Han är snart sextio, och har arbetat ända sedan han gick ut gymnasiet som nittonåring. I hela sitt liv har skött sig, betalat skatt och röstat på socialdemokraterna. Nu har han vänt sig från det parti som han alltid förlitat sig på. Här berättar han varför.

Jag får först kontakt med Göran, som inte vill avslöja sitt efternamn, via telefon när han ringer för att prata om en text som jag skrivit på Det Goda Samhället, där jag skriver om det socialdemokratiska partiet och dess genomgripande förändring. Han känner igen sig, säger han, och han känner sig dessutom ledsen.

– Alla de värderingar man haft, som man fick lära sig som barn… De är liksom borta. Och det känns jäkligt märkligt, säger Göran.

När jag frågar om han vill ställa upp på en intervju och berätta mer om sig och sin uppfattning om politiken säger han ja, under förutsättning att han slipper gå ut med efternamn och bild. Han har mycket att säga, men det mesta av det är inget vidare populärt bland arbetsgivare och kollegor, menar han.

– Jag har nämligen röstat på Sverigedemokraterna för första gången i mitt liv, först i valet i höstas och sen i EU-valet. Det har jag inte berättat för särskilt många, eftersom jag vet att det skulle bli ett jäkla liv på mitt jobb och framför allt från fackföreningens sida. De vet ju att fler och fler medlemmar har tröttnat på socialdemokraternas politik och de är snabba att hacka på oss , säger han.

Han berättar att han arbetat hela sitt liv, ända sedan han gick ut den verkstadstekniska linjen på gymnasiet 1980.

– Jag har stått på fabriksgolvet i alla dessa år, och det har satt sina spår. Jag har ont i både rygg och knän nu och fick diagnosen artros för en tid sedan, berättar han.

Men att klaga ligger inte för Göran. Det är inte så han blivit uppfostrad, säger han.

– Mina föräldrar var båda socialdemokrater, och det var arbete och ansvar som gällde. Det gick inte an att gnälla och klaga i onödan, det var viktigt att betala skatt och göra rätt för sig. Och det var som det skulle, man visste ju vad man fick för skattepengarna.

Vet man inte det nu då, menar du?

– Nej det tycker jag faktiskt inte. Det är så mycket som brister idag. Titta bara på förlossningsvården och hur det ser ut i Norrland. Politikerna i Sollefteå, och det är socialdemokraterna som styr där, slår igen BB. Och sen ordnar ABF kurser i bilförlossning. Det är ju fan inte klokt.

Men kan det inte vara bra om ett bildningsförbund tar upp sådant, om det nu ändå kommer att bli vanligare att kvinnor tvingas föda i bil?

– Det kan man ju tycka, men ABF är Arbetarnas bildningsförbund, och de är ju nära sammanlänkade med socialdemokratiska partiet. En sån kurs tar ju fokus från nedläggningen av BB-avdelningen tycker jag. De skulle faktiskt ha kunnat ordna en kurs i hur man överklagar politiska beslut, om de nu verkligen stod på medborgarnas sida, menar Göran.

Göran växte upp i en medelstor industristad, och hade alltså den socialdemokratiska ideologin med sig från barndomshemmet. Han tror på jämlikhet, rättvisa och på samhällskontraktet och han har i det längsta trott att den socialdemokratiska regeringen haft Sveriges och medborgarnas bästa för ögonen. Men det gör han inte längre.

– Egentligen blev jag tveksam redan när de gav regeringsposter åt Miljöpartiet 2014, säger han, för de har ju verkligen ingenting gemensamt. Miljöpartiet är ett extremparti och de socialdemokrater jag började rösta på när jag fick rösträtt skulle aldrig ha tagit i dem med en tång ens. De är totalt opålitliga och känner inget samhällsansvar. Men jag intalade mig att jag hade fel, att det skulle fungera ändå.

Men det har det inte gjort, menar du?

– Nej verkligen inte. Jag tänker bara på det här med de öppna gränserna 2015. Det var ju en ren katastrof. Regeringen hade inte en tanke på medborgarnas väl, och när de till slut var tvungna att göra något åt det så stod Åsa Romson och tjurade i TV. Vilken jävla hycklare!

Han blir upprörd när han talar om flyktingkrisen 2015 och menar att regeringen borde ha satt ner foten och täppt till gränserna långt innan. Då skulle det inte vara så illa för landets kommuner nu, menar han, och folk skulle ha varit tryggare.

– En riktig socialdemokratisk regering öppnar inte gränserna på vid gavel. Så är det ju bara. Jag menar, hade sossarna fört den här politiken historiskt skulle vi aldrig ens ha fått någon välfärd. En socialdemokratisk regering tar ansvar för medborgarna i första hand, och släpper inte in fler än vad bostäder och arbetstillfällen räcker till.

Men måste man inte tänka större än så när världen är i kris?

– Varför skulle man göra det? Det blir väl inte mindre kris i världen för att vi tar emot 160 000 människor på en enda höst? Vi kunde ha använt de där pengarna bättre, genom att till exempel ge ett större bistånd till flyktinglägren som drivs av FN.

Var det flyktingkrisen 2015 som fick dig att börja rösta på Sverigedemokraterna?

– Inte enbart. Men det var en orsak. Jag tycker att Löfven och de andra har visat sig så nonchalanta när det gäller vad medborgarna vill. Det är ingenting jag känner igen från partiet som det var förr. Då kändes det som om partiet arbetade för oss. Nu känns det som om de arbetar emot oss.

Som exempel tar han upp regeringens agerande när det gäller frågan om återvändande IS-terrorister:

– Det är väl självklart att Sverige skulle kunna stifta liknande lagar som andra länder, ta ifrån de här landsförrädarna deras medborgarskap och liknande. Och att man skulle kunna göra lagen retroaktiv om viljan verkligen funnits. Ingen har i alla fall kunnat förklara för mig varför det är så omöjligt. Att de drog ut på det här så länge att det i princip inte går att lagföra någon IS-terrorist är helt oacceptabelt, säger han.

En annan orsak till att han lämnat socialdemokratin bakom sig är, säger han, att han är trött på att hatet mot vita män har fått så starkt fäste i partiet.

– Det är helt okej att hata såna som mig idag, det är ingen som ens reagerar. Regeringen är ”feministisk” säger de, och då innebär det att de ska hata vita män? Min fru är feminist om någon och hon skulle aldrig komma på tanken att hålla på så där.

Själv känner Göran inget hat mot någon människa, säger han, oavsett hudfärg och etnicitet.

– Nej varför skulle jag göra det? Det är inte invandrarna jag är kritisk emot, utan den förda invandringspolitiken. Och de invandrare jag umgås med tycker precis likadant. De vill också sköta sig och jobba. Och de vill absolut inte ha några öppna gränser.

Så du kan vara öppen med dina politiska åsikter med vissa människor?

– Ja några få. Men absolut inte på jobbet. Det är fortfarande så många som tänker att sossarna ska ”fixa allt” och de som inte tror det håller käften. Men det kan de ju inte göra om de inte återgår till den socialdemokratiska politik som var bra för Sverige, avslutar Göran.