda jobb och är borta mycket. När de kommer hem är de trötta. De har också ofta låg utbildning eller är dåliga på svenska vilket innebär att de inte har ett så bra socialt nätverk som kan ge stöd.

Jag har pratat med en vän som är förtvivlad. Han och hans familj – de har invandrarbakgrund – har flyttat från Gottsunda till ett område med mindre problem. Men sonen fortsätter att hänga i Gottsunda. Han identifierar sig med med den destruktiva gängkulturen. Nu har han samlat på sig en stor skuld hos en langare som han måste betala igen – genom att langa mer.

Tyvärr har denna destruktiva kultur fått en mycket stor spridning genom rappare som förhärligar den kriminella och asociala livsstilen. Unga killar tycker att det är mesigt att vara ”svenne” och föredrar att känna sig som ”blatte”. Polisens passivitet förstärker dem i sin övertygelse om att ”svennen” är svag.

Min vän vet inte vad han ska ta vägen för att rädda sin son från gängen, våldet och knarket. Med sin mobiltelefon kan ju killen hålla kontakt med andra ”becknare”, det vill säga langare, och även ”muschar”, det vill säga kunder.

Politikerna som skapat denna situation genom bland annat sin ansvarslösa invandringspolitik bor själva i välmående och trygga områden. Men gängen och stöket har börjat drabba även dem. Ivar Apri skrev nyligen om detta i Svenska Dagbladet: ”Medelklassbarn ses som lätta offer”. Han skriver om hur barn med typiskt svenskt utseende blir måltavlor för de nysvenska gängen som odlar den destruktiva blattekulturen.

Många föräldrar i Gottsunda har inte råd att åka på semester, än mindre att köpa ett hus i ett ”svenskt” medelklassområde. De sitter fast i skiten och går runt med ständig oro och tänker på hur de ska få bort sina barn från ”orten” och ge dem en framtid.

De ”goda” politikernas asylpolitik har skapat en situation där vi fått en slags internflyktingar: folk som känner sig tvingade att fly för att rädda sina barn. Men dessa får ingen hjälp. Vänstern som påstår sig stå på de svaga och fattigas sida vill inte ens låtsas om att detta fenomen existerar: fattiga familjer med invandrarbakgrund som lider i deras mångkulturella utopi och inget hellre vill än att fly till ett ”svenskt” monokulturellt område.

Som Ivar Arpi visade i sin ledare så blir det allt svårare för medelklassen att köpa sig trygghet. I stället riskerar deras villaområden att bli gängens ”förråd” dit de kommer att hitta lätta offer att råna på kläder, pengar och telefoner.